Idag ska jag packa

… och i dag hoppar jag över Fem en fredag. Eventuellt är jag inte med nästa vecka där heller, men sedan åter vecka 41. Allt beror på vad jag hinner med under min resa.

Nu måste jag helt koncentrera mig på att packa. Har fört några av de sista fakturorna jag ansvarat för till bokföringen och alla arvoden jag ska sköta för september månad är inlämnade.

Jag ska inte ha två resväskor. Började packa i en mindre men insåg att jag måste ha en större ändå. Det är tillåtet att ha bara en väska med maxvikt 23 kg, och ett handbagage.

Jag köpte en ny liten väska till mobiltelefonen också, eftersom skyddet som jag haft för den lossnade igår. Telefonen är fem år gammal och något skydd till den finns inte mer till försäljning 😀 Jag har en ny Honor-telefon men hinner inte installera den innan resan.

Väckning mitt i natten runt kl. 03 väntar. Flyget till Dubrovnik avgår 7.40.

Tack, tacksamhet, förväntan, spänning

Jag har fått massor av reaktioner och även flera tack på Nya Östis Facebook-sida där jag officiellt sa tack och adjö igår kväll. Av grannen Pia fick jag denna fina orkidé, som tack för att jag för några år sedan trodde på henne och gav henne chansen att börja jobba med NÖ:s prenumerationssystem. Hon är organiserad och serviceinriktad och jag är glad för att hon får fortsätta jobba för tidningen.

Det jag känner just nu är därför tacksamhet, men också förväntan och jag ser med spänning fram emot vad slutet av året kan erbjuda mig.

Här kommer bilden som jag hade lovat visa dem som vill veta var jag bor eller överlag bara hur huset ser ut. Fotot ingick i dagens Nya Östis där avskedsintervjun med mig fanns på nästsista sidan. Skriven av Peik Henrichson, och fotot har han också tagit.

Bildtexten lyder så här: ”I början av juli flyttade Carita Liljendahl till den här byggnaden i centrum av Lovisa och uppfyllde därmed drömmen om att få bo i ett gammalt trähus.”

Nu drar jag mig tillbaka, skrev jag också i hälsningen på FB. De nya cheferna ska få bestämma riktningen för tidningen och styra NÖ-skutan. Före detta chefer ska hålla låg profil, finnas till endast i bakgrunden och hjälpa bara om någon ber om hjälp.

Drack lite skumpa igår för att fira nästan avslutat jobb. Spelade Trivial Pursuit också, det är kul med brädspel!

I dag har jag ännu löner att räkna och vissa fakturor som bara jag kan ansvara för att betala. Också imorgon återstår några timmars tidningsjobb, men mest är det packa-resväskan som gäller.

I dag har jag också med syrran som vanligt hjälpt mamma handla.

Jag känner mig lite så här…

Klurig och fundersam, som Lilla My. Jag står ibland faktiskt med armarna i kors och har börjat ge lite akt på det. Att jag inte ska se för bestämd ut 🤣

Men hon är ju också bara så underbar, lilla My. Och i dag när jag gör min sista arbetsdag som chefredaktör för Nya Östis känns det lite så här: Vad sjutton ska jag allt hitta på? Vilka äventyr väntar bakom hörnet?

Jag har under hela dagens lopp överlämnat allt möjligt från lösenord till andra viktiga uppgifter. Gett administrationsrättigheter till nya personer som behöver dem i olika sammanhang som hänger ihop med tidningens utgivning.

Jag skrev ett tack- och avskedsbrev i måndags. Listan på mottagare var lång eftersom jag genom åren samarbetat med så många. Flera personer har svarat och jag lever länge på deras tackord ❤

Nu återstår det att räkna de sista arvodena på torsdag och fredag, och att packa inför läsarresan.
Ute har det börjat regna lätt, men det är fortfarande +18 grader.

Pelargonmormor, gör skäl för sitt namn?

