Övrigt

Långt till påsken, snart sker tjuvstart!

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer

I år infaller påsken i början av april. Det varierar ju stort då den nån gång är i slutet av mars och en annan gång först mot slutet av april.

AI Overview informerar mig detta: ”Påsken är en rörlig helg som infaller den första söndagen efter den första fullmånen som inträffar på eller efter vårdagjämningen (20/21 mars). Påskdagen infaller därmed alltid tidigast 22 mars och senast 25 april.”

Nu finns förstås redan påskägg till salu i många affärer och igår köpte jag ett Mignonägg. Jag har inte ätit upp det än, men lovar att det nog sker i god tid före påsk 😂🐰

Bloggvännen Åke vill att vi ska visa bilder från veckan som gick, max fem föreslår han. Utöver det ska jag förstås ha en skylt också, för det är ju Skyltsöndag som Christian håller i som ett arv efter BP.

Skylten kommer här i all sin enkelhet. Tog den i tisdags då jag besökte Borgå sjukhus. Fastän jag inte är en vän av vinter, snö och kyla kan jag tycka att det blåvita i solsken är vackert. Både vad gäller himmel och snö, och parkeringsskylt. Blått och vitt är ju Finlands färger 💙🤍

Av min syster har jag fått detta fina bokmärke. Och vad passar bättre än att använda det då jag läser boken om Tove Janssons liv, skriven av Boel Westin.

Första deltävlingen av Melodifestivalen kollade jag inte för en vecka sedan, men igår fastnade jag på röstningen och den var ju spännande. Hade också lite tidigare under kvällen faktiskt råkat se Brandsta City Släckers med ”Rakt in i elden” och tyckte låten var bra. Gruppen gick också direkt till final. Hurra!

Det är minus 12 grader ute. Vet inte vad det var i natt, men det finns prognoser som lovar oss lite varmare väder. Inte plusgrader än tyvärr, men kanske minus sju och att vi skulle få ett par nätter som inte är runt -20.

Solen skiner och himlen är blå. Det är alltid nåt att glädjas åt 🙂

Ingen lättnad i sikte

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

… alltså vad gäller kylan. Måndag kanske sådan ”sommarvärme” som minus fem, minus sju, men annars är det kallt månaden ut med nätter på -17 eller i värsta fall upp till -25. Det är troligen också först i mars som solen börjar värma lite, att det blir takdropp osv. När den lyser nu betyder det kyla. Är det mulet är det också lite varmare.

Jag brukar inte annars vara den som talar så mycket ”väder och vind”. Nu har det ändå blivit så då jag går i väntan på något slags lättnad. Känns som om man själv gick med dieselmotor, och den har svårt att komma igång. Men då jag får värmen upp när jag är i affärer eller gör lite kroppsligt arbete, då rullar det viktigaste på.

Och humor försöker jag ha. Igår fick jag upp värmen till +19 i teverummet där kakelugnen finns. Konstaterade med några vänner att nu på vintern är kampen hård för att komma upp till +19. På sommaren är kampen lika hård att få ner värmen inomhus från +28 till +20, om det blir värmebölja. Så människan är tydligen aldrig nöjd 😀

I dag har det varit den normala anhörigvården med medicindosering, handla mat och skotta snö hos mamma. Den är ändå puderlätt och väldigt mycket har det inte kommit på en och samma gång, så tack för det 🙏

Jättetrevligt redaktionsmöte hade vi också online med de skribenter som hade möjlighet att vara med. Vi bor på många olika orter, så möten via Meets är toppen!

Jag tycker att jag har det helt bra här ändå, i sovrummet. Inget värme-element påslaget, behövs inte. Har duntäcke och yllepläd. Telefonen på bordet är en gammal Samsung som funkar bara som väckarklocka.

Här brukar jag ligga och tänka. Jag har en varm säng, jag har tak över huvudet. Vi har skonats under många årtionden i Finland nu från flyglarm och bomber. Krigen i dag är ju ännu hemskare med alla drönare och annan utstuderad teknik.

