Övrigt

Färgsprakande fredag med frågor om våren

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer

Färgsprakande Fredag är ett tema, eller ett slags utmaning, som många bloggvänner är med i. Då jag var på konstutställning för några dagar sedan fick jag ett lämpligt bidrag till den. Det är Pirjo Laaksonlaitas färggranna verk.

Och det är bloggaren LillaSyster som startat detta fredagstema.

”Våren är här” är temat hos Elisamatilda. De fem frågorna brukar jag också svara på. Hittills har jag hunnit bra, få se hur det blir under sommaren. I början av juni skriver jag mer om vad som är på gång i mitt liv och tiden kommer som vanligt att rusa iväg, dels på grund av jobbet, dels för att jag också har mycket annat på gång under juni och juli månad.

Vad har du gjort ute i solen den här veckan?
– Jag har faktiskt haft lite extra tid att vara ute i vårsolen nu. Högsommarvärme talar vi ju om då vi ett par dagar haft över +25 grader! Jag har gjort olika ärenden på stan. Inte gått så mycket på grund av att knäet ännu är svagt från och till, men jag har varit rätt mycket utomhus 🙂

Vad njuter du mest av i vårsommarvädret?
– Fåglarnas kvitter, lagom bris, blå himmel, sol, värme och den skira försommargrönskan.

Vad är din favoritsyssla utomhus den här tiden?
– Att bara vara, sitta på en bänk eller på en terrass utomhus, att cykla så mycket som benet klarar av. I framtiden kanske det blir en del trädgårdssysslor.

Vad ser du mest fram emot att sommaren är på väg?
– Att kunna vara ännu mer utomhus, också i en trädgård. Olika evenemang, någon ledig dag då och då.

Hur ser din helg ut?
– Inget speciellt inbokad. På söndag ska jag nog jobba nästan hela dagen, men på lördag ska jag försöka hitta på nåt trevligt.

Låter mig inspireras av ett citat ur ”Du klarar allt”-boken.
Följ självsäkert dina drömmar. Lev det liv som du har föreställt dig. (Henry David Thoreau)

Heidi Heinonens konst får stå för vår- och sommarstämningen, den skira grönskan är ju bäst. Utställningen pågår till och med söndagen den 19 maj i Galleri Theodor på Drottninggatan 18.

Lite blandade bilder

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

Det är + 19 grader redan nu på förmiddagen. Hård blåst utlovas men det stör inte mig för det betyder att jag får den svalka jag vill ha.

I måndags vågade jag flytta ut tomatplantorna på balkongen. Efter omplantering i större krukor har nya plantor kommit upp, så de är fler än på fotot. Sedan jag tog den här bilden har de förstås vuxit också. Händer mycket på några dagar i sol och värme ☀🌱

Om några timmar ska jag ha bedömningsmöte för en prao-elev. Vi har sådana ibland på Nya Östis fastän det innebär vissa utmaningar då vi inte har en fysisk redaktion.

Korpar i keramik på Galleri Theodor, av Pirjo Laaksonlaita. Utställningen öppen till och med söndagen den 19 maj.

För en vecka sedan, torsdagen den 9 maj, såg det ut så här vid Skeppsbron i Lovisa. Inte ännu så många båtar vid bryggorna, men i dag är de betydligt fler skulle jag tro.

I dag ska jag också till polisstationen för att ge fingeravtryck till pass och id-kort. Sedan fortsätter jag röja bland papper och annat här hemma. Det är inte klokt hur det samlas sånt på hög, fastän jag tycker att jag röjer hela tiden. Papper från 2021 som får mig att inse hur fort tiden går. Vissa avtal sparar jag, för jag litar inte på att allt sparas i molnen och inte ens på yttre hårdskivor osv. Till hundra procent kan man inte försäkra sig om att ha allt kvar där man vill ha det, men försöka duger.

Dagens citat från boken ”Du klarar allt”.
”Det finns alltid ett realistiskt sätt att förverkliga en dröm på. Det finns ingen dröm som inte kan uppfyllas” (Barbara Sher)

De långsamma mötena med människor

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

… är något jag börjat uppskatta allt mer.
Jag är långsam då jag leder cykeln upp för Östra Tullgatans backe hemåt. Det verkar som om benet är på bättringsvägen… men det har jag också sagt förr här ett antal gånger.

Solen gassar, det är +22 grader. Ibland kommer några vindpustar som känns helt underbara. Jag klagar inte. Det är inte för varmt.

Tavlan fotade jag på fotoutställningen i Galleri Theodor igår. Den är målad av Pirjo Laaksonlaita. Hennes tavlor finns till påseende ännu söndagen den 19 maj.

Men tillbaka till det långsamma mötet. Jag börjar prata med en dam på backkrönet. Jag kanske borde veta vad hon heter, men minns inte namnet. Vi talar med varandra då och då när vi ses. Så givande små samtal i vardagen.

Vi reflekterar över hur det är att åldras, vare sig man är 60+ eller 70+ eller mer. Vänner går bort, somliga får minnessjukdomar. Men det var inget sorgligt samtal. Tvärtom hade vi glimten i ögat och skrattade åt allt möjligt.

