Övrigt

Vi måste tala om skiten!

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Det här måste väl ändå kallas årets rubrik 🤣 Menar min bloggrubrik.
Huvudstadsbladets rubrik kommer god tvåa.

Det har funnits, och finns, många läsvärda artiklar och reportage i HBL, även Husis kallat hos oss. Jag skulle gärna prenumerera på tidningen hela året, men jag har inte råd. Bara då och då har jag kunnat att hoppa på vissa erbjudanden, som nu då jag under några månader. Fram till mitten av januari kan jag läsa weekend-HBL (fre-lör-sön).

Här har vi en superbra artikel skriven av Annika Rentola. Det är möjligt att den ligger bakom betalmur, men vissa av tidningens artiklar är gratis.

Hur som helst. Vi måste kunna tala om skiten och de problem som avföring skapar för så många. Varför är det så tabubelagt?

”Vi talar inte om den nakna verligheten, om att en del har kroniska problem som kräver blöjor eller analtamponger” säger forskare Anna Rajala.

Har du en orolig tarm, eller behöver du byta stomipåse, måste du komma in på en toalett inom en halv minut. Du kan inte skicka sms, köpa en pollett, få en kod eller be någon låsa upp en låst toadörr. Under tiden du väntar har du bajsat på dig och måste byta kläder.

Det fanns så mycket intressant i denna artikel att jag gärna hade återgett allt, men på det sättet får man ju inte kopiera och dela gratis vidare. Bara det att ordet avföring är tabubelagt, och ordet bajs känns främmande eller rentav barnsligt i en finlandssvensks öron…

Många tycker också att vi i synnerhet inte vid matbordet får tala om bajs, eller ska vi säga kacka, avföring, exkrementer, för då kan någon börja kräkas 😀
Så ja, jag brukar ta hänsyn och inte prata om avföring och dess konsistens och annat då jag vet att andra inte klarar det. Men jag säger annars som forskare Rajala:

”Att wc-besök kostar är en jämställdhetsfråga. För den måste gå på toa varje halvtimme och måste betala en euro per besök kan en dag på stan bli dyr.”

Vi ska tala om skiten, på allvar.

Tomte på tåget, och sinnesstämningar

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Klart att jag ska vara med i årets sista Hoppa på tåget hos lokföraren Åke, där temat är TOMTE. Jag hoppas att jag NU har förstått rätt 🤣 Då det var julbock som tema visade jag finska julgubben, för bock = pukki och finska ordet juolupukki = julbock, så det så!

Nu ska vi visa tomtar, och kanske jag har sådana på loftet ibland, men det här måste väl ändå vara en tomte. Eller är tomtar bara små nissar för mina bloggvänner i Sverige? Är det här också en bock, eller är bocken bara det ni sa – en halmbock?

Som ni ser har ni gjort mig HELT förvirrad 😀 Men jag är med i alla fall i utmaningen och kanske kan skapa en del hysteriska skratt eller små sneda leenden.

Ofta då jag är låg i sinnesstämningen, av olika orsaker ledsen eller fundersam, tar jag en kort promenad. Sedan hoppar jag i bilen om jag råkar ha tillgång till en sådan. Kör planlöst runt på stan. Inte sällan landar jag på gamla kyrkogården. Nu nog med ett mål att ta bort de utbrunna ljusen från julaftonen.

Det är väl något med tystnaden och friden på kyrkogården som lockar.

Jag har en del små jobb som väntar. Bland annat läser jag en bok jag ska recensera till nästa tidning. Och så har jag sysselsättning med eldandet, som jag fortfarande inte tröttnat på.

Efter en dag då jag känt mig låg brukar det komma bättre dagar. Jag litar alltid på det. Och den där pusselbiten… om jag nu bara skulle förstå och acceptera att han överhuvudtaget inte finns. Blir livet mer tjohejsan då?

Jag har tänkt att jag ska bli mer humoristisk på bloggen från och med nästa år 🙄🤣 Men sånt går ju inte att styra och då blir ju den här bloggen falsk, om jag hela tiden låtsas att allt är bra och bara skojar bort allt? Så något nyårslöfte kring det blir det inte, och inte nåt annat löfte heller, brukar inte ge sådana.

Eller jo, två löften kan jag ge 🙂
Jag börjar INTE röka.
Jag fortsätter vara mig själv här på bloggen, skriver om såväl fina som mindre roliga sinnesstämningar.