Nog ska vi klara lite kyla. Det tvingas dom göra i Ukraina också.

Blandade bilder från gårdagen

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Men framför allt! Observera att jag har en ny utlottning på gång. På startsidan uppe till höger kan du klicka på bilden av klistermärkena och lämna en kommentar (följ direktiven), så får du en lott. Det kostar inget, och dragning sker den 22 mars.

Så blir det en blandad kompott av bilder från igår. I dag går jag ingenstans. Jag har hämtat in ved och ska satsa på att få upp värmen i hemmet. Nu bara -10 grader ut, men nätterna ska över tio dygn framåt fortsätta vara bitande kalla mellan -17 och -21.

Jag behöver också vila efter gårdagens cellprovstagning och då det dessutom inkluderade en resa där jag rattade bilen själv tog allt en del krafter, både fysiskt och mentalt.

Det är nog möjligt att jag visat denna bild förr. Här som jag står och fotograferar finns en P-plats där du kan betala med applikation eller med mynt. Jag väljer alltid mynt eftersom det finns flera olika applikationer att välja mellan, och väljer jag fel blir det ingen pardon utan böter direkt. Grannstaden Borgå är tyvärr ökänd för sina snabba lapplisor…

Men stadshuset är fint och P-platsen en av stadens bästa om man frågar mig. Det är bara dryga hundra meter till köpcentret Lundi och i närheten finns också många andra affärer.

Jag handlar helst i Lovisa, det vet alla som känner mig. Men vissa affärer finns inte i min hemstad, och allt finns annars inte heller att få, t.ex. brukar jag köpa minneskort till min systemkamera från Kar-Foto i Borgå.

Mikrokulma är en annan affär med stor yta och bra urval. Här hittade jag ett par tofflor. Har inte i Lovisa hittat sådana som inte har en kant där bak vid hälen. Tofflorna ska alltså vara lätta att kliva in och ur.

Och så köpte jag Muminklistermärken, av vilka jag lottar ut ett ark här på bloggen, och förstås köpte jag också blockljus. Sådana går verkligen åt hos mig från hösten, genom vintern och en bra bit in på våren.

Nu ska jag skriva en artikel. Sedan sätta igång med eldandet.
Ha det så gott allesammans!

Vuxna kan också få klistermärken 💕

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer
Jag var i dag på något som kanske ska kallas ettårskontroll, eller uppföljning av tidigare tagna prov, på Borgå sjukhus. Hade lindriga cellförändringar efter papa-prov för ett år sedan, och sedan dess togs prov på hösten i Lovisa.

Nu var jag där igen på polikliniken i grannstaden. Superhärlig läkare och lika fin sköterska. De berättar steg för steg vad de gör och bannar inte om klienten inte är avslappnad som en ”död sill”.

Efter den över halvtimme långa proceduren pustade jag ut och sa att jag tycker att jag borde få klistermärken för att jag klarade detta. Barn får klistermärken hos olika läkare.

Och vet ni vad? Jag fick inte några höjda ögonbryn och inga hum-hum-menande blickar utbyttes mellan läkare och sköterska. ”Klart du ska få klistermärken” sa sköterskan. ”Jag har skaffat sådana, för många andra har också frågat”.

Muminklistermärkena har jag köpt själv från en affär, men de två med björn och bambi fick jag från vårdcentralen ❤

Hurra, tänkte jag! Där ser ni. Det är inte löjligt att säga vad man anser – inte ens fastän det gäller att jag som vuxen vilja ha klistermärken som tack för att man klarat en undersökning som inte var direkt behaglig.

Men det var ändå en undersökning som jag är tacksam för att utfördes, det handlar alltså om kolposkopi.

Tror att jag visade bild härifrån ifjol också. Väntrummet till olika avdelningar.

