Jag råkar ha minst tjugo skyltar på lager, och det är ju bra 😀
Samtidigt känner jag att jag hela tiden hittar nya!
Den här fotograferade jag för en knapp vecka sedan då jag var ute på en bilrunda med en vän.
Se upp för igelkottar! Kör sakta! Underbart ❤
Det fanns minst tre skyltar på Mustila arboretums gård som bad oss vara försiktiga eftersom många igelkottar rör sig på området.
Fler skyltar hittas hos Skyltsöndags förvaltare, bloggaren BP.
Säsongen på badstranden har kommit i gång. Inte så många som hoppar i havet och plaskar tillsvidare och inte solar man i bikini heller. Men i dag kändes det för första gången den här våren, tycker jag, att det fanns löften om sommar i den stundom friska vinden. Den var liksom inte kall och elak.
Musa och Leena som driver Plagens kiosk har haft öppet från och till faktiskt även under vintern. Deras våffeldagar är populära. Man får söta våfflor med jordgubbssylt, hallonsylt eller choklad, och ibland även våfflor med salt tilltugg.
Det är take away som gäller och avstånd vid luckan där våfflorna säljs. Men det funkar och folk respekterar alla regler.
Träden utanför huset där jag bor blommar så här vackert nu. Är det körsbärsträd?
Fredagens fem frågor hos Elisamatilda handlar om utrymme.
Vad skulle du göra med mer förvaringsutrymme?
– Behöver egentligen inte sådant. Då blir det bara sparat en massa sånt som jag inte använder. I köket skulle jag dock vilja ha ett litet skåp till, på rätt höjd. Ett ligger nu ovanför kylen och jag behöver stege om jag ska ha ner nåt därifrån. Opraktiskt.
Vad skulle du göra med en större bostad?
– Kunde vara kul med tre rum i stället för två. Bara för svängrummets skull. Jag skulle inte fylla ytorna med prylar. Men jag trivs bra i den tvåa jag har ❤
Skulle du hellre ha större kök eller badrum?
– Jag har ett stort badrum och lagom stort kök. Är nöjd med bägge 🙂
Vad skulle du göra med ett större sovrum?
– Jag skulle ha sängen mitt på golvet, inte fast i någon vägg såsom jag nu är tvungen att ha för att sovrummet är ganska litet och jag har också arbetsstationen i sovrummet.
I vilket rum tillbringar du helst din tid hemma?
– I sov- och arbetsrummet men också i det jag kallar salen, där soffan och tv:n finns 🙂
Den här månadens bild ger ju hopp! April månads bild var mer dyster, som om Mumindalen och kalenderproducenten hade känt till covid-19-eländet…
Men nu får samhället öppna upp sig lite. Att krama varandra såsom Mumin och Muminmamman gör rekommenderas ännu inte, men så småningom ska vi kanske få göra det också.
MM kan ju stå för Maj Månad eller Mumin Mamman, eller Mera Mys 😀
På valborgsmässoafton och på första maj brukar vi ha studentmössorna på huvet. Jag tycker att James Bond, Daniel Craig, kan få göra det här hemma hos mig.
Andra gången jag nu deltar i Photo by Susans fredagsutmaning.
Det blir sporadiskt men det känns alltid bäst då bidrag till utmaningar hittas utan större ansträngningar.
Det här scillorna finns på min mammas gård, bilden togs i onsdags.
En bordsdekoration för valborgsmässoafton, köpt från blomsteraffären bakom hörnet. Nu gäller det att stödja de lokala företagarna så mycket som vi bara kan!
I kväll blir det lite take-away-food och nåt gott att dricka. Glasen är inte smutsiga, det retar mig lite att de ser dammiga ut på bilden. De är dessutom gröna…
Nå, man kan inte få allt i livet och man ska inte fastna på detaljer.
Glada vappen och i morgon, glad första maj!
Det gick betydligt fortare att bryta upp Muminpusslet på tusen bitar än det krävdes för att bygga ihop det. Men det var ändå ett ovanligt segt pussel med bitar som satt nästan som limmade mot varandra. Över en timme krävdes för att lossa bitarna från varandra.
