Övrigt

Tredje december, gubbe på balkong

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer
Inte är vi helt fantasilösa i Lovisa. På en balkong till ett hus som ligger nästan granne med mitt hem står den här gubben och vinkar. Han får utgöra min kalenderbild för den tredje december.

Min blogg är alltså lite av en adventskalender där det varje dag från första december till den 24:e bjuds på en vinter- eller julinspirerad bild.

Jag sov oroligt, vet inte varför jag vaknar så ofta. Kanske jag har sömnapné. Det kan jag inte veta då jag levt snart tolv år ensam. På resor brukar vi med väninnor göra den andra uppmärksam på sömnrytmen, men mest har det då handlat om att jag eller hon snarkar lätt. Inte så att vi haft andningsuppehåll.

Drömde också en hel massa igen, men det är jag van vid. Skulle ha fått ha sovmorgon idag och inga plikter som väntar, men klockan åtta började arbetet med att ta bort trädstubbar från parken intill mitt hem. Tjugofem meter från mitt sovrumsfönster. Borde jag klaga hos president Alexander Stubb om dessa stubbar? 😂

Dagen började annars bra med detta roliga kort som jag fick från Tyskland i postcrossingen. Alla som förstår tyska kan ”Viel Spaß haben”, t.ex. bloggvännerna Kristallina och ProfessorDeutsch.

Fick också en liten papperskasse full med tändrosor av en bekant idag. Eller fick och fick – jag hade beställt dem och betalade förstås för dem.
Nu ska det bli extra roligt att elda i dag då jag kommer hem från frissan.

Veckans utmaning, svårare än vanligt

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Svåra frågor hos Elisa i dag, och temat är Game mode.
Bilden får därför också bli något abstrakt som jag hittills inte hittat användning för. Hade tänkt att om Nacka-Åke någon gång skulle ha temat ”konst”, ”tak” eller ”mönster”, så kunde denna bild från Helsingfors mässhall och ett av taken där duga 🙂

Vilket djur skulle vara din följeslagare om livet var ett äventyrsspel?
Känner mig mest bekväm med en snäll och trogen hund.

Om du fick en skattkarta i posten – vad skulle du hoppas att den ledde till?
Just nu skulle vardagen underlättas om jag fick en bil.

Vilken oförklarlig vardagshändelse är ditt livs största mysterium?
Från barndomen minns jag att jag mitt i vintern såg en grodman gå längs gränden förbi vårt hus och vår gård där jag byggde en snökoja. Han stannade upp och tittade på kojan och det skrämde mig. Andra tror att jag har drömt, eller bara fantiserat ihop något, då jag alltid haft livlig fantasi. Men för mig var allt på riktigt, och ett mysterium.

Om du samlade poäng för vardagssysslor – vilken skulle ge dig flest på en vecka?
Från hösten, genom vintern till våren – att elda i kakelugnen 🙂

Om du skulle ha ett högkvarter, var skulle det vara någonstans?
Mitt hem är min borg, men det skulle vara kul att bo i och jobba från en bekväm husbil också.

Ikväll är det Tors bortamatch i Kyrkslätt mot Rangers som gäller. Vi har skrapat ihop sex poäng. En oavgjord match vi förlorade i förlängningen (1p), en seger (3p) och en seger efter förlängning (2p). Håll tummarna för oss ikväll!

    Kvällsvyer från lagom vintrigt Lovisa

    ~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer
    Rådmansgränd. Här har det hänt mycket sedan 2017, då jag skrev det här och det här.

    Gränden har pyntats lite extra inför jul. Granarna finns där tillfälligt. Hur de andra träden vuxit på sju år ser man bra om man jämför bilderna från 2017 med dagens.

    Igår kväll promenerade jag hem från ett jobbuppdrag. Har ju inte bil nu, inte ens lånebil då den kräver reparation, så det är mycket som ska planeras med jobb och hur vi handlar till mamma osv.

    Men det är bra att ibland tvingas tänka i andra banor och det blir en del hälsosteg också. Inte mer än 2000 igår och 2500 dagen innan, men alltid bättre så än inga steg alls. Och jag har ju det där med knäproblemet i färskt minne, så jag är mycket tacksam för att kunna ta mig fram till fots överlag.

    Klockan är strax före halv åtta på kvällen här och det är lugnt i lilla Lovisa. Ett par grader kallt och med icebugs kändes det tryggt att gå.

    I natt lär det ha varit -10 grader men nu ska vi ha några dagar med plusgrader framför oss. Få se om det verkligen blir +8 såsom utlovats.

    Få se vad det ska bli av detta

    ~ Carita Liljendahl ~ 13 kommentarer

    Ganska sent på sommaren, eller var det i början av hösten, lät jag sätta ekollon i en kruka. Jag hade inga förhoppningar om att det skulle hända något i krukan på hösten eller vintern. Kanske inte ens till våren.

    Jag hade inte heller den här gången ekollonet att gro på förhand på något sätt i vattenbad.