Även om jag tycker att det är trist att vi ofta hänvisas till grannstaden, förstår jag att alla specialisttjänster inte kan ges i mindre städer, inte ens privat finns de att få… Så jag får vara beredd på att låna bil eller be om skjuts, eller sedan när och om jag blir äldre, ta taxi och betala en del själv och välfärdsområdet resten.

Har flera bilder på lager och sånt som hänt (inte på sjukhuset), men sparar dem till imorgon och framtiden.

Kära dagbok ❤️ I dag fyller du 50 år!

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer

Den 29 januari 1976 skrev jag de första anteckningarna i det jag då kallade loggbok.
I dag fyller således min kära dagbok hela 50 år!

Oavbrutet har jag skrivit, nästan dagligen. Jag hade några pauser, har inte exakt kollat åren.

Det första dagbokshäftet fylldes från januari till maj 1976. Jag var tretton år då jag började skriva och fyllde 14 den 22 maj.

Den 16 augusti skrev jag det här. Jag återkom också efter det till hur Anne Frank inspirerade mig att skriva.

Namnet Randi föddes för att dagböckernas ryggar bildade ränder av olika färger då jag klistrade ihop 3–4 stycken då i början. Dagboken var randig 🙂

Jag hade lärt mig ryska alfabetet, minns inte vilka vägar, men med en kompis krypterade vi mycket som vi skrev genom att använda kyrilliska bokstäver. Jag skrev på svenska men använde de ryska bokstäverna, ibland även i min dagbok.

Jag kan bokstäverna än i dag och hade förstås nytta av mina tidiga kunskaper då jag senare började studera ryska. De studierna kom dock av sig efter tre år, någon gång på 1990-talet?

När jag nu läser boken om Tove Janssons liv ser jag att hon började skriva dagbok, för hand såsom jag, när hon var tolv år. Känns ju lite förmätet att jämföra sig med en så stor konstnär som hon, och vem orkar nånsin läsa mina dagböcker den dag jag går bort?

Men de finns, och kanske jag någon gång på ”ålderns höst” skriver mina memoarer 🙂

Grattis på din stora dag, just i dag, min kära dagbok Randi ❤️

Snart är jag skarpaste kniven i lådan

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Kom-ihåg-att-fota, har redan etsat sig in i min hjärna.

Sedan var det en annan sak jag hade tänkt på länge. Att komma iväg till biblioteket som ligger bara ett par stenkast från mitt hem. Bilden tog jag på väg dit.

Men varför bara tänka ”jag borde gå dit”. Res dig upp, stig in i icebugsen, gå iväg!

En enorm skärpning pågår alltså här. Snart är jag vassare än vass och den skarpaste kniven i lådan.

Vi har en del sådana där roliga uttryck i Svenskfinland. Bland annat kan vi säga om någon som inte riktigt hänger med, någon som är lite ”borta med vinden” att hen inte har alla sina Mumin eller Mumisar i dalen.

Men nu har jag också snart det! Hemma läser jag två böcker om Tove Jansson, långsamt, för att jag äger dem. I dag lånade jag den här boken. Tjock som bara den med över 600 sidor och väger uppskattningsvis ett par kilo.

Hur långt jag kommer i denna bok på den månad jag har tid på mig att läsa vet jag inte. Men jag har i alla fall kommit till bibban och fått med mig hem en bok därifrån. HURRA! Och så blev det ju några steg också.

Ett HURRA till, då det för perioden torsdag 22 januari–onsdag 28 januari blev hela 17.435 steg. Rekord i år!

Nu får ni se på andra bullar!

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

För nu har Carita försökt tjata för sig själv ”kom ihåg att fota, kom ihåg att fota”. Det må sedan vara vad som helst som hon fotar. Sin egen hand som håller i en påse med en bulle till exempel. Så föds och lever en vardagsblogg.

Jag gick till R-kiosken för att posta ett par försändelser. R-kiosken är ungefär det som heter Pressbyrån i Sverige. Här finns lite allt möjligt. Så jag köpte en påse ostbågar också och vid kassan kände jag den oemotståndliga doften av nybakad bulle!