Jag gör numera alltid så här. Låter pusslet ligga till påseende några dagar eller någon vecka. Men sedan vill jag ha mitt stora bord fritt att umgås vid.
Samtidigt som jag bröt upp pusslet lyssnade jag på regeringens beslut om att grundskolorna åter ska öppnas den 14 maj. Tänker att det faktiskt är skönt att inte ha barn och därmed inte behöva tänka, ska jag låta barnet gå till skolan eller ska vi bryta mot reglerna?
Det är redan nästan mörkt ute. Men någon fågel kvittrar där ute i högan sky. Underbart ❤ Jag kan höra ljudet genom mitt öppna vädringsfönster. En sådan sång!
En övervintrande pelargon fick en blomma i vintras. Nu får den snart en liten blomma till och en annan knopp trycker sig fram 🙂
Vi är många som har varit oroliga för vår bloggvän Svante i Sverige. Utan att gå in på närmare detaljer vill jag ändå skriva här att Anki tagit reda på att läget verkar vara stabilt även om Svante inte kunnat blogga de senaste dagarna. Tack Anki för omsorgen du och andra visat och för att du meddelade till mig det du vet om vår vän Svante ❤
En viss snickarglädje kan ju spåras här. Ett vackert fönster, men inte ett fönster som jag skulle vilja tvätta 😀
… mossiga stenar, bäckar och åar. Den här vyn finns i Strömfors bruk.
Kala trädstammar är vackra, men förstås också träd med knoppar på grenarna och sedan löv som spricker ut.
Och speglingar i vattnet.
Jag har förmånen att då och då få åka på utfärder med någon som har bil. Att kunna ha ledigt från jobbet några timmar, få frisk luft, se andra vyer än de jag ser genom fönstret hemma – det är guld värt!
Jag återvänder alltid med ny ork hem.
Nu kämpar vi på ytterligare en arbetsdag för att få en tjock tidning klar till 30 april. Den går ut till prenumeranter på torsdag och som storspridning även till andra i nejden på lördag / söndag.
I dag fyller Nya Östis fem år!
Den här bilden publicerade jag i Nya Östis FB-grupp och den illustrerar även min ledare på torsdag. Vi kan inte fira med kaffe och kaka på torget såsom förr om åren. Corona sätter käppar i hjulen.
Men vi kan bjuda på virtuell kaka! Och den passar för alla, även för dem som inte tycker om, som inte kan eller vill äta kakor 😀
Temat i kvällens ”Efter nio” på Yle fem var osynlighet. Det var ett intressant program. Osynlig kan man känna sig då man är ensam, men i programmet intervjuades också en kvinna som i 28 års ålder fick veta att hon var adopterad. Programmet avrundades med trollerikonster.
Två intervjuer gjordes på distans, det som blivit allt mer vanligt i dag. En svensk psykolog (på skärmbilden) hade mycket intressant att säga. ”Vi är inte ensamma om att känna oss ensamma i dag” – om vi gör det. Alla känner sig inte ensamma, och en del är mer vana vid att vara det än vad andra är.
Att vara socialt isolerad någon vecka eller någon månad är inte farligt. Det är ok så länge ensamheten inte puttrar på för länge, sade psykologen.
Pågår isoleringen länge löper ändå många risk för att bli nedstämda, irriterade, orkeslösa och att drabbas av sömnstörningar. Därför är det viktigt att ha vissa rutiner.
Rutiner är således inte enbart av ondo, något trist. Fastän jag ibland tänker att många av mina dagar ser lika ut då jag jobbar från 9 till 17 eller ännu längre, måndag-tisdag-onsdag… för att få Nya Östis klar, varje vecka. Och då torsdagen kommer och tidningen ges ut, börjar samma procedur på nytt. Följande tidning ska planeras och produceras 😀
Men – jag tycker om mitt jobb. Jag är tacksam för att Lovisa har en superlokal tidning som kommer ut på svenska. I morgon fyller tidningen fem år! Det firas i jobbets tecken, men ett stort tack sänder jag redan nu till ALLA som var med om att se till att Nya Östis blev verklighet ❤
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 