Övrigt

Lite till får vi vänta på våren

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Dags åter för lite marknadsföring av Nya Östis, som har en förnyad webbplats. För att kunna läsa webbartiklarna i sin helhet där ska man vara prenumerant. Men lösnummer av tidningen kan köpas från Lehtiluukku genom att skriva in tidningens namn i ett fält uppe till höger.

Här syns en del av min kolumn. I dag är jag vanlig frilansare, även för andra tidningar som tackat jag till sporadiskt samarbete. Men just nu skriver jag mest för Nya Östis. Jag var tidningens chefredaktör under fem år och två månader, således den som hittills lett tidningen längst. Grundaren Kim Wahlroos var chefredaktör från 28 april 2015 då tidningen grundades till sista juli 2019, således fyra år och tre månader.
Chefredaktör sedan slutet av september 2024 är Marit Björkbacka, med starkt stöd av redaktionschefen Anna Johansson. Bägge medarbetare som jag tog med i teamet under den tid som jag var chef.

Tidningen fyller tio år i april i år och det ska firas på olika sätt. Var och när och hur lyfter nuvarande redaktion och medarbetare fram lite senare i vår. Många var det nog som inte trodde att tidningen skulle överleva sitt första år enligt det koncept som gällde. Inga anställda, ingen fast redaktionslokal. De flesta jobbar hemifrån och är antingen frilansare eller företagare eller både och.

Solen lyser, himlen är blå. Ute är det + 6 grader, men det ska bli kallare snart igen så vi ska inte låta oss luras att våren är här. Men jag har ändå redan köpt de här fröpåsarna 😍

I dag ska jag på en föreläsning om Sigrid af Forselles. Nyligen intervjuade jag en blivande 90-åring. Så visst är jobbet omväxlande!

Och ikväll har Tor sista matchen i grundserien i Finlandsserien i innebandy. Laget har säkrat en plats i slutspelet där flera lag kämpar om att få avancera till Divari, som är nivån/serien under Ligan, som i sin tur är högsta serien.

My grubblar i mars, och jag är lite mindre orolig för stunden

~ Carita Liljendahl ~ 22 kommentarer

När det är galningar som styr världen, eller i alla fall innehar maktpositioner, behövs det blommor, gul färg, sol och blå himmel och takdropp såsom i går. Då kan hoppet om att våren och sommaren kommer leva kvar. Även annars hoppet om att det goda ska segra.

Lilla My ser lite bekymrad ut på mars månads bild i min kalender. Men jag tror att hon såsom jag ofta skippar nyheterna eftersom de bara gör oss nedstämda. Hon tänker kanske att våren i mars ofta kommer av sig. Blommorna har lurats upp ur jorden, men alla klarar sig inte. Eller så tänker hon att vi ska låta blommorna växa där de är. Inte plocka dem för då vissnar de fortare i en vas.

Du får göra din egen tolkning, men hoppas att bilden gör dig glad i alla fall, trots eländet som duon Trumputin ställer till med.

Här satt jag igår. I ett väntrum i Borgå sjukhus. Uppföljningen av cellförändringarna är nu gjord, med en så kallad loop-behandling med elektrisk slinga. Det blev alltså ett ingrepp, men jag är tacksam för att sådant här tas om hand. Fick en väldigt trevlig och proffsig gynekologisk läkare. Även sköterskan som assisterade henne förtjänar tio poäng. De berättade också hela tiden vad de sysslade med. Jag behövde inte ligga där och undra vad som hände.

Tacksam också för att jag fick sällskap från och till grannstaden av min syster och min vän Marina. Deras stöd betydde oerhört mycket ❤ 🙏 och eliminerade en hel del oro.

Fredagsfrågor om röjar-göra 😊

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

Det är fredag igen och dags att svara på bloggvännen Elisamatildas frågor.

Vilken syssla föredrar du framför andra?
Har inget emot att elda såhär vintertid.

Vilken drar du dig för att göra?
Av någon anledning är det trist att tömma diskmaskinen 😀

Har du någon städrutin?
Inte direkt, men försöker dammsuga en gång i veckan, oftare kring kakelugnen.

Var har du minst ordning någonstans?
Efter många flyttningar genom åren är det inte stökigt nånstans direkt, men fortfarande jobbar jag med att få ordning på dagböckerna i plåtskåpet så att de ligger där i årsordning.

Vad glömmer du att städa?
Det finns väl någon vrå här och där som glöms bort ibland. Under datorbordet kanske.

Bilden har inget med röjning att göra. Det blev en glad onsdag då Postcrossingens medlemskort för 2025 damp ner i postlådan, tillsammans med kort av Tove Jansson och hennes Muminfamilj. Tove är Årets konstnär då Finlands postcrossingförening firar tio år. Själva postcrossingen som verksamhet i sig, en hobby som delas av många människor i hela världen, firar 20-års jubileum i år.

