Övrigt

Fem en fredag, Förbrukad och Form

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

Jag är inte den bästa då det gäller produktfotografering men fick slutligen den här korvgaffeln från Sagaform på bild. Den är en sommargåva från vårt tryckeri Lehtisepät. De ger alltid användbara produkter. Till julen fick jag en gång handstöpta ljus. En annan gång fick jag en fin brandfilt.

Hos Elisamatilda har dagens fem frågor temat Förbrukad.

När senast kändes det som om du blivit överkörd?
Det kan vara vissa dagar som denna, då jag skött många ärenden både för mig själv och för mamma. Gått längre sträckor, förvisso haft stav ibland. Burit vatten för att vattna mammas uteblommor. Eller någon dag då jag gått mycket fram och tillbaka med kassar i samband med den påbörjade flytten. Mest är det benet som inte gillar de här ansträngningarna.

Vad i ditt hem saknar batterier?
Tror inte det finns något som jag använder som saknar batterier. Men jag vann en gång en väderstation på ett lotteri och den ska jag ta i användning då jag har flyttat. Den saknar tillsvidare batterier.

Vad är inne på sluttampen inför att bytas ut?
Inget speciellt just nu, men mycket slitet och trasigt slängs. En ryggsäck vars dragkedja pajat. Jag har ändå en annan som är hel.

Hur ofta byter du ut din tandborste?
Ungefär en gång i månaden.

Vilken förbrukningsvara använder du mest under en månad?
Toapapper utan tvekan.

    Mera vardagsdramatik

    ~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

    Då det händer en olycka eller något dramatiskt, brukar mycket hända samtidigt. Liksom komma lite sådär i kölvattnet, om ni förstår vad jag menar 🙂

    Tyckte det luktade konstigt i trappuppgången i dag men jag är också van vid att någon kan kocka sådan mat vars doft jag inte gillar. Doften övergick sedan i en frän lukt och en annan granne ringde 112. Efter det började det hända saker och fort, såsom det ska.

    Räddningsväsendets män i fulla munderingar ringde på allas dörrar. Jag fick frågan ”har du tillrett mat”, alltså införstått, är det härifrån det osar bränt. ”Nej, ingen matlagning här men jag har känt av lukten”.

    Vad som sedan egentligen hade hänt vet jag inte, men efter trekvart var läget åter lugnt och trappuppgången vädrades.

    Så efter det där med gårdens ”sten-genom-fönster” blev det här lite extra dramatik.

    Jag har städat balkongen ikväll. Inte alls klar med allt med på god väg.

    Två personbils-lass med kassar och grönväxter och allehanda andra packningar for idag till nya adressen.

    Några grönväxter har jag kvar för trivselns skull och för att vissa är så tunga att bära att de senare sätts på flyttgubbarnas axlar.

    Har litet hunnit kolla på friidrotts-EM och gladde mig igår åt vår första och enda medalj. Brons i spjut via finlandssvenska Oliver Helander ❤

    Tungt och mycket på en gång

    ~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

    … men så är det ibland. Och i dag har jag lite extra fokus på flytten då jag får hjälp av en väninnas son. Vi ska försöka få iväg ett eller ett par lass med bilen till min nya adress.

    Det är otroligt så mycket saker en människa har. Igår slängde jag en hel del från köket vars bäst-före-datum hade gått ut. Kryddor och torrskaffning i första hand.

    Det var ofog mot ett fönster som ställde till det igår och krävde extra insatser av flera personer. Det är inte genom mitt fönster som en sten har kastats. Men obehagligt är det för vem som helst, särskilt då det händer mitt i natten.

    Ingen person kom till skada, men visst finns det många frågor. Vem gjorde det och varför. Troligen ett stundens infall, kanske en tävling mellan två personer, vem lyckas pricka fönstret. En sten hade nämligen prickat väggen intill. Stora som knytnävar var stenarna.

    Nu är alla som bor i området på alerten och det blir allt vanligare med övervakningskameror också i privata hem.

    Så vackert mitt inne i stan

    ~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

    Mitt inne i stan finns denna vackra mossbelupna stenfot, mur eller vad det nu må vara. Med rododendron i blom och allt det andra gröna omkring är det både vackert och lagom vildvuxet.

    Packningen fortsätter och tyvärr blev det en del extra bekymmer att ta itu med, förorsakade av utomstående. Det gäller inte mina bostäder, men en annan person har råkat illa ut och behöver akut hjälp. En olycka kommer ju aldrig lägligt.