Och så var julafton över

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer
Det var mycket vackert och stämningsfullt som vanligt vid hjältegravarna på nya kyrkogården igår. Min syster och jag har lagt ner varsitt ljus vid morfars minnessten. På gamla kyrkogården klarade vi bara av att komma fram till pappas grav där vi också lade ner varsitt ljus. Där fanns dels mycket snö mellan gravplatserna, dels var det ställvis väldigt halt, och pappas sten ligger inte vid en upplogad gång. Men vi lyckades pulsa oss fram till den.

Sedan tog vi inga risker med övriga släktingars gravar där. De var mer svårtillgängliga, så vi fick nöja oss med att sända våra tankar till bortgångna nära och kära.

Fick en söt tomteprydnad av min syster. Mamma undrade varför han inte har några ögon. Jag sa att mössan ramlat ner framför dem 🙂 Bara näsan syns med nöd och näppe.

De här tomtarna blev ju populära för en tid sedan. Och de är just sådana att deras ögon inte syns. Det är liksom pointen med det hela 🙂

Då mamma och min syster hade åkt hem avslutades min kväll i ensamhet i soffan vid teven. Jag såg på Mark Levengood i Sveriges teve, olika julkonserter och innan jag lade mig tittade jag på midnattsmässan från Rom. Det är något speciellt med den.

God jul, kalenderdag 24!

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Ett landskap troligen i Skåne? Fotograferat från teven då sista avsnittet av Ernsts jul visades på Sveriges TV4 i söndags.

Någon jul med Ernst firas inte i dag, men däremot är tanken att min syster och min mamma kommer en stund hem till mig ikväll. Mamma har inte varit här på länge, egentligen såg hon bostaden bara i somras då jag precis hade flyttat in och då var allt ganska stökigt här 🙂

Ljus till några gravar hör till traditionen, men jag misstänker att där är så halt på kyrkogården nu att vi lämnar ljusen vid en minnesplats om det blir för svårt att ta sig fram till alla gravar, i synnerhet på den gamla gravgården (vi har två i Lovisa, en som kallas nya och en som kallas den gamla).

Julafton och julhelg. Jag vet inte vad jag ska tänka om dem. Då jag jobbade heltid hann jag sällan med förberedelser, mycket blev till sista minuten och sedan var det bara viktigt att få pusta ut några dagar, vila mycket. Nu har det varit nästan samma sak, fastän jag jobbar mindre. Det har varit många tider att passa, vardagspussel med snöarbeten, elda, handla till mamma, dosera mediciner, forsla henne till och från vårdcentralen. Det här känner jag att jag numera upprepar här på bloggen till lust och leda.

Släkten är liten, så jag behöver inte tänka på vems tur det är att få besök eller att bjudas in.

Nu slår jag på lite lugn julmusik från Youtube och tar timmarna som de kommer.
Önskar er alla en fridfull helg, vare sig ni firar glatt med släkt och vänner, eller om ni sitter ensamma hemma eller om ni inte firar alls 🙏🎄

Ingen jul utan Bingolottos uppesittarkväll

~ Carita Liljendahl ~ 3 kommentarer

Ja då, kvällen blir lång men också spännande då jag fått ”lånekuponger” av en kompis i Sverige. I första bingodelen var vi ett nummer från att vinna en bil, och ett nummer från 500 kronor och 100 kronor.

Ja, alltså jag kan ju inte vinna på riktigt och jag kan tyvärr inte köpa lotter i Finland, men tack var kompisen får jag lite spänning på distans ändå 🙂 Lotterna är hans, jag får nöja med mig kopior för att ha nåt att dutta på, men jag är SÅ glad för dem. Vi brukar göra såhär inför jul och påsk, för de är bara då vi kan se sändningarna via de svenska kanaler som visas i Finland via våra betalkort.

Det känns som att julefriden kan landa i Äppelviken nu. Vi hade mammas sårvård i dag, dosering av mediciner och diverse andra ärenden.

Glöden har falnat i kakelugnen, jag har det varmt och bra här hemma. Jag har fått några värmande kramar också. Jag vill att personerna som kramat mig ska veta hur mycket det betyder med den formen av beröring och närhet, något som varit bristvara för mig många år. Tack, ni vet vem ni är ❤

Fjärde advent, kalenderbild 22

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

Vår fina inredningsaffär LSOY Koti får bjuda på dagens kalenderbild, dag 22 och fjärde advent.

Dagens fråga hos Orsakullan är ”Fjärde advent, har du slagit in något paket ännu?” Mitt svar är: Jag skulle göra det i dag, men har inte hunnit ännu.

