Fem en fredag – JUST NU

~ Carita Liljendahl ~ 19 kommentarer

Att leva i nuet är nog så viktigt. Den här bilden hade passat i Trees on tuesdays-utmaningen också, men JUST NU är det ju lövsprickningstider.

I dag såg jag också de två första citronfjärilarna. Många som har stuga, egnahemshus eller som rör sig mycket ute på landet eller med bil har nog sett fjärilen redan för nån vecka sedan. Men för mig var det just i dag!

Elisamatildas frågor denna fredag handlar om – just nu!

Vad har du hunnit med idag?
– Oj! Helt otroligt mycket. Blev rivstart på dagen med en massa mejl och telefonsamtal som hade med planeringen av nästa tidning att göra. Klockan 12 hade jag massage, efter det fortsatte jobbet och gör det ännu då jag skriver detta klockan 16.30. Jobbet är en livsstil. Jag ger ut texter och har kontakt med ett tiotal medarbetare 🙂 Så fort som något kör ihop sig är jag en av spindlarna i nätet som reder upp saker.

Vad lyssnar du på?
–  Just nu? Inte på något speciellt. Men har vädringsfönstret öppet och där ute hör jag bilar köra förbi och fåglar kvittra ibland.

Vad kommer du göra härnäst?
– Försöker ha en lugn kväll. I morgon handla mat, förbereda mors dag som är nu på söndag i Finland.

Var befinner du dig någonstans?
– I mitt kombinerade sovrum/arbetsrum, hemma i min bostad i centrum av Lovisa i södra Finland.

Hur är humöret idag?
– Bra! Jag är väldigt sällan sur eller arg. Någon gång kanske ledsen eller besviken, men för det mesta glad och tillfreds med livet.

Lovisabyggnader vid torget

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

I dag har jag enbart jobbat hemifrån. Det hör ju i och för sig inte till ovanligheterna efter den 12 mars, under rådande coronatider.

Men i går och i förrgår var jag ute. Bland annat på torget. Passade på att fotografera åt olika håll 😀

Forum, där det bland annat finns ungdomsutrymmen.
Gamla posten. I gatukorsningen görs nu rörsaneringsarbeten.
Vårt rådhus, vackert som en bakelse 🙂

Fina byggnader inte sant? Och snart kommer nog också blomsterplanteringarna vid bänkarna, tror jag!

Kulturhistoria i Svenskby

~ Carita Liljendahl ~ 2 kommentarer

För en dryg vecka sedan var jag ute på en åktur i Strömfors, en by som hör till Lovisa. Svenskby (Ruotsinkylä) är en del av Strömfors och där finns en härlig gammal bensinstation. Inne i stationen var barsidan stängd, men då här finns en ombudspost och lite annan verksamhet kunde vi titta in och kolla de gamla prylarna.

Då jag var osäker på vilken by Gulfbaren finns i presenterade jag mig för en av de anställda som ”turist”. Hahaa, det borde jag inte ha gjort. Hon sa på finska ”Nå men hejsan, är det du? Du var ju här för nåt år sedan och gjorde reportage till Östra Nyland”…
Ridå. Alla känner apan och apan känner ingen 😀

Det förgängliga är så vackert

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Plötsligt ligger de bara där på bordet, kronblad som pionen tappat. Och pistiller. Som ett konstverk. Med kvällssolens sista strålar över sig.

Jag kan inte städa bort dem i kväll. Men i morgon ska jag göra det.

Det blir poetiskt. Det här med alltings förgänglighet.

Många blad hänger ännu kvar. Envisa. De ger sig inte. De har fångat upp pistillerna som i skålar.

Vissnande blommor – min bloggarvän BP får säga vad hon vill 🙂 – är fantastiska konstverk!

Härliga tider!

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

En ny dyna, den grå som är ryggstöd, blev det från inredningsaffären i dag.  Köpte också ett ljus och en ny badhandduk därifrån. Support all the local!

