… med mycket folk till Lovisa! Eller egentligen är det ett fartyg, m/s J.L Runeberg, som besöker Lovisa några gånger per sommar. Tidigare var det fem besök, den här sommaren blir det tre. Följande är torsdagen den första augusti.
Ett ypperligt väder var det minsann. Mycket varmt på bryggan för oss som väntade på fartyget. Men då och då blåste en skön havsbris.
Nu ska jag försöka vara med i Sannas fotoutmaning igen! Jag slutade en gång då det var svårt att länka upp bidraget hos henne, men jag hoppas att vi är tillbaka i det gamla smidiga sättet.
Jag har ju skrivit mycket om mina tomatplantor och därför är det väl rätt givet att jag visar en av blommorna på dem 😀 Över tjugo tomater håller på att mogna!
… vet inte om det ur hälsovinkel var så klokt. Nästa gång ska jag ha vattenflaska med!
Det här är nog en vinkel av Lovisaviken som jag INTE visat förr 😀 Fotograferad från cykel-leden som förbinder Lovisa city med Märlax.
Här kunde muddras lite, vassen tar över.
Men vi ska ha bostadsmässa i Lovisa 2023, en stor sak för vår stad. Och då händer det mycket både här och i stadsdelen Märlax!
Lovisa ligger inte i ruiner 😀 … men vi har fina bastioner, både restaurerade och sedan de här som kanske någon gång snyggas upp.
Ska kanske cykla lite till under mina lediga dagar. Få se. Har inte planerat speciellt mycket. Tar dagarna som de kommer 🙂
Några restbilder från fjolårets Spanien-resa. Den 29 september bär det av mot italienska Rivieran, och tiden går ju fort som ni vet – snart är man där.
Vi har det riktigt varmt nu, +25, och varmare ska det bli. Till helgen över +30. Alla gillar inte hettan, men jag försöker tänka på mörker, kyla, slask, regn, blåst… snart är det åter höst och vinter. Hjälp!
En hel del jobb återstår ännu för mig i morgon och en del av torsdagen. Sedan ska jag vara ledig en knapp vecka, ungefär fem dagar. Augusti blir säkert bråd på många sätt, då nya jobbet börjar 1.8. Har redan satt mig in i rätt mycket, det blir ju administration och byråkrati, men det visste jag att det skulle bli 🙂
Min bloggvän Svante brukar på sin blogg Lantlivsbilder visa olika vyer och bjuda på naturupplevelser från Kårböle med omnejd.
Jag är inte alls förtjust i alla kryp och små kräk han visar. Fjärilar är vackra, men det finns en oändlig massa flygande och krypande ”förfärligheter”.
Men jag gillar Svantes blogg ändå! 🙂
Med denna varelse hälsar jag till Svante. Som kanske vet vad det är för ett kryp. Spröten som är ungefär tre centimeter långa, och kräket kunde också flyga…
Jag blev glad av ett tackbrev jag fick av en granne i går.
De uppmuntrande kloka orden gjorde mig också glad!
Ofta sker det först den här tiden på året, för att jag av någon anledning inte kommer iväg till nån badstrand tidigare 😀 Jag är inte rädd för kallt vatten, så det är inte orsaken. Mera lättja skulle jag säga.
I samband med årliga matt-tvätten brukar jag ta ett dopp. Vattnet är inte grönt, eller fullt av alger såsom det kan se ut! Det är också skog som speglar sig i viken, den är grund och den har gyttjig botten… så badskor var ett måste. Helst skulle jag se att det fanns kakel överallt 😀
Tog dock en dusch efter doppet, för säkerhets skull!
Det har utlovats varmt och soligt väder för ungefär en vecka framöver, med temperaturer på 25–28 plusgrader. Tomaterna tackar för det och får mycket vatten och duschar varje dag. Jag räknade nyss till arton stycken!
På väg till festivalen Small Ships’ Race såg jag den här skylten.
Krinti är en livsstilsaffär vid Saltbodtorg, där säljs både gammalt och nytt, massor av personliga fina saker.
Sedan försökte jag få ut den här bilden på Instagram, men lyckades först i dag. Jag vet inte vad där har ändrats, det finns ”Livshändelser”, ”Höjdpunkter” och allt möjligt annat. Det är inte lika lätt som förr att bara sätta ut en bild.
Men den fina muggen, som håller många maskindiskar, passar också att visa på Skyltsöndag.
Fler skyltar och skyltare finns hos Skyltsöndags förvaltare BP.
… sommartider!
Betyder glassportioner och mat med goda vänner.
Gamla volleybollminnen fick oss att skratta gott i går. Efter maten tog vi till och med och bollade lite på gräsmattan vid en P-plats… tills bollen flög in i en stor, taggig rosenbuske! 😀
Hoppet om att det verkligen blir små tomater lever. I går kväll såg de största ut så här. De är ungefär två centimeter stora om man kan säga så. Omkretsen har jag inte mätt 🙂
Jag funderar mycket på allt möjligt som har med livet att göra, och jag tänker då och då skriva om det. Även om jag samtidigt vet att det bidrar till att jag blir ännu mer offentlig än jag är som journalist i en liten stad.
Jag är jag och vill bli älskad och godkänd som sådan. Finns det ingen som kan tänka sig att bli en del av min vardag, så finns det inte. Det är bara att acceptera.
Jag vill ju inte ha en partner som jag måste göra mig till inför. Jag vill inte vara en del av en fasad som ska visas utåt. Jag vill vara den jag är, helt äkta med alla fel och brister.
Ändå vore det ju att ljuga om jag skrev att jag inte alls längtar efter gemenskap. Någon att gå ut och äta med, kunna prata om allt mellan himmel och jord, skratta, kanske gråta, hålla handen med, få en kram av.
Närhet är viktigt, men det ska inte direkt finnas tankar om sex bakom närheten. Det intima kommer långt senare med i bilden, om den andra stora helheten av själarnas sympati funkar.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 