    Plötsligt fick jag syn på en liten brun gren som kom upp ur jorden, och några dagar senare ser det ut så här.

    Jag har läst på nätet och på Facebook att de som odlat ek i kruka inte ska bekymra sig då den till hösten tappar alla löv, för det är ju naturlig vila för ett träd.

    Så nu blir det spännande att se hur detta träd utvecklas.

    Jag sådde ett för några år sedan och fick trädet att bli cirka 35 cm högt i en kruka på min balkong. Trädet, som jag faktiskt hade tre år, fick då namnet Lukas, efter finska landslagsmålvakten i fotboll. Nu ska jag försöka komma på ett bra namn för det här trädet! Vill någon ge förslag – så är de välkomna ❤

    Tre flugor i en smäll!

    ~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer

    Med tre flugor menar jag utmaningarna Skyltsöndag som leds av Christian, Färgsprakande november som är LillaSysters utmaning och Veckans foton som Åke håller i trådarna för.

    Här har vi ju lite färger! Jag hittade äntligen en sten igår, som hör till gruppen Kivat Kivet och som lagts ut av Naya från Lovisa. Jag kanske gömmer den själv på något nytt ställe, eller sparar den till våren. En del grupper, bland dem FinStones, och den här aktiviteten ligger i vinteride från första december till sista februari.

    Ett av veckans foton, från igår, juljippot på Alexandersgården.

    Vid sådana här tillfällen lyckas jag ju fånga många människor på bild, annars kan det vara lite si och så med den saken. En del små färgklickar även här, allt är inte grått eller svar eller murrigt. Det är vår stadsdirektör Tomas Björkroth till höger som håller öppningstalet för Lovisa Jul.

    Idag är dessa filurer som jag byggde på fredagskvällen ett minne blott. Vi har plus fem grader och gubbarna smalt bort. Min granne gör alltid väldigt fina, symmetriska snögubbar med fina ögon, armar och hår. Hon inspirerade mig, men jag hade inget tålamod att göra dem perfekta. Kom sedan på idén att jag vill göra en Muminfigur om tillfälle ges senare i vinter.

    Och veckans skylt i all enkelhet kräver ingen översättningen. Kukka = blomma, kukkia = blommor. De vita ramarna smälter in med snön. Här på Alexandersgården finns nämligen en väldigt fin liten blomsteraffär som heter Peikonkello.

    Farväl till en vän, och välkommen Lovisas jul

    ~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

    Vi har en vacker urnelund och platser där ljus kan läggas ner på vår nya gravgård i Lovisa. Där tog vi igår farväl av vännen Eero som hastigt gick bort i början av oktober.

    Den här stenen är vacker året om, och särskilt förstås till jul då många lägger ner ljus här. I går hade vi ingen snö, men natten mot i dag kom ett par centimeter.

    Livet är ibland glädje, ibland sorg. I dag var det festligt och roligt på torget när Lovisas jul öppnades och ljusen i granen tändes. Mycket människor i farten och kommersen förhoppningsvis god för alla lokala försäljare som ställde upp. Julgubben gladde också såväl gammal som ung.

    Alla möjliga figurer rörde sig i vimlet, tror att barnen gillade det här lejonet, för det är väl ett lejon? 🙂

    På Alexandersgården vimlade det också av besökare, och där finns också Lovisas största julkrans.

    Första snön kom, men det blev inget foto

    ~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

    Snön kom nämligen i natt då jag sov och på morgonen hade det mesta smultit bort. Tror att det inte kom mer än ett par centimeter om ens det. Cykeln hade jag ändå fått in i förrådet, och jag tror att jag cyklar nästa gång först på våren, för jag har inga dubbdäck.

    När jag kom från massagen igår halv fyra tog jag den här bilden av Drottninggatan. Där har julbelysningen kommit upp, men det syns ju inte på bilden 😂

    Annars är ju arkitekturen ett sammelsurium, tyvärr. Till höger fanns förr ett väldigt fint trähus, eller egentligen flera som kantade såväl Drottninggatan som Karlskronabulevarden.

    Träbyggnaden till vänster inrymde för länge sedan en järnaffär. Den byggnaden har tyvärr förfallit totalt :-(, och står tom i dag. I fönstren visas gamla svartvita bilder från Lovisa.

    Pusslet blev klart igår. Nu får det stå där några dagar innan jag bryter upp det och tar itu med följande som har ett juligt motiv.

    Torsdagarna brukar vara arbetsdryga och ganska tunga. Vi storhandlar ofta med syrran och grannen då. Att samåka är bra och att få mycket gjort på en gång likaså. Sedan fördes mat till mamma, hennes mediciner doserades, vi bar in ved och snart kanske snöjobb väntar och fåglarna ska ha mat.

    Då kan det vara bra att komma ihåg de ord som min mormor skrev till mig i en minnesbok 1971. Det har varit både roligt och känslosamt att läsa verserna igen, som mamma, pappa, min syster, annan släkt och vänner har skrivit till mig då jag var nio år gammal.

