Livet är ett äventyr. Det var spännande att ta sig hit, många vägavsnitt västerom Helsingfors var helt nya banor i livet, åtminstone för mig. Förr hade man kartor på papper. I dag gps via telefon. Utan den vet jag inte var vi hade hamnat 😀
Då vi hade installerat oss på vårt rum satt vi en stund i trädgården och drack varsitt glas. Sedan tog vi en promenad som förde oss till underbara Bar Pesula.
Glad, snabb och fördomsfri betjäning överallt hittills. Lite kvällsmat åt vi på Restaurant Kuparipaja.
Fortsättning följer, förhoppningsvis 😀
Vilken läcker miljö! Gillas skarpt! Älskar ju tegelstensbyggnader som man har rustat upp, så hotellet är riktigt coolt!
Å vad menar du med fördomsfri betjäning? Vilka fördomar hade du räknat med…
Ibland kan man som finlandssvensk råka ut för sånt som har med språket att göra… väntar mig inte det i dessa trakter egentligen, men inget förvånar egentligen heller nuförtiden. Jag röker inte själv, men personer som röker kan ju behandlas som pest.
Mest menar jag nog att jag blir glad då betjäningen är glad – inte bara saklig och vänlig utan lite humoristisk också.
Den byggnaden får mig att tänka på Militärförläggning.
Svante
Hahaa – ja, här gör vi vår exercis 🙂
Jag älskar tegelhus. De är så fina och hållbara. Jag gillar deras estetik.
Det fanns alltså en tid utan gps. Och det gick alldeles utmärkt att hitta med vanliga mappar också samt att våga fråga folk om vägvisning också. 😉
Jo – så gjorde man förr – kollade papperskartor och frågade sig fram 🙂