Den här dagen är fullspäckad med program. Allt från att skriva ut artiklar, göra intervju per telefon, föra mamma till laboratoriet för blodprov, träffa vänner över en bit mat, bada bastu och sedan via Resultatservicen på nätet kolla hur det går för Tor i grundseriens nästsista match.

Dimman ligger tjock, konst piggar upp

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Är det här också ett nytt väderfenomen? Det har varit grått och blött, tack – hellre det dock än kyla och mycket snö.

Plus en grad i dag och igår mitt på dagen blev det rejäl tjocka, alltså sådan dimma som gör att jag inte ser träden på åsen som ligger ett par hundra meter bort.

De här konstverken piggade ändå färgmässigt upp igår då jag besökte Kompanjonskapshuset Hörnan. Ett gäng som kallar sig Utopiaklubi har en liten utställning kring aktivism och andra saker de anser vara aktuella och viktiga. Det handlar om att göra saker tillsammans, våga vara sig själv och här finns tanken om att alla ska få vara med om att planera det nya bibliotek som staden behöver.

Det var dock helt andra saker jag var där för att skriva om, men utställningen är ändå sevärd 🙂

Så jag lyckades ta lite nya bilder igår. Också av vår kyrka som snart är helt inplastad eftersom det görs takrenovering där. Väggarnas tegel ses också över.

På Facebook har vi de senaste veckorna fått se bilder av kyrkan från olika vinklar, tagna på nätter, kvällar, dagar, morgnar. Många har börjat kalla det här Lovisas första skyskrapa, för på avstånd ser tornet ut som sådan.

I dag vanliga rutiner som hör torsdagen till, med att hjälpa mamma. På kvällen elda. Det behövs fortfarande fastän jag inte längre gör det precis alla dagar.

Arkivbilder i brist på annat…

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

Frukterna smakade frukt och bären bär, det minns jag så väl av denna våffla jag köpte i Dubrovnik, Kroatien i höstas. Sedan var våfflan för tjock och mjuk och väldigt söt med honungen. Den hade gärna fått vara tunn och frasig. Men jag lät andra vid bordet hugga in på den också, så nästan allt gick åt 🙂

Ute är det jämngrått och det vet inte om det ska snöa eller regna, så det kommer lite ett av vartannat.
Jag tycker att jag har fotat allt som fotas kan i vår stad och att bilderna blir så fula nu med kala träd och blötsnö. Kanske jag kan skärpa mig eller bara helt enkelt får lov att sänka ribban och fota miljöerna sådana som dom är 🙂

Ett fint fönster från Kotor i Montenegro, också fotat på Nya Östis läsarresa i oktober.

Jag ska snart iväg på ett jobb och kanske jag där, eller på väg dit, hittar något att fotografera.

Stort lass ved inne, nytt brädspel och KAJ!

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

Grannen Pia hjälpte mig bära in ved, så att jag fick två kassar på en gång. I den orangefärgade säcken finns ”tänd-stickor”, mindre bitar av blandved som jag då och då köper från Tokmanni.

I samma affär fanns brädspel med 30 procents rabatt. Vi spelar mycket sådana med grannen och nu har vi fått lite ”lejdon” (tröttnat på) då det gäller Pictionary och Trivial Pursuit. Inte helt och hållet så att vi inte tänker spela dem igen, men lite nytt känns välkommet.

Sanaselityspeli = ordförklaringsspel. Alkuperäinen ja kotimainen = original och inhemsk. Redan över fem miljoner sålda spel!

Och så måste jag ju förstås lyfta fram Svenskfinlands stolthet, humorgruppen KAJ. Låten ”Bara bada bastu” är helt fenomenal, men jag hade inte trott att också Sverige ville se den i sin Mellofinal 🙂 Riktigt positivt överraskad blev jag därmed igår kväll. Kände eufori! Måns i all ära, men på något sätt… inget nytt under solen 😀

Artikelsmakprov och Tor höll nollan

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Det var ett tag sedan jag var på den här föreläsningen, men den fick plats i tidningen först den 20 februari. Relativt tidlöst ämne, men egentligen händer det hela tiden något i Mellanöstern, så det som var nytt igår kan vara gammalt i dag. Jag försökte skriva artikeln så att den inte skulle kännas föråldrad om den tvingades vänta på publicering.

Föreläsare heter Svante såsom det står i bildtexten. Sedan har det blivit lite fel då citatet lagts in i efterhand 🙂

Jag lärde mig en hel del om problematiken där nere. Men helt och hållet är den svår att greppa, och Svante sa att han kan inte ge svar på alla frågor.