När jag flyttade hit i början av juli hade pelargonen som fanns på balkongen blommat ut. Jag köpte inga nya, men tänkte att jag har den här här inne ändå och den får sedan övervintra, såsom många andra gjort tidigare om åren.

Plötsligt här för nån vecka sedan fick den en knopp och nu blommar den där i köket ❤

Har sotaren på besök just nu och håller samtidigt på att ge över framtidsplaneringen till de personer som efterträder mig. Allt möjligt praktiskt handlar det om, och allt blir troligen inte ens klart nu dagen innan jag avgår från posten. Efterhand dyker saker och ting upp, sånt vi inte kommit att tänka på. Men det får ordnas efterhand 🙂

Hösten smyger sig på

… och jag lovade innan jag flyttade hit att ni ska få följa min resa om hur det känns att bo i ett gammalt hus.

Hela sommaren har jag haft dörren till hallen öppen. Kallar den också tamburen eller farstun. För några dagar sedan stängde jag den nästan helt och i dag för första gången så att den inte ens står på glänt. Vi hade nästan minusgrader ute i morse. Nu på eftermiddagen är det +12 och solen värmer vårt hus.

Där finns ett värme-element i hallen, men jag ska se hur jag gör i vinter. Blir det mycket kallt? Kan farstun stå kall? Blir det minusgrader där? Troligen. Att värma med el kostar mycket så det blir att följa med elförbrukningen via nätet.

Dessa gamla detaljer, där livet som har levts här genom årtionden syns, tycker jag om ❤

Och fönstertätning i dag medan det var +12 grader ute. Putsa, göra rent, med mycket hjälp av grannen Pia som har tätat sina fönster de senaste fyra åren.

Vi upptäckte att någon som bott här tidigare använt en metod som vi inte anser vara bra… Det har lagts in, sprutats, målats i springorna? … Något slag av målning, kitt, silikon? … som inte går att få bort utan att omständligt skrapa allt 😬😱🙄 Det jobbet måste vänta till nästa vår. Nu tätar vi och putsar vad som tätas och putsas kan.

Att vi skulle täta för tätt behöver ingen bekymra sig för. Här finns olika små hål och glipor som vi låter vara. Vi tätar bara där som det verkligen behövs, så att inte ”grannarnas katter kommer in genom hålen” 🤣🤣

Glatt överraskad

… blev jag igår då jag på styrelsemötet, det sista för min del som chefredaktör, blev ihågkommen med en grönväxt och en flaska skumpa ❤

En porslinsblomma råkade faktiskt vara precis det jag hade önskat mig. Jag hade en sådan för tio år sedan, den var mycket gammal och en växt jag hade fått ärva av mammas faster. Av någon anledning dog den, troligen hade den kommit till sin ålders slut.

Porslinsblomman är en av mina favoriter, så jag hoppas att den här ska trivas hos mig.

Jag är inte van vid att få höra vackra ord om mig själv. Jag förväntar mig inga långa tal, och det blev inget sådant igår heller. Det blev precis lagom.

Själv är jag också obekväm med att hålla tal, men jag kan säga några spontana ord och uttryckte på mötet igår min tacksamhet för tiden då jag har fått jobba som chefredaktör för Nya Östis.

Nu känns det skönt och tryggt att ge över åt nya krafter. Det behövs chefsbyte ibland så att en inte vankar kvar i gamla spår när det finns andra som kan föra in mycket nytt 🤗

Lovisavyer och vedtravar

En annan vacker vy som ligger bara hundra meter från mitt hem. Den här vägen cyklar jag ibland till affären. Byggnaden till höger är från 1700-talet om jag minns rätt.

Vi har +18 grader i dag så den här hösten har varit underbar och jag hoppas att det fortsätter länge till.

Ändå är jag beredd inför kallare dagar och nätter. Igår fick jag ganska bra ordning på de klabbar som inte fick plats i källaren och så kallad spillved, olika mindre bitar och ”flisor” som kan vara bra att ha för att få elden i kakelugnen att ta sig.

