Personligt

Att skriva dagbok är personligt. Så jag gläntar bara lite på sidorna i min.

Handskrivet, över hundra häften sedan 1976.
Handskrivet, över hundra häften sedan 1976. Med klisterbilder på sidorna, så klart 🙂

Många av mina bloggvänner berättar om sin vardag. Det vill jag också göra.
Men så tänker jag… äh, vem skulle orka läsa om den? 😀

Man stiger upp, har sina morgonrutiner, går eller åker till jobbet.
Där är vardagen verkligen inte enahanda, men den får ni tal del av på min
arbetsblogg.

Sedan kommer jag hem och då vill jag gärna ta det lugnt. Jag läser tidningar och böcker. Jag spelar Wordfeud och skriver dagbok. Jag ser på tv, håller kontakt med vänner via bloggar, på telefon och på Facebook. Jag kör en tvättmaskin och hänger kläder på tork, jag städar, jag diskar, jag pysslar om mina krukväxter.
Vem tusan vill läsa om sånt?

Wordfeud, ett fint tidsfördriv.
Wordfeud, ett fint tidsfördriv.

Ändå är det här precis det jag älskar att göra i min vardag.

Kanske jag borde börja skriva om mina drömmar.
För sådana finns.
Jag vill åka långt bort. Jag vill jobba som volontär. Jag vill finnas till för människor som har det svårt. Jag vill göra något som gör ännu större skillnad än alla texter jag skrivit de senaste trettio åren.

23 reaktioner på ”Personligt

  1. Ahh, där har du mig också i ett nötskal. Jag ville också göra något för världen. Så har jag tänkt länge.
    Jag har tänkt det så länge och nu har åren gått, så…
    Men jag högaktar dina tankar. Även om vi har det bra och det lunkar på, så…
    Kram ❤

    1. Åren går, ja… Man sitter och tänker att man skulle göra det och det om de ekonomiska förutsättningarna fanns. Nu handlar det ju inte om att ha miljoner extra…
      Men om jag skulle vilja åka på tre månader till Grekland eller till Bolivia så behöver jag a) ledigt från jobbet b) pengar att betala hyra m.m. under tiden jag är borta…
      Men – kanske NÅN dag!
      Kram!

  2. Alltså … som bloggare behöver man inte alltid berätta/skriva intressanta eller vad andra vill läsa. De bästa bloggare jag följer, de är bara vad de är … och jag gillar det. Precis som din, vardagligt liv, men i ett annat land. 😊

  3. Imponerande att du skrivit dagbok i 30 år! Då har du verkligen dokumenterat ditt liv. Å om/när du hamnar på hemmet med eller utan rollator kan du läsa om allt du varit med om. Skojar inte här faktiskt!

    Å om du har drömmar så förverkliga dom medan du fortfarande kan och vill!

    1. Dagbok har jag skrivit i 40 år, men journalist har jag varit sedan 1987, dvs nästan 30 år.
      Och ja 🙂 … jag tänker själv också att där kan jag sitta och läsa om mina minnen om det blir långtråkigt på seniorboendet eller sjukhuset.
      Jag VILL förverkliga mina drömmar – och ska försöka göra det fastän en del praktiska skäl sätter käppar i hjulen…

  4. Så fint du skriver Carita! Det är alltid kul och läsa din blogg. Alla orkar läsa din inägg så det är fel att du tänker att ingen skulle orka läsa. Förtsätt skriva bästa du.👍

  5. Vardagen är underskattad. Alla bloggar jag följer är den typen av vardagar. Det finns en slags lugnande effekt med att få lära känna människor utanför arbetet och att se att våra liv bland matlagning, ungar, disk och tvätt inte skiljer sig så mycket.

  6. Allting har sin tid! jag tänker att det finns så mycket kvar och det måste man hinna med- så småningom!
    Det är nog detta som är det värsta- man tänker alltid SEN ska man göra allt det där. Men plöstligt finns det inget sen….
    Tur att man gjort allt man har gjort!

    1. Ja, så tänker jag också – tänk om det inte kommer något ”sedan” då jag äntligen blivit pensionär? Om jag inte orkar göra något då? Inte har råd?
      Pengar styr ju alldeles för mycket i dag 😦

  7. Visst kan du skriva om din vardag det är ju det vi allihop har.. Vanliga vardagar där det händer en massa småsaker och ibland något stort förhoppningsvis roligt.. En blogg är ju en digital dagbok och där kan man skriva vad man vill.. och allt som du skriver om ja det är ju du Carita..
    Kram!!

    1. Du har helt rätt – så är det!
      Jag har en pappersdagbok där jag går in på detaljer och skriver personliga saker, den har jag haft i över 40 år, så den är ju en skatt.
      Ibland känner jag att min blogg är ytlig, men ibland vågar jag verkligen berätta om glädje och sorg.
      Så jag tror jag fortsätter i samma stil.
      Tack och kram!

      1. Det gör du rätt i jag berättar väldigt lite privata saker utan mest allmänna så ha du ditt privataste i din pappersbok och vi i din digitala tycker det är trevligt att läsa det du delar med dig av.. Kram!!

Glad för varje liten kommentar – ha en fin dag!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.