Kärt återseende

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Både då det gäller vännen Marina och robotgräsklipparen Robbe 🙂

Det är nästan ett år sedan vi träffades senast med Marina, ute i trädgården, sommaren 2020. Och Robbe? Undrar om jag inte skrev en artikel om honom sommaren 2019?

Då solen inte låg bakom ett tunt molntäcke var det väldigt varmt, men… vi klagade inte! Det går att hitta skugga på en stor tomt.

Med goda vänner gör det inget fastän man inte träffats fysiskt på tio månader. Man hittar den röda tråden till samtal i alla fall. Vissa saker får man uppdatera lite mer ingående än andra, men i det stora hela kan man återuppta snacket där det slutade senast. För visst har vi haft kontakt via Messenger och andra kanaler.

Ritualer kring hur man beter sig för att undvika smittrisk ledde till en hel del skratt. Först hade jag tänkt fota Marina på femtio meters avstånd och skriva i bildtexten ”det där rödvitrandiga som ni ser vid uthusets knut, det är Marina” 😀 ”Vi håller avstånd!” Men sedan blev det den här bilden i alla fall. Och avstånd höll vi också utomhus, två meter minst och vi var inte fler än två personer på plats.

Ljudmässigt kan det har verkat som om vi var minst fyra eller fem ibland, dock 😀

Innan vi hade öppnat skumpaflaskorna och huggit in på kex och ost såg det ut så här.
Och Robbe, han jobbade oförtrutet på. Ibland törnade han mot våra stolar eller mot bordet. Smått förnärmad kanske han blev. ”Här sitter ni och rör inte på arslet, hur ska jag kunna jobba då?” Men sedan surrade han tämligen tyst vidare. ”Hrmpf”, sa han.

Då jag undrade varför han surrade runt ganska planlöst tyckte jag mig höra honom svara ”du ska vara tyst och glad för att det är jag som klipper gräset, annars får du klippa själv!”

Lite ovant med inga måsten

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer
Igår hämtade Pia en liten bukett vitsippor till mig. Jag har inte själv plockat sådana på många år. Har vänner som plockar dem till mors dag om blommorna dykt upp då. De här slokade fort i värmen men återhämtade sig lika snabbt då de fick en vas med vatten att stå i.

Vitsippor ger försommarglädje. Sedan kommer liljekonvaljen som är en av mina favoritblommor.

I dag hade jag sovmorgon och långsam frukost efter duschen. Det känns ovant att inte direkt behöva sätta sig vid datorn för att sortera mejl och svara på dem. Tidningen för 20 maj är ganska långt planerad, men jag behöver inte nu på en dryg vecka befatta mig med resten av produktionen. Det är skönt att vi kommit så långt nu att vi börjar ha vikarier för nästan alla poster då det gäller tidningsutgivningen.

Ska ta en cykeltur i dag. Låset fixades, jag fick TRE nycklar till det nya 🙂
Ska träffa en vän som jag inte har träffat IRL sedan förra sommaren.

Solen skiner, det är +23 grader.

Lediga dagar – wohoo!

~ Carita Liljendahl ~ 13 kommentarer
Det är inte så att jag inte gillar solen 🙂 Men för att få en bild överlag, där man ser nånting i motljus tog jag den här bilden igår kväll.

Nu har det mesta ute i naturen exploderat i blom. Trädens grenar har fått mössöron och andra skott, och snart spricker löven ut. I går hade vi +20, ställvis varmare, i dag har vi haft +25.

Jag lovar mig själv alla år att jag inte ska pinas av värmen, inte sucka då jag kliver in i en stekhet bil 😀

Det blir lite favoriter i repris eftersom jag inte fotat så mycket annat 🙂 Bara flyttat på blommorna.

Men nu ska jag ha några lediga dagar! Jag har knappt vågat säga ordet högt tidigare, för vad som helst kan hända i dessa covid-tider. I en liten organisation, då en understödsförening ger ut en tidning, betyder det att jag i sista hand har stort ansvar och blir någon sjuk, eller blir deras barn sjuka… ja, då avbryter jag min ledighet.

Men jag vågar hoppas att jag i det stora hela ska kunna koppla av nästan tio dagar! En så lång period har jag som privatföretagare inte varit ledig på fem år.

Kalendern har börjat fyllas med träffar av olika slag. Jag är glad och tacksam för det. För att jag har nära och kära och vänner i mitt liv ❤

Hur galet som helst, del 73

~ Carita Liljendahl ~ 22 kommentarer
När man äger nästan enbart svarta kläder ser det ut så här då man glömt något slag av papper i tvättmaskinen…

Överraskningen är alltid lika oangenäm. Har det snöat? Har någon buse gömt kokain i min maskin?

Nu måste kläderna torka, sedan ska de skakas av och sedan går det troligen åt en rulle klädtejp, om det ens räcker med en rulle.

Varför lär jag mig aldrig att kolla tvätten, se att där inte finns något med som inte ska finnas där?!