    Tomaterna flyttade

    ~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

    … innan jag flyttade 😀 Några dagar har de redan otåligt frågat mig ”när får vi flytta och vart ska vi ta vägen?”

    Här är de ännu hemma i sina krukor på min balkong.

    Här har de planterats i sitt nya hem. Att det står Carita på kannan handlar bara om att andra som har sina växter i växthuset ska veta att min kanna innehåller annat än enbart vatten. Tomatgödsel passar ju inte vilka växter som helst.

    Nu ska det bli kul att se hur plantorna klarar sin nya miljö. De fick mycket vatten i dag.

    Reservtelefon, och vin från mataffären

    ~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

    Här tog nog åldern ut sin rätt i dag. Några timmar i grannstaden och när jag kom hem var jag ganska slutkörd. Det tar på krafterna att vara alert i trafiken. Det finns ju trafikljus i större städer och det gäller att veta vilken fil man ska välja för att inte köra fel och tvingas till nya rutter.

    Jag har gps på telefonen men kör helst utan, till exempel nu när jag var i Kotka. Jag skötte ett arbetsärende hos Telia där men passade också på att köpa en ny reservtelefon. Den nästan billigaste jag hittade.

    Jag har nämligen hundratals gånger tänkt ”vad göra om jag tappar min telefon eller om den blir stulen…” Nåja, då ryker ju också sim-kortet samma väg. Men går den telefon jag har i dag sönder passar sim-kortet från den i min nya telefon och då är jag inte UTAN telefon. Idag kan man ju inte sköta nästan nånting, tyvärr, utan att identifiera sig eller bekräfta ditt och datt via sms som kommer till telefonen.

    Och så var det en historisk dag i Finland. Nu får mataffärerna sälja vin och andra alkoholhaltiga drycker, bara de inte är starkare är åtta procent. Så den här köpte jag från Prisma i Sutela, Kotka. Urvalet där var superstort.

    Jag vet att åsikterna om det här med alkohol i mataffärer är delade. Men får sprit säljas i andra EU-länder i vilka affärer som helst, så varför inte här? Det har jag frågat många år, och nu har restriktionerna lättat lite. Vad vinet smakar har jag ingen aning om. Men riesling brukar vara ett säkert kort.

    Från grannstaden köptes också ett metallräcke och ett tygskåp för kläder. Jag hade tänkt köpa ett rejält träskåp men leverans från Kotka hade kostat 200 euro! När skåpet i sig kostade 150 euro… Nu fick jag ett räcke för 30 euro och ett tygskåp för 25 euro. De får duga tillsvidare.

    Om gardinstänger och mumier

    ~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

    Nya gardinstänger köptes i dag och fyra skira gardiner i grått. Att få upp dem är ett spektakel i sig, men grannen Pia har hjälpt massor och stege har vi fått låna av ytterligare en granne.

    Jag glömde lite att den här bloggen inte skulle vara tillrättalagd med snofsiga inredningsbilder 😀 Egentligen har jag ganska sällan haft sådana, men klart att jag försökt torka av ett bord om där varit mycket smulor och damm. På något sätt sitter det väl i ryggmärgen att försöka få fotona ”estetiskt tilltalande”.

    Men det kunde gott få bli ett slut på det nu.
    Jag har skrivit i ett dokument som handlar om flytten så här:
    Jag har så länge varit andra till lags, i olika livskeden, privat och på jobbet. Nu räcker det.

    Tar nästan varje dag med mig någon grönväxt till huset.

    Igår såg jag på ”Sådant liv” – tror programmet i Sveriges TV heter så och det handlade om Niklas Strömstedt som bland annat gästades av härliga Jonas Gardell. De hade tillsammans skrivit en låt som handlade om åldrande.

    Jonas undrade varför vi talar om att någon ser välbevarad ut. Alltså att hen lyckats dölja sin ålder, eller ser yngre ut än hen är, eller annars bara haft förmågan att se fräsch ut genom åren.

    – Att kallas välbevarad kan väl bara vara en komplimang för en mumie, sa Jonas.
    Jag håller med. Eller om du är en konserverad, inlagd gurka.

    Fina gåvor – redan! Nu blir det en Bond-hörna 😍

    ~ Carita Liljendahl ~ 17 kommentarer

    Känner mig lyckligt lottad med många fina vänner! Grannen Peters dotter Sara har tagit hand om min gamla kaktus som jag ville ge bort. Och i dag fick jag träffa dem båda och också Peters fru Annina. Det blev en kort visit eftersom jag hade mammas blomster och annat inbokat.

    Men de ville tacka mig för allt möjligt. Tiden som grannar och kaktusen och annat. Och då fick jag välja en BOND-bil som Peter hade på hyllan.

