Skruvar och jag brukar inte vara en bra kombo. Men ikväll skruvade jag ensam ihop denna vedställning. Köpte den lokalt hos LSOY Koti på Alexandersgatan.
Ja, det var ju inte direkt svårt att få ihop den men jag är stolt ändå. Det var nästan svårare att få upp paketet där delarna fanns 😂
Behövde inga hjälphänder och radade dit veden jag köpte från Tokmanni också. Ingen billig vedsäck men ett litet start-bo ville jag ha ❤
Handlade också till mamma som vanligt. Brukar ta två, tre timmar innan allt är klart och då ingår där ju en del egna ärenden, som nu vedställningen och veden.
Det är mörkt ute nu redan då klockan är 20.30. Imorgon ska ett regnväder dra in över Finland, men det ska vara rätt varmt ändå. Blir hela oktober månad varm tackar jag och tar emot 🙂
Den här fyrklövern hittade grannen Pia en dag när vi satt i trädgården. Tidigare i somras letade vi också, så att de som såg oss måtte ha undrat varför vi stod på alla fyra i gräset. Hade vi tappat något?
Nu hoppas jag att den här lilla gröna saken kan bringa mig lite tur, eller åtminstone styrka och sinnesfrid. Den här dagen har varit jobbig på många sätt. Jag vet inte varifrån jag gång på gång uppbådar styrka att knega vidare, men tillsvidare har det gått.
Jag har stort rättvisepatos. Jag har också lärt mig, och försöker leva enligt devisen att såsom man själv vill bli behandlad ska man behandla andra. Alltid lyckas jag inte till 100 procent med det, men jag försöker vara vänlig och empatisk. Att sedan andra inte alltid beter sig vänligt mot mig kan jag ju inte direkt påverka.
Och så något betydligt trevligare att visa och skriva om. Den här miljön ligger mindre än hundra meter från mitt hem. Smedsgränd, en av de äldsta i Lovisa. Den här vägen cyklar jag ofta då jag ska till Rosenparken och Lovisaviken. Där på sandplanen ligger nu baracker för skoleleverna från Generalshagens skola. Den renoveras och därför är eleverna tillfälligt inhysta i barackerna.
Som ett inlägg under kategorin ”Hur galet som helst”. Hur galet roligt och fint som helst, med gamla kaffepannor på rad längs en stig som leder till ett av husen i Skinnarby som var med i Lovisa Historiska Hus. Och mossa på stenar älskar jag ❤
Jag har två veckor kvar på jobbet. Närmare bestämt två veckor i ansvarsposition. Den 25 september får Nya Östis sin nya chefredaktör i Marit Björkbacka. Som tidningens representant reser jag ännu sedan på NÖ:s läsarresa till Kroatien och Montenegro i slutet av september. Lär vara mycket vackra trakter!
En del av Bond-hörnan och här intill finns en gammal sekretär där jag ofta sitter och skriver. Jag kan titta ut genom fönstret samtidigt.
Funderingarna kretsar kring den kommande hösten. I första hand har jag tänkt ta det lugnt eftersom jag inte varit ledig mer än riktigt korta perioder från och till de senaste sex åren. Men jag ska inte heller sluta jobba. Behöver tidningen mig som skribent ställer jag upp och på nästa års sida kan jag tänka mig ta helt nya uppdrag också, om jobbet som frilansande skribent inte ger tillräckligt med intäkter.
Det är svårt att föreställa sig hurdan framtiden blir. Vissa planer och funderingar behöver jag ha, men jag ska också försöka ta dagarna som de kommer.
Grönt är skönt och mossa vackert, bilden tagen den sjunde september.
Just nu är jag lite orolig vad gäller leveransen av ved. Beställde redan i våras. Sedan fick företaget problem med sitt fordon, en annan dag satte sjukdomsfall stopp för leveransen. Dagarna går och jag har tvingats avboka mina hjälpredor och hoppas de har tid att komma en annan dag… jag klarar inte ensam av att få in veden i källaren.
Det är mycket som handlar om att lära sig känna tillit och att ha tålamod. Jag som är van att planera det mesta och ha minutschema får vänja mig vid lite osäkrare tillvaro. I nästan vilka fall som helst går det bra, men det här med veden, stundande regn och höst och sedan vinter med mycket snö… det oroar mig.
Det blåste rejält i går. Motvind hela vägen från Äppelviken till Stenparken. Då ska man inte säga som ”föriga gumman” sa. För hon sa ”Hoppas vinden vänder tills jag ska hemåt.
Det var rofyllt att titta när gässen tvättade sig och plaskade runt. En del av dem är jättestora, vilket inte riktigt syns på bilden.