    Färgbidrag efter en kall natt

    ~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

    Det var riktigt mysigt att sitta i köket några timmar igår kväll. Jag kämpade för att få pusslet klart, men vid 20-tiden slutade jag och tänkte att jag kan fortsätta i dag, på onsdagskväll, istället.

    Det här får vara mitt sporadiska bidrag i utmaningen Färgsprakande november. Bloggvännen LillaSyster skriver såhär om den: Varje dag lägger vi upp en eller flera sprakande bilder. Samma ”regler” som tidigare, det vill säga allt färgglatt är välkommet och DU väljer själv om du vill vara med en, några eller alla dagar – det är som vanligt helt kravlöst.

    Och det som är kravlöst, det gillas i alla fall av mig!

    Kollar rätt ofta Mumin på Arenan, och här är trollet fundersamt då det kommit snö 💕

    Vi har lyckligtvis sluppit snö, men i natt hade vi minus elva grader, säger de som kollade temperaturen då eller steg upp tidigt i morse.

    När jag steg upp halv tio var det minus fem grader ute och +15 i mitt kök 😂 Så jag ska elda också i dag. Man vet vad man gör när man bor i ett gammalt trähus och mycket ska planeras.

    Att göra idag:
    – olja låset till postlådan, det brukar frysa fast då temperaturerna sågar mellan plus och minus
    – bära in ved, varje dag lite eftersom jag inte orkar med stora mängder och inte vill försträcka muskler
    – gå på massage och healing, mycket efterlängtat 🙏
    – elda efter massagen (fyra timmars jobb), kanske sitta i köket samtidigt och få pusslet klart
    – planera en del framtida jobb

    Långtråkigt blir det med andra ord inte.

    Får göra nåt fint av ösregnet

    ~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

    Bilderna är från igår då jag sitter i bilen som är parkerad på Östra Tullgatan. I dag är det minus en grad, så som det hade varit minus igår hade vi fått rätt mycket snö, för det ösregnade när jag skulle hem från mitt uppdrag. Jag var på en utställning, fotografier av fåglar. Väldigt fina bilder och allt det där med natur, hur fåglar lever, vad de äter, när de flyttar och återvänder, biotopernas betydelse osv. Det är väldigt intressant.

    Men mer om det i Nya Östis den 27 november.

    Nu mina konstnärliga foton av gråvädret.

    Här blev fokus på dropparna på bilens fönster. Fint också det, om man vill se något vackert i det blöta och gråtrista, och det vill man ju.

    I den vita låga byggnaden som syns på bilden fanns ännu i slutet på 1990-talet tidningen Östra Nylands redaktion och tryckeri. Där inledde jag min journalistkarriär 1987.

    I dag var det icebugsen som gällde eftersom det är halt på sina ställen. Kollade postlådan, den var tom. Bar in ved och även om jag inte tar stora säckar i taget tär det på ryggen. Nu är det ändå gjort och jag sätter troligen en liten brasa även i dag så behöver jag inte slå på elementet i vardagsrummet.

    Annars går dagen i det stora hela med sysslor här hemma. Förbereder kommande jobb, svarar på mejl, skriver en artikel. På kvällen skriver jag dagbok, läser bloggar, ser på teve, plöjer olika tidningar. Jag gör ofta många saker samtidigt.

    Första gången! Dröjde 63 år…

    ~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

    … innan jag fick en av mina bilder på en pärm i en veckotidning. Bättre sent än aldrig 🙂

    Den här gången fick jag skriva ett längre reportage om min vän Ann-Britt som numera också är känd på Instagram som Kirppismummo. Hon har där över 40 000 följare och att upprätthålla kontot, publicera reels och inlägg, svara på kommentarer och göra samarbeten med sponsorer har nu blivit nästan som ett heltidsjobb för henne.

    Men hon orkar alltid vara positiv och glad, en egenskap hon säger att hon ärvt av sin far. Lika mycket som hon själv talar orkar hon lyssna och stötta andra ❤

    Digitala lösnummer för Kuriren hittas på den här sajten.

    Och Kurirens pärmbild får bli mitt bidrag till dagens Färgssprakande november. Där har LillaSyster faktiskt en burrata på ett av fotona i dag. Jag åt en sådan i somras och den var speciell men god.

    Jag vill ju också marknadsföra Lovisanejdens egen tidning, Nya Östis. Lösnummer av den hittas här.

    Jag har texter i nästan alla nummer av tidningen och skulle kunna visa nånting varje vecka, och slå på trumman för den lokala tidningen, som jag tycker är otroligt värdefull.

    Men jag tvekar ibland eftersom jag inte vet hur mycket mina bloggvänner vill se av det jag skrivit, och det där med att lyfta fram sina egna texter känns lite som skryt… Men den tanken borde jag kanske bara släppa… Jag får ju göra hur jag vill på min blogg och den som inte vill läsa, eller som tycker att jag lyfter min och olika tidningarnas svansar… kan ju låta bli att läsa, om inläggen irriterar.