Grattis Adrian!

~ Carita Liljendahl ~ 11 kommentarer
Jag har skött azalean efter konstens alla regler och den belönar mig med riklig blomning.

Min romankaraktär Adrian Debutsky har namnsdag i dag. Han finns hela tiden i mitt liv, hur konstigt det än kan låta för andra att fiktiva personer gör det.
Är det inte bara barn som har låtsaskompisar? 😀
Jag är väl då en vuxen med barnasinnet i behåll, och förmågan att fantisera har inte heller försvunnit.

Däremot har jag just nu ett så krävande jobb att tiden för att skriva en fjärde bok om honom inte finns 😦
Dag ut och dag in redigerar jag texter eller skriver artiklar själv. Att skriva böcker kräver ett annat lugn, eller till exempel att jag är tjänstledig. Det var jag i perioder då jag skrev mina tre relationsromaner om honom.

Att ta ledigt två, tre månader som privatföretagare känns inte ekonomiskt möjligt. Men… vi får se. Idéer till olika böcker finns!

Missionärsdrömmar väcktes till liv

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Måndag, tisdag, onsdag har jag som vanligt mycket jobb med tidningen.
Men man får passa på att komma ut i samband med jobbet också. Så att allt inte går ut på att jag sitter ensam hemma vid datorn.

I går var jag på en mycket givande utställning i bibban.
Finska missionssällskapet och svenska församlingen visar bilder och rekvisita från Nepal där.

Naturkatastrofer drabbar också Nepal som en följd av klimatförändringarna.

Ibland har jag haft hemliga drömmar om att bli missionär. Nu är det ju lite sent att tänka på det i denna ålder. Frivilligarbete i andra länder har också lockat mig.

Ändå har jag stannat vid min läst som journalist och i många andra sammanhang som skribent. Förhoppningsvis har jag kunnat ge världen något via det också 😀

Glad måndag! 02-03-2020 och Månadsbilden mars

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

Tänk – nu är vi redan inne i mars månad. Underbart med ljusare kvällar. Inte mörkt än vid halv sex ens!

Muminkalendern som jag fick i julklapp av min kära syster är också en stor källa till glädje!

I väntan på våren!

Här sitter också Muminmamman och väntar på våren. Solen lyser, snön smälter, krokusarna tittar fram och katten myser på trappan. Håller hon på med ett handarbete? Och kaffekoppen har hon druckit ur.
Så mysigt! Hoppas bara att hon inte får kallt, att hon har en sittdyna under sig 😀

Fototour, gamla kyrkogården

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

Det är trevligt att få skjuts ibland då jag inte har egen bil. Har en väninna som brukar se till att jag får storhandla ibland och så här vintertid kan komma iväg till affärerna som ligger utanför centrum.

Vi har tänkt att vi då och då också ska göra små utfärder i och omkring Lovisa, dels för att hon som inte är uppvuxen i Lovisa ska lära sig känna olika platser, dels för att det är kul för mig att få foton till bloggen från andra platser än från Lovisa centrum 😀

Ibland känner jag att jag inte vet allt om min hemstads historia. Också på gamla kyrkogården finns hjältegravar.

Här finns också så mycket annat spännande. Riktigt gamla gravstenar, gjutjärnskors, gravplatser med staket – en del mer förfallna än andra, men på något sätt så vackra ändå.

Det brukar arrangeras rundturer på denna kyrkogård. Guider berättar då om historiska personer som ligger begravda här.

Skyltsöndag, den 1 mars 2020

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

I går spelades den sista, betydelselösa matchen i grundserien. Vi var en liten busslast med supportrar som åkte med för att heja på och tacka vårt lag.
Det blev förlust och det har varit en tung säsong för många av oss.

Men vi ska komma igen och gå upp tillbaka till division ett nästa vår.

En gång Lovisa Tor, alltid Lovisa Tor ❤

Den här skylten var en av all möjlig rekvisita vi hade med oss på matchen i går.

Länkar till fler söndagsskyltare hittas hos bloggaren BP.

En strimma av hopp

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer
För varje dag som går, allt mer sol på balkongen. Det var Kalevaladagen i går, därför var flaggan i topp.

Vid 17-tiden i går nådde solen min balkong. Det blir bättre för var dag som går.
Annars var det en tung kväll. Lovisa Tor har spelat innebandy antingen i elitserien eller som nu senast, i division ett, sedan 1998. Samma år som min gudson Conny föddes, han som nu är lagkapten i Tor.
I går blev det klart att Tor degraderas till Finlandsserien, division två. En av konkurrenterna vann sin match och vi kan inte längre komma i kapp.