Jag blev helt såld, och sedan var också bullen såld! Jag började äta på den redan då jag promenerade hemåt. Så någon motionsrunda för att bli av med kalorier blev det här ju inte 😀

Har jobbat hela dagen hemifrån. Planerat kommande jobb via telefonsamtal och mejl.

Efterhand som sidor för tidningen Nya Östis blir klara hos layoutaren dyker de upp i vårt redaktionssystem och jag läser korrektur på dem. Det kan alltså göras hemifrån. Och jag är bara vikarie nu då ordinarie korrekturläsaren är på resa.

Var och en sida öppnas för sig separat med Adobe Acrobat Reader och sedan gör jag mina noteringar där på felstavningar och annat som ska korrigeras.

Nu har jag en del foton sparade också för söndagens Veckans foton och jag gör så gott jag kan för att fylla på mappen med bloggbilder som jag har på datorn.

Minus åtta grader. Jag önskar att vintern vore förbi, men det önskar ju inte alla de som vill åka skidor och skridskor. De får nog sitt lystmäte ännu eftersom kölden inte ska ge vika på ett par veckor.

Söndag igen, januari månads sista!

~ Carita Liljendahl ~ 17 kommentarer

Just det! Slog mig att det är januari månads sista söndag. Känns skönt att gå in i februari fastän det hotas med sträng kyla ännu om nätterna ett par veckor framåt. Vi GÅR mot våren och Vinter Bore får allt ta och ge sig också denna gång.

Jag har haft två bra hemmadagar, men det har ändå inte betytt att jag slagit dank. Hade en lång to-do-lista som inkluderade allt från olika jobb till sådant som hör vardagen till här hemma. Jag får mest gjort, ro i sinnet och ordning i huvet om jag har listor där jag kan bocka av det jag gjort.

Det viktigaste noteras högst upp och ju längre ner på listan jag kommer, desto mindre brådskande saker.

I dag har jag gett näringspinnar åt mina växter. Det tar sin lilla tid då jag har ett tjugotal sådana.

Tvättmedlet var slut och jag behövde köra en maskin i dag, så det var bara att pallra iväg till affären. Köpte lite annat också då jag väl var där. Fick sällskap av grannen och sedan hjälptes vi åt att bära in ved till mig, får ju då alltid en extra Ikea-kasse full med klabbar.

Lataus = laddning. Det skulle man nog själv behöva då och då för att orka knata på.

Skulle fota någon skylt till Skyltsöndag då jag var i affären… men tror ni jag kom ihåg det? Måste snart ha en stor lapp med mig även för det. Kanske ett metspö som går från ryggsäcken över mitt huvud, med en krok och en lapp som hänger framför näsan på mig. Ni vet sådär som en lockande morot som får åsnan att gå framåt… Där skulle det stå. KOM IHÅG ATT FOTA TILL BLOGGEN!

Undrar om jag skulle bli hämtad av personer i vita rockar och införd i en gul-orange-röd bil med blinkljus på taket då?

Det var inte många bidrag till Nacka-Åkes Veckans foton och skylten är ju från i höstas, men fler skyltar hittar du hos Christian som håller i trådarna för utmaningen och hos andra av mina bloggvänner, till exempel hos BP som var Skyltsöndags-ansvarig under många år ❤

Lyssnade på Stefan gånger två

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Även om januari månad är nästan slut vill Elisa att vi reflekterar över ordet NYÅR och vad det nya året, som förstås precis bara börjat, väcker för tankar.

Men innan jag går över till frågor och svar, så ska jag säga att jag har lyssnat på Stefan som skrev i en kommentar i torsdags så här: ”Jag känner inte till Lovisa som stad, men jag lovar att du har många motiv kvar att fota. Lite fantasi och lite närhet till byggnader, skulpturer, planteringar m.m. och du kan fylla minneskortet både en och två gånger.”

