Att fasta, städa, välja, reflektera

Jag brukar alla vardagar lyssna på programmet Andrum i radion. Den ger för det mesta fina visdomsord att tänka på längs dagen. I dag handlade det om fastetiden, som också kan innebära att vi tänker på allt onödigt vi omger oss med.

En symbolbild för avskalat, och naturen som läker – ger krafter.

Vissa dagar känner jag ett märkligt illamående. Det är inte fysiskt och beror således inte på för mycket eller för lite mat och dryck, eller på förkylningen.

Jag har insett att jag påverkas av andras illamående på sociala medier och väljer därför nu aktivt bort den delen. Jag kunde gå ut ur till exempel Facebook om det inte var för journalistjobbet. Vi länkar våra nyheter bland annat där och får nyhetstips den vägen.
Men jag slutar med att läsa de negativa trådarna där allt från rasism till annat hat och illamående florerar.

I Andrum talade Christer Romberg också om alla onödiga prylar vi omger oss med. Jag har städat bort mycket sånt under snart fyra års tid och jag kommer dagligen att se över vilka saker jag behöver och vilka jag inte behöver. Detsamma gäller vänkretsen. I den mån det är möjligt vill jag helst umgås med människor som sprider kärlek och energi.

Nedmontering

Andra pusslet på 1000 bitar som jag monterar ner inom ett par månader.
Det kändes helt okay. Väninnan som lånade mig pusslet ska få det tillbaka.

Pussel är så symboliskt. På något sätt som själva livet.
Man letar efter de rätta bitarna. Suckar och stönar då man inte hittar dem genast. Ger upp – och hittar dem följande dag.
Det gäller alltså att ha tålamod. Vissa lösningar går inte att forcera fram.

Sedan kan man plocka isär allt. Det var ju bara ett pussel.
Också ett livspussel går att söndra. För någon gör det ont då alla bitar splittras. För någon annan är det en lättnad.
Det finns nästan alltid någon som tar sig an de lösa bitarna och bygger ihop pusslet igen.

På två-års kalas

Vårt kundservicekontor Lovinfo firade sina två verksamhetsår idag och bjöd invånarna på kaffe, bulle och saft.

Det var ett av mina jobbuppdrag i dag, att skriva en liten artikel om hur åren varit och vad som komma ska.

Staden delade ut en del prylar, bland dem en tygkasse som kommer väl till pass då jag handlar i affären. Om jag minns att ta med den vill säga, för annars blir det ofta så att jag köper en plastkasse…

Pigg färg, nu kan man inte säga att jag går runt i bara svart.

Har också annars haft galet mycket jobb i dag. Tidningen Nya Östis kommer ut i morgon och ibland har saker och ting en tendens att hopa sig. Nyhetstipsen rasslar in, vilket bara är bra, och det gäller att koordinera att allt blir gjort och att det också får plats på sidorna.

Vi har haft soligt men ganska kallt väder ett par veckor nu. Jag följer med intresse med hur solen tar sig in i min bostad. Varje dag blir någon minut längre, solen står allt högre på himlen. Få se om den något tag når min balkong!

Tog kanske i lite för mycket…

… för nu är jag ganska trött. Man tror att man har återhämtat sig och att energi finns, men på kvällen är man sedan som en trasa. Att man inte lärt sig nåt på femtio år 😀

På väg hem från ett möte. Nästan ljust ute ännu klockan 18.30.

Vinden var bitande kall i dag. Gjorde några ärenden på stan tidigare på dan och tänkte att -6 grader inte lät så farligt. Men då visste jag inte att det blåste en hel del…
Mer snö har också utlovats till torsdag, så vi slipper inte vintern riktigt än… men snart?

Hade ett möte på kvällen, och det är en av flera uppgifter jag måste avstå från efter den här våren. Föreningsaktivitet är väldigt givande, men sekreterarens jobb kräver så pass mycket tid att jag varken orkar eller hinner mer.

Allt har sin tid och jag försöker prioritera så rätt jag kan.

Han kläcktes ur ägget…

… och ser tämligen förvånad ut.
För att han har landat i Finland, fastän han egentligen är svensk av dräkten att döma 😀

Figuren ser frågande ut – är det här jag ska bo?

