En ny arbetsvecka har startat. Jag förberedde den med att sova tio timmar.
Måndag, tisdag och onsdag är hektiska dagar. Sedan brukar det bli lite lugnare, men har två möten på torsdag och administrativt jobb en stor del av fredagen.
Med katterna från Nice, som tittar ut över Paris, önskar jag er en bra start på veckan! Brickan köpte jag i Nice.
Den här måndagen har jag hittat Glad måndag-inlägg också hos:
Det regnade så gott som hela dagen i går och verkar fortsätta så även i dag. Himlen är jämngrå, asfalten våt och svart. Tack och lov finns det lite granna höstlöv här och där på marken.
Annat var det där som bilden av dagens skylt togs för drygt tre veckor sedan. Plus tjugosex grader i Nice, Frankrike.
Skyltsöndag är en av mina favoritutmaningar. Det är bloggaren BP som håller i trådarna för den, och hos henne hittar du länkar till andra som också är med och skyltar.
Tänkte visa hur pusslet framskrider, de dagar som jag har jobbat med det.
Nu är ramen nästan klar. Det är ett numera, för en pusselentusiast, helt klart att hur noga du än sorterar 1500 bitar missar du några av kantbitarna. Tre saknas ännu 🙂 Men jag vet ju att de finns i någon av lådorna där jag börjat sortera bitar.
Men nu ska jag snart iväg till en fest med innebandyfansen. Vi brukar träffas två gånger per år. Laget har den här helgen matcher långt uppe i norr, i Limingo på lördag och i Seinäjoki i morgon.
Jag har nu för andra veckan i ordningen hållit mitt löfte om att inte jobba på en lördag.
Men i morgon är det åter dags att ge tidningsarbetet några timmar.
Regnet har öst ner här nästan hela dagen. I natt övergår vi till normaltid och flyttar visarna en timme bakåt.
Jag skulle vilja ha sommartid konstant och hoppas vi slipper visflyttningseländet senast 2021, men få se!
Det finns ännu en del opublicerade bilder från resan, så på det sättet fortsätter resan 🙂 Det är trevligt att se tillbaka på fina minnen.
Hösten är här sedan veckor tillbaka. Vintern lurar bakom hörnet. Det är mörkt ute och på några bord här hemma lyser levande ljus. Regnet smattrar mot fönsterrutan.
Jag avlägsnar plasten från pussellådan. Öppnar påsen med bitar som ligger inne i asken. Ljudet då bitarna rasslar ner i lådan är i en klass för sig.
Den här kvällen och en del av morgondagen går till sortering. Många kantbitar har redan hittats. Himlen landar i en låda, tydliga detaljer i en annan. Brunt tak, tornet i bakgrunden, blommor och annat som går att urskilja sorteras också omsorgsfullt. Utan brådska. Inga krav tynger mina axlar. Grubblerierna får vingar och flyger sin kos.
Arbetsveckan avslutades med en första träff för luciakandidaterna. En givande del av mitt jobb!
Mycket kändes genuint i den medeltida byn. Här rådde ingen trängsel, kanske turistsäsongen led mot sitt slut. Ingen brådska, ingen stress.
Det var rätt varmt den här dagen då vi besökte Genua. Jag tycker att det överlag borde finnas fler bänkar eller stolar för människor att sätta sig i då de vill ta igen sig. De här bänkarna vid palmerna var bra!
Någon skrev här bland kommentarerna på bloggen att jag måste visa en bild på kappan, då jag bär den. Så jag passade på i dag att be vår annonsansvariga Annette ta ett foto då vi delade ut gratis tidningar i bygden.
Två gånger om året har vi så kallad storspridning för Nya Östis. Vi sköter den själva, det känns säkrast, kostnadseffektivt och mest hållbart så. Vi för små buntar av tidningen till bibliotek (här är vi i Pernå kyrkby), till cafeterior, restauranger, bensinstationer, små köpcentrum och till olika allmänna utrymmen.
Väggen till höger har jag separat bild på. Ibland funderar jag då jag ser blomlådor så där högt uppe hur farligt det är, tänk om de rasar ner i skallen på någon förbipasserande!
Från det glassiga inlägget om Monaco till lite enklare, men ändå enligt min åsikt, mer gedigna och vackra gamla fasader. Slitet av tidens tand är nästan alltid fint ❤
Första gången jag var i Monaco tror jag att vi skrev 1987. En väninna och jag kom hit på vår interrailresa och bodde på en strand i två veckor. Inte så att vi sov under bar himmel, nej… att sådant inte skedde såg patrullerande poliser till och jag tror att säkerhetsåtgärderna är ännu mer rigorösa i dag. Men vi råkade träffa några personer som lät oss bo gratis i en liten enkel bostad vid en strand. Helt otroligt, sådana minnen! Och det var inget suspekt i det hela, vi hade kunnat råka rejält illa ut, men allt gick väl.
Efter det har jag besökt Monaco ett antal gånger i olika sammanhang. Jag tror att det här var mitt femte besök i furstendömet.
Här fanns också ett museum, väl värt ett besök men otroligt överdådigt och pampigt. Om det var där, i den delen av palatset som vi såg, som Grace och Rainier bodde undrade både jag och många andra hur hon stod ut. Det var liksom inte, diplomatiskt sagt, någon personlig boendeform.
Det blev många bilder på en gång från Monaco, men tyckte det var värt att bränna av de flesta i ett enda inlägg 😀
Hope you did enjoy the journey!
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 