Jag tycker ju ibland att jag har fotat allt och jag inte vet vad jag ska föreviga härefter 😀

Han har förstås rätt i det han skriver, så det blev en bild av svenska gymnasiet då jag gick till idrottshallen på torsdagskvällen.


Resten av bilderna i inlägget har jag fotat då jag suttit hemma och pysslat vid tevebordet.

Eftersom det enligt min åsikt kommer bara dåliga program på fredagar, eller repriser av bra program som Husdrömmar och Stugfixarkan, så blev det några avsnitt av Mumindalen på Arenan igår.

Och sedan räddade Carina B kvällen åter en gång. Hon har för det mesta intressanta gäster. Igår inte de intressantaste genom tiderna kanske, men Stefan ”Ubbe” Sjur var en ny bekantskap och hans livsöde berörde.

Så det blev nu så att jag lyssnade på Stefan gånger två. En bloggkompis och sedan den där från bandet Korslagda. Gruppen hette Korslagda Kukar förr, men skippade sedan det sista ordet för de kunde inte uppträda på dagis och heta så 😂

Och så över till Elisas frågor.

Har du tänkt på några nyårslöften för i år?
Nej, gav inga nyårslöften, alltid bäst så. Tänkte för mig själv att jag ska försöka lära mig känna nya människor, och även fotografera mera och jag har kommit igång med det.

Vad vill du förenkla istället för att förbättra?
Få vardagen att rulla smidigare genom förenklad prioritering.

Vad vill du uppgradera i ditt liv – liten detalj eller stor grej?
Tror att det snart är dags för en ny vinterkappa, men det får bli till nästa vinter.

Vad vill du ha mer plats för i din kalender?
Lugn och ledig egentid. Som behövs för att jag ska kunna ha ordning här hemma, vilket i sin tur behövs för mitt välmående.

Vad hoppas du att ”framtida du” tackar dig för om ett år?
Att jag lyckats hålla mig i sådan form att jag kunnat fortsätta jobba och ensam klarat ekonomin. Om ett år har jag bara fyra månader kvar till pensionen.

För övrigt, angående pension. Jag trodde aldrig jag skulle börja räkna år och månader och dagar till den… Men man ska tydligen aldrig säga aldrig 😉

    Robotar på laddning och Runebergstårta i god tid

    ~ Carita Liljendahl ~ 17 kommentarer

    Kom ihåg att ta foton, uppmanar jag mig själv då och då. Sedan pilar jag iväg. Putsar bilen fri från nyfallen snö. Glömde fota. Lastar in tomflaskor i baksätet. Glömde att fota. Förde bort tomflaskorna med grannen. Glömde fota. Hämtar syrran, kör till olika platser i olika ärenden. Inga foton. Men lika bra så kanske för det var jag som satt bakom ratten.

    Kom så till S-Market och tog min kundvagn. Just det. Kom ihåg foton! Matleveransrobotar på laddning inne i varma vindfånget. Dessa härliga små filurer.

    Sedan åter olika ärenden och slutligen skottar jag snö hos mamma, men inga bildbevis därifrån heller 😀

    När jag kom hem och packade upp kom jag åter ihåg, bloggbilderna! Då ska jag visa något jag blir lite irriterad på. Då en del av toppingen på Runebergstårtan har fastnat i asken! Ett sådant världsproblem. Här bleknar alla nyheter om den trumpna bebisen på andra sidan Atlanten.

    Runebergsdagen firas här den 5 februari så jag är ute i god tid med smaskandet 🙂

    Och torsdag som det är. Summering av veckans steg. Andra bästa resultatet för i år, fastän jag inte tävlar med någon, så statistiknörd är jag ju i alla fall. 15 650 totalt. Som mest 3600, som minst 300 en dag då jag inte ens gick ut hemifrån 😀

    Fredag, lördag, söndag lugnare dagar (tror jag). Då ska jag njuta av att läsa mina vänners bloggar, av vilka jag bara hunnit besöka en bråkdel de senaste dagarna.