Eftersom den här bloggen ursprungligen föddes för att Adrian Debutsky, huvudkaraktären i mina romaner, har en massa åsikter – ska han förstås fortsättningsvis få vara med på ett hörn. Fastän jag har förnyat min blogg heter den ju fortfarande ”Debutsky´s Blog – Inne i huvudet på en författare”.

I går lyssnade han på Sporthörnans årskrönika i Radio Vega. En av de medverkande i panelen var reporter Kaj Kunnas. Då han skulle beskriva hur en av de största idrottsupplevelserna han varit med om under året kändes (minns inte vilken upplevelse det var), sa han att den hade fått håret att resa sig hos honom.

– Men är han inte så gott som flintig den där Kunnas, frågade Adrian.

– Så gott som, ja. Men han menade nog håret på armarna, försökte jag.

– Eller håret i arslet?

I Oslo råder det ordning och reda. Enligt en artikel i Hufvudstadsbladet häromdagen höjer staden bötesstraffet för fastighetsägare som inte avlägsnar farliga istappar och snömassor från taken.
Förr var straffet 500 kronor, nu planeras det höjas till 5000 kronor.

Hos oss kunde man gott och väl göra samma sak. Nya arbeten skulle skapas åtminstone vintertid, för i Norge går lapplisor runt och fotograferar de försummade fastigheterna.

Först får fastighetsägaren en snäll påminnelse om att isen eller snön måste bort. Hjälper inte det blir det böter och lämnas bötern obetald blir det så småningom utmätning.

Ordning och reda alltså! Inga tveksamheter, inget utrymme för förklaringar.

Politiikan Kulmapöytä tog i dagens Helsingin Sanomat upp denna delikata fråga? Hur många finländare får bli kvar i landet om Sannfinländarnas Seppo Kanerva får som han vill?

Tidningen svarar: I Kanervas paradis skulle endast barn och dårar få bo kvar.

Detta motiveras med att det är brottsligt att köra cykel utan hjälm, att gå eller köra mot rött i trafiken, att köra överhastighet, att skälla ner grannen eller att arrangera lotteri, alternativt vadslagning, utan tillstånd.

Således kommer alla finländare att utvisas, förutom de som är under femton år eller de som inte är tillräkneliga som individer.

Kanervas lilla annons har också ingått i Hufvudstadsbladet.

Jag tror att han tappade bort ett ord i sin text. Han menade förmodligen att alla utlänningar, alltså Suomessa rikoksiin syyllistyneet ulkomaalaiset, inte längre borde få ha rätt att vistas i vårt land.

”Det nya året brukar börjar suddigt för många finländare. Så gjorde det också för finländarna i… (skidtävling på ort i Mellaneuropa nämnd)… men där klarade de sig ganska bra”.

Så sade en kommentator på TV i går.

Bilden är tagen då det nya året 2011 är cirka tio minuter gammalt. Så nog började det suddigt på andra håll också. Och bra gick det, men ambitionerna att bli mästerfotograf lades tillfälligt på hyllan.

Torsdagen den 23 december hade jag skrivit och talat om länge. Vi hade drivor av snö hemma i Lovisa och meteorologerna hotade med temperaturer ned till -25 grader på julaftonen.

Vad var då roligare än att på Facebook skriva, eller åt vänner och bekanta nogsamt poängtera, att jag minsann kommer att ligga i en solstol klockan 14 dan före julafton.

Men saker och ting går inte alltid så som man tänkt sig.
Solstolen i Egypten förvandlades till en vilostol på Vanda flygfält.

Behöver jag säga att jag varken hade det särskilt varmt eller bekvämt?

Om någon i Östnyland råkat ut för ett värre vägsammanbrott
i slutet av december 2010, mejla bilden till carita.liljendahl@on.fi.

Feijan – det låter ju nästan exotiskt.

Men om jag erkänner att jag tillbringar nyårskvällen på Feijan, kommer folk att tro att jag saknar ett liv då?
För Feijan är ju inte någon söderhavsö.
Feijan är Facebook är Ansiktsboken är Naamakirja är…

När alla dessutom ser att jag nått Emerald Blaster-status 45 på Bejeweled Blitz blir de ju helt övertygade om att jag inte har ett liv.
Så som jag spelar.
Och då vet dom ändå inte hur mycket jag spelar på matcher av olika slag. Eller hur mycket pengar jag vinner.

Eller vad jag gör med pengarna som jag vinner.
Jag som inte har något liv.

I morgon ska ni minsann få se att jag har ett liv. DÅ börjar det hända saker här på bloggen.

Då blir det bilder och bling och blong och allt som hör en modern blogg till – så det så.

Då är det bara att välja – gilla eller inte gilla.

Ett, två, tre – på det fjärde ska det ske.
På det femte gäller det, på det sjätte smäller det. Pang bom!

Det var en ramsa jag lärde mig i barndomen och den finns ännu kvar i min hjärna i avdelningen ”Totalt onyttigt vetande”.

I den avdelningen finns väldigt mycket sparat, så sist och slutligen är det ändå säkert frågan om ”Totalt nyttigt vetande”.

Nedräkningen till nya bloggen började i går.

Det kommer att bli mycket ”dagens…” + ett eller två ord.
Så kan jag variera mig i oändlighet och alltid hitta läsare som gillar nånting på min sida.

Ge Eder till tåls människosläkte.
Den första januari tjugohundraelva händer det något revolutionerande här.
Missa inte det unika.

Två veckor kvar.

Sedan är det meningen att den här bloggen ska börja leva ett nytt liv.
1.1.2011 ska det ske.

Fortfarande ska den förstås handla om sådant som rör sig inne i huvudet på en författare. Så mycket annat kan jag inte erbjuda, för då börjar jag skriva om andra människors liv. Och du vill nog inte att JAG ska skriva om DIG.

Tänker inte avslöja något om nya bloggen ännu – ni får bara ge er till tåls.

Utseendet på sidan ändras inte märkbart, inte typografin heller.

Men innehållet – det ska bjuda på något helt nytt. Helt gratis dessutom.

Det är inte första gången det händer något före, efter eller under mina semesterresor.

Dagen före julafton reser vi till El Gouna i Egypten och vad får vi höra från bekantskapskretsen då?
– Åk ni dit bara och simma med dom där hajarna.

Då vi var på väg till Thailand för två år sedan blev det oroligheter i Bangkok ett par veckor innan vårt avresedatum.

I Lettland i fjol protesterade folk mot den höga arbetslösheten, antalet olyckliga utan jobb blev fler från dag till dag.

En vår i Berlin började helikoptrarna snurra över staden och det stod poliser med pistoler och öronsnäckor i varje gathörn. USA:s dåvarande utrikesminister passade på att besöka staden samtidigt som vi var där. Vi kände oss riktigt hedrade.

Efter att jag kom hem från Island hösten 2008 blev det finanskris i landet.

Då vi lämnade Israel bakom oss i början av januari 2001 bröt kriget ut…

Så när jag bokar semester nästa gång kan ni vara säkra på att något kommer att hända, före – under – eller efter resan.