Övrigt

Trevligt på Ikea, men också en pärs

~ Carita Liljendahl ~ 28 kommentarer

Hittade på Ikea de skåp jag önskade köpa. Själva upplevelsen att gå där, enligt den rutt som kunderna hänvisas till, var ungefär som tidigare – helt förutsägbar och trevlig. Det råkade inte vara någon trängsel där vid 14-tiden och vi hade turen att hitta en mycket trevlig rådgivare. Hon fick produktens namn och nummer av mig, bläddrade på datorn och telefonen, och ledde oss till de utställningsrum där möblerna fanns monterade så att vi kunde se att vi hade valt rätt.

Efter det blev allt mycket krångligare. Vi skulle själva ta en lastvagn och gå till rätt hyllrad och hitta rätt ”fack” där produkten fanns. Skåpdelarna var långa och tunga, ni ser dem på fotot här. På något sätt lyckades vi få dem på vagnen.

Följande överraskning var (det är kanske ett par år sedan jag besökte Ikea senast), att kunden själv ska scanna in produkterna och betala dem i en självbetjäningskassa. Vad vi inte heller visste var att skåpet bestod av TRE paket, inte bara av ett som vi hade tagit första gången i lagret. Så vi tvingades återvända dit.

Ett av två skåp skulle betalas vid kassan men sedan avhämtas från en annan plats i affären. Vi hade tänkt köpa lite svenskt godis medan vi var i Ikea, men då vi såg att allt krävde självbetjäning även där suckade vi och lämnade godiset åt sitt öde.

Nere vid lastningsplatsen i garaget kunde vi läsa en text på dörren där det stod nånting om att ”hoppas ni trivdes och att vi snart ses igen”. Min enda tanke där var ”nej, vi ses nog inte igen, i alla fall inte på ett tag”. Så pass tungt kändes allt detta med kravet på ”gör detta själv”.

Kvinnan uppe på möbelavdelningen förtjänar ändå en stor eloge för sitt vänliga och mycket serviceinriktade sätt. Så med tanke på henne KANSKE jag nån gång i framtiden vågar mig på ett försiktigt besök i Ikea Vanda igen. Men då köper jag knappast tunga möbler.

En plats där allting får ta sin tid

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

Här finns det löv att kratta och mera kommer ner hela tiden. Här finns nämligen många lövträd.

Jag började igår med att kratta en halvtimme. Ryggen tål inte hur mycket som helst, men den här milda vardagsmotionen i kombination med frisk luft gör mig gott. Också det faktum att allt får ta tid. Här finns servicepersonal som mot betalning sköter olika gårdsarbeten, men vill någon av oss boende göra en del av det är det fritt fram. Och högst frivilligt. Ingen som kräver något eller förväntar något.

Mängderna av löv är enorm, så det syntes knappt för någon med blotta ögat att jag hade krattat. Men den som är observant ser tre stora högar av löv under tre träd på gården – och de högarna fanns inte där i måndags 🙂

Bostadsbolaget heter Äppelviken, det är ett vackert och roingivande namn för platsen där jag nu bor.

Här håller jag på att lära mig att allt får ta tid. Jag sover bra och har en rytm just nu som gör att jag lägger mig 22.30 och vaknar 08.

I dag ska jag med två vänner till Ikea. Det behövs en större bil där vi kan lasta in möbelpaket vars längsta bitar är kring 170 cm, kanske mer. Jag ska nämligen köpa klädskåp.

Efter att under två månaders tid haft kläderna i genomskinliga plastlådor och på ett klädräcke ska jag nu äntligen få ett skåp. Sedan tar det förstås tid att montera ihop det och flytta de saker som nu finns i sovrummet, osv.

Men här i Äppelviken får allt ta den tid det tar.

Vardagslyx – att läsa mycket och länge

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

I söndags köpte jag Helsingin Sanomat och insåg först senare att jag hade köpt lördagsnumret. Det gjorde mig inte alls upprörd. Nuförtiden låter jag mig inte uppröras av små saker.

