Flera Lovisabyggnader, och dagens 💪 och ❤

Legendariska Hotell och restaurang Zilton. En gång var den här byggnaden blå, det kan man se på gamla foton. Men så kom hotellet mittemot på andra sidan gatan och jag tror att stadsplaneringen då ville ha enhetlig gul färg.

Nu har jag inte varit inne här på många år. Inget fel på restaurangen i sig, men jag kanske kan säga det som så att ”jag inte hör till dess målgrupp” 😀 Som yngre var jag här ofta. Det var hålligång i fyra våningar då. I källaren fanns en trevlig pub, från gatunivån gick man in från en annan dörr på den tiden för i byggnaden fanns också andra företag. På första våningen fanns dansrestaurang med bardisk och en annan bardisk fanns i ett annat rum. I översta våningen ett disco, som en tid kallades Skylab.

Aj hörni, det var tider det! Och in gick jag nån gång med falsk legitimation då jag var bara sjutton år. Sånt har väl en och var sysslat med nån gång 🙂

Jag har varit ute på en kort promenad. Forna elevhemmet ligger till vänster på bilden. Det här är Mariegatan, min hemadress, och huset jag bor i är det gula som syns lite längre fram till vänster.

Dagens 💪💪 utgjordes av snöarbete på gården. Traktorn sköter det mesta men jag tog upp en gång från terrassens trappa till källartrappan och där skottade jag bort snön också, så att jag kom ner och kunde hämta ved. Med hjälp av lite yngre krafter fick jag in en extra Ikea-kasse med ved, ensam brukar jag bara orka bära en enda.

Men det här är vardagsmotion och så länge som armar, ben och leder håller så gör jag det gärna.

Ikväll börjar serien ”Lerin på äldreboendet”. Jag kollar redan om en stund på den på SVT Play ❤
Efter de första fem minuterna skrattade jag redan då Lars sa att det ser ut som efter en begravning då han hade fått så mycket blommor till sin födelsedag. Och så frågade han om Junior redan beställt kistan. Sådan humor gillar jag!

Vintriga Lovisavyer, handla lokalt!

Den här byggnaden tycker jag mycket om. Här har funnits allt från bank till olika slags affärer. På den tiden som små butiker var lönsamma. Här blev jag fotograferad i en liten butik, då jag tog studenten, om jag minns rätt. Och kanske jag gick från konfirmationen i kyrkan hit?

En butik som sålde allt från leksaker till husgeråd fanns här också innan banken kom. Restauranger med olika namn har här funnits, senast Locale, men före det Bella och Stella och för länge sedan ett disco.

Segermanska huset har byggnaden kallats och kallas kanske ännu i viss mån det. Alexandersgården heter gården bakom huset, en innergård där ingångarna till flera fina små företag finns, bland dem Peikonkello blomsteraffär som jag skrev om igår.

Ja, det var mycket lugnt på gatorna i lilla Lovisa igår då det var söndag. Det här är enkelriktade Drottninggatan.

Jag kan tänka mig att det är minst lika lugnt i dag, då det är trettondag och därmed helg. Så bilderna passar därför lika bra att visa i dag.

På bilden härunder, Alexandersgatan. Där har restaurang Kronan, som inte syns på bilden, stängt på grund av renovering, öppnar den 14 januari. Och det populära caféet Cafe Favorit öppnar först den 21 januari. Personalen behöver ledigt och tar vanligtvis ut ledigheter de första tre veckorna i januari som överlag är en lugn månad.

På samma gata har ändå rätt nyligen öppnat en affär som säljer luftvärmepumpar och en ny affär som ska börja sälja second hand kläder och diverse andra prylar öppnar också. Så företagarandan är det inte fel på i staden. Sedan är det bara att hoppas att så många som möjligt handlar lokalt och inte låter sig dras till stora marketar.

Hurra! Det blev hockeyfinal!

De finska unglejonen slog i förlängningen i natt Sveriges Småkronor och Finland är klar för final. Den orkar jag ändå inte se i direktsändning, så det får duga med att kolla webben imorgon. Matchen spelas halv fyra på morgonen finsk tid natten mot måndag. Det var med nöd och näppe jag klarade att se matchen mot Sverige igår, den slutade runt 01.30.

Jag glömde ta foton då på natten men därförinnan kollade jag ”Bamse och vulkanön” som visades på SVT:s barnkanal. Jag ser ibland på barnprogram av den enkla anledningen att allt annat är så dåligt eller våldsamt…

Kylan håller oss i ett stadigt grepp. Minus tolv grader och jag ska på ett jobb idag dit jag måste ta mig till fots. Ska se om där finns någon skylt att fota så att jag kan lägga ut Skyltsöndagsbidraget lite senare.

Första kalla vinternatten

Vi har kanske haft minus elva någon natt på fjolårssidan, men nu var det minus sexton då jag vaknade. Tretton plus i köket och fjorton i sovrummet, men såsom jag tidigare skrivit – det går ingen nöd på mig. Sover under duntäcke och yllepläd med kläder på och jag har inte frusit en enda natt, fastän jag inte har elementet på i sovrummet.

