Bilder från seglatsen

~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

Det här blir ett lite längre inlägg, ändå med fokus på bilderna så att ingen ska tröttna.

Inför starten. Kaptenen Janne har berättat vilka säkerhetsregler som råder på paketjakten Österstjernan. Bettina styr här i början med sikte på fästningsön Svartholm.
Seglatsen har börjat i motvind, så vi går ut för motor för att senare, efter lunchen hissa seglen.
Block och rep av lite stadigare sort.
Vi går in mot Svartholm för att komma i lä, förtöja vid en brygga och kunna avnjuta lunchen.
Alkoholfritt för mig den här gången då jag var med bil. Laxsmörgås och kall gurksoppa, allt lokalt producerat. Hardoms Bröd, lax från Mörskom och jordgubbar från Jordas trädgård i Lappträsk.

Vi fick ceasarsallad också, men så mycket orkade jag inte äta.

Här börjar besättningen hissa seglen.
När kapten Janne frågade ”Vill någon styra?” hoppade jag upp som Gubben ur lådan, ni vet en sådan där som flyger ut i ändan på en fjäder, då locket till en låda öppnas 🤣 Foto: Helena Enholm

Jag har styrt Österstjernan tidigare då hon gått under segel, så jag visste vad det gick ut på. Kaptenen gav mig kursen och sedan höll jag den genom att hela tiden se på kompassen.
Det är stora krafter bakom även om det inte blåste väldigt hårt. Den totala segelytan är närmare 200 kvadratmeter, så det går inte att styra fartyget såsom du styr en bil 🙂
Kaptenen kan göra annat när Carita styr. Till exempel kolla om sjörövare är i antågande.
Bästa tänkbara väder. I dag, lördag, har det regnat hela förmiddagen.
Stora segelytor.
Lite på sin vakt bör alla vara för att inte få den här enorma bommen i skallen.
Hej och hå, på böljan den blå! Här är den inte grå 🙂
Kärnkraftverket sett från havet.
Möte med lite mindre båt i kvällssolen då vi är på väg mot hemhamnen.

Ut på böljan den grå och svar på fem frågor

~ Carita Liljendahl ~ 21 kommentarer
… bär det av i dag och då behövs den här krämen. Hoppas kunna visa bilder senare ikväll från resan, eller senast imorgon.

Hos Elisamatilda är det i dag Dubbelt upp som är temat för veckans frågor.

Vad har du två av, för att du alltid tappar bort den ena?
– Cykelnycklar. Efter att jag tappade den förra så att låset måste brytas upp tog jag två nycklar till det nya låset.

Vad har du inte som du istället lånar från någon?
– Äger ingen bil men får låna en och betalar alla driftskostnader för den.

Vad äger du något gammalt av för att det fungerar bra?
– Hmmm. Svår fråga. Vad räknas till gammalt? Kommer inte på ett bra svar.

Vad är något du har på flera ställen?
– Läsglasögon för att de behövs överallt, billiga exemplar som det inte gör något om jag råkar ha sönder.

Vad är något du gärna vill ha det senaste av?
– Också svår fråga. Alltid färskt då det gäller livsmedel förstås. Då det gäller mode och kläder bryr jag mig inte om det senaste skriket.

Bättre att blomma ut än att vara utblommad

~ Carita Liljendahl ~ 38 kommentarer
Jag känner ganska ofta nu att jag börjar blomma ut på olika sätt. Vad det innebär i praktiken kan jag inte precisera. Det är ju en ordlek också. Bättre att blomma ut än att vara utblommad?

Och handlar det enbart om kvinnlighet då någon blommar ut? Nej, inte för mig. Att blomma ut handlar för mig om att våga vara mig själv. Stå för det jag tycker och tänker, säga det rakt ut om det så behövs.
Kanske jag då upplevs som en brännässla av någon? Eller en ros med taggar?
Mest hoppas jag att någon ska se mig som den unika varelse jag är. Ibland sprallig, ibland allvarlig. Älskvärd ❤

Från Tove Janssons ”Ordets gåva” väljer jag i dag ett citat från hennes roman Stenåkern (1984). Det är publicerat under temat ”Familj och släkt”.
Vad sängöverkast beträffar är världen full av dem och full av kvinnor som virkar dem, syr dem, knypplar dem, tvättar och stryker dem och så vidare och så vidare. Och de gör utfärder. På en liten familjeutfärd vågar ingen jävel vara otrevlig.

Jag måtte då själv vara en unik kvinna. För jag virkar inte, jag syr inte, jag knypplar inte, jag tvättar det som tvättas ska men stryker sällan nåt. Och sängöverkast? Har inte haft på över åtta år!

Tom kalender

~ Carita Liljendahl ~ 9 kommentarer
Det är sällsynt, att det inte finns en enda anteckning i kalendern för en viss dag. Jag har med avsikt försökt hålla det så. Under ”semestern” högst en sak per dag bokad och helst bara roliga saker. Vissa dagar vill jag inte ha nånting noterat alls. Det finns att göra ändå.

Bilden är en närstudie av en ytterkruka med härlig patina. Jag köpte den då jag första gången flyttade efter skilsmässan. Den hör fortfarande till favoriterna här hemma.

Jag känner – jag lever!