De här små långsamma mötena i vardagen, där diskussionerna inte ägnas åt allt det elände vi ändå får ta del av på teve och via tidningar, får mig att med ett leende på läpparna sakta gå vidare.

I år har jag sett knoppar bli mössöron och löv. Jag har sett citronfjärilen, krokusarna och maskrosen. Jag hör motorcyklar spärra, jag hör fåglarna kvittra. I morse var jag uppe redan 7.30 eftersom städföretaget kom för att tvätta två fönster och mina golv.

Dagens citat från ”Du klarar allt”-boken.
”Hitta något du älskar och fortsätt att intressera dig för det”. (Julia Child)

En liten konstrunda

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

Då jag en längre tid har kämpat med ett trilskande knä känns det stort varje dag jag kan gå någorlunda obehindrat. Jag går fortfarande långsamt, ibland tveksamt och försiktigt.

Igår klarade jag av att besöka bokhandeln och ett konstgalleri, där kollegan Marit Björkbacka är en av flera som ställer ut sina verk. Hon har talang och hon har utvecklats mycket under de år jag känt henne som konstnär.

Den här tavlan heter ”Courage”.

I sin presentation skriver Marit bland annat att hon njuter av färger och former. Hon trivs med att människan i blickfånget och utmanar sig gärna i sitt skapande. Bildkonst har att hennes hjärta nära sedan unga år, hon har alltid målat och skapat. Under många år var kameran alltid med henne och hon jobbade mycket via den, men efter att de digitala kamerorna kom har hon arbetat mer och gått många kurser för att utvecklas som konstnär.

Det är här i Lovisa Konstförenings Galleri Theodor som Marits tavlor finns till och med den 19 maj. Drottninggatan 18 är adressen.

”Ljusets drottning” heter tavlan till vänster och ”Fridaesque” är namnet på tavlan till höger.

Jag tog boken i min hand

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

… och öppnade den på måfå. Läste på sidan till höger ”Fortuna belönar den modige” (Latinskt ordspråk).

På sidan till vänster står det ”Jag har varit helt skräckslagen varje ögonblick av mitt liv – men jag har aldrig låtit det hindra mig från att göra något som jag vill göra” (Georgia O´Keeffe).

Så den lilla boken följde med mig hem från bokhandeln. Två ark med klisterbilder likaså. Och en Muminmagnet som jag ska lotta ut senare här.

Jag ska då och då försöka komma ihåg att dela med mig av klokorden i boken. Eller vad sägs om ”Du är aldrig för gammal för att sätta nya mål eller drömma nya drömma” (Les Brown).

Veckans Selfie handlar om köket

~ Carita Liljendahl ~ 21 kommentarer

I dag har jag tid att delta i Klimakteriehäxans utmaning Selfie. Frågorna där gäller köket.

Den kryddan (förutom salt och peppar) använder jag ofta. 
Krossad svartpeppar, oregano och pizzakrydda.

Den kokboken rådfrågar jag ofta.
Kollar inte längre kokböcker, har en del recept utklippta från tidningar eller printade från nätet. Pappersversionerna är dock på utdöende för mig, googlar de gånger jag vill testa nåt nytt.

Den köksprylen är jag glad att jag har.
Mikrovågsugnen men framförallt brödrosten.

Den köksprylen använder jag så sällan att jag borde göra mig av med den.
En bakningsmaskin. Ska inte sälja den riktigt ännu. Jag kan få ny inspiration av den i en ny miljö. Men den har stått månader oanvänd i skåpet.

Det är viktigt för trivseln i mitt kök.
Att diskbänken är tom från disk, att disken finns i diskmaskinen. Och gröna växter vill jag också ha där.

Den prylen gör mitt kök speciellt.
En dator, som upptar köksbordet. Men det ska bli en ändring på det 😀

Those were the days

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer

… det kunde vara en ny kategori här på bloggen, men jag har redan ganska många så jag vet inte om det är så fiffigt att skapa en massa nya 🤣

Men det var ändå vad jag tänkte när jag såg de här beachvolleybollarna, som hade kunnat gå ut som Färgsprakande fredag-bidrag men jag tog bilden i dag.

Ja, det fanns en tid då jag spelade volleyboll, och ofta även beachvolleyboll. I dag skulle mitt knä inte palla för det, och inte för badminton heller, som är en nog så ryckig sport. Men det är ju fint att ha en massa trevliga minnen från tiderna av lagspel och allehanda upplevelser från härliga segrar till försmädliga förluster 🙂

Promenerade idag för första gången på länge 400 meter. Hade staven med som trygghet, och bra var det, för efter ett par hundra meter började det kännas i knäets bakre del, där vi har senor – ja, jag vet inte vad den delen av benet kallas 🙂

Så jag känner mig lite som en maskros. Envist stretar jag på, upp genom asfalten bara solen lyser tillräckligt länge på rätt ställe.