Hyacinterna står sig fina, de vill ju ha det svalt och så får de också ha det hos mig ❤

Bytte batterier i mätaren igår och då nollades datum och klocka, vilket jag inte ännu kommit mig för att ställa om. Det enda jag vill kolla är inomhustemperaturen som här gått upp till nästan 14 och ute var det då -15,7.

Försökte fånga det vackra med solen som gjorde att snön gnistrade i träden, men det var inte så lätt.

Jag har eldat lite i morse och fortsätter ikväll. Då det är riktigt kallt ute mår kakelugnen, och även mitt hem, bäst av två eldningsturer. Det i sig betyder att jag behöver vara hemma nästan hela dagen.

Ikväll ska jag kolla när Unglejonen möter Småkronorna i hockey-VM. Börjar sent, vid 22.30, men ska nog klara det då jag behöver på jobb först klockan 14 imorgon. Har en intervju då, så söndag som det är 🙂

Jag glömde ta foton…

… då jag skottade snö hos mamma eller då jag gjorde det här hemma vid källartrappan.
Gällde att passa på nu då det var det som på finska kallas pakkaslumi, alltså snö som är lätt för att det är så kallt ute (vi har minus nio grader). Blötsnö är ju något helt annat att jobba med.

Avkoppling på kvällen. En tidning från december då det gavs tips om julblommor och arrangemang.

I morse hade jag +16 grader inne, vilket beror på de kalla nätterna. Nu har jag eldat och kommit upp till +18 och jag har ju redan vant mig vid svala temperaturer. Har fyra tröjor, två par leggings och ett par yllestrumpor och då går det helt på riktigt inte någon nöd på mig. Jag skulle inte byta bort det liv jag har här i gamla huset mot ett bekvämare i ett våningshus.

Rutinerna är ändå helt annorlunda, till exempel då jag ska hämta in post. Jag kan inte vara säker på att jag får upp låset där då det varit plusgrader en dag och är jättekallt en annan dag. Då tar jag en påse med varmt vatten med mig. Låsolja funkar bara från och till.

Jag uppskattar också veckans bastutur enormt mycket.
Det här är lite som att bo på landet, men ändå mitt i stan. Förhållandena är enkla, samtidigt som jag har tillgång till elektricitet (snålar ändå med den), dator, teve (stort sällskap).

Nu har jag bott här ganska exakt ett halvt år. Jag har ännu inte upplevt en riktigt sträng vinter här, men inte heller en vår. Så det är våren jag väntar på 🌷🌷

Vänskapsbänk, bra eller dålig idé i liten stad?

Listan med nyord publicerades i slutet av året bland annat i Hufvudstadsbladet. Artikeln finns här, men rätt många artiklar är numera bakom betalmur, så då ser bara prenumeranter den.

Ordet umarell förstår jag mig inte alls på, inte ens förklaringen 🙂

Ordet vänskapsbänk däremot är ett fint ord ❤ Tänk om vi kunde få sådana i Lovisa. Men kanske det är för känsligt i en liten stad? Då du sätter dig på en sådan visar du att du vill ha sällskap, att du känner dig ensam, behöver prata.
Inget att skämmas för, tycker jag. Men jag misstänker ändå att jag skulle sitta ensam länge på en sådan bänk och människor skulle gå förbi och tycka synd om mig 🙄 Vet ju inte innan det har testats! 😀

Varde ljus i mitt hus och mot ljusare tider går vi

Här brinner inte alla ljus på plåtskåpet samtidigt, men alltid ett litet gäng varje kväll. Snäckorna är från olika resor, från de tider då det inte var förbjudet att plocka och ta med sig. Eller också kan jag säga att jag faktiskt inte visste att det är och var förbjudet i vissa länder. Tullen stoppade mig inte heller, jag hade ju aldrig mer än en eller två snäckor med mig. Men visst, om tusentals turister gör samma sak… så ja, jag förstår.

Ängeln i förgrunden är en julgåva. Ljuset till vänster köpte jag i Montenegro.

Plåtskåp, underlägg för ljusen, aluminiumfolie. Jag försöker verkligen vara försiktig.

Dessa stämningshöjare får mig att orka vidare genom vintermörkret. Dagarna ljusnar minut för minut.

Året börjar med Mumin och snö 🥰

Nytt år, ny Muminkalender, nya oskrivna blad i livets bok.

Muminpappan ser fundersam ut. Undrar han vad det nya året ska föra med sig? Han tycker ju om äventyr och att skriva, till exempel skrev han det i boken Muminpappans memoarer. Jag håller på att läsa den. Så han kanske redan ser följande äventyr framför sig?
Muminmamman tar det lugnt som vanligt. Hon stickar på något som ser ut som en halsduk.
Sniff ser ut att lägga patiens.