Det är såsom den finska annonstexten här säger: Arjen ylellisyys koostuu pienistä osista. Alltså: Det lyxiga i vardagen utgörs av små detaljer.

Annonsen handlar förstås inte om det jag tänker på. Den handlar om reparation av bilar, hur vi ska försöka ennakoida = förutse, sådana och vad de kostar.

För mig är det vardagslyx att få en tjock tidning framför mig. Dels håller jag finska språket vid liv genom att läsa Helsingin Sanomat, dels finns här så många intressanta artiklar att lära sig nytt av.

Allt från hur Fiskars som varumärke och produkt slagit igenom i USA, till frågan om varför det finländska bastufolket har svårt att visa sig nakna inför främlingar i en bastu 😀

Jag köper inte HS ofta men då jag köper den läser jag den länge och tämligen noga.

I dag tror jag att jag ska kratta lite på gården. Jag gillar att kratta och även om vi kan köpa in tjänster med både gräsklippning (gräsmattan är enorm) och lövblåsning, snöskottning och annat – så får vi boende om vi så vill idka nyttomotion. Det är inget måste, utan helt frivilligt och då är det ju kul att kunna göra sånt när andan faller på, vädret så tillåter och tid finns.

Måndagskväll vid Lovisaviken

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Cykeltur. Och har lite upptagit fotograferingsintresset. Känner mig inte helt skarp där ännu, men har framöver allt mer tid att testa och tycker det är roligt!

Platsen är Stenparken, eller kanske den inte ens heter så. Men det är en rastplats vid Strandvägen i Lovisa.

Här är det skönt att sitta och beundra naturen invid Lovisaviken. Platsen är byggd så att den inte i första hand kan förstöras av någon som tycker om att kasta bänkar i havet eller på annat sätt förstöra.

Macaroner och tomater

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

Inte som en mix, men båda är ju goda! Macaroner utan k, för då blir det nåt helt annat. Och inte Macron, Frankrikes president, Emmanuel.

Hade Inge-Maj och Bengt på kärt besök i dag och bjöd då macaroner, kaffe och våfflor med jordgubbar. Det går att värma gårdagens våfflor, som förstås blev mjuka över natten, på låg värme i brödrosten och då är de frasiga igen.

Nu mognar tomaterna med fart, så jag går dit en gång per dag och plockar så att jag har till frukosten. Grannar och andra ska också få 🙂 ❤🍅

Fredagsnjutning

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

… efter bastun blev en frasig våffla med några smultron och ett gäng jordgubbar.

Lycka är att ha en granne och en god vän som tycker om matlagning och bakning. Lånade med glädje ut mitt våffeljärn och bjöd på elektriciteten och jordgubbarna då det som tack vankades detta!

Kan åter cykla och gå

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Det var mycket soligt och varmt igår den 15 augusti. Här står jag i skuggan på trottoaren utanför servicehuset Esplanad, där jag hade varit på massage. Väntar på att syrran ska hämta mig med bilen då vi ska handla till mamma.

Jag kan gå korta sträckor nu, sju månader efter att benet började krångla och fem månader efter att muskelfästet brast eller en muskel gick sönder. Läkaren som sa att skadan ska självläka hade rätt och han tippade att det kräver 3-6 månader.

Den här veckan har jag också cyklat korta sträckor och det har gått bra. Så nu ska jag fortsätta med detta, som sakta tränar upp benet, och jag ska ge akt på att jag går på rätt sätt också. Hittills har jag parerat på olika sätt då knäet gett efter, vilket lätt till att jag fått andra problem med kroppen.

Nu stundar några lediga dagar från jobbet och jag har börjat förbereda att ge över åt den nya chefredaktören. Skrivit långa listor som ska underlätta personens jobb. Jag känner lättnad då jag blir av med en hel del ansvar, men förstås utgör också framtiden ett frågetecken. Oskrivna blad i livet kan dock också vara trevliga och spännande!

