Övrigt

Innebandyresa och energikick

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

Såhär kan det se ut då vi är på innebandyresa. Jag satt på första bänkraden den här gången. Efter att jag hade tagit det här fotot tilltog dimman och då vi reste hemåt mellan 21 och 23.30 var det förstås mörkt 🙂

Men stämningen är alltid god, vare sig vi vunnit eller förlorat. Nu råkade vi förlora 9–7, men matchen var fartfylld och jämn.

En av frestelserna på långa resor utgörs av längre pauser på platser där vi kan äta och där finns också annat än mat att frestas av. Den här Nanso-affären fick mig att köpa en varm tröja i mossgrön nyans. Den syns där borta till vänster mellan några vita och randiga blusar.

Jag sa att vi borde kanske stanna på mindre frestande platser, typ någon liten bensinstation som inte erbjuder annat än kaffe och mackor 😂 Nå, hur som helst – tröjan är skön och behövs här i gamla trähuset ❤

Uppvärmning pågår för Tor. Hallen var en kombinerad sport- och simhall.

Idag var jag på jobb här för Nya Östis då Lurens sommarteater hade sin första audition för musikalen Fame som visas i sommar. Teatern visas utomhus i slutet av juni och juli, men de första övningarna och uttagningarna hölls här, på Lovisa Gymnasium.

Bara det att vara där en timme gav mig massor av ungdomlig energi. Sång, musik, entusiasm, förväntan och spänning låg i en salig blandning i luften.

Mina artiklar och mammas namnsdag

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

Jag har ju glömt att marknadsföra mina artiklar, eller rättare sagt hela Nya Östis 🙂 Den finns att köpa som lösnummer via lehtiluukku.fi. Skriver du i sökfältet uppe till höger Nya Östis hittar du tidningen.

Jag visar inte hela artiklar här på bloggen eller överlag på nätet, för tanken är ju att människor ska köpa lösnummer eller prenumerera på tidningen.

Så det här är en liten del av en stor skörd som flera frilansare har bidragit med i den här veckans nummer av Nya Östis. Allt är totalt lokalt. Att tidningen är ”totalt lokal” var ett uttryck som jag myntade för kanske tjugo år sedan, under gamla Östra Nylands tid. Efter det har många andra tidningar gått in för liknande slogans.

Mammas namnsdag i dag, Ingegerd. Vi överraskade henne med favoritmaten, wienerschnitzel, ett fång gula tulpaner och en korsordstidning. Här sitter vi på lokala pizzerian Newroz och väntar på maten som vi sedan fraktade hem till mamma.

Det fanns mycket grönt i min aura

~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

… fick jag höra i dag. Det är tecken på kreativitet, och såsom jag skrev igår… den har fått flöda de senaste månaderna. Jag skriver mer än förr, allt från artiklar till fler och ibland lite längre blogginlägg. Jag ritar mina underfundiga figurer och skriver ibland texter till dem.

Det kom kanske fem centimeter snö i natt och nu kan jag hålla med dem som säger att det vita gör allt vackrare och ljusare. Den nya snön äter upp den gamla, eller ännu såhär års täcker den i alla fall det smutsbruna. Och så länge som det inte häver ner 20–50 cm på en dag är det bra!

Det här är parkområdet utanför mitt hem.

Jag fortsätter med vardagssysslorna här hemma, eldar, kör en tvättmaskin och plockar bland grejer som ännu inte på sju månader hittat rätta platser i hemmet. Allt julpynt är nu borta och hyacinterna hade blommat ut så det åkte i sopcontainern igår. Har ofta lekt med tanken på att spara dem och plantera dem på våren och se om det kommer upp något ett år senare, men det har aldrig blivit av 🙂

Jag är tacksam för min blogg och alla vänner här som skriver stöttande kommentarer. Att få läsa att även andra fått ”skäll” för sina bloggar, att arbetsgivare eller andra lagt sig i, ifrågasatt texter osv. är ju inte KUL, men det som andra berättar visar åter en gång att jag inte är ensam.

Att bara strunta i att man blir ifrågasatt eller påhoppad är inte så lätt. För somliga kanske det är enkelt att bara skaka av sig allt, låta skiten rinna av en som vattnet rinner av en gås.
Men jag tror att om man såsom jag blivit mobbad längs med åren, på olika sätt och i olika sammanhang, och mera ifrågasatt än uppmuntrad, då blir det så att man lite kryper längs väggen, tittar ner i marken och skrapar kanske försynt med foten där.

Men man fortsätter tjurigt ändå. Lite som ett envist barn. Ge dig inte. Stå på dig, säger rösten inom en. Och så kommer de där uppmuntrande orden ändå, eller texterna och samtalen av andra som gått igenom samma sak.

Då brukar jag tänka att det kanske är just det som allra mest retar ”våra motståndare och dem som inte gillar oss”. Att vi inte ger oss. Att vi som upplevs som ”udda och störande” fortsätter köra våra egna race.