Min läkare talade om tre månaders tid för läkning, alltså tolv veckor. I dag har nio veckor gått. Och visst känner jag att jag är på rätt väg. Det har blivit bättre, inte sämre. Men helt friskt är benet inte ännu.

Fem frågor är tillbaka, nu om känslor

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Årets första så kallade ”mommo-blomma” är köpt till balkongen. Jag ville ha vita men enda färgen som fanns var laxrosa. Det är helt ok, jag hinner köpa vita senare.

Efter Elisamatildas semester, som vi alla förstås unnade henne mer än väl, är hon nu tillbaka med sina fem fredagsfrågor. Denna gång är temat Känna känslor, och det passar mig mer än väl.

Jag talar gärna och öppet om mina känslor. Det enda som hindrar mig att vara spontan i dag är då något större är på gång, och det är sådant som inte enbart berör mig själv. Måste jag vänta med att tala om alla känslor för den skull, att även andra är involverade, då gör jag det.

Men på Elisamatildas frågor kan jag svara 🙂

Vad får dig att känna dig ung?
– Ganska mycket egentligen. Solen och värmen, våren och sommaren. Då är allt liksom mer möjligt än på vintern. När jag får spontana leenden av kända och okända, när jag kan gå på mitt ben igen.

Vad får dig att känna dig äldre?
– Kroppen påminner mig om det ibland, att den inte är lika vig och smidig som för tjugofem år sedan. Och ibland inser jag att jag inte tillhör målgruppen för vissa tv-program eller nymodigheter, men det är ju inte mitt fel. De som kör in det nya gör det inte heller för att JAG ska känna mig gammal 🙂

Vad får dig att känna dig optimistisk?
– Trots krig och mycket annat elände inger våren och sommaren hopp. Och tanken om att allt ordnar sig på något sätt i vardagen och att tomatplantor och annat jag har sått gror 🙂

Vad får dig ur ett dåligt humör?
– Betyder det att komma bort från ett dåligt humör? Jag är sällan på dåligt humör. Men en rätt riktad humoristisk replik av en person som känner mig väl drar mig lätt bort ur en deppad stund.

Vad får dig att känna dig levande?
– Att jag fortfarande vågar lyssna på mitt hjärta. Ta sånt som andra kallar risker. Det som kallas att LEVA gör att jag känner att jag lever.

    Ytterligare ett miniväxthus, nu för de ätbara blommorna som jag köpte av misstag för nån vecka sedan. Jag trodde jag köpte vanliga blomsterfrön.

    Händer så mycket nu

    ~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

    … och det är bara spännande. Jag har dessvärre inte hunnit med här på bloggen och en del av allt som är på gång kan jag skriva om först senare.

    Igår fick jag hjälp av Pia, som vanligt, då det gäller omplantering. Jag tycker sånt är stökigt, och andra tycker det är härligt att sticka fingrarna ner i myllan. Men när allt väl är planterat, när frö blir planta och växer sig allt större – då är jag en baddare på att ta hand om dem 🙂

    Plantorna blir som små barn för mig. Jag flyttar dem i bostaden så att de får sol och värme, de fuktas och vattnas och jag pratar med dem.

    Kristihimmelfärdsdag, således helgdag. Även Europadagen. Väntar här på Östra Tullgatan på syrran som ska hämta mig för veckoinköp till mamma. Vi försöker undvika att handla på helgdagar, men min morgondag har späckad tidtabell så nu blev det bäst så här.

    Vårens andra och maj månads första glass i Mattsons café på Skeppsbron.

    Jättefint väder, bara +10 grader men jag tycker det är skönt väder då man är rätt klädd. Härligt att det varken snöar eller regnar och det blåste inte heller hela dagen. Snart är båtliv och sommaren igång här på Skeppsbron i Lovisa ❤

    Knärapport: varit ganska bra tre dagar, kunnat gå, ibland utan stav, ibland har stav behövts. Blir överansträngt och stelt om jag går mer än en timme såsom jag ofta gör då vi handlar till mamma och har andra ärenden. Men på nio veckor har framsteg skett.

    I dag andra delen av Eurovisionstävlingen. Orkar inte titta. Men kollade i tisdags då Finland tog sig till final. Jag vet inte ännu om jag ska kolla finalen på lördag. Men imorgon börjar hockey-VM!

    Och så försvann grillkåtan

    ~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer

    Det var ju bra att jag i slutet av april hann ta en bild av grillkåtan utanför Mattssons café på Skeppsbron. Den har, troligen med tillfälligt lov, stått här hela vintern och varit en populär samlingsplats. Nu har den forslats bort. Kanske den får komma tillbaka, också med ett tillfälligt tillstånd nästa vinter. Jag kan förstå att den inte permanent får stå kvar, men på vintern är den populär. Somliga har kommit längs Lovisavikens is med motorkälke till stranden för att grilla. Andra har kommit till fots eller med bil. Köpt korv i kiosken och grillat i kåtan.

    Men nu är det snart sommar och bara kylan skulle ge med sig (den återvände ju efter några varma dagar), så sitter vi åter här på terrassen med ett bakverk eller med en glass.