Den här bilden var inte så lätt att ta. Tatueringen finns på högra underarmen.
Någon gång i mitten av 1990-talet lät jag ta den första tatueringen. Jag var på Havsdagarna i Kotka och lät tatuera en ros på min vänstra axel. Minns att någon frågade om jag var socialdemokrat 🙂
Sedan dröjde det ett tag tills jag lät ta nästa. Det var väl riktigt i början av 2000-talet. Första delen är den där fågeln sitter på en kvist.
Följande del är den gröna kvisten därunder och därpå följande tatuering är förlängningen med rosen.
Den sista delen tog jag i sjunde månaden 2007 och 007 står ju för James Bond 🙂 Efter den har jag många gånger tänkt att jag ska låta ta ytterligare en tatuering men det har inte blivit av. Skulle kunna vara Bond-symbolen med pistolen i så fall, men få nu se!
Har varit lite låg i sinnet nu ett par dagar. Men det har inte med separationen att göra. Det är ju nästan två år sedan han lämnade mig, så de svackorna kommer inte ofta mer.
Men humöret kan ju inte vara på topp alla dagar, och alltid måste jag inte heller hitta en orsak till melankolin.
På kortare tid än tre dygn har jag nåtts av tre dödsbud. Vilka berör människor som jag på olika sätt har i min närhet.
Staden är liten, ”alla känner alla”.
Så jag vill inte skriva något glatt inlägg i dag.
Jag gör det en annan dag i stället.
Vet inte om jag visat den här bilden på mig själv tidigare.
Jag tror den togs sommaren 2014, då som inte så mycket kändes roligt i mitt liv, men då jag ändå jag gjorde så gott jag kunde. Många vänner försökte aktivera mig och bad mig ut på en sväng, ibland orkade jag, ibland inte.
Den här bilden får mig ändå att längta till sommaren. Långa ljusa kvällar. Lättare att ta en cykeltur eller en promenad.
Här kommer några högst vardagliga bilder från min söndagskväll.
Har läst bloggar i dag, bok och tidningar.
Hos mig brinner levande ljust konstant då det blivit mörkt ute.Ibland är jag gammaldags och kollar tv-tablåerna i papperstidningen 🙂
Hur många av er gör såhär? Kollar tablåerna i papperstidningen och ringar in programmen ni ska titta på 😀
Jag gör ganska sällan så här, mest zappar jag hit och dit. Men i kväll ska jag INTE missa Bingolotto!
Många sådana här scener vill vi se ikväll i Sibbo.
Blir bara ett kort inlägg i dag. Har haft fullt upp.
Skönt att få håret fixat och halv fem går bussen till Sibbo där Tor möter Ådalens IF. Skulle sitta bra med en seger nu…
Får en kompis på besök och hon sover över så efter matchen tar vi oss nog en eller två glas på en krog här hemma.
Så vi hörs i morgon och då jag avslöjar jag vad bilden i Guess what föreställer!
En av mina favoritblommor, orkidén, får fungera som symbolbild.
Städade min mejlbox i dag. Insåg att där fanns meddelanden som jag hade skickat och fått för långt över ett år sedan. Meddelanden som hade med skilsmässan att göra.
De flesta kunde jag radera rakt av. Såg inte något värde i att spara dem.
Andra meddelanden sparar jag med tanke på eventuella kommande memoarer. Inte för att jag tänker publicera något som andra mejlat mig, men meddelandena kan få fungera som stöd för mitt minne eller som bevis om det någon gång påstås att jag bara fantiserar om saker och ting.
Men de meddelanden som fick mina tårar att rinna var texter jag hade skrivit om mig själv i oerhört nedvärderande stil.
Jag tyckte det var helt klart att han hade lämnat mig för att hon var så mycket bättre på alla sätt. Jag var inget värd, jag var dålig, ful och fet.
I dag förstår jag att jag behövde gå igenom allt det där. Och troligen var det också mitt sätt att indirekt och omedvetet straffa honom. Han skulle minsann få veta hur dåligt jag mådde.