Bilder från dagar som gått

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

Molnformationer ovanför Lovisaviken i tisdags. Vi har haft vackert väder nu sedan dess och jag hoppas vi får en lång och fin sensommar och en varm höst.

Ett träd hade börjat växa på fel ställe i odlingsspalten. Grannen Pia svarvade till ett litet konstverk av löven från det. Jag i min tur tog in en kvist som hade rötter och satte den i en glasflaska. Gillar att experimentera.

Dagarna går fort. Efter massagen i dag åter dags att veckohandla till mamma.
Mycket jobb också imorgon men sedan ska jag får vara ledig några dagar. Senast jag hade en vecka ledigt var i juni och då hade jag flyttbestyr.

Jag tror att jag har kommit på en fritidssysselsättning att återuppta flitigare än förr. Fotografering! Den får mig att gå ut i naturen. Och så leker jag med tanken att börja skriva min fjärde bok.
Jag blir varken rik på det ena eller det andra, så visst ska jag försöka hitta olika uppdrag också som ger inkomster. Men just nu stressar jag inte kring den tanken. Jag vet mer mot slutet av detta år 🙂

Dessa härliga morgonstunder

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Den rubriken hade jag inte för några månader sedan tänkt att jag skulle skriva 😀 I och för sig har jag ännu inte stigit upp med solen före klockan sex, men klockan åtta är tidigt för mig.

Efter några svalare dagar har solen nu skämt bort oss igen och jag öppnade fönstret i köket och nu även i sovrummet. Diskmaskinen på, frukost med egenodlade tomater. Hörde gässen som flög över huset. Lovisaviken ligger bara ett par hundra meter bort, och gässen håller ofta till där nu. I vassen, eller ute på vattnet, ofta även i Strandparken. Sedan flyger de upp till landsbygden för att äta på åkrarna, tror jag. Någon expert eller ornitolog är jag ju inte 🤣

Jag gillar morgonsolen i köket och tar därför ofta bilder där. Det ska bli spännande att se hur ljuset där förändras till hösten och vintern och att sedan få uppleva en ny vår här.

Jag har varit ganska mycket utomhus sedan jag flyttade hit till gamla huset. Därför blir jag fortare trött om kvällarna, somnar för det mesta också snabbt, sover ofta gott. Ibland vaknar jag av grubblerier, men det är väl något som bara hör till, beroende på i vilka faser livet är.

Troligen sommarens sista pepparschnitzel på Café Skeppsbron igår. Säsongen är inte slut där, men menyn ändras och utbudet minskar ju närmare hösten vi kommer. Schnitzlar finns kvar, men inte alla varianter av såser. Det här är min absoluta favorit. Varje sommar väntar jag lika mycket på att den ska tas med på menyn 🙂

Vardagslycka, i sol och i regn

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Efter en lång arbetsdag igår kändes det att enda sättet att helt kunna koppla bort alla tankar från jobbet var att gå till trädgården. Jag behöver bara öppna dörren och gå några steg längs terrassen, ner för en ramp (som har underlättat mycket de dagar knäet är lite svagare), eller för några trappsteg, och så är jag ute på gården. Sedan sneddar jag över den stora gräsmattan eller går via parkeringsplatsen till växthuset och odlingsspalterna.

Grannen Pia tog fotot när jag ”Lucia-eller-drottning-vinkade” från växthuset 😀

Första tomaten av uppskattningsvis över hundra som är på gång ❤ 🍅 Den äter jag nu till frukost på bröd som Pia bakat. Visst är det vardagslycka, dels att ha hjälpsamma och trevliga grannar, dels att när som helst, från tidig vår då snön smultit – till sen höst, kunna ta till sig naturens krafter från trädgården.

Igår var det ibland sol, ibland solregn och en stund även lite mera regn från helgrå himmel. Då det inte störtregnade satt vi under varsitt paraply i trädgården. När det började ösregna gick vi in i växthuset 🤣 Skam den som ger sig!