Städade min mejlbox i dag. Insåg att där fanns meddelanden som jag hade skickat och fått för långt över ett år sedan. Meddelanden som hade med skilsmässan att göra.
De flesta kunde jag radera rakt av. Såg inte något värde i att spara dem.
Andra meddelanden sparar jag med tanke på eventuella kommande memoarer. Inte för att jag tänker publicera något som andra mejlat mig, men meddelandena kan få fungera som stöd för mitt minne eller som bevis om det någon gång påstås att jag bara fantiserar om saker och ting.
Men de meddelanden som fick mina tårar att rinna var texter jag hade skrivit om mig själv i oerhört nedvärderande stil.
Jag tyckte det var helt klart att han hade lämnat mig för att hon var så mycket bättre på alla sätt. Jag var inget värd, jag var dålig, ful och fet.
I dag förstår jag att jag behövde gå igenom allt det där. Och troligen var det också mitt sätt att indirekt och omedvetet straffa honom. Han skulle minsann få veta hur dåligt jag mådde.
Samtidigt visste jag inte ens om han nånsin läste mina mejl…
Jag tror att han hade fullt upp med annat 🙂
Med distans till allt, både till det som hände för 21 månader sedan, och till mina upplevelser då jag läste de gamla mejlen, vill jag lova en sak.
Jag ska aldrig någonsin mer skriva, tänka eller säga något nedvärderande om mig själv. För jag är så bra sådan som jag är. Jag duger. Jag är fin.
💛💛💛
Tack ❤
Var alltid dej själv, Carita! Du duger mer än väl, som den du är! ❤ Kramar!!!
Tack – du har varit och du är ett stort stöd i mitt liv. Kram ❤
Du har så rätt!! Vi ska älska och tycka om oss själva precis så som vi är.
Ja, för annars kan vi inte bli älskade som sådana vi är. Det är ju rätt enkelt egentligen, men ibland krävs det tid att inse det – kram!
”Man ska älska sin nästa såsom sig själv” När vi inte tycker om oss själva blir inget bra. Och det är en sjusärdeles skillnad på att tycka att man är bra som man är och på att vara egenkär! Önskar dig en bra helg och trevlig helg 😊
Ja, det är en stor skillnad. Egenkära ska vi inte bli.
Fredagskram – i väntan på Skavlan!
Här väntas inte på nåt – har ingen tv 😄
Oj då! Bra att man kan klara sig utan den!
Precis! ♥
Tack för att du tittar in här!
Ett bra löfte du gett till dig själv! Fredagskram till dig fina Carita!
Tack fina du! Med hjälp av alla fina vänner, IRL och på bloggen, har jag lyckats återvända till livet. Kram!
😀
Jag vet, att jag blev inte lämnad av min förste man, för att jag inte dög. Han kunde bara inte välja, för han hade blivit blixtförälskad i en annan. Alltså dög jag egentligen.
Skulle tro, att det var så i ditt förhållande. Gräset tros alltid vara grönare på andra sidan staketet.
Inte en minut att du inte har dugt. Men, så lätt att tro, i sorgen.
En orkidé, en ren och fin, det är vad du ör. Stor kram ❤
Ja, jag tror du har rätt. Han sa också att han inte lämnade mig för att jag inte dög och han tyckte inte om då jag sa dåliga saker om mig själv.
Men jag tror att han hade tröttnat, inte orkade tro på att det fanns en väg tillbaka, han var väldigt förälskad i den nya kvinnan.
I dag har jag inte svårt att förstå att han valde den väg som gav honom något nytt.
Tack snälla du för att du har följt och följer mig, skriver kloka ord – förstår.
Kram ❤
Låter som en bra inställning!
Tack för att du läser och kommenterar. Jag kämpar vidare! 🙂
Nu är du och jag ju totalt olika personligheter. Men jag har en känsla av att jag har en betydligt bättre självkänsla och ett mycket bättre självförtroende än du har haft eller fortfarande har. Inte vet jag varför, men en sak kan jag säga: att nedvärdera mig själv finns inte ens på min världskarta. Å japp, jag har också en skillsmässa bakom mig, men den tog jag ut alldeles själv.
Å du, jag duger alldeles perfekt som vi är. Mitt motto är väldigt enkelt – take it or leave it. Å det har funkat hela mitt liv!
Ja, vi är väldigt olika du och jag – men bra kommer vi överens ändå. Du har till exempel lärt mig att det är inte så farligt att ha olika åsikter och du skriver dina rakt ut.
Vi behöver inte tänka lika. Vi har ju alla så olika erfarenheter som vi bär med oss i ryggsäcken, och de har alla format oss.
Jag har blivit lämnad otaliga gånger, och på annat sätt övergiven av personer som jag litat på. Det kom vi också fram till i terapin, att den här separationen var svår för mig eftersom det inte var första gången en person som var viktig för mig svek.
Men ja, jag har också gått ut ur förhållanden och sårat människor, så inte är det synd om mig på det sättet 🙂
Underbar insikt du fått genom den här resan. Den har naturligtvis varit jobbig för dig men nu när du har insett att du dög finns det en väg framåt. Du är så fin och ge inte upp. En dag kommer en riktig man in i ditt liv. Det är jag säker på. Trevlig helg! kram
Tack snälla du! Jag försöker ha ett positivt sinne och orkar vidare då jag tänker på det som så många har sagt – att jag någon dag träffar Mannen med stort M. Han som tycker om mig sådan som jag är och som har ryggrad på alla sätt och vis.
Lördagskram till dig!
Bra att du känner så nu, för det är sant!!!
Du duger, du är fin!!!!!
Tack för att du hör till mina bloggvänner som alltid peppar då det behövs!
Kram!
att se bakåt å gräma sej är enbart nedbrytande men att se mot nya horisonter ger andra perspektiv,värt att pröva…….
Ja, du har fullständigt rätt! Men först var jag tvungen att sörja, och det där med att säga hemska saker om mig själv hörde till processen.
Nu låter jag inte sådant hända mer.
Och på tal om horisonter, navigare necesse est (vivere non est necesse, men jag vill leva) 🙂
Tänk vad bra att man utvecklas.
När jag skilde mig var ingen annan inblandad (såvitt jag vet…), men det kändes som om alla andra var så lyckliga, bara inte vi. I huvet visst jag mkt väl att det inte alls var sant, men det hjälpte inte det minsta.
Inte förrän ”sorgeperioden” var över o jag hade tuggat mig igenom. Då ploppade jag upp som en kork. I ny och förbättrad version. 🙂
Ja, vad vore vi utan alla våra livserfarenheter?
Och du har rätt – man vet ofta vad som är rätt och vad som är fel, men det dröjer ett tag innan man kan förstå och ta in allt.
Väldigt träffande beskriver i den tredje mening också. Man ploppar upp som en kork, man har förändrats, förhoppningsvis till det bättre, men sorgeperioden måste man tugga sig genom. Den kan man inte komma över eller förbi.
Bra där!
Kommer att hålla koll på dig må du tro! 😉
Det är bra att du gör det ❤ – du SKA hojta till om jag skriver nåt dåligt om mig själv i framtiden!
kram