~ Carita Liljendahl ~ 23 kommentarer
Denna balsmamin hör inte till det invasiva arterna såvitt jag vet. Hur som helst sprids den inte från krukan på min balkong. Fröna fick jag ifjol av Inge-Maj, och för mig är det ett litet skärt under att det från dessa små frön vuxit upp så här fina blommor ❤

Jag har suttit på balkongen ikväll och njutit av svalkan. +19 är ju rena himmelriket och nu mot natten ska det gå ner till +16 och rentav +13. Vädringsfönstren är öppna!

Ett tiotal tomater på kommande. Tycks dröja innan de blir röda, men vem har brådis?

I lördags innan jag somnade rann varma tårar längs mina kinder. Ikväll likaså.
Det är skönt med varma tårar. De bara stiger upp i ögonen och rullar ner. Det är ingen hysteriskt hulkande gråt som gör ont i halsen.

Jag skulle gärna skriva om allt som bidragit till att jag känner det jag nu gör, men för tillfället är det helt omöjligt.

Det enda jag kan skriva är att jag är oerhört tacksam för att jag får uppleva det jag upplever nu.
Jag tror att alla känslor, hela spektret, kommer fram nu då jag fått ha ”semester” några dagar. Jag har haft tid att känna efter, tid att gå in i mig själv, tid att fundera vad jag vill göra med resten av mitt liv.

Vad som än händer efter en vecka eller två, under sensommaren eller hösten – vågar jag säga att den här sommaren är den bästa jag upplevt på åtta år.

Fina fönster, del 187

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer
Den här serien lever, fastän jag inte postar så flitigt i den 🙂
Det här är ett av fönstren till Cafe Gamla Stan i Ekenäs.
Blir ju ofta speglingar, och roligt här med träd och moln i fönstrets övre del.

I dag träff med två väninnor på agendan. Ska försöka fota lite flitigare nu när jag har ”semester”.

Några bilder från dagens utflykt

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer
Dagens utflykt med buss gick tillsammans med Pernå pensionärsförening till Cafe Gamla Stan i Ekenäs, Raseborg. Där uppträdde bland annat Country Express med musik och vi åt laxsoppa.

Jag övar på att bli pensionär, behöver böjas i tid det som krokigt ska bli säger man ju. Ibland tycker jag att jag är krokig utan att någon böjt mig 🤣

Ickemedlemmar och ickepensionärer var välkomna med på resan och det var trevligt sällskap!

Lagom anonym bild i motljus, inte ens av vårt gäng 🙂 Alla bord var fullsatta och sittplatserna tog slut men publiken hittade på lösningar ändå.
Jag drack hela TVÅ flaskor vin under eftermiddagens lopp. Nu kan ryktet gå 🤣
Den här bilden tog jag innan folk hade strömmat till. En charmig gammal gårdsbrunn. Vet inte om den används mer, men fin är den i alla fall som plats för blomster.

Från Cafe Gamla Stans charmiga loppis köpte jag även detta år en liten glaskanna. Samma gjorde jag för några år sedan då jag senast var där.
Och på vägen hem stannade vi vid Wi-Box Bakery & Kitchen, varifrån jag köpte grahamskorpor och ett ölbröd med valnötter.

Bubbel, Lovisabakelse, Semesterlista och allt möjligt annat som huvet är fullt av nu

~ Carita Liljendahl ~ 21 kommentarer
Eftermiddagspaus, en tanke om att det ändå finns något jag kan kalla ”semester” förde mig och min syster hit. På hennes initiativ. ”Måste ju skåla för att du har lite ledigt nu”! Javisst! Krävdes inga långa övertalningar.
Bubbel och Lovisabakelse, eller Lovisamuffins som den också kallas i folkmun 🙂

Tillbaka hemma vid 17-tiden började jag lyssna på Svenska sommarklassiker.

Tomas Ledins ”En dag på stranden” – Låt alla världens telefoner ringa, jag är inte anträffbar 😎

Ted Gärdestad ”Sol vind och vatten är det bästa jag vet – men det är på dig jag tänker i hemlighet” 😍

Ted Gärdestad Himlen är oskyldigt blå – ”Dina ögon kommer alltid att le mot mig”.

Peter Lundblads version av ”Ta mig till havet” – vi tar vägen mot stranden, vi som aldrig setts förr… det var enkelt att våga, bara öppna en dörr… Galen av längtan är jaaaaaag… dofterna samlas och luften är tung, ta mig till havet – och stanna tills natten blir dag 🎹… om jag lever i morgon, spelar ingen roll alls.

För att ta mig själv ner på jorden lite så finns det en to-do-lista även för semestern.
Men se där – inga tråkiga saker förutom en – städa skåp. Det kanske jag skippar då jag väljer att göra allt det roliga först istället.

Blåsa såpbubblor.
Åka till Raseborg.
Ut på kryssning med gammalt segelfartyg på Lovisaviken.
Låta fixa naglarna sommarfina (aldrig varit i en nail-studio på sånt förr)
Ut och äta med vänner.
Säga ”ja” till allt spännande, romantiskt och roligt, om sånt dyker upp!

Och blir det regn… skulle jag gärna springa naken ut med schampo i håret.
Om jag bodde på en plats där det inte skulle väcka allmän förargelse 🤣

Jag känner mig varm och lycklig inombords. Är i balans just nu och tacksam för så mycket.