Hur som helst. Det är åter den tiden på året då jag lockas att köpa påskägg. Bara för att de har bilder av Muminfamiljen på omslaget. Jag är egentligen inte alls intresserad av chokladen, utan mest nyfiken på överraskningen som finns inuti ägget 🙂

Månadsbilden, mars 2018

Snart, snart har jag pelargoner på balkongen! Det här är mars månads bild från Minna L. Immonens kalender.

Nätterna är fortfarande kalla, runt -20 på sina håll.
Men solen värmer på dagen, och vi har faktiskt haft sol i snart två veckor!
Då går vi upp till -7 grader och det är helt ok.

Tankarna på inredning av balkongen kommer allt oftare.
Krafterna efter förkylningen verkar också komma tillbaka, bit för bit.

Planerar också nu en minisemester. Kollar finanserna, att allt ska räcka till för nödvändiga utgifter som hyra, företagarpensionsförsäkring, andra försäkringar, mobilen, datorförbindelsen, elektriciteten, alla skatter jag bör betala…

Jag TROR att jag kan åka iväg på en liten tripp kring påsk!

Glad måndag! 05-03-2018

En detaljstudie från månadskalendern.

Jag känner mig riktigt lite bättre i dag då jag kunde sova åtta timmar i natt, utan att avbrytas av hosta. Men sega förkylningar verkar det vara. Själv har jag varit sjuk bara en vecka, men jag har hört många säga att då man tror att man är av med eländet kommer det tillbaka.
Så jag ropar inte hej eftersom jag inte är över bäcken än.

Hos Anki hittar du ett ljuvligt kort med Muminmotiv och fina blommor.
Fina vikingasmycken hos Tomtan!
Hönan Doris underhåller hos Geddfish!
Hos BP finns ett färgglatt tak och roliga pinnar.

Skyltsöndag, den 4 mars 2018

Det här fotot tycker jag själv att Lovisa stad kunde använda i sin marknadsföring 🙂

I går lördag fylldes Lovisa torg av människor som vill tro på en bättre framtid, inte minst med tanke på flyktingpolitiken i vårt land. På plats fanns toppolitiker, allt från partiordföranden på riksnivå till stadsfullmäktiges ordförande. Solen sken, människor sjöng och höll tal. I samförstånd.
De som tycker att Finland bör fortsätta med sin hårda flyktingpolitik har uttalat sig bland annat via social media, ofta anonymt, men de fanns inte på plats på Lovisa torg.

Mycket medmänsklighet visades på torget i Lovisa i lördags.
Jag fortsätter vara otroligt stolt över att vara Lovisabo ❤

Och förresten jo… höll på att glömma… Skyltsöndag förvaltas av bloggaren BP!

Mycket kärlek i Lovisa i dag!

Demonstrationen om en rättvisare flyktingpolitik lockade hundratals deltagare till torget.
Här bland andra, min vän Dimi och hennes dotter.

Bara en bråkdel av alla som var på plats.

Jag har sparat några av skyltarna till i morgon då det är Skyltsöndag 🙂

Men jag säger som stadsfullmäktiges ordförande Otto Andersson, under veckan som har gått har det känts extra fint att vara Lovisabo ❤ Budskapet om kärlek och fred har verkligen spridits över bred front. Utvisningen av den irakiska familjen har stoppats, åtminstone tillfälligt. Folk öppnar sina plånböcker för att hjälpa till, men framför allt öppnar så otroligt många sina hjärtan.

Lagar ska följas, men det måste finnas rättvisa. Framför allt måste förhören med flyktingar göras på rätt sätt. Tolkarna ska vara kunniga, inte bara några som försöker tjäna pengar på sina jobb, och som sänder i värsta fall använder Google Translate och struntar i hur det går för flyktingarna…

Ett halvt år har gått!

Det slog mig nyss att jag har bott ett halvt år på den här adressen. Tiden går fort!
Jag skulle vilja börja inreda balkongen, och få ordning på en del andra saker här och där i bostaden. Men just nu finns inte den fysiska orken då förkylningen tar alla mina krafter. En del jobbuppdrag måste också skötas, så jag får lov att prioritera.

Tids nog orkar jag kanske städa och planera igen.
Ser fram emot första våren och sommaren här ❤
Trivs så väldigt bra.

… och förresten, jag fick en Krya-på-dig godiskanin av min syster ❤
Nu kan det ju bara börja peka uppåt igen!