Tomatplantorna i bakgrunden är mycket små tillsvidare, men de har nu fått gott om sol några dagar. Bara att vänta, vattna, gödsla då och då, prata med dem osv 😀

Ja, våren är härlig – nästan så man glömmer coronaeländet stundvis.
De flesta människor förstår att hålla avstånd, visa respekt, vara försiktiga.

Det ser folktomt ut som vanligt i Lovisa på bilden med den italienska glassen. Men många rör sig nog utomhus nu. Vi får så småningom börja göra lite mer, gå till bibban till exempel. Och restauranger och cafeterior får öppna den första juni. Dock bör vissa regler om avstånd och hygien och annat följas.

Italiensk glass säljs från vagn på torget. Testade med syrran i dag. Gott!

Trees on Tuesdays, del 3

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

Tycker om att fotografera träd – finns ju många sådana i Finland 🙂

Det är Susan som håller i utmaningen, fler träd hittas på hennes blogg.

Det var en kylig dag för en vecka sedan då jag var på utfärd med en vän. Strömfors kyrka var ett resmål och här ses hjältegravar intill den. Och så det här ståtliga trädet då.

Var ute en sväng i dag

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

… med papper till bokföringen och korsordslösningar till Hörnan.
Det hör till en chefredaktörs vardag att sköta sådant också. Sprätta upp kuvert med korsordslösningar och se till att de kommer vidare till den som i sin tur ska kolla alla lösningar och se vem som vinner ett gåvokort.

Under den korta promenaden tog jag den här bilden. Jag antar att det här är något slags spaljéer för kommande blomsterdekorationer i Sibeliusparken. Likadana finns i parken intill, där Forselles-statyn står.

Glad måndag! 04-05-2020

~ Carita Liljendahl ~ 24 kommentarer

För en tid sedan skickade jag det här kortet inom postcrossingen till en samlare i Tyskland. Man erhåller ju slumpmässiga adresser då man vill sända kort, och mottagaren skriver vilka önskemål han eller hon har.
Mottagaren får ändå inte komma med regelrätta krav då det gäller korten, avsändaren får skicka vilket hen vill.

Inge Löök är en känd konstnär som bor och verkar i Lovisa. Hennes glada gummor har blivit kända också utomlands. Därför var det extra roligt att mottagaren i Tyskland önskade sig ett kort som Inge Löök målat. Hon berättade också vilka kort hon har (de är numrerade), och jag råkade hemma ha ett av de kort kvinnan i Tyskland saknade i sin samling 🙂

Inge Lööks kort nummer 68.

Tomatbarnen – välkomna!

~ Carita Liljendahl ~ 25 kommentarer

I fjol var jag nybörjare vad gäller tomatodling. Väninnan Pia drev då upp plantor, och samma har hon gjort i år. Förhållandena har ändå varit lite annorlunda den här våren då hon hade ett litet miniväxthus på ett soligt fönsterbräde.

Hej! Här kommer vi!

I dag var det dags för omplantering. Tomatbarnen flyttade från lägenheten i Valkom till lägenheten i city. Pia planterade om dem i lite större krukor. Jag har i år allt annat jag behöver, till exempel gödsel och stödpinnar och klätterställningar. För i år vet jag ju vad tomatbarnen behöver för att de ska växa och bli nästan två meter höga ❤

Heja heja – ni blir nog stora så småningom!

I maj månad ifjol fick jag plantor som var mycket mindre. De slokade rätt fort och jag blev helt förskräckt och trodde jag hade tagit livet av dem på en halv dag 😀 De fick pinnar som växtstöd, de fick sol, de fick kärlek. Under svala nätter tog jag in dem och gav dem ljus under en lampa.

I dag sade Pia ”hej då” till tomatbarnen och önskade dem lycka till i nya hemmet. Nu är det mamma Carita som tar över, och jag vet att de kräver omsorg varje dag, vilket de också ska få.

Sedan belönar de mig förhoppningsvis med en riklig skörd mot slutet av sommaren. I fjol fick jag över 60 tomater… minst!