2018 vann vi silver i Finlands cup, det var en av många stora händelser under de 22 år jag följt laget.

I dag spelar Tor sin sista match i division ett denna säsong i Tammerfors. Jag hade först inte tänkt åka med då jag har så mycket jobb. Men jag planerade om mitt schema. Jag vill stödja laget i alla lägen, även då det är tungt och har gått riktigt risigt som i år.
Vi vinner tillsammans, vi förlorar tillsammans.

En gång Tor – alltid Tor ❤
Nu tar vi ny fart och återvänder till ettan våren 2021!

Satsa på mig själv dag

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer
Azalea.

Eftersom pusslet blev klart för en tid sedan har jag börjat använda mitt stora bord som arbetsbord nummer två. Jag behöver variation och har två olika stolar som jag använder. Här läser jag mest dagens tidningar för att det finns gott om utrymme för dem. Via bärbara datorn går det lätt att hålla ett öga på mejl och annat som händer.

Har satsat på mig själv i dag. Lugnare arbetstempo, en azalea till arbetsbordet (lär även kallas ”suputen” för att den vill ha mycket att dricka) och massage som jag unnar mig varannan vecka.

Massage hos bästa Bettan.

Från massagen går jag ofta via bokhandeln. Vi har välförsedd och trevlig sådan i Lovisa. Där köpte jag Inge Löök-kort, en ny dagbok och klistermärken (surprise, surprise) 😀

Nu är jag riktigt glad…

~ Carita Liljendahl ~ 26 kommentarer
Sol, ett par minusgrader, klarblå himmel. Eller nej, vad då klarblå? Där finns ju ett vitt streck! Just därför tog jag bilden.

… för det har hänt så många bra saker.
Om vi glömmer Coronaviruset och alla dess eventuella följder, så har det på mikronivå i mitt liv hänt sådant jag glädjer mig över.

Jag har inte längre ont i ljumsken. Jag kan gå normalt, lite längre sträckor varje dag. Magen som krånglade en tid gör det inte lika ofta längre. Jag sover bra om nätterna, förutsatt att jag håller samma rytm och inte vakar till tre på natten 😀

Saker går sakta framåt också på jobbet. Nya Östis koncept är unikt, det är en understödsförening som ger ut tidningen. Vi utgör ingen vanlig arbetsplats som till exempel kan erbjuda alla sociala förmåner. Det skapar allehanda utmaningar.
Men alla som börjar jobba hos oss vet vad de ger sig in på. En del är företagare, andra frilansare.

Och vi har hittills lyckats engagera bra medarbetare. Många säger att de vill jobba för bygden, för Lovisa, för det totalt och lilla lokala som alla vill läsa om. Det värmer mitt hjärta ❤

Nya medarbetare behövs då och då eftersom det finns äldre som vill trappa ner och även unga som lämnar Lovisa för att studera på annan ort eller utomlands.

På kvällarna brukar jag försöka släppa oro och bekymmer och grubblerier. Jag kan ändå inte lösa problem under natten.
I morgon är en ny dag och jag har inte ensam ansvar för allt.

Kaffe och kaka-jobbdag

~ Carita Liljendahl ~ 26 kommentarer

Vissa arbetsdagar tillbringar jag så här. I en fin festsal under en stor kristallkrona på rådhuset 🙂 Det är den som blänker i det välpolerade bordet.

Staden utser en gång per år Årets arbetstagare, och delar ut förtjänsttecken eller en årsgåva till dem som varit i kommunal tjänst 20, 30 eller 40 år.
Trevliga tillställningar!

Och i går kom jag sent på kvällen, då jag redan hade lagt mig, ihåg att jag inte uppdaterat något här om ljumsken / benet.
Jag har inte ont mer! I alla fall inte mycket. Då och då känner jag av att något inte är helt som det ska, men det kanske är åldersbonus? Nu kan jag i alla fall gå utan problem, behöver inte stödja mig mot möbler och väggar.

Jag fortsätter med gurkmejablandningen, zink- och D-vitamintillskott och även ingefära ibland.

Och härligt känns det för att det NÄSTAN är ljust ute ännu då klockan är 17.30! Våren ❤ Du är SÅ välkommen ❤