Nu vände vinden lyckligtvis inte så den låg i ryggen då vi cyklade bort från Stenparken. Betydligt lättare att trampa, man nästan flög fram på vägen mot Rosenstrandens park.
Sommarvärme, rejält över plus tjugo grader. Väldigt blåsigt, men vinden från sydost var varm och härlig.
Det syns ju inte här hur mycket det blåser men Kronobron gungade nog en hel del då man gick ut på den.
En säl i Lovisaviken? Nej, det är bara grannen Pia som är ute och simmar. Några lustigkurrar som vandrade längs Kronobron undrade om det var gyttjebad som gällde. Här är nämligen ganska lerig botten. Jag svarade ”Ja, gyttjebad är hälsosamt”.
Rakkestad, Ikea. Monterad av grannen Pia, som älskar Ikeamöbler och som också är helt super på att få ihop dem. Har sagt det förut, men jag hade inte köpt nåt från Ikea utan att försäkra mig om att jag får hjälp av någon med monteringen.
I mitt trånga sovrum var det lite svårt att få en bild på skåpet, som gör rättvisa åt hur mysigt rummet egentligen är, och där skåpet syns. Själv ligger jag på rygg i prinsessängen och försöker få något slags dokumentation. Högt i tak är det här hemma hos mig, på alla sätt 🙂
Nu har jag öppnat upp i köket också. Gardinen har åkt mot sidan. Här ska fler växter få plats i framtiden, och här får de morgonljus. Jag älskar det stora fönstret, en av orsakerna att jag flyttade hit. Inga gardiner ska vara i vägen vare sig för utsikt eller ljus. Vid stora bordet i köket ska jag börja pussla senare i höst, ser då fram emot det och att få mera tid för mig själv.
Det enda rummet som förses med en rullgardin är sovrummet. Tack till en annan granne för montering av den ❤ Nu är kvällarna mörka och där vill jag inte ha direkt insyn. Om någon annars vill se när jag pusslar, skriver, läser, ser på teve, så varsågoda. Men när jag lägger mig för att läsa och sova vill jag att sfären ska vara privat.
Vi har haft +26 grader i dag. En sådan fin sensommar! Nu klockan 21.10 har vi +18 ❤
Röda färdiga tomater, gula och orange halvfärdiga, gröna tomater som senare blir röda. Vi har skördat i några veckors tid och det kommer mera. Fantasin börjar ta slut då det gäller vad jag ska använda dem till 😀 Jag ger gärna bort också, men många tycks ha fullt upp med egna skördar.
Roligt har det ändå varit att se hur tomaterna trivts i ett växthus, jämfört med balkongen i norrläge i våningshuset. Visst fick jag tomater också där, men inte hundratals 🙂
Näromgivningen där jag bor. Karlskronabulevardens kurva kanske man kunde kalla det. Bakom trafikmärket längst borta öppnar sig en del av gamla stan med Smedsgränd och andra små gränder, en del kullerstensbelagda.
Igår fick vi klädskåpet klart. Eller egentligen är det ju grannen Pia som älskar att montera ihop Ikeamöbler, inte jag. Nu återstår det att få in skåpet i sovrummet, kanske möblera om där lite, få upp en rullgardin osv. Min arbetshörna är inte heller helt klar, möbler har flyttats hit och dit för att ge plats åt de två skåp jag behövde. Men… tids nog!
September månads första dag. Hösten är i antågande, men jag tycker inte att det känns lika vemodigt som förr. På kalenderbilden kollar Muminfamiljen flyttfåglarna på himlen och nästan alla löv är borta från träden.
Här hör jag också gässen skräna över viken och i vassen. De flyttar inte riktigt än. De far upp till åkrarna på landet sen eftermiddag eller tidig kväll. Ibland hör jag dem då de kommer till viken på morgnarna eller förmiddagen.
Jag tog bort myggnätet från köksfönstret i dag och stängde det. Ett fönster av två i köket har stått öppet sedan någon gång i juni månad då jag tog över den här bostaden. Jag flyttade hit den första juli.
Så visst gör hösten sig påmind på olika sätt. Men än är nästan alla löv på träden kvar och de flesta är gröna. Solen återvände igår kväll och nu lyser den också i dag, men temperaturen är inte högre än +16 så det gäller att hitta en lugn vrå där det inte blåser. Då går det ännu att njuta gott av sensommaren.
