Det var en solig dag i juni 2023 då bilden togs vid Skeppsbron i Lovisa. Juli har inletts med svalare väder. Ganska mycket regn, lite sol ibland, mest mulet ändå. Och en hiskelig blåst.
Var hos frissan i dag och fick ögonbrynen fixade, slingor och klippning. Bad henne inte göra någon frisyr för såsom det har blåst igår och i dag var det bra att man inte själv blåste bort.
Jag har inte gjort så många knop. Finns mycket att pyssla med hemma och jag tar det steg för steg, mycket lugnt.
Har några dagar ledigt. Vill inte tala om semester, det har jag sagt förr. Jag har ju ingen betald sådan. Dessutom finns det från och till administrativa uppgifter som bara jag kan sköta, och blir någon från kärngänget sjuk är det jag som avbryter ”semestern”. Jag har yttersta ansvaret, ungefär som en verkställande direktör. Så därför tar jag en dag i taget och njuter av varje dag som jag har möjlighet att vara ledig, men talar inte vitt och brett om den.
Juli började för min del med en hel del konst 🙂 I går firade min kollega Marit vernissage i Borgå på Café Atos, ett mycket mysigt ställe.
En del av porträtten som Marit har målat.
Café Atos ligger lite undanskymt på Brunnsgatan, eller just nu dolt av byggställningar för något projekt som pågår vid byggnaden. Men inomhus är det hur fint som helst.
Före och efter vernissagen skötte min syster och jag diverse ärenden. Shoppade sånt som inte går att få i Lovisa, bland annat har Clas Ohlson affär i Lundi i Borgå.
Jag har inte reflekterat över det att WordPress faktiskt varje dag ställer en fråga. Men jag blev påmind om det via Orsakullans inlägg från igår.
Har du någonsin opererats? För vad? – Min gallblåsa har opererats bort då den ställde till med hiskeliga besvär för snart 20 år sedan. Menisken i högra knäet är också borttagen, eller åtminstone en del av den, då jag hade skadat knäet när jag föll på en bergsklack under en seglats. Det här är över 30 år sedan.
Idag den fjärde jul frågar WordPress: Vad är du mest orolig för inför framtiden? – Globalt sett att krig ska eskalera och att också klimatförändringen ställer till det så att att fler människor måste fly från sina hemtrakter. Personligen oroar jag mig ibland över hur jag ska klara mig på min pension, om jag någon dag i framtiden ens får sådan.
Vem är jag? Det är en fråga som jag, och kanske många andra också för den delen, ibland ställer sig själv. Vem är jag? Vad står jag för? Hur ser andra på mig? Vem tror de att jag är, och är det viktigt att andra vet vem jag är på riktigt?
Under rubriken About här på bloggen finns en kort beskrivning om mig själv. Men hur ska jag gå till väga då jag vill berätta mer?
Jag har alltid strävat till att vara öppen och ärlig kring allt. Det har förstås straffat sig ibland, och jag har tänkt ”det där borde jag inte ha sagt” eller ”nu blev jag åter missförstådd”. Men då allt kommer omkring tror jag att det lönar sig att vara ärlig i alla fall, och att även tala och skriva om svåra saker.
Hur många gånger har jag inte funnit tröst i att höra att jag inte är ensam om olika problem. Då jag har öppnat mig har det visat sig att andra lättade har sagt: ”Nä men oj, så där känner även jag”.
Carita längst till höger, kanske fem år gammal? Väninnan Anne till vänster, syster Veronica och grannen Elise som blivit student.
Ja, så vem är jag? Med åren ändras vi ju alla, så att beskriva mig sådan som jag varit tidigare finns det inte utrymme för här.
Nyligen hade vi Pride-evenemang i Lovisa. Jag har understött det ekonomiskt och jag har tryckt gilla-reaktioner på många bilder som delats före och efter det. Jag respekterar och accepterar sexuella minoriteter, men jag hänger inte alltid med i alla de nya bokstavskombinationer som finns. Det finns också en ny flagga som symboliserar intersexualitet, har jag lärt mig.
Själv är jag hetero. Kanske någon tror annat om mig då de oftast ser mig umgås med kvinnor. Bland kvinnorna som är mina vänner finns några lesbiska och intersexuella, men själv är jag varken det ena eller det andra. Jag har också bögar i min bekantskapskrets.
Då jag har varit ensam i nio år kan jag också tänka mig att det finns personer som tänker ”tillhör hon kanske en sexuell minoritet ändå?” Men det gör jag inte.
Vid en sommarstuga 2015.
Jag vill beskriva mig själv som en generös, hjälpsam och för det mesta glad person. Jag tycker om att läsa och skriva. Jag reser gärna, men det finns inte alltid tid och pengar för det nöjet. Äter helst ute på restaurang, är ingen kock själv och det har visat sig att samhället, och speciellt att det som säljs i mataffärer, inte är anpassat för singelhushåll. Då blir det att slänga en hel del mat, och det tycker jag inte om att göra.
