Vacker vägg, del 121

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer
En vägg i en parfymfabrik i Italien. För att pigga upp en regnig, grå dag.

Ute har regnet nästan öst ner hela dagen, fem-sex plusgrader föredras av mig ändå framom halka och riktigt kalla temperaturer.

Har inte fotograferat något ute i dag. Mest jobbat vid datorn, dagen innan vår tidning ska ut. I morgon får prenumeranter hämta den från olika platser i staden, nästa vecka har vi nya lösningar.

Jag förstår Postens dilemma om verksamheten beskrivs som olönsam, förorsakad av hård konkurrens? Och förstår att anställda strejkar då arbetsgivare hotar med lönesänkning i en bransch där lönerna redan sedan tidigare är låga 😦

Men Nya Östis fungerar som ett företag och vi måste också överleva… Få annonsörer att tro att det lönar sig att annonsera, och se till att prenumeranterna får en tidning som de uppskattar högt.

Dagens ljuspunkt var luciakandidaternas sångövningar. Bild från den finns på Nya Östis Facebooksida 🙂

 

Bortglömda pusselbitar

~ Carita Liljendahl ~ 11 kommentarer

I går kändes pusslet lite jobbigt. Jag saknade många bitar, hade vänt och vridit på dem som fanns i lådorna med sorterade sådana.

Sedan slog det mig att jag antagligen hade EN låda bakom lådan med motivet… och heureka-halleluja! Där fanns en massa lösningar! I dag radade jag ut cirka tjugo bitar på två minuter. Kände genast igen dem som mina saknade får 😀

Det är nog lite som i livet. De där bitarna som man saknar, de finns. Plötsligt faller de bara på plats.

Jag vågar allt mer, försiktigt men ändå, lita på att den pusselbit som saknas i mitt liv också finns 🙂

Posten strejkar, vi tar till kreativa lösningar

~ Carita Liljendahl ~ 26 kommentarer

Det var nog mycket bra att jag inte på förhand kunde ana vad poststrejken i Finland kommer att innebära för Nya Östis… då hade jag blivit sömnlös.
Ett par dagar har nu gått till att hitta på kreativa lösningar för att få ut tidningen i alla fall.

Det är fint att rätten att strejka finns, men ibland undrar jag om inte vissa strejkande insatser skjuter sig själv i benet. Vi har hittat nya samarbetspartners som gladeligen hjälper oss att få ut tidningen. Inte gratis förstås, men så att tidningen kommer ut inom rimlig tid och inte först till jul eller efter nyår…

Tog en promenad för att få frisk luft efter allt jobb vid datorn och i telefonen. Det här är gamla Societetshusets och bibbans bakgård.

Glädjande är det också att många läsare engagerar sig och vill hjälpa oss bära ut de extra exemplar av tidningar som vi låter trycka. Men distribution är inte en så enkel fråga. Enligt lagen har vi inte rätt att lämna ut prenumerantregister.

Många läsare är nästan desperata. De säger att de MÅSTE få Nya Östis, de saknar inte andra tidningar, men nog sin lokala tidning. Vilket gör oss varma om hjärtat ❤ Och då är man åter beredd att jobba hårt för att läsarna ska få sin tidning.
Undantagsvis kommer den att vara tillgänglig digitalt under strejken. Men alla har ju inte dator, surfplatta och smarttelefon.

Så det är så här min vardag ser ut just nu.

På promenaden gick jag förbi rådhuset. Vackert inte sant?

… och K-Supermarket har jag inte fotograferat från den här vinkeln förr 🙂

Varde ljus!

~ Carita Liljendahl ~ 32 kommentarer

Åsikterna om när adventsljusstakar får synas i fönstren, och när stjärnor får göra det, går isär. Tomtar finns kanske på loftet hos mig men inte ännu som prydnader. Julmusik spelas inte heller ännu hemma hos mig.

Men i dag hade jag ett par andra ärenden att uträtta i en av affärerna i vår lilla stad. Och då föll mina ögon på denna svenska ljusstake ❤ Den var som gjord för mitt hem!

Markslöjd Skoghall Sweden.

Men innan jag kom så långt att jag fick stödfötterna skruvade på plats och all skyddsplast avlägsnad hade jag kämpat med ett lysrör i badrummet.

Det var värsta gympasset för en ensam gumma 😀 Men efter vissa stånk och stön och små välvalda svordomar kunde jag säga ”jippii – varde ljus”.

Och jo, jag tror bestämt att Herren också hade ett finger med i spelet. Jag fick ingen elektrisk stöt, jag tappade inte lysröret och jag orkade med mina sista krafter få det på plats.

