När man vill mycket, men inte orkar

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Jag har ju förmånen att jobba hemifrån. Vilket kanske i vissa fall också betyder att jag inte kan låta bli att jobba, fastän jag borde vila. Datorn finns ju så nära…

Nu kan det ju nästan verka som om jag inte alls var engagerad i fallet med den irakiska familjen som är utvisningshotad. Både tv, radio och massor av tidningar har tagit upp fallet, och det har förstås Nya Östis också gjort.

I morgon arrangeras en stor demonstration på torget i Lovisa. Syftet med den är bland annat att få till stånd en mer rättvis flyktingpolitik.

Jag vill gärna vara med där, för jag tror att det kommer att bli en bra demonstration med massor av folk på torget. Plakat har snickrats i flera dagar nu och engagemanget är stort över bred front. Det är inte enbart Lovisabor som kommer – det kan hända att trängseln blir större än på en rockkonsert.

Kort sagt handlar det om att familjen som består av nio personer, av vilka sju är barn och tre av dem är födda i Finland, har förhörts dels per telefon, dels med hjälp av Google Translate… SÅ mycket har gått fel, och därför borde förhören tas om och beslutet omprövas.

Få se ändå om jag orkar / vågar ta mig ut. Det är fortfarande jättekallt ute och jag är inte frisk.

Att du ORKAR vara positiv

~ Carita Liljendahl ~ 43 kommentarer

… kan jag få höra ibland. Det finns människor som tycker att jag skulle vinna på att vara negativ. De talar om den hälsosamma effekt det lär ska ha att låta negativa känslor komma ut.

Och det är helt sant. Allt det svåra, negativa, arga och tunga man eventuellt bär inom sig – det SKA ut. Men man har ju rätten att välja i vilka forum man låter ilskan pysa ut.

Många häver ur sig ilska på sociala medier och tycker det är en bra plats där man kan kritisera andra. Man gör det för det mesta i sitt eget namn, men inte ansikte mot ansikte med dem man kritiserar.

Jag väljer, för min egen skull, att alltid åtminstone försöka se det positiva. Jag mår själv bättre då. Jag vill också uppmuntra andra, säga snälla saker, stötta och finnas till. Till och med fastän det i enstaka fall lett till att jag fått skit i nacken. Välmenande personer är lätta att utnyttja, att frysa ut och att förtala – det är sällan snälla personer ryter ifrån.

En gång skapade jag en grupp på Facebook. Då jag slutade med verksamheten inom gruppen bad andra personer mig om att ge över administrationsrättigheterna till dem. Jag tvekade men gick sedan ändå med på det. Så fort som jag hade gett rättigheterna ifrån mig blev jag blockerad och kunde inte längre delta i diskussioner eller gilla inlägg där. Flera år efter att det här hände fick jag en fråga, ”varför skriver du eller gillar du inte längre något där?”

Samma gällde några personers inlägg som jag förut hade gillat och uppmuntrat. Personerna hade blockerat mig för att de tyckte att jag var ”äckligt positiv” och nu skulle jag få stå där med mitt ”så kallade stora hjärta”. Jag skulle inte tro att jag hade några vänner…

Alla kommentarer, privata mejl och Messenger-meddelanden har jag förstås sparat, om jag någon gång skulle behöva bevisa att den här formen av trakasserier förekommit.
Men för det mesta försöker jag intala mig själv att ställa mig ovanför den här formen av utstuderad vuxenmobbning.

Första hjälpen

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

… som jag hoppas ska räcka ser ut så här.

Halstabletter, näsdukar, vitaminer, varmt att dricka, värkmedicin.

Ensamföretagaren kör med det här några dagar i en from förhoppning om att det ska hjälpa.

Hon blir i och för sig förskräckt då hon ser att utetemperaturen är -23 då hon vaknar och ännu kring tolvtiden på dagen -19. Hon måste ut en sväng till affären och för att sköta ett fotouppdrag. Så länge hon inte har feber jobbar hon, men blir det värre än så här måste också ensamföretagaren ge sig.