Jag jobbar mycket och det är väl en orsak till att jag fortfarande är ensam. Längtan efter livets pusselbit finns djupt inom mig. Jag slutar aldrig hoppas, och det är kanske också därför jag skriver personliga inlägg om mig själv ibland.
Med åren blir människan bekväm och jag vet precis vad jag behöver och framför allt vad jag inte behöver. Pusselbiten i mitt liv ska vara en stark person som vågar stå upp för sig själv och för andra.
Fokus ligger inte längre på sex i den här åldern, i alla fall inte för mig 🙂 Därför hittar jag inga pusselbitar via dejtingsajter. Sex kan komma med i bilden senare, sedan då pusselbiten och jag gjort tusentals andra roliga saker tillsammans. Efter att vi har talat, och gärna även skrivit till varandra, om allt mellan himmel och jord, då vi har öppnat oss och blottat vårt innersta i djupa samtal – då kanske det bara säger klick och så är även sex naturligt.
Ibland tänker jag att det bästa vore att flytta bort från Lovisa. Kanske till Sverige, för där har jag alltid trivts. Inte till Stockholm eller någon annan stor stad, det är för stökigt. Men å andra sidan, att i denna ålder börja på ny kula, ensam på en ny ort, känns övermäktigt – både fysiskt och mentalt.
Nä, kanske mitt älskade Lovisa har något att ge mig ändå, någon dag i framtiden ❤
Mellan regnskurarna i dag tog jag cykeltur och Hälsostegen, och passade på att se en utställning som finns i Kapellparken som ligger mitt i stan. Det är en så kallad Miljökonstutställning som pågår till den sjätte augusti. En liknande arrangerades ifjol.
Den här konsten tycker jag är fin och den passar här i parken. Detsamma kan jag inte säga om alla verk som finns där, men konstverk får ju ofta åsikter att gå isär, och så ska det vara. Konst ska väcka känslor och debatt.
Det här är ett annat favoritkonstverk. Riktigt läckert och det smälter in i miljön. Det som inte är så vackert är den gröna ytan på dammen i bakgrunden. Dammen i sig är fin, men den borde minsann putsas…
En vävstol. Jag tror att vem som helst kan snurra papperet i den framåt för där fanns tuschpennor i en ställning. Och sedan får man rita, skriva vad man vill på papperet. Kul möjlighet till klotterkonst om jag förstått saken rätt. Kangaspuu är finska och betyder vävstol.
Ovi är finska och som ni ser är det en DÖRR 🙂 Men den är låst, så vad som finns bakom den vet vi inte 😂
Tycker att den här instängda varelsen är lite obehaglig…
… och konst kan också i sin enkelhet se ut så här, och heta Red Striking Force. Symboliserar hålen spår efter skott? Det röda är blod? Tyvärr ett aktuellt tema då kriget inte ligger så värst långt borta i Europa 😢💔
Naturen har verkligen törstat efter vatten. Inte bara några droppar utan helst ett regn som faller under några timmar. I dag kom det välsignade vattnet.
Jag hade tvättat bilen igår. Det brukar leda till regn. Sedan bestämde jag mig för att ta en fototour. Åka runt med bil så att jag inte skulle bli våt om regnet kom då jag befann mig flera kilometer från hemmet. Kliva ut från bilen, få dagens steg genom att fota lite här och där.
Men av detta blev intet, eftersom mina planer ledde till att regnet kom. Så för att få ihop mina steg måste jag gå ut en sväng till i kväll men jag har regnrock och det är bara skönt nu då temperaturen föll till +17 grader. Halleluja för svalkan och tack för regnet 🙏
Ett minne från början av maj i Ystad, Sverige. Gröna växter och speglingar 🙂
Det fortsätter vara varmt här. +26 i skuggan, men jag har ännu inte klagat allt för högljutt. Fläkten går här inne och jag väljer hellre denna sommarvärme än dagliga duster med halvmeter snö, flytta bilen, köra den varm osv.
Jobbade halva dagen. Sedan veckohandla till mamma. Efter det tvätta bilen. Det var faktiskt en pärs att sitta en kvart inne i en stekhet bil som inte hade hunnit kylas av på vägen från hemmet till biltvätten… nåt jag inte tänkte på innan jag satt där ”stucked in the car-wash” 😱
En gata i Lübeck. Minns att det var ganska kallt då. Blåsigt, småruggigt. Men en fin stad som jag gärna hade haft lite mer tid att bekanta mig med.
Eftermiddag och tidig kväll med väninnor på terrass i ännu tämligen lugna Lovisa. Få ser hur stadslivet ter sig om en vecka då bostadsmässan börjar!
Jag ska få vara lite ledig också några dagar så jag hoppas kunna bjuda på varierande inlägg här och inte bara jobba-jobba-jobba-sådana 😂
Tänkte svara på Elisamatildas frågor och Hoppa på tåget imorgon!