Fick hjälp med att bära in ved i halkan 🙏 Sedan avhämtades lånebilen för kontroll då jag igår hade kört mot en isig kant av snö och en plastdel gick sönder. Det hade i och för sig inte varit så farligt men där under fanns en sladd och jag ville att bilens ägare skulle kolla att allt var ok, vilket det lyckligtvis var.

Kanske jag ännu hinner slå in ett eller några paket i dag. Just nu eldar jag och ikväll ska jag se på sista avsnittet av ”Jul med Ernst”.

Det var sannerligen inte lätt…

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

… att få kristyren vacker… Men min blogg är inte tillrättalagd, här visar jag den krassa verkligheten 😀

För några år sedan fick jag knappt upp tuben med kristyr. Jag minns faktiskt inte hur äventyret slutade, men jag minns att jag gnisslade tänder och även bloggade om det. Att det var så länge sedan som 2019 hade jag inte kunnat gissa… och jag hade samma rubrik då den 5.12.2019!

Dessutom, då jag började läsa gamla inlägg såg jag att vi hade en snöfri jul då. Tack bloggen 🙂

I år tog jag direkt till en stor vass kniv och skar sonika av toppen på tuben och glasyren kom ut utan problem. Men att få den att rinna snyggt, eller att själv vara stadig på handen och konstnärlig… ja, tja… ni ser resultatet 🤣

Jag lyckades fixa upphängningen för plåtarna i ugnen och pepparkaksbaket fortsatte i dag. Utan pepparkaksformar blev det inte så perfekt, men jag skar ut på fri hand och tycker att det inte är fy skam att klara det. Man ska inte vara för petnoga och speciellt ska vi inte vara för stränga mot oss själva.

Pepparkakorna är goda och det är huvudsaken ❤

Köksfönster och vintervyer, dag 19

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer
Ibland tar jag faktiskt den här vägen till postlådan. Jag rundar huset istället för att gå via innergården. Bara för att här är så vackert. Det här är min kalenderbild för dag 19.

Jag gillar inte snömängderna, men då de kommer utan att fråga mig är det bara att acceptera läget. Den här bilden togs i går. I natt yrde det ner mer snö, sedan blev det +2 grader och regn.
Mitt köksfönster. Vi har hög stenfot på huset och fönstren sitter därför rätt högt. Adventsstaken står där till höger eftersom jag har en tjock gardin som under kalla och blåsiga dagar täcker halva fönstret.

I dag är det torsdag = hjälpa mamma dag. Handla i affären, bära in ved hos henne, dosera mediciner osv.

Så här går dagarna, och snart vänder det – blir ljusare minut för minut. Men såsom jag tidigare skrivit, jag tror att vi har en lång vinter framför oss. Hoppas våren ändå kommer i april 2025.

Här på morgonen tror jag att jag fick upphängningen för plåtarna i ugnen att sitta rätt, så pepparkaksbaket kan fortsätta endera dan!

Gick inte som på Strömsö, no-filter!

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer
Hej och hå, här ska det bakas pepparkakor! Lånade en liten kavel av grannen och lite mjöl. Alternativet hade varit att köpa ett kilogram mjöl vars datum sedan hinner gå ut innan jag kommer för mig att använda det till nåt annat 🙂

Jag gillar att vara brutalt ärlig. De flesta säger ju ”ja, men mjöl kan du ju använda till allt möjligt, när som helst, baka bröd, pizzadeg” osv. Men jag känner mig själv. Det kanske inte blir av det där med att ”baka vad som helst”.

Inte någon vacker bild detta heller och där ligger en del bitar som inte är stjärnor, inte hjärtan, inte Mumin, inte Finland i miniatyr. Men goda var dom ändå! Åt upp dem redan ikväll!

Inte direkt vackra. Inte skapade på Strömsö. Men de är med kärlek gjorda och en gör så gott en kan ❤ De ska kanske få glasyr senare.

Men sedan hände det som inte skulle få hända. Ugnen gav upp. Jag hann bara baka två plåtar. Fick sätta resten av degen att vänta i kylskåpet.

Jag kunde inte reparera ugnen då den var 200 grader het. Jag försökte. Men misslyckades.

Det som hände var att skenorna på högra sidan gav upp. Gallret ramlade ner. Skenorna är alltså de som finns där för att du ska kunna välja om du sätter plåten högst upp eller lägst ner eller på nivå två eller tre.

Gör nytt försök att baka imorgon!