Hurra! Jag kom utanför dörren!

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer

Lite bilder från min vardag nu. Jag kom äntligen utanför dörren då vi hade redaktionsmöte, jag träffade mina fina kollegor och jag gjorde en intervju med en man som gett ut en bok med lokala anekdoter.

Så det blir en del samlade men samtidigt helt ostrukturerade bilder.

Utanför hantverksaffären Hulda Huoleton brukar det finnas olika intressanta produkter. Tror inte att de här är till salu, men idén med de hängande strumporna är kul ändå.

Café Favorit.

Den här bilden är jag lite stolt över. Jag fotograferade människor på ett café i Lovisa! 😀 Egentligen testade jag ljusförhållanden med tanke på en annan bild jag skulle ta.

Fasad på Alexandersgatan då jag är på väg hem efter intervjun.

Och slutligen en bild som jag tog i måndags då minister Thomas Blomqvist var på besök i Lovisa. Här är han på väg in i ministerbilen och till vänster syns vår lokala politiker Otto Andersson som också jobbar på riksdagen.

Män i den blå timmen 😀

Fina fasader, San Remo

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

Har haft fullt upp med tidningen från morgon till kväll och bara hunnit av och an till affären för att handla lite mat, så det blir ett inlägg med fasader från San Remo. Minnen från läsarresan i början av oktober.

Den första fasaden är ju pampig jämfört med den här. Men jag gillar också de här lite slitna och där som sladdar är dragna lite hur som helst 😀 Gillar också smidesjärn av olika slag.
Och dessa utsmyckningar. Varför gör man så sällan sådana nuförtiden?

Hur galet som helst, del 55

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Att klättra upp längs en vägg på det här sättet!
Bilden togs i Tapanilan Urheilukeskus där Tor spelade en match för nån vecka sedan. Det här är utsikten från cafeterian, man kan kolla entusiaster på klätterväggen.

Utanför hallen ser det ut så här.

Hur galen som helst har också min dag varit. Om jag får jobba ostört skriver jag en artikel på 3000-4000 tecken på en timme. Beror på ämnet, är det väldigt svårt kan det ta en och en halv timme. Således hinner jag med tre artiklar på en arbetsdag.

Förutsatt att jag inte blir avbruten alltså. Men telefonen ringde i ett i dag och arbetsmeddelanden via vår kanal Messenger plingade stup i kvarten.

Ibland är det bara så. För att citera förra chefredaktören ”det är arbetets art och det möjligas konst”. Vi jobbar vidare och ser glada ut 😀

Glad måndag! 04-10-2019

~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

Träffade väninnan Dimi i lördags dels för att fira att hon blivit närvårdare, dels för att jag ville jag tacka henne för att hon tog hand om blommor, post och annat då jag var på resa. Vi hade inte setts på över en månad, så vi åt och drack gott på en restaurang.

Hon fick några små gåvor av mig och det var ju hon som skulle firas och tackas, men ändå fick också jag blommor och ett fint kort av henne.

Glad måndag! Ta hand om varandra, nära, kära och vänner ❤

Bilder från innebandyresa

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

Ännu ett inlägg i dag, jag har så många bilder på lager nu 😀
I går besegrade Tor ett av topplagen i division ett, Rangers från Kyrkslätt.
Matcherna spelas under jorden i ett skyddsutrymme.

Gången ner mot hallen.
Dörren in till hallen.

Publiken börjar strömma till.

Hallen var det inget fel. Men det var väldigt skönt att vinna den här matchen eftersom vi ibland blir hånade. Dels blir vi det för att vi pratar svenska, dels den här gången för att vi låg ganska långt ner i tabellen.

Men sanningen att säga är nog de flesta motståndare, även i Kyrkslätt, glada för att vi tillför mycket med vår supporterskara. Det är ju bara rötäggen som syns och hörs, de som hånar oss.
Vi har som regel i Lovisa att alltid varmt välkomna motståndarna och deras supporters. När matchen börjat hejar vi alla på våra favoriter, men att håna varandra… jag har aldrig förstått det.