Hon ångrar ändå inte sitt val, att vara sin egen herre – eller tydligare sagt, sin egen kvinna 🙂 Det finns så många fördelar med frilansjobbet som väger upp, att få välja själv vad man gör är en av de bästa.

Därför har ensamföretagaren bestämt sig för att avstå från vissa uppdrag och koncentrerar sig på tre. Hon slutar splittra sig, inser sina begränsningar.

Bara hon står ut till påsk. DÅ är det tänkt att hon ska kunna vara ledig.

Men hon vet också att kroppen reagerar när det blir för mycket. Under helgen jobbade hon hårt, och då hon tänkte att NU får hon pusta ut lite grann – då drabbades hon av dunderförkylning.

Veckans ord – VIT

~ Carita Liljendahl ~ 53 kommentarer

Jag kom inte undan förkylningen som jag förstått att många andra har drabbats av. Vaknade på natten av att jag hade lite ont i halsen, det var svårt att somna om då det stundvis också började rinna från näsan.

Ute var det åttatiden i morse -21 grader, så jag är tacksam för att en kollega kunde ta hand om ett fotouppdrag jag hade tänkt göra på eftermiddagen.

Tillsvidare får jag snyta mig i toapapper. Ska försöka komma iväg till affären senare i dag för att köpa näsdukar och kakaopulver som går att lösa upp i varmt vatten utan att mjölk behövs.

Fler bidrag i fotoutmaningen finns på Sannas blogg!

Det här var nytt för mig

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

… och höll på att glömma bort att berätta om det.
Nu då videoklippen är ute kan jag ju marknadsföra dem, tror inte lokala telebolaget misstycker 🙂

Alltså jag har gjort de svenska textningarna, första gången som jag fått ett sådant jobb – att jag ska lyssna på ett band, se en video och försöka höra vad dom säger, och sedan skriva ner det så tydligt som möjligt. Kul!

Glad måndag! 26-02-2018

~ Carita Liljendahl ~ 27 kommentarer

Sista måndagen i februari! Vi rusar mot våren! Och kan vara så här glada som Inge Lööks gummor.
Den internationellt kända konstnären bor i Lovisa, och det här är ett av de kort jag skickat utomlands inom postcrossingen. Vykort med hennes motiv blir ofta gillade (förses med ett hjärta) av mottagaren i postcrossingen.

Andra pusslet klart

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Om jag minns rätt började jag pussla den sjätte februari och i går kväll blev jag klar – tadaaa!

En bit var försvunnen. Men jag visste att jag i sorteringsskedet hade tappat en bit på min lurviga gråvita matta… jag letade och letade just den dagen, men hittade inte biten. Varje gång jag dammsög mattan var jag noga med att inte suga in en pusselbit 😀

I morse gick jag ner på knä vid soffan och tänkte att om biten finns någonstans är det här. Och ser man på! Där låg den och smålog åt mig.
Morgongymnastiken avklarad!
Och jag blev åter förvissad om att det ibland kan ta tid att hitta en viss bit, eller att lägga den på rätt led – lite såsom det är i livet.

Därför är det tålamod som gäller. Sov över saken en natt, och sedan brukar problemen lösas, pusselbitarna hittas!

Skyltsöndag, den 25 februari 2018

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Det här är några av de roligaste skyltarna jag haft möjlighet att lägga ut på länge. Jag får tacka en frilanskollega och mångårig vän för det. Hon gav mig tillstånd att sätta ut bilderna.
De är SÅ fina de här skyltarna som fanns ute i terrängen där barn fick lära sig skidteknik förra veckan.

Det blir ju liten lektion i finska här också. Foto: Irmeli Thomasson

Förvaltare av Skyltsöndag är bloggaren BP, som skriver om allt möjligt mellan himmel och jord.