Den här texten hittade jag i en svensk veckotidning häromdagen. Jag känner igen mig själv i den. Särskilt om ni läser de två sista meningarna.
Många av dem som bor ensamma, vare sig de har valt att göra så, eller är ofrivilligt ensamma, brukar känna sig lite extra åsidosatta på stora högtider.
Men jag tror man kommer ganska långt med att ha rätt inställning. Om man jämnt tänker på vad man saknar blir man ju ledsen. Men om man är nöjd med det man har, för vi har ju det ändå rätt bra i vår värld, kan det leda till att man mår lite bättre.
För övrigt skriver man ordet allena med två L. Kollade för säkerhets skull i Svenska Akademiens Ordbok… Men det här inlägget ska inte vara något gnällinlägg 😀
Lite senare i dag visar jag ett par bilder på vad jag köpt i dag. Jag är helt i tagen då jag fått ”en ny vän”. Ni som känner mig skrattar säkert igenkännande 🙂
Jag känner mig aldrig ensam, jag har den bästa sällskapet jag kan ha. Aldrig blir det bråk och inte heller vem vill vad, behöver aldrig jämka, det är bara göra det som faller in. Jag och jag går vi hand i livet och mår bra. 🙂
Vad skönt då man kan gå hand i hand med sig själv.
Håller med om att det inte blir bråk 🙂 Jag gör vad jag vill, ingen har synpunkter.
Ibland saknar jag ändå vuxensällskap, men det får jag också på redaktionen, inom föreningar och på allehanda happenings!
Man kan också vara ensam i ett parförhållanden. 😦
Ja, det kan man sannerligen – ensamhet är kanske ännu värre i tvåsamheten…
Ser stor igenkänning i den texten och jag brukar vara väldigt nöjd med mina val 🙂
Ja, om man har genomgått en stor sorg, såsom jag upplevde att skilsmässan var 2014 – tar det förstås tid innan man kan känna glädje.
Men redan efter ett drygt år lättade det, och i dag vill jag se det jag har – inte det jag saknar.
Kram!
Att njuta av sitt eget sällskap är en mycket bra sak.
Ja, man måste ju kunna trivas med sig själv innan man kan trivas och må bra med andra.
Sedan min föräldrar dog har jag firat så gott som alla helger ensam, och har inget emot det. Det var liksom ett tvång att besöka föräldrarna, och kanske de tyckte att det kändes som ett tvång att ta emot, mig vem vet.
Svante
Ja, vem vet – men hoppas minnena är fina ändå.
Själv är bästa dräng säger man ju också.
De flesta minnena är fina, men att vara själv är lugnare.
Svante
Ja, det stämmer – att få rå bara om sig själv är alltid lugnast – och ensamhet lär man sig leva med.
Efter att ha kört buss, och tunnelbana i Stockholm, har jag haft med tillräckligt mycket människor att göra, att det räcker för resten av livet.
Svante
Ja, man kan ju tröttna på människor också – då kan djur vara bra sällskap om man alls behöver sånt.
Reagerade också på alena – klart det ska vara två l!
Bra när man trivs med sig själv och sitt eget sällskap … är det något jag saknar så är det just att få vara alldeles själv någon gång, men med en lite handikappad make så är ju inte det ett alternativ, så det är bara att försöka ha rätt inställning och vara nöjd – vilket jag ändå är!
Kram
Ja, tids nog blir vi ensamma ändå, om vi lever länge.
Viktigt att få tid över för sig själv också och det antar jag att du får då och då. Det är fint av dig att ha omsorg om maken ❤
Kramar!
Vi har ju hållit ihop länge och inte sviker man sin livskamrat 🙂
Kram
Vet du, jag tycker precis som du. Hade gärna kämpat för att komma över de svårigheter min ex-man tyckte vi hade i vårt förhållande.
Allt är ju inte hela tiden förälskelse och en dans på rosor.
Det är uppförsbacke och nerförsbacke.
Men vi tyckte inte lika, han fann en ny kvinna som han ville satsa på – och då är det så. Det kallas väl livet det också.
Men fint att ni håller ihop ❤
Den inställningen är helt rätt. Det var ett samtalsämne igår med min granne. Det kan betyda så mycket när man ändra inställningen. Fast ibland behöver man någon som talar om att man kanske bara tänker ”fel”.
Ja, det stämmer – ibland behöver man en vänlig puff framåt. Inga pekpinnar eller ryck-upp-dig-uppmaningar.
Mest bara förståelse och sällskap, då kommer man snart vidare och förstår att man kan ändra sin inställning till mycket i livet.
Kram!