Kreativiteten kommer långsamt tillbaka

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Mina teckningar är naivistiska. Jag kommer inte att försöka sälja dem eftersom jag ibland ritar Muminliknande figurer. Men att bara teckna för sig själv och sedan skriva texter till, texter som är min personliga humor, med ordlekar och sånt, det är säkert ok.

Jag har ju varit så pass förföljd under åren då jag bloggat, att jag därför blivit helt överdrivet försiktig. Jag har omkring 10 000 läsare i månaden, men alla ger sig inte till känna med kommentarer. Det har ändå funnits tider då jag tvingats förklara för bland annat chefer vad jag menat med det jag skrivit, eftersom någon nagelfarit mina texter och känt sig träffade eller fel behandlade.

Egentligen är ju allt sånt här löjligt. Med tanke på vad människor tillåts skriva på sociala medier i dag, utan att bli tillrättavisade och ifrågasatta. Men den lilla staden och mitt ”kändisskap” här har bidragit till en del konsekvenser och krav. Tänk efter, vad skriver du och om vem, hur kan det tolkas… osv.

Jag känner ändå nu då jag återfått mer frihet genom att bara vara en frilansare bland många andra, utan chefsmantel över axlarna – att jag kanske åter kan börja skriva vad jag vill och rita vad jag vill. Sätta färg med färgpennor på mina teckningar, skriva noveller, böcker, vad som helst!

För länge sedan fick jag idén om att skriva ”Lilla kukboken” istället för ”Lilla kokboken”. Det fanns så många roliga historier om en snopp som tänkte och sa olika saker och jag såg alla teckningar av den framför mig. Det här skulle inte vara något sexistiskt, inte ens erotiskt i någon upphetsande grad, utan mer något som vilken vuxen som helst kunde skratta lite igenkännande åt.

Jag tänker ofta även på att skriva min fjärde roman. Adrian Debutsky finns kvar i mitt liv, vi umgås dagligen.

Någon gång i framtiden kommer också mina memoarer, en bok som handlar om mitt liv, hoppas jag. Livet har ju varit, och är faktiskt även just nu, mycket spännande. Fullt av människomöten. Möten jag alltid kommer att behandla respektfullt ❤

Nitromatch… men vi vann!

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

Ett mål på ensamt genombrott gjorde Olli Taskinen och sedan satte han, såsom ofta förr, säkert in en straff i straffslagstävlingen. För det behövdes straffar för att matchen mot SS Storm från Sjundeå skulle avgöras. Tor hämtade upp sig från 1–4 underläge till 5–5 i fulltid, så det var fantastiskt strongt.
Förlängningen blev mållös, och straffarna vann vi sedan med 3–0, det vill säga motståndarna missade alla sina, eller vår målvakt parerade.

Det var eftermiddagsmatch som slutade kring halv sex på kvällen, och före det satt jag på bokcafé på jobb för Nya Östis. Synnerligen intressant om Tom Olanders bok, ”Harsböle bys historia”, som NÖ skrivit lite om tidigare på sin webb. På bokcaféet får besökarna ut mer då det är en person som intervjuar en författare.

I morse kunde jag åter inte låta bli att fånga solens strålar som föll in genom fönstret på min kroton och på en glasvas.

Få se vilka figurer som föds!

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

Jag har alltid tyckt om att rita och måla, men anser mig inte vara så bra på det. Varför jag då inte gett det mera tid vet jag inte. Jag gick en kurs för några år sedan och lärde mig lite om akvarellmålning och oljemålning, men den sistnämnda var rätt avancerad. Det blev en del abstrakta verk som jag också visade här på bloggen, jag tror det var hösten 2014 eller våren 2015. Det var i alla fall efter smärtsamma skilsmässan och jag bearbetade känslor då.

Nu är de tiderna förbi och inspirationen till att rita fick jag egentligen då jag såg ”Lerin på äldreboendet”. Där satt en dam och pillade med teckningar, medan andra svepte stora drag med penslar och färger.

Jag köpte nu två blyertspennor, mörka och mjuka, och en tuschpenna, och ett block med lagom mjukt papper. De tar ingen plats här hos mig såsom målarattiraljerna en gång genom tiderna gjorde, så det här passar mig bättre.

Jag ska inte börja plagiera Mumin men det kan bli figurer i den formen och egna Mumisar eller änglar eller nåt annat. Jag vet inte.

Det här kortet for idag iväg till Schweiz i postcrossingen.

Vackert och enkelt, men inte är det förstås så enkelt att rita som det kanske ser ut.
Vi får se vad jag åstadkommer framöver 🙂

Hemmadag med jobb i arbetshörnan

~ Carita Liljendahl ~ 21 kommentarer

Såhär ser det ut i min arbetshörna. Tavlan på väggen utgörs av en bild som förra rektorn Jasse Lindh har ritat. Det är en fantasifull vy över Lovisa stad. Där finns badstranden, många kända byggnader, till exempel svenska gymnasiet och kyrkan. Fästningsholmen Svartholm, fartyget J.L. Runeberg, museet, rådhuset, Kuckustenen, drillflickorna, Saltbodtorget, gamla stan, segelbåtar, Skeppsbron… ALLT som var och är viktigt i Lovisa.