    Aston Martin V12 Vanquisch från ”Die another day”. Det var inte Daniel Craig i den filmen, men Pierce Brosnan gjorde rollen ”good enough” 🙂

    Min samling av Bondprylar växer! Och många grejer har jag fått som gåvor. Till exempel en plansch som delades ut på en premiär i Amsterdam, och Spectre-spelkort, och glasunderlägg… Då många vet att jag är en hängiven Bond-fan hittar de på allehanda överraskningar för mig ❤

    I samlingen finns också tidningar, böcker, en Heineken-öl med Bond-tema (kan nog inte drickas mer 😀 )… en flaskhållare, och för att då inte tala om papp-gubben, som kostade mer att skeppa hit från England än vad papp-Bond i sig kostade.

    Att någon kan ge bort en sådan här grej till mig ❤ ! Uppskattas enormt!
    I mitt nya hem ska det bli en bättre Bond-hörna än jag haft här på Chiewitzgatan nu.

    På en träff med medarbetare nyligen fick jag också av min före detta lärare i gymnasiet, numera kollega och vän Märtha Ordodlaren en fin gåva.

    Hon hade läst på min blogg att jag många gånger skrivit ”Det ordnar sig”… för orolig har jag ju varit och än kan jag ha fjärilar i magen.

    Hon beskriver orden på muggarna bland annat så här:
    De här orden ”löisä” och ”naaleiss” används i min hemby, i Nykarleby, i Jakobstad… Hur det är söder om Vörå är jag inte så säker på. Men uttrycket gäller för min hemkommun Oravais och för byn Keskis. Jag tjöt nästan till när jag läste i din blogg om att allt ordnar sig… ”Passar perfekt som inflyttningspresent åt Carita”! Firman som låtit trycka upp en hel del dialektsaker finns i Pedersöre, tror jag.”

    Tack Ordodlaren ❤ !

    Lovisa torg, så lokalt som det kan bli

    ~ Carita Liljendahl ~ Lämna en kommentar

    Det var en lite svalare dag och ibland mulet, men något regn har inte fallit. Mamma hade länge pratat om att få blommor till sin gård och trappa och nu blev det äntligen av i dag, också att hjälpa henne plantera dem. Dock klarar hon det mesta själv också kring det, förutom att lyfta 30 kg tunga säckar med mylla.

    Hittar man inte från det här blomsterhavet det man vill ha är man nog extra kräsen 🙂

    Bär, grönsaker och rotfrukter finn här också gott om. Ätbart handlar jag inte så ofta här, ska försöka bli bättre på det. Men blommor köper vi nästan alltid från torget, ibland också från någon mindre blomsteraffär.

    Resten av dagen ska jag vara hemma och packa och röja, det gamla vanliga alltså. Imorgon ska tomaterna få åka till växthuset, och en del andra prylar ska jag också försöka få iväg till bostaden dit jag ska flytta om några veckor.

    Har redan fått två fina gåvor ❤ Visar bilder på dem senare ikväll.
    HÄR finns för övrigt en inspelning från Lovisa torg, där det var Lovisa Forum med diskussioner i dag från 11 till 16. I slutet av inspelningen sjunger publiken allsång.

    Fläker du ut ditt liv får du tåla åsikter

    ~ Carita Liljendahl ~ 23 kommentarer

    De här sakerna ska ju inte stå här i köket i framtiden, men jag har burit in en del grejer redan nu.

    Och japp, japp. Man får vara beredd på åsikter då man fläker ut sitt liv och tycker det är kul att berätta om sin livsförändring och flytten från våningshus till gammalt trähus.

    Alla tycker inte att mina lösningar är snygga 😀

    Och nej, man ska absolut inte säga att något är fint om man tycker att det är fult.

    Tycker jag att något är fult skriver jag det ändå inte till någon på en blogg. Jag vet inte vem som uppfostrat mig att så gör man inte. Men jag skriver förstås inte att det är vackert heller, eftersom jag inte anser det.

    Känner jag mig tveksam till att kommentera låter jag oftast bli, eller så skriver jag något neutralt som inte ska såra. Kanske jag ändå omedvetet har gjort det någon gång. I första hand vill jag ändå stötta och bära upp.

    Vi är alla olika, men till syvende och sist vill vi alla få små hejarop i vardagen.

    (PS. Jag glömmer ibland att skriva att så gott som allt är ju halvfärdigt i bostaden ännu eftersom jag inte flyttat in än. Så kanske därför många tycker mina lösningar är konstiga 😂)