Isen har gått i Borgå å, men än sitter man inte riktigt utomhus och njuter av solen. En varm chilikakao på fina Paahtimo passade däremot bra.

Och när jag skulle köra hemåt fick jag på P-platsen syn på det här vårtecknet!
Isen har gått i Borgå å, men än sitter man inte riktigt utomhus och njuter av solen. En varm chilikakao på fina Paahtimo passade däremot bra.

Och när jag skulle köra hemåt fick jag på P-platsen syn på det här vårtecknet!

Eftersom bilderna i kalendern som jag fick av min syster till julklapp är så vackra vill jag varje månad dela med mig av dem. I dag är det första april, och det är inget skämt 🙂
Vad tycker du om traditionen med aprilskämt? Brukar du luras och på vilket sätt? Jag tycker att det är ok att skoja lite men skämtet måste vara roligt och snällt, inte något som förlöjligar en person eller gör honom/henne ledsen.
Att skriva dagbok är personligt. Så jag gläntar bara lite på sidorna i min.

Många av mina bloggvänner berättar om sin vardag. Det vill jag också göra.
Men så tänker jag… äh, vem skulle orka läsa om den? 😀
Man stiger upp, har sina morgonrutiner, går eller åker till jobbet.
Där är vardagen verkligen inte enahanda, men den får ni tal del av på min
arbetsblogg.
Sedan kommer jag hem och då vill jag gärna ta det lugnt. Jag läser tidningar och böcker. Jag spelar Wordfeud och skriver dagbok. Jag ser på tv, håller kontakt med vänner via bloggar, på telefon och på Facebook. Jag kör en tvättmaskin och hänger kläder på tork, jag städar, jag diskar, jag pysslar om mina krukväxter.
Vem tusan vill läsa om sånt?

Ändå är det här precis det jag älskar att göra i min vardag.
Kanske jag borde börja skriva om mina drömmar.
För sådana finns.
Jag vill åka långt bort. Jag vill jobba som volontär. Jag vill finnas till för människor som har det svårt. Jag vill göra något som gör ännu större skillnad än alla texter jag skrivit de senaste trettio åren.
… har jag haft i dag. Besökte ett boende för asylsökande i Borgå. Mer om det kan du läsa HÄR. På sajten finns också en video som förmedlar den fina stämningen. Där blev jag bjuden på kurdiskt te, på nötter och små goda kakor.
Låt er inte skrämmas av inloggningskravet om ni inte kan se hela grejen. Det kostar inget att registrera sig på vår sajt och du förbinder dig inte till något då du gör det.
Senare på eftermiddagen åt jag nepalesisk mat, så jag tycker att jag har varit väldigt internationell i dag 🙂

… känner jag mig allt. Troligen inspirerad av två program jag sett på Yle Teema nyss. Det ena handlade om Dorothea Lange och det andra om Caj Bremer. Bägge duktiga fotografer.

Plötsligt såg jag det bara. Hur tulpanerna speglade sig i skärmen till en stor datorskärm som jag av olika anledningar kommer att ha på mitt bord i vardagsrummet under några dagars tid.
… och vad passar då bättre att läsa än Tove Janssons ”Sommarboken”. Den lär vara en klassiker. Jag hittade den på loppisen i lördags.
Tempot är långsamt i berättelsen och naturen är nära. Vi får ta del av en gammal farmors tankar och en liten flickas.
Lagom stilla avslutning på påskhelgen.
Kramar till er alla!

I går kväll blev jag bjuden till några goda vänner. Det känns fint att ha sådana, lite som om man hade en extra familj. Eftersom jag bor ensam och inte har några barn försöker jag odla vänskapsförhållanden och skapa så många nya kontakter som jag kan.
De som kommer mig riktigt nära, och som känns som den där andra familjen, är ju inte så väldigt många. Men jag har tack och lov ett nätverk av sådana, människor som godkänner mig precis sådan som jag är. Människor som jag vågar prata om vad som helst med.
En hel del sådant blev det i går. Tack den här gången till Marina med familj ❤




Under den senaste tiden har jag allt oftare i mitt sinne börjat tacka min ex-make för att han lämnade mig. Det finns inga stänk av bitterhet kvar efter skilsmässan. Men så har det ju faktiskt också snart gått två år sedan jag kom på att han hade en annan bakom min rygg. Och utan terapin som jag gick i under ett års tid tror jag inte att jag hade kommit så långt som jag kommit i dag.
Det här är något jag fortfarande vill tala helt öppet om. Jag kanske kan ge styrka, hopp och mod åt andra i samma situation.
Det första halvåret efter att dåtida maken hade flyttat ut och gått in i ett nytt förhållande famlade jag ju på som i ett slags mörker. Jag hade svårt att se meningen med livet eller glädjen i nuet. Han hade varit mitt allt! Kunde något annat bra komma i stället?
Jag tvivlade starkt.
Men i dag vet jag bättre.
Jag tänker ofta att om det där inte hade hänt skulle jag heller inte ha träffat alla de underbara människor jag faktiskt mött efter skilsmässan.
Den här påsken har jag suttit och kollat Svenskfinland på kartan, diskuterat våra dialekter, lyssnat på österbottniska grupper och andra underhållande artister. Hahahaaa 😀 Håll till godo!
Jag har sett på bilder och videon från skogsbruk och potatisodlingar 🙂
Och att avsluta en kväll i Wallanders sällskap är ju inte heller helt fel.
Så det jag nu vill säga, utan att veta ett dugg mer om min framtid i dag än vad jag visste i går, är TACK LIVET för att jag får vara med och för att varje dag är ett härligt nytt äventyr, ett oskrivet blad ❤
Med risk för att någon snart börjar kalla min blogg Blomsterbloggen blir det åter ett par bilder av blommor.
Jag får en gäst som stannar hos mig över påsken. Därför är jag inte helt säker om jag bloggar under den tiden.
Inte för att gästen skulle hindra mig eller ha något med det att göra. Men jag misstänker att vi kommer att ha mycket annat att göra.
Jag tar kameran med på våra utfärder, så kanske jag visar bilder från dem efter påsk.