Söndagsbilder

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer
I går hade jag kommit så här långt med pusslet på eftermiddagen.

Efter middagen med väninnan fortsatte jag pussla mellan klockan 22 och midnatt, och avancerade med ytterligare några bitar.

I dag är det grått, dimmigt, disigt, blött. Men sju grader varmt är egentligen ändå härligt. För några dagar sedan hade vi isbildande regn och snorhala gator. Då föredrar jag detta gråväder.

Fars dag. Fyrtioett år sedan han lämnade oss. Hans bortgång har präglat mig, även om det inte är något jag tänker på varje dag, hur det påverkat mig.

Kära hälsningar till dig min pappa, var du än är just nu ❤

Efterrätt med björnbär, hallon, vitchokladmousse och en liten bit kladdkaka.

För att kunna bedöma storleken på efterrätten (lagom liten tycker jag), måste jag säga att skeden som syns är en tesked.

Den här efterrätten åt jag på Locale i Lovisa i går. Gudomlig.

Fest i går och fest i dag

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Mitt liv är inte en enda fest, men nu råkar det bli några efter varandra.
I går firades den traditionella Lovisa Historiska Hus-festen, främst som ett tack till husägarna som öppnar dörrarna under evenemanget. Men här tackades förstås också styrelse och alla frivilliga krafter, samarbetspartner, såväl nya som gamla, osv.

Vacker bordsdekoration.

Själv har jag inte varit aktiv i LHH-föreningen i år. Dels beror det på att jobbet som chefredaktör och redaktionschef på Nya Östis tar all min tid, dels fanns det inga direkta uppgifter för mig att ta hand om. Allt har sin tid! Och då jag är chefredaktör är det nog inte bra att samtidigt ha en massa ”föreningshattar” på huvudet.

Efterrätten.

I kväll ska jag ut och äta med en väninna som fyllde 50 år i januari. Vi har inte hunnit fira än 😀 Men vi lovade varandra att vi ska göra det innan hon fyller 51!

Här firades LHH-husfesten.

Restaurang Kapellets terrass ter sig annorlunda men mysig också i novembermörkret. Här firade vi ett par fester i somras också.

En vacker lampa i restaurangens bar.

Tanten vid självbetjäningskassan

~ Carita Liljendahl ~ 27 kommentarer

Jag tycker om att bjuda på mig själv ibland, att raljera kring saker och ting.
Nu är det så att vi i affären där jag handlar mest har så kallade självbetjäningskassor. Man går dit med sina varor, börjar med att välja språk (svenska), trycka på STARTA, erkänna om man tagit en avgiftsbelagd plastkasse osv.

När man sedan köper alkoholhaltiga drycker, som denna på hela 2,6 procent! … bör ett biträde komma och godkänna att jag är arton år.

Jag förstår ju att det behövs. Så att inte barn kan slinka igenom där med öl och cigaretter och andra förfärligheter.

Ibland frågar jag mig varför affärerna i dessa moderna tider inte har apparatur som känner igen ansikten. ”Nuna-avläsning” helt enkelt. Så ofta som jag springer där och köper mina alkoholhaltiga drycker 😀

I dag visade sig också att det dröjde för lång tid innan jag hittade mitt Plussa-kort i plånboken. Det är ett bonuskort som gäller för K-kedjan.

”Kalla på försäljare – tidsfristen löpte ut” kunde jag läsa på skärmen.

Så nu är jag för långsam också!
Inte är det lätt att bli gammal.

Hurra! Jag kom utanför dörren!

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer

Lite bilder från min vardag nu. Jag kom äntligen utanför dörren då vi hade redaktionsmöte, jag träffade mina fina kollegor och jag gjorde en intervju med en man som gett ut en bok med lokala anekdoter.

Så det blir en del samlade men samtidigt helt ostrukturerade bilder.

Utanför hantverksaffären Hulda Huoleton brukar det finnas olika intressanta produkter. Tror inte att de här är till salu, men idén med de hängande strumporna är kul ändå.

Café Favorit.

Den här bilden är jag lite stolt över. Jag fotograferade människor på ett café i Lovisa! 😀 Egentligen testade jag ljusförhållanden med tanke på en annan bild jag skulle ta.

Fasad på Alexandersgatan då jag är på väg hem efter intervjun.

Och slutligen en bild som jag tog i måndags då minister Thomas Blomqvist var på besök i Lovisa. Här är han på väg in i ministerbilen och till vänster syns vår lokala politiker Otto Andersson som också jobbar på riksdagen.

Män i den blå timmen 😀