Caritas första förmiddag 2025 i Äppelviken började med lätt snöskottning på trappan och terrassen. Det är blötsnö men har tack och lov inte kommit mer än fyra centimeter. Det snöar dock fortfarande så vi får se vilka mängder vi talar om ikväll.

Det blir kanske en dag med tidningar och böcker och alltid finns det något att pyssla med, städa och ställa i ordning här hemma. Kanske jag ska försöka få ordning i skåpet med dagböcker. Att få alla häften arrangerade årsvis tar sin tid. Blir inte klart på en dag, men vem har bråttom?

Gott slut och spännande väntan på allt nytt!

Efter en god natts sömn vaknar jag till denna soluppgång. Klockan är i och för sig redan kring tio, men jag sover ju gärna från midnatt tio timmar framåt då som det är möjligt 🙂 Det är vardagslycka det.

De som känner mig väl har kunnat läsa mellan raderna att jag varit fundersam de senaste veckorna. När jag tänker efter skulle jag inte säga att det är samma som att jag är deppad och ledsen. Mörkret gör mig i och för sig nedstämd från och till, men vi är många som lider av så kallad mörkerdepression. Sedan finns det ju också de som deppar ihop på våren, då som jag spritter till och blir full av liv.

Igår tänkte jag att jag måste komma ut på en kort promenad. I samma stund fick jag ett Messengermeddelande av en granne som tänkte lika. Det var stjärnklart och noll grader och klockan var halv tio på kvällen då vi gick ut.

Snöfritt just här och då som ni ser, i en av gränderna i våra gamla stadsdelar. Den korta promenaden gjorde verkligen gott.

I mitt stilla sinne brukar jag ge mig själv en del nyårslöften. Jag uttalar dem alltså inte högt och de handlar varken om vit januari utan alkohol eller om viktnedgång eller ökad kroppsträning.

Ofta handlar det om sådant som berör det mentala och psykiska. Det inre måendet.

Jag tror att jag genom livet rätt ofta känt att jag inte räcker till sådan som jag är. Jag har högpresterat i mina jobb. På något sätt var jag också under en lång tid en person som ville behaga andra. Då jag fick chefsjobb gick det inte att vara alla till lags, och det kändes ofta väldigt svårt.

Jag har dragit mig undan konflikter och gör det ännu i viss mån, beroende på vad sakerna gäller.
Men jag har blivit bättre på att säga ifrån, och att göra val som får mig själv att må bättre.

Att skriva det här är inte heller lätt. Ofta hakar sig läsare upp på detaljer, synar texten och funderar om jag det jag skriver handlar om hen. Men nu kan jag för en gångs skull vara egoistisk och säga att det här handlar bara om mig själv.

Någon kanske tänker för sig själv: ”Har hon inte lärt sig mer om självförtroende, hon som levt 62 år?”
Den som är självsäker nog att säga eller skriva att hen minsann inte någonsin känner sig låg, ensam, misslyckad eller osäker – den personen är bara att gratulera.
Eller så kanske inte ändå… för jag tror att den personen inte talar sanning.
Vi har alla våra bättre och sämre stunder.

Just i dag känns det som att den här dagen kommer att bli bra. Det är en hasa-på-i-ullstrumporna dag då jag ska elda och pyssla här hemma. Och sedan kronas kvällen med Bingolottos uppesittarkväll och kanske en enkel skål med en kompis 😀

Jag lovar inte att jag inte skriver ett inlägg till men om jag inte gör det, så Gott nytt år alla ni som läser min blogg! 🥂✨

Årets nästsista dag

Här var jag snabb och fick ett foto då ingen var synlig i korridoren. Att fotografera på hälsovårdscentralen och publicera på bloggen upplever jag som extra känsligt i en liten stad. Men här har vi varit ofta de senaste månaderna, då mamma behövt få ett litet sår vårdat.

Årets nästsista dag. Gräsmattan är grön, men en del stora snöhögar finns kvar som påminner oss om de ofantliga mängder som kom för några veckor sedan. Nätterna ska nu bli kallare, så vintern är inte över, hur jag än önskade just det 😀 Vet att många vill ha snö, de vill åka skidor, slalom, pulka. De vill pulsa fram i snödrivor, gå ute på Lovisavikens frusna is. Men jag hör inte till det gänget.

Har bokat in några jobb för framtiden, burit in ved till mamma och till mig själv.

Nyårsfirandet har jag inte planerat mer än att jag följer Bingolottos uppesittarkväll imorgon. Får åter låna kuponger via en kompis i Sverige och spela på låtsas med dem 🙂

Det blir inga fyrverkerier, ingen festlig nyårsmat. På sin höjd några tomtebloss 🙂

Men det går ingen nöd på mig. Eventuellt tittar en kompis in under kvällen.
Lovisa stad firar sen eftermiddag och tidig kväll med en ljusshow på torget. Eftersom jag troligtvis börjat elda då, och då också storm utlovats, stannar jag hemma.