Då förmiddagens jobb var undanstökat hade jag tid på privata läkarmottagningen Mehiläinens labb. Några hundralappar (i euro) fattigare blir jag… men hälsan, ni vet. Och hjärtfilm (EKG) och diverse test utgående från blodprov tas inte så ofta. Det här är alltså en uppföljning efter att jag fick ny blodtrycksmedicin. Trycket var igår 113/70 så det är ju utmärkt. Men om medicinen påverkar njurar, lever och andra organ ska följas upp.
I väntan på massagetimmen åt jag en italiensk artesanglass, smak: espresso. Il Duo är ett prisbelönt företag här från Lovisa.
Påväg till massagen knäppte jag i all hast en bild av en utställning som finns i gamla järnhandeln. Ja, järnhandel har här inte varit på tiotals år, och nu är det även annars länge sedan här fanns verksamhet alls. Huset är mycket förfallet, men i fönstren kan ändå foton visas. Dessa är från gamla Lovisa. Speglingen i fönstret gick inte att undvika, men det blev ju en ganska rolig effekt med bilar och moln.
Åskan mullrar i horisonten men tycks inte våga komma hit med regn. Vattnade på gravgården. För även om det kommer regn kan det vara korta, häftiga och lokala skurar som inte alls väter ner gravarna fastän de väter ner andra platser.
Och så lite jobb ikväll igen då jag gjorde annat på dagen. Tycker om den friheten på torsdagar och fredagar. Dags att åter räkna arvoden då månaden är slut.
Det här kortet skickade jag för några dagar sedan inom postcrossingen till USA. Skogen är stor och Mumin med vänner verkar lite fundersamma. Men bilden är också somrig.
Snusmumriken bolmar på sin pipa. Råder det inte varning för skogsbrand? Är det lågor vi ser i skogen?
Här har vi det snustorrt i terrängen och ett par markbränder har vi fått info om enbart i dag.
Själv hade jag på förmiddagen besök av en trevlig man som å LVI Nystedts vägnar fixade en ny duschslang till mig då den gamla började säga upp kontraktet.
I köket hade också en del av kranen, en liten sil, gått sönder. Men att bara byta den gick inte, problemet var större än så. Hela kransystemet som hörde ihop med diskmaskinen behövde bytas.
Jobbet krävde sina timmar, men snyggt blev det och servicen var perfekt. Tio poäng och papegojamärke som vi säger här hos oss (Kymmenen pistettä ja papukaijamerkki) 😀
Oh my God! Snart börjar bostadsmässan i Lovisa. Jag, betongfigur, finns vid Rosenstranden och har som uppgift att hålla upp ett staket som ska hindra personer från att gå gratis från västerstrand till österstrand där mässan arrangeras. Men! Jag hälsar alla er som har biljett välkomna 😉
Inte så mycket buller och brak mer, inga maskiner som muddrar. Där borta på Lovisavikens östra strand står nu bostadsmässan hus.
Kära, kära Rosenstrand. Länge har vi fått njuta av dig. Tidiga vårkvällar, varma sommardagar. Såsom i dag, så havsbrisen svalkade när det var +26 på dagen. Även på hösten har jag suttit här.
Nu blir det en paus den här sommaren. Gångbron från bostadsmässan till Rosenstranden är jättefin. Jag hoppas att den nyttjas till fullo. Men lugna stunder erbjuds mig inte här mellan sjunde juli och sjätte augusti.
Jag kan ha överseende med det. Eftersom jag tror och hoppas att bostadsmässans fem veckor innebär en supersommar för vår lilla stad. Lovisa lever upp ännu mer än under vanliga somrar. Och jag hoppas att ögonen öppnas för många så att det ser den idyll som Lovisa ❤ erbjuder.
Bilden är tre år gammal men jag ville ha ett midsommartema här. I år köpte jag ingen midsommarkrans, och jag är inte bra på att binda ihop en sådan själv. Det lär inte vara jättesvårt, vi hade i Nya Östis den 22 juni en artikel med tips om hur man går till väga.
Nu är det Elisamatildas fem fredagsfrågor som gäller med ”Mitt i sommaren” som tema.
Hur spenderar du midsommar i år? – Jag vet faktiskt inte. Börjar i dag med lugn förmiddag, jobbar kanske en timme, hjälper sedan mamma handla. Kvällsprogram? Ingen aning. Kanske jag kollar då midsommarstången reses vid Skeppsbron. Kanske jag grillar korv någon dag.
Vad gör du helst på midsommarafton? – Är nånstans ute. Nära havet. Dricker några glas vin eller mousserat, äter något gott.
Har du någon gång plockat 7 sorters blommor och stoppat under kudden? – Jag har ett minne av att jag gjort det en gång. Men inte drömde jag om någon tillkommande käresta 😀
Vilken är din favoritsommarsång? – Det finns så många fina sommarsånger. Har ingen direkt favorit men Idas sommarvisa är fin, likaså Strövtåg i hembygden med Mando Diao är också fin.
Vad har varit bäst under första halvåret av 2023? – Att jag fått vara förhållandevis frisk. Att vinter åter övergick i vår och sommar. Ett par resor blev det också efter en lång paus som pandemin förorsakade.