Uppvärmning pågår.
Tor samlat inför andra perioden. Då ledde vi 2-3, sedan vann vi 3-6.

 

Lade ljus på gravarna i dag

~ Carita Liljendahl ~ 7 kommentarer

I går ösregnade det från och till längs eftermiddagen. Inte idealiskt att gå till kyrkogården för att bli blöt och inte ens veta om ljusen skulle klara att brinna i väder och vind.

Gick istället i dag.

Hjältegravarna i Lovisa finns på nya kyrkogården.

Vid morfars gravsten lade jag ner det här ljuset. Han stupade hösten 1940. Således fick jag aldrig träffa honom. Ju äldre jag blir, desto mer tänker jag på allt som våra soldater gjorde för att bevara Finlands självständighet. Min morfar var 37 år då han gick bort och kroppen återfanns aldrig. Men i kriget dog också pojkar som var kring 20 år och yngre. Ofattbart. Och så krigas det fortfarande i vår värld.

En av portarna till gamla kyrkogården.

Här ligger min pappa, min mormor, morbröder, en kusin, farbröder, farfar och farmor (henne träffade jag heller aldrig), och många andra nära och kära, vänner och bekanta.

Från gamla kyrkogården ser man ut över Lovisaviken.

Bland blommor och frukter

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

… befinner jag mig då jag pusslar i dag.
Ledig dag från jobbet, har bara svarat på två mejl och två frågor på Messenger.
Ber i så gott som alla jobbrelaterade ärenden att få återkomma på måndag.

I kväll Tors innebandymatch i Kyrkslätt och före det träff med en väninna som jag inte sett på snart två månader ❤

En liten del av frukterna klara till vänster. En del av blomsterbitarna sorterade i den lilla lådan.

Månadsbilden, november

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer
Novemberbilden i min kalender med Muminmotiv.

Den här bilden gillar jag. Den tar mig långt bort från novembermörkret, regnet, blåsten, rusket, kylan…

I den här världen hänger sommaren kvar med grönska och blomster, sol och fin flöjtmusik.

Flyttfåglarna är det enda som påminner om hösten, men annars får min november gärna vara så här.

Och även såsom på den andra bilden. Tillbringade två timmar med väninnor på Sportbar Degeri. Crispy chicken med barbecuesås.

Och som pricken på i:et. Som överraskning gav en av väninnorna åt oss två andra varsin kaka där choklad och konjak utgör huvudingredienserna. Härligt! Gudomligt gott ❤

 

Fem en fredag, Halloween

~ Carita Liljendahl ~ 40 kommentarer
Jag vill helst se det vackra, roliga och dekorativa i Halloween. Inte sådant som skrämmer någon.

Är Halloween något du uppmärksammar?
– Inte direkt numera. Ibland har jag köpt ljus eller blomsterdekorationer med Halloween-tema. Då jag levde i äktenskap klädde vi ut oss ibland och bästa Halloweenfesten har jag upplevt i ett stort hus i Västerås i Sverige, där familjen verkligen hade ansträngt sig med dekorationerna. Gästerna följde också temat fullt ut.

Vad är det läskigaste du vet?
– Inget som har med Halloween att göra. Att rengöra golvsilen i badrummet och att gå till tandläkaren är läskigt…

Vem tänder du ett ljus för under allhelgonahelgen?
– För min pappa som gick bort redan 1978 och för många andra avlidna släktingar. Ibland kan det bli ett ljus på en väns grav eller i en minneslund.

När kände du dig sist som ett spöke?
– Det händer då och då. När håret är risigt och smutsigt, eller då jag är förkyld och ser allmänt eländig ut.

Får du besök av barn för bus eller godis?
– Nej, och jag saknar inte sånt. Vi har inte riktigt den traditionen här som jag bor.

Det är bloggaren Elisamatilda som håller i den här utmaningen.