Igår hade vi klassträff för dem som hade gått i högstadiet, dåtida mellanskolan, på klasserna 5abc under åren 1974–1979. Vi var 31 personer, vilket vi tyckte var ett bra antal. Arrangörerna hade inte nått alla, det kan vara knepigt med kontaktuppgifter osv, och somliga var förhindrade att delta. Men oj så många minnen ventilerades och så många skratt som ekade i Bistro Kronans restaurang på Alexandersgatan i Lovisa. Som ni ser åt vi Toast Skagen till förrätt.
Huvudrätten bestod antingen av en schnitzel som var köttalternativet, eller abborre som var fiskalternativet. Bägge lika utsökt delikata.
Efterrätten, en pannacotta, slank och ner hur lätt som helst 🙂
Klassträffar är ofta underbara, tycker jag. Väl medveten dock om att de också kan väcka otrevliga minnen, och att någon som blev mobbad under skoltiden inte känner sig bekväm med att delta.
Nästa träff arrangeras troligen efter två eller tre år.
Riktigt allt är inte klart i hemmet än, men efter dryga två månader har det mesta börjat hitta sina platser. Har ändå tappat räkningen på hur många gånger möbler har flyttats 🙄😂 Från början var det ju så att inget hade rätt plats eftersom antalet lådor och annat krävde utrymme.
Bit för bit har nya hemmet börjat forma sig och det känns så skönt. Jag är lycklig här.
Idåsen, plåtskåpet från Ikea, som krävde 5,5 timmar att få ihop, står nu fint på sin plats. Jag trodde att alla mina dagböcker inte skulle få plats i skåpet…
… men ser ni, än finns det plats för fler häften 😀 Lådorna där nere är inte heller proppfulla. Så jag tror att skåpet räcker för den livstid jag har kvar.
Bordet till höger är också högst provisoriskt. Hade det på balkongen tidigare, få ser var det slutligen landar.
Börje Bertel Ernfrid Lindblom, i dag skulle du, min pappa, ha fyllt 100 år. Det är få förunnat att få leva så länge, så du kanske inte hade blivit 100 år ändå.
För tidigt lämnade du oss då du var bara femtiofyra år gammal. Jag skulle fylla sexton den våren.
Det är många frågor vi aldrig fått svar på. Var du sjuk på något sätt, varför ville du inte fortsätta leva? Jag har för länge sedan accepterat att det finns många frågor som aldrig får svar, angående ditt beslut men även angående mycket annat i livet. Men sorgen och saknaden finns alltid där. Sorgen ändrar skepnad med tiden, men saknad är du kära pappa, alla dagar sedan den nionde april 1978.
Lovisadagen firar vi den 25 augusti. Vår mamma, din hustru som fyllde 90 nu i somras, sätter alltid ut Finlands flagga vid sin trappa den dagen. I dag blev det blommor vid ditt foto på ett bord hemma hos henne och du fick tre buketter till graven. En av din hustru och en av dina två döttrar.
Tagetesen och murgrönan som vi hade planterat tidigare i våras stod sig fortfarande fina. Några violer från fjolåret hade också stuckit sig upp ❤
Grattis på 100-årsdagen i dag den 25 augusti 2024! Alltid älskad, alltid saknad ❤
Man brukar ju säga att det är lugnet före stormen, och nog för att det blåst ganska mycket i dag, men inför Lovisa Historiska Hus vill jag ändå säga att vi nu har lugnt här och imorgon rusning.
Föga anade jag ifjol att jag skulle komma att bo vid en av gatorna där det händer mycket. På Mariegatan brukar det vimla av människor, dels för att gatan ligger centralt, dels för att många tar sig från Delikatessparken på angränsande Karlskronabulevarden till de öppna gamla husen. Många av dem ligger i gamla stan. Men många finns också på andra platser runtom Lovisa och ute i byarna.
Mariegatan – folktom på fredagseftermiddagen. Det som vittnar om att LHH arrangeras under helgen är de röda stolparna och banden av plast som visar att här får man inte parkera. En trafikskylt avtäcks imorgon.
I Karlskronabulevardens park vimlar det imorgon och på söndag av försäljare och köpare. Eftersom jag bor i gula huset längst borta till höger har jag inte lång väg till vimlet. Jag har ju alltid älskat detta evenemang, under några år var jag med och fotograferade husen till en mässtidning, och nu får jag vara här helt på paradplats 🙂
Det har fixats och målats, städats och sopats både här och där de senaste dagarna. Till Lovisa anländer ju ändå tiotusen personer, eller fler, under bara ett par dagar. Men det finns en del lite bortglömda hus som förfaller och som ligger centralt i staden. På Drottninggatans trottoar finns fina visdomsord målade på trottoaren, men kanske det här trädet hade kunnat klippas bort? Eller är det ändå charmen med vår lilla stad, att allt inte är så perfekt?
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 