Ugnen testades helt lätt i går. Draget är gott. Sotaren kommer nästa vecka.

Trees on Tuesdays, en lugn morgonstund

Bilden är tagen i lördags, det hade regnat då. Parken ligger utanför mitt hem. ”Mitt” hus skymtar borta till höger på bilden, lite smått gult under trädgrenarna. Det ståtliga huset till vänster är gamla Hotel Skandinavia, som tyvärr förfallit mycket de senaste årtiondena. I mitten på bilden, där det syns fönster med gröna tejpningar, ligger stadens infokontor Lov-Info.

Jag sov gott i natt. Säkert för att jag hade jobbat hårt med veden mellan fem och halv åtta. Trodde jag skulle vakna med rejäl muskelvärk, knappt komma upp ur sängen 😀 Men tillsvidare har jag inte direkt ont nånstans, är bara lite stel i ryggen.

Vid niotiden var jag redan ute i växthuset och plockade tomater till morgonmackorna. Det var en lugn och fin morgon, +16 grader, fuktigt i gräset och små vackra spindelnät här och där.
Hämtade posten, duschade och började sedan jobba.

Jag har en vecka kvar på heltidsjobbet. Sedan ska jag packa inför läsarresan och efter den får jag se vad jag börjar göra, vilka uppgifter jag får och vill ta.

Ikväll har jag mycket att ordna här hemma, men nu känns allt bara kul. En enorm lättnad att veden är inne. Också här i vardagsrummet har jag ett par Ikea-kassar med mindre björkvedsbitar som ska landa i en korg och en del klabbar som ännu får plats i vedställningen ❤

Det var rätt tid att flytta in i detta gamla hus på sommaren. Jag har under ett par månader hunnit få mina möbler och andra grejer nästan på plats. Mycket har jag hunnit oroa mig för, men allt har ordnat sig och nu känns allt åter lugnt. Livet i ett gammalt trähus har hittills motsvarat förväntningarna. Både vad gäller sånt som är besvärligt och sånt som är riktigt härligt ❤

Nu kan vintern komma!

Fast helt på riktigt vill jag nog inte att det ska bli kallt än. Vintern behöver inte komma alls med snö och kyla, jag kan bra ha +15 fram till april. Men OM det blir kallt, om jag behöver elda, vilket jag tycker om att göra, så NU är veden i källaren!

Två och en halv timme tog det för mig och mina två hjälpredor, ett par flinka killar med starka armar och ben.

Jag är så lättad! Mitt skräckscenario, att det skulle regna eller att vi inte skulle klara det på en kväll, eller att högen skulle ha varit dubbel större… blev inte verklighet. Jag hade inte aning om hur stor hög tre kastkubik utgör 🙂
Man kan alltså få veden travad eller stjälpt och vi tog stjälpt och bar in själva.

Säsongen igång, första pinnen fixad!

För Lovisa Tors del sparkade säsongen igång i dag med bortamatch mot Blackbirds i Kervo. Där var många Tor-fans på plats, tolv av dem kom med liten hyrd buss och i den åkte jag.

De två första perioderna bådade inte särskilt gott. Tor hann inte alls med i hemmalagets fart. Det stod 4-0 på tavlan då tredje perioden började.

Men den som följt innebandy vet att där kommer målen ganska fort och Tor lyckades knappa in och komma upp till 4–4. Samma siffror stod sig efter förlängningen på fem minuter. Straffslag avgjorde sedan så att Blackbirds vann, men fick vi en pinne/poäng med oss hem 💛💙

Om vedleverantörens löfte håller kommer mitt och grannens vedlass imorgon. Våra hjälpredor är redo. Åtminstone skulle jag inte på något sätt orka bära in allt ensam, från gården till källaren. Det har lovats uppehåll, alltså att regnet ska upphöra, och det underlättar 🙏 eftersom jobbet med veden kanske inte blir klart på en dag.

Hoppas det blir en glad måndag imorgon!