Jag marknadsför gärna Nya Östis lösnummer här, de kan köpas via lehtiluukku.fi.

Det var här på den här prisutdelningen som jag tyvärr inte hade tid att stanna och äta den goda kakan 🙂

Förra natten sov jag elva timmar, nästan utan avbrott. Jag behöver mycket sömn och är nu tacksam för att jag sällan behöver ha tidig väckning. Jag tar också ogärna jobb som börjar före 12. Säger ärligt till alla att jag inte är någon morgonmänniska. Då får jag faktiskt rätt ofta som svar ”det är inte jag heller”, och det känns skönt. Av nån konstig anledning har det åtminstone förr ansetts vara en dygd att vara morgonpigg, man är liksom en ”duktig och bussig människa” då. Jag vill inte alls bli kallad vare sig duktig eller bussig, det är ord jag inte gillar 😀

Med mobiltelefonen blev bilden suddig då killarna jämnt rör på sig i innebandyn. Men Tor vann grundseriens sista hemmamatch mot Top Team från Nyslott med hela 8–0. Systersonen Conny gjorde ett mål och passade till tre.

Det är kväll nu och jag eldar. Hoppas att de allra kallaste nätterna nu är ett minne blott och att våren så småningom anländer. Ute är det minus en grad.

Hade aldrig trott detta om mig själv

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Alltså att jag skulle tycka att färgläggning är kul. Men då jag får sätta till egna texter och också rita egna bilder och skriva nåt till dem, då blir det roligt, och även terapeutiskt.

Det var min syster som ledde in mig på pusselvägen för många år sedan. Hon köpte ett till julklapp och sedan dess har jag lagt många, många. Den här vintern har det bara blivit ett då jag haft rätt svalt i köket och det stora bordet har varit upptaget av annat från och till. Men jag har två pussel som väntar på att bli lagda 🙂

Det här med att rita och skriva korta texter blev jag inspirerad av via olika reklamer som ploppade upp i Facebookflödet. Kanske mer avsedda för barn som vill lära sig rita. Man kan börja med en cirkel, sedan kommer en till, sedan ögon, näsa, armar, fötter osv. Och efter det tar jag fram färgpennorna och så blir det ofta en liten text till.

Här har vi bokstaven R som bas, och runt den och inne i den kommer sedan andra detaljer. Från bildens text har ordet ”i” hamnat utanför, alltså det ska vara ”i Caritas teckningsvärld en ny fas”. Jag gillar ju att dikta så där i all enkelhet också.

Färgläggningsboken med Muminmotiv som jag fick av min syster till namnsdagen har också fått sina första färger och dessutom skrev jag en text till.

Så utöver intervjuer och artiklar, lite hemvård för mamma, frissa, massage, bära in ved + elda… så är det sånt här jag sysslar med då jag inte skriver dagbok, bloggar eller läser. Dagarna blir inte långtråkiga.

Den här boken är på finska, därför heter den Muumi 80. Där finns bara svartvita teckningar, så det är jag som har färglagt den här.
Mumin 80 år firas i år.

Kustannusosakeyhtiö Otava = Förlagsaktiebolag Otava, har gett ut boken, och förlaget finns Helsingissä = i Helsingfors. Så det blev liten lektion också i finska igen 🙂

Små gåvor, så glad man blir!

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Det har varit rätt fullt upp de senaste dagarna. Ett möte och ett jobb i måndags. I går ett möte med hemvården, det har avancerat bra där nu med kartläggning för hur mamma mår och hur vi orkar. Just nu går ju allt bra med mamma, men med tanke på vad som kan hända och vad som behövs då en person blir äldre är det väldigt värdefullt att de här hembesöken görs.

Ofta blir det så att jag hinner läsa mina vänners bloggar först mot slutet av veckan. Eller ofta är det så att jag läser, men då det gäller att kommentera – vilket jag vill göra – tar jag mig den tiden fredag, lördag, söndag.

Namnsdagsgåva av min syster. Värityskirja = färgläggningsbok. Passar perfekt nu då jag skaffat mina färgpennor. Det blir terapeutiskt också, inser jag då jag ser bilderna. Jag kan skriva in små texter och jag har hört många vänner säga att det där med att sitta där med färgpennor och långsamt färglägga, det är härligt ❤

På kortet står det ”Vänd ditt ansikte mot ljuset, och låt solen värma ditt hjärta”. De sista orden kom inte med på fotot. Orden passar mig perfekt, för jag har ju då och då en släng av ”mörkerdepression”. Nu då solen lyser, och även börjar värma, känner jag hur livet återvänder. Det blir snart vår och sommar igen!

Och på Alla hjärtans dag fick jag också små gåvor. Den där röda rosen som omges av rött stanniolpapper, den var faktiskt ätbar choklad 🙂