Nå… tröstar mig med att värre saker kan hända. Och att jag har några lediga dagar framför mig. Egentligen min första längre semester på fem år! Hela tio dagar ska jag få vara ledig ❤

Så visst kan man börja en semester med att putsa kläder fria från tusentals pappersbitar 😀

Glad måndag! 10-05-2021

~ Carita Liljendahl ~ 22 kommentarer

Hälsningar från balkongen! Nu ska det vända, vädret ska bli soligare och varmare. Kanske inte helt och hållet i dag, några skurar har utlovats. Men imorgon borde vi ha närmare 20 grader.

Påskliljorna har mamma plockat på sin gård, fick dem igår. Samtidigt som jag köpte en hängpelargon till mamma på mors dag köpte jag även två till åt mig själv, så nu har jag fem här hemma 🙂

Glad måndag på er alla!

Nyser, snorar och ”gråter”

~ Carita Liljendahl ~ 32 kommentarer

I natt började jag nysa alldeles förfärligt. Var tvungen att snyta mig flera gånger. ”Snoret” är dock genomskinligt och rinner lätt. Antar att det här är något slag av lindrig variant av biverkningar av Moderna-vaccinet mot covid-19 som jag fick i går. Nysningar, torrhosta och rinnande ögon – det har fortsatt hela denna dag.

Armen, och platsen där sticket gavs, är ömt vid beröring och något styv. Men inget värre där heller.

Får följa upp det här och hoppas att symptomen går om inom några dagar. Att jag inte får feber som håller i länge osv.

Jag har inte på många år tagit influensavaccin, eftersom jag blev sjukare av dem än utan dem…
Jag har också ställt mig tveksam till detta vaccin mot covid-19. Men så har jag låtit mig övertalas. Covid-19 är ingen vanlig säsongsinfluensa. Det blir liksom att välja mellan att drabbas av covid-19 eller av de biverkningar vaccinet kan ge…

Pioner som jag köpte från en affär igår. Klippte av stjälkarna och fick nytt liv i blommorna. Hoppas att de har kraft att slå ut 🙂 ❤

Backstensstrand i Pernå

~ Carita Liljendahl ~ 17 kommentarer

I går tog jag de här bilderna i ett mycket kylslaget Pernå, vid Backstensstrand. Jag hoppas att ansamlingen av vass kan avlägsnas så att det blir lättare att gå ner i vattnet för människor och hundar som vill simma här. För så vitt jag har förstått är detta en friluftsplats där även hundar får bada.

Lägg också märke till den fina grillplatsen på klippan.
Som sagt, mycket kallt här den sjunde maj 2021, men annars fint ❤
I går fick jag mitt första vaccin mot covid-19. Jag skojade lite kring det. Inte kring coronan i sig, men kring biverkningarna som kan tänkas uppstå.

Jag hoppas att de bakterier som injicerades i mig inte börjar leva loppan mitt i natten. Alltså så att de alla ropar ”nu ska vi ha disco!”… och så börjar det höras dunka-dunka-musik inne i min kropp.

Nä, då återvänder jag till vaccinstället och kräver att vårdcentralen stoppar festen!

Första vaccindosen tagen!

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer

Jag vet inte om det var ”bakteriernas” förtjänst, eller vad det nu är som finns i ett vaccin, men fantasin började flöda efter sticket. Dock vet jag att det inte är så lämpligt med en massa coronavitsar så jag låter bli att skriva ner över hälften av tokigheterna som föddes i min hjärna.

För ser ni – allt tokigt jag gör kan de närmaste dagarna skyllas på vaccinet.
Vänstra armen kan plötsligt flyga upp och inte nog med det. Långfingret spretar också.
Högra armen har fullt upp med att hålla den vänstra nere.

I affärerna flög den vaccinerade armen också okontrollerat mot olika hyllor och plockade till sig saker. Den högra armen hann inte med. Den suckade bara, betalade och knappade in pinkoden för bankkortet.

Här i gamla busstationen gick jag in som en ovaccinerad och ännu tämligen normal Carita. Genom en annan dörr kom jag ut tjugo minuter senare. Det sägs att jag ska få en booster om tolv veckor. Undrar vad som händer då?! 😀

Allvarligare talat gick allt mycket smidigt. Jag hade tid klockan 13.10. När klockan var 13.08 var allt klappat och klart! Coronavaccinet har alltså en annan tidsrymd också 😀 Vänliga och kunniga vårdare, tydliga direktiv om allt.

Då jag hade vilat och väntat ut de femton minuter som krävdes för att se om man fick någon första reaktion kunde jag spatsera ut. Totalt var allt det här överstökat på tjugo minuter. Hurraaa!

Flowers on Fridays, del 20

~ Carita Liljendahl ~ 11 kommentarer
Jag är väldigt glad över mina pelargoner som blommar år efter år, fastän blomningen inte är jätteriklig. Jag vet att jag borde ge dem större krukor och ny jord – men å andra sidan… de ska få plats på mitt smala fönsterbräde 🙂
Den här blir så småningom röd. Jag älskar de här blommorna och är fascinerad av hur vackra de är in i minsta detalj.
Flowers on Fridays är något jag gärna fortsätter med och Trees on Tuesdays ävenså. Ursprungligen var det Photo by Susan som startade utmaningen.