Bilden trycktes någon gång för länge sedan på Östra Nylands tryckeri och därifrån fick jag ett exemplar. Det har gjorts tavlor även i mindre format och en del av dem har getts som gåvor och pris i olika sammanhang.

Men ja, det är här jag sitter då jag jobbar för Nya Östis eller för andra uppdragsgivare. Här spelar jag ibland mina datorspel och jag har utsikt över Mariegatan, parkerna, gamla Skansenrestaurangen och en del andra byggnader.

Eftersom gårdagen var en riktig flänga-runt-dag och mycket pling på telefonen behöver jag i dag en vara-hemma-dag. Minst två dagar i veckan behövs för återhämtning, utan en massa rundlar och texter i kalendern med sånt som måste göras.

Det betyder ändå inte att jag bara rullar tummarna. Har hämtat in ved, har förberett kommande uppdrag, skrivit ett brev som vården behöver med tanke på den hjälp mamma ska få i framtiden. To-do-listan blev kortare, men allt fick jag inte gjort i dag.

Såg att jag hade arton kommentarer jag inte hunnit läsa och godkänna så det ska jag göra nu. Ibland får mina bloggvänner ha tålamod ❤

Snö, snö och åter snö…

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Igår var jag full av energi. Gjorde två frilansjobb och skottade snö flera gånger.

I dag kände jag mig däremot helt dränerad, kanske för att jag gjorde så mycket igår? Men det oaktat var jag tvungen att gå ut och putsa bort tio centimeter snö från bilen och köra den några varv på stan så att den ens lite skulle tina upp. Alla som har sina bilar utomhus har ju samma arbete framför sig.

Flyttade plats för bilen på vår gårdsplan som är stor. Då kommer serviceföretaget åt att med sin lilla traktor ta bort snöhögarna som finns där min bil stod.

Nu snöar det igen, så det kanske kommer tio centimeter till.

Glömde åter fotografera…

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

… då jag gjorde snöarbete på mammas gård 🙂 I dag var snön lite tyngre. Inte värsta blötsnön men tyngre än den lätta frostsnön.

Jag ser det positiva. På dagen skottade jag snö på hemmagården, inte mer än en kvart och bara gången till källaren. Hos mamma tog det lite längre tid. Men jag tycker om att skotta snö, då tid finns och då jag får göra det i min takt och på mitt sätt. Det är bästa vardagsmotionen, jag känner att jag håller mig i form med allt detta, då jag också bär ved rätt ofta.

Mamma stod faktiskt och fönstret och applåderade då jag skottade. Det tycker jag var rart gjort ❤

Blir nu ett foto från mitt hem istället. Bondhörnan och dagboksskåpet där jag inte ännu tänt ljusen när bilden togs. Ett ledljus har jag på sekretären, lätt att flytta hit och dit och behöver inte tänka på underlaget osv.

Eftersom vi hade krångel med bilen några dagar samlade sig ärenden på hög och det krävde i dag fyra timmar att uträtta allt. Men det var riktigt skönt att få massor inköpt på en gång. Fem kassar släpade jag från porten över gården upp på terrassen vid halvfyratiden.

Torsdagar är ofta så kallade mamma-dagar, handla mat, uträtta andra ärenden, dosera mediciner, skotta snö ibland. Se till att hennes fågelvänner har mat. Men vad gör man inte för sin åldrande mor.

Ibland känns det som att orken är på upphällning, men ibland känns det också givande att finnas till.

Idag kan jag bara kolla på Tors innebandymatch hemma via datorn. Jag behöver elda ikväll eftersom jag har två frilansjobb imorgon och bastu efter det. Då blir det en dag paus med eldningen, och det går ännu an då det inte är så jättekallt just nu. Men kylan ska återvända, och då behöver jag elda så gott som varje dag.

Bra med bilder i arkivet

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

… från en kall och solig dag, den fjärde februari.
Tycker om vackra glasföremål, och hur solen glittrar i dem. I några har jag växter för att rota sig, andra står tomma eller med vatten i.

Det är mycket nu kring mamma som tagit tid. Vi försöker fortfarande få hemsjukvård för henne, eftersom det lilla såret på benet troligen kräver ett par månaders vård till.

Ute är det lyckligtvis plusgrader, ungefär +1 tippar jag. I morse vaknade jag av att plogbilen körde förbi tre gånger vid tretiden. Tänkte att det hade snöat, men det hade det inte gjort. Sedan började gatorna skrapas vid fem-sex-tiden. Jag förstår att det ska göras då som det är inte är så mycket trafik, men jag hölls då vaken ett par timmar och behövde sedan sova till 10.15 😀

Har bokat tider för vissa jobb i dag och har ganska lagom med jobb i januari. Ändå är nog ekonomin en utmaning på vintern då elektriciteten kostar. Det räcker inte med att enbart elda i ett gammalt hus. Så det har jag lärt mig när jag bor här, på sommaren ska jag spara pengar så att jag har råd att betala också för el på vintern.