Det fanns en tid då gatunamnen i Lovisa skrevs på tre språk.
Bilden tog jag på museets utställning ”Där gatan en gång gick”.
Skyltar på ryska är ändå inte ovanliga hos oss. Men i dag gäller de i så fall mest turism, eller så skyltar man på ryska ju närmare ryska gränsen man kommer eftersom ryssar rör på sig mycket, till exempel på axeln Helsingfors-Borgå-Lovisa-Kotka-Fredrikshamn-Vaalimaa.
På den här nivån ligger jag
Pusslet avancerar, bit för bit. Såsom jag tidigare sagt. Bakåt går det ju inte 😀
Det som är intressant med större pussel (detta är 2000 bitar) och ganska krävande motiv är att nya nivåer uppstår i sorteringsjobbet.
Kanske jag ska skriva en doktorsavhandling om vad allt detta handlar om.
För pusslandet utgör en hel vetenskap 🙂


Nepalesiskt, som omväxling
Efter att flera fredagar på raken ätit veganrätter valde vi med väninnan nepalesiskt i dag på Pahuna i Lovisa. Lagom kryddstarkt, stora portioner – i huvudsak blev det kyckling. Och det där naanbrödet, som inte syns på bilden, bara älskar jag! Fräsch sallad också, toppad med en god dressing. Jag glömde fråga vad den var tillverkad av.

Mina händelserika nätter
På Facebook skrev jag i dag så här:
Det var en händelserik natt. Förutom att jag fick en lång och passionerad kyss av Daniel Craig så var jag också med i Let´s Dance. Jag begrep inte hur jag hade hamnat där, men mitt par och jag fick stående ovationer och någon i publiken skrek ”En sådan kreativ lösning!” Jag var lite besviken då jag vaknade för jag hade gärna hört hur många poäng vi hade fått av domarna.
Ja, alltså jag är en människa som drömmer ofta och mycket. För det mesta roliga och knasiga saker, ganska sällan mardrömmar.
Jag brukar faktiskt tacka Gubben Gud för att jag också har händelserika nätter. Jag är nöjd då jag får kramar och kyssar i drömmarna, och att allt möjligt annat roligt händer då.
Vardagslunken kan ju vara nog så trist och slitande ibland – så tack för att jag har ett spännande liv om nätterna 😀 ❤

Har haft en intervju i dag, varit på apoteket och köpt diverse medikamenter och från affären köpte jag ett härligt bröd med tranbär i.
Solen lyser från en klarblå himmel, det är fredag, jag ska på massage och har lite lugnare arbetsdag.
Hoppas ni alla som läser min blogg mår bra och kanske rentav också har ett härligt rikt nattliv 😀
I dag har jag fått styrka
… av tre bra möten. Ibland behöver jag känna att det jag gör har betydelse och att jag får stöd av likasinnade.
Det här betyder inte att alla ska tycka lika om allt, eller vara överens med just mig. Men det är viktigt att tala öppet om allt och att diskussioner för oss framåt i olika processer.

Hittade på Steg för hälsas webbsajt några kloka tips att ta fasta vid.
- Ta avstånd från saker som inte ger dig harmoni. Du vill inte ha egoistiska personer eller falska intressen.
- Höj murarna mot folk som för med sig stormar under lugna dagar.
- Bygg murar mot personer som inte respekterar dig. Förlåt dem, men låt dem gå.
Hur galet som helst, del 51
Det här är ett hus byggt av kasserade böcker. Vi fick inneluftsproblem även i biblioteket. Många böcker donerades till människor som vågade ta hem dem, de som blev kvar gick olika andra öden till mötes.
En del blev en installation utanför Galleri Theodor på Mariegatan. Ett konstverk, ett slags monument, över det som hände. Nu får huset stå där så länge som böckerna klarar väder och vind. Förr eller senare drabbas huset av problem, så som också före detta bibban gjorde.
Lovisabyggnader, Generalshagens skola
I den här skolan gick jag som barn. Den var en folkskola då. Efter det blev det för min del mellanskola och sedan tre år i gymnasiet.
Skolreformerna har varit många genom åren. Faktiskt så många att jag inte riktigt minns hur det var… jag tycker att jag gick fyra år i folkskolan och sedan fem år mellanskolan. Men folkskolan hade sex klasser, så man kunde också välja 6+3 i stället för 4+5. Det fanns något som kallades ”Meddis” då jag var ung, det var väl medborgarskola man valde om man tog 6+3 alternativet?
Senare började skolorna kallas lågstadium och högstadium. Kombinationen kanske heter grundskola fortfarande? Nä, nu börjar jag känna mig helt råddig 😀
Hur som helst. Jag tror att många av oss som är i medelåldern i dag har massor av minnen från den här skolan. Och nya minnen skapas varje dag eftersom skolan, som numera heter Generalshagens skola, har funnits i många årtionden. Jag har försökt luska ut när skolan byggdes men inte hittat den informationen.
Fler vintriga Lovisavyer
Världen på en del av de här bilderna ser nästan svartvit ut. Men några färger skymtar här och där i form av hus och bilar.

Men det som ögat ser, allt det sagolikt vackra, är inte lika lätt att fånga på bild 🙂



Som ni ser har jag varit ute en liten sväng i dag. En väninna skjutsade mig vänligen till bokföraren. Jag cyklar dit på våren och sommaren, men nu står cykeln i husets förråd.
I måndags fick jag problem med nätbanken. Jag är säker på att jag slog i användarkod och lösenord rätt, men det oaktat låste sig banken. Efter att jag stått i telefonkö en ganska lång stund fick jag veta att jag kan göra nytt försök på tisdag morgon.
Tisdagsmorgonen kom. Koderna funkade inte. Nytt samtal till banken. Jag skulle ha fått vänta ytterligare ett dygn för att få i gång nätbanken, men nu råkade bankkontoret i Lovisa vara öppet. Där på Aktia var kundtjänsten vänlig och nu är problemet löst.
Hur det överhuvudtaget hade uppstått vet ingen. Jag hörde om andra som samma dag hade haft liknande problem.
Det här fick mig att tänka på hur ofta jag behöver mina nätbankskoder. Det är inte enbart då jag betalar fakturor utan också då identifiering krävs i massor av olika sammanhang.
Det digitala i all ära, men visst lever vi i en sårbar värld.
Vintriga lovisavyer

Det har snöat nästan hela dagen i dag. Inte så att de har vräkt ner, men det blev lite halt och svårframkomligt för en fotgängare på vissa ställen. Sagolikt vackert var det ändå överallt där det finns träd.


Har haft ganska fullt upp med tidningsjobb som vanligt. Träffade också en av våra nya frilansare. Det är roligt då de är aktiva och har egna idéer som de vill diskutera. Samtliga vill gärna ha textrespons då jag hinner med sådan, de förstår också att förhandsplanering behövs och att givna textlängder utgör normala rutiner på en redaktion.
Att hålla deadlines eller att meddela om en artikel inte blir av är också viktiga saker som alla de nya medarbetarna är underförstådda med.
Tacksam för att många vill vara med och producera Nya Östis ❤
Ordningen återställd
Nu känns det som att arbetet med pusslet kommer att löpa bättre.
Jag hade mätt fel. Bordet är över en meter brett på kortsidan, så jag kan lägga pusslet på det led jag gjort innan!
Jag som trodde att det inte gick, och då blev belysningen fel, hur jag än vände mig och flyttade lampan. Men NU känns det rätt ❤