Samtidigt visste jag inte ens om han nånsin läste mina mejl…
Jag tror att han hade fullt upp med annat 🙂
Med distans till allt, både till det som hände för 21 månader sedan, och till mina upplevelser då jag läste de gamla mejlen, vill jag lova en sak.
Jag ska aldrig någonsin mer skriva, tänka eller säga något nedvärderande om mig själv. För jag är så bra sådan som jag är. Jag duger. Jag är fin.
… i stället för en Runebergstårta. Vi firar Runebergsdagen i dag i Finland och jag är ledig. Men det inte en helgdag, min ledighet hör ihop med att jag jobbade helgen innan.
Fastlagsbulle med mandelmassa.
Senare ska jag faktiskt göra mat, en köttfärslimpa har jag tänkt – då kan jag frysa in bitar av den och ha med till jobbet nästa vecka. Här rasslar allt fler husmorspoäng in, kanske bäst att ta det lite lugnare framöver 🙂
Och då jag var i affären kunde jag inte låta bli att köpa den här vårvinterns första fång tulpaner till mig själv.
Snart, riktigt snart, är våren här igen!
Tycker om den pigga färgen.
Ändrar då och då bakgrunden på min blogg. Tycker det är kul att WordPress erbjuder flera alternativ och även förnyar dem ofta.
Med alla dessa hjärtan vill jag visa att jag ännu tror på kärleken. Det finns någon där ute som tycker om mig sådan som jag är, jag har bara inte träffat den personen än.
Och i februari har vi såväl alla hjärtans dag som skottdagen – då passar ju ❤ bra!
Det här kunde också bli en ny serie, för det finns ju många fina toaletter runt om i världen. Men jag har så många serier på gång redan, så om jag snubblar över trevliga toaletter i framtiden också får bilderna därifrån gå in i mängden bland andra här.
Dörrarna i en av Forums allmänna toaletter för damer.
Jag hade tänkt sätta den här bilden i serien Vacker vägg, men det är ju ingen vägg i sig, utan dörrar till toalettbås. Väldigt vackra tycker jag.
Och dörrmattan utanför O`Learys i Forum i Helsingfors där vi var med ett gäng från jobbet i onsdags såg ut så här. Trevlig den också.
Slutar aldrig förvåna mig över hur snälla och omtänksamma människor det finns.
I förrgår kom den här gåvan med posten. Ja, alltså det fina svartvita paketet fanns inne i ett postpaket.
Läckert svartvitt paket.
Bloggaren Hyrestantenhade läst det här inläggetdär jag berättade att jag hade köpt en Ernstbricka när jag var i Täby i Sverige.
Då ville hon bara överraska mig med en liten present.
Vi har aldrig träffats på riktigt, och det är det som gör mig så överväldigad. Att jag via min blogg lärt mig känna så många underbara människor.
Servetter och tändstickor ur serien Ernst.
Hon skriver till mig att jag via bloggen har delat med mig av en jättetuff tid och nu gläds hon med mig för allt som ger mig glädjen åter.
Själv har hon haft en hel del att kämpa med i livet.
Kanske det är motgångar som förenar många av oss på bloggen.
Den som haft det svårt någon gång förstår andra i liknande situationer och vet hur mycket en liten gåva, ett snällt ord, empati och push framåt betyder.
För nu har jag köpt ett strykbräde. Ett litet och behändigt sådant som kan hängas likt en galge på en stång i ett skåp eller i skrubben.
Anmärkningsvärt nog har jag klarat mig utan strykbräde nästan ett och ett halvt år. Ett strykjärn äger jag men det har rätt sällan varit i användning just för att jag saknat ett bräde och alltid tvingats ta till andra tillfälliga lösningar.
Men då jag tydligen bara blir ordentligare med tiden har jag svårt att se ostrukna dukar 😀 Hur har det kunnat bli så? Jag som struntade i sådant tidigare!
Litet, behändigt och välkommet.
Det har varit en intensiv vecka med mycket jobb och en del möten. Även veckoslutet gick i olika arbetsuppgifters tecken. Därför har jag inte hunnit läsa och kommentera på så många bloggar de senaste dagarna. Men fredag, lördag, söndag är jag ledig och då ska jag besöka mina bloggvänners sajter. Ett frissabesök och Tors match är också inbokade.
