Heja heja tomaterna!

Hoppet om att det verkligen blir små tomater lever. I går kväll såg de största ut så här. De är ungefär två centimeter stora om man kan säga så. Omkretsen har jag inte mätt 🙂

Totalt har jag fått syn på drygt tio tomater i olika storlekar på de tre plantorna.
Höjden börjar närma sig taket så jag bryter av en del grenar här och där, även lägre ner på plantorna. De växer ändå, och grenar med blad som inte ger blommor (och senare tomater) tar jag bort så att de inte suger all näring åt sig.
Skuggor av tomatplantorna på min vägg.

Jag funderar mycket på allt möjligt som har med livet att göra, och jag tänker då och då skriva om det. Även om jag samtidigt vet att det bidrar till att jag blir ännu mer offentlig än jag är som journalist i en liten stad.

Jag är jag och vill bli älskad och godkänd som sådan. Finns det ingen som kan tänka sig att bli en del av min vardag, så finns det inte. Det är bara att acceptera.

Jag vill ju inte ha en partner som jag måste göra mig till inför. Jag vill inte vara en del av en fasad som ska visas utåt. Jag vill vara den jag är, helt äkta med alla fel och brister.

Ändå vore det ju att ljuga om jag skrev att jag inte alls längtar efter gemenskap. Någon att gå ut och äta med, kunna prata om allt mellan himmel och jord, skratta, kanske gråta, hålla handen med, få en kram av.

Närhet är viktigt, men det ska inte direkt finnas tankar om sex bakom närheten. Det intima kommer långt senare med i bilden, om den andra stora helheten av själarnas sympati funkar.

15 reaktioner på ”Heja heja tomaterna!

  1. Närheten saknar jag verkligen, men jag skulle nog ha svårt att släppa någon ny man in på livet. Det är bara att finna sig i situationen.
    Kram, Ingrid

    1. Jag antar att det blir så då man blir äldre, och då man levt så länge tillsammans som du och Åke gjorde.
      Jag och min ex-man fick ju också sjutton år tillsammans.
      Känner att jag är redo att träffa en ny man – men det finns inga många lediga, trevliga, snälla och roliga män som är trygga i sig själva 😀

  2. Hoppas att du träffar nån som uppfyller dina önskningar. Jag själv har VALT att leva själv, då jag vet att jag är krävande och har svårt för kompromisser. För det mesta fungerar bra, men ibland känner jag att jag inte räcker. Men bara ibland. Och barn har jag aldrig har velat så där känner jag inte heller saknad. Faktum ät att jag tycker att jorden är redan överbefolkade och folk borde sluta föda barn på löpande band. Det om något drar ner klimatet rejält.
    Kram!

    1. Jag är lite tudelad också för jag har rätt höga krav, och förstår att mannen också kan ha det, och att i det läget faktiskt MATCHA med nån är troligen svårt.
      Kompromisser har jag inte svårt med, men jag vill bo ensam – jag har lite svårt för att så att säga passa upp nån 🙂
      Barn har jag inte kunnat få, men det är heller ingen sorg.
      Vuxengemenskap och fina diskussioner får jag med mina vänner, de allra flesta kvinnor, så där kunde nån man komma in i gemenskapen 🙂

      1. En gång hade jag ett dröm att vara särbo. Tyvärr alla killar som jag träffade var för samboskap. Så ungefär där brukade spricka förhållanden. Idag vill jag varken ena eller det andra.

      2. Och i dag vill många, via dejtingssajterna, träffas fort – ungefär för att se ”duger hon och om inte, så snabbt nån ny”, eller så ska det vara sex genast.
        Jag vill ge allting tid och tålamod, men är troligen rätt ensam om det 😀
        Så mitt liv kommer väl att lulla på som förr.

  3. Du har så rätt i det du skriver om vänskap, närhet och kärlek. Det behöver komma i den ordningen för att bli något bestående. Så tänker jag i alla fall. Det gäller i ett äktenskap också. Vi måste förstå varandra och varandras egenskaper, ha roligt tillsammans för att det ska kännas rätt med närhet och sex.

    1. Precis. Då man var riktigt ung och lusten var en annan hände det ju att två personer var med om att bara tillbringa en natt tillsammans.
      Men de tiderna och de tågen har nog gått 😀
      De du skriver här att är viktigt håller jag helt med om.

  4. Nu har du snart tomater på dina fina plantor. Någon att umgås med kulle jag kunna tänka mej. Inte bo ihop men gör lite saker tillsammans. Men jag har för höga krav så får nöja mej med Minton.
    Kramar

    1. Samma här. Inte dela bostad. Egentiden är mycket värd.
      Men nån att prata med då och då, gå ut och äta med osv.
      Vi har nog ändå mycket att vara tacksamma över också.
      Kram!

Glad för varje liten kommentar – ha en fin dag!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.