Flera klokord från bok

~ Carita Liljendahl ~ 11 kommentarer

Egentligen är hela den där boken ”Din egen väg” som jag berättade om häromdagen fylld av visdomar, men jag kan ju inte knattra ner allt här 🙂

Vill ändå dela med mig av vissa meningar. I kapitlet ”Den stora utmaningen” finns frågor att besvara. Vissa känns lätta, andra lite svårare. Och då man ska ge fem svar på alla, för att kunna rangordna dem och jämföra listorna med varandra blir det väldigt intressant.

En julros utanför en blomsteraffär i staden får agera symbolbild för det här inlägget.

Frågorna gäller bland annat vad du ser fram emot då du vaknar på morgonen, vad väcker din entusiasm? Vad skulle du göra om du visste att du bara har ett år kvar att leva? Vad är du bra på, vad tycker du om att göra, vad behöver världen mest?

Det här var bara ett axplock bland frågorna. I grunden handlar allt om att ha ett kärleksfullt förhållande till sig själv. Stå ut med dina begränsningar, gläds åt de gåvor du har. Dölj inte dina sprickor, skäms inte för det du inte kan. Vi är alla kantstötta, men vi har ändå alla något att ge världen.

 

Så har det då hänt…

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

… jag har suttit sönder en stol! 😀
Det var ganska lätt att skämta om saken direkt då det hade hänt.
Händelsen är ju lite pinsam, så där som om man drattar på ändan i halkan… man reser sig snabbt, borstar eventuell snö bort från kläderna och hoppas att ingen såg det som hände. Man känner att det ömmar lite här och där men inspekterar skadorna först hemma. Om man nu inte råkar bryta armen eller slå huvet så illa att man förlorar medvetandet på platsen…

Fick inte ens till en skarp bild 🙂 … men en bild ville jag ändå ha.

Jag kan erkänna att det verkligen kändes då jag drattade i golvet. Man räknar ju liksom inte med att en stol ska gå i bitar då man sätter sig på den, särskilt som den ser helt vanlig och stabil ut.

Nu tror jag att jag klarade mig med ett stort blåmärke på insidan av höger överarm. Och folk runtomkring mig skrattade inte. De var bekymrade och undrade om jag skadade mig.

Själv skämtade jag bort det. ”Kanske jag inte ska äta av den där chokladkakan som bjuds… alltså, jag satt du faktiskt nyss sönder en stol…”

Men jag åt en bit kaka ändå. Den tröstade ju mitt i eländet 😀

Pressinfots mycket delikata chokladkaka!

Kloka ord och gåva som värmde

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Jag har ett par böcker som jag läser långsamt just nu. ”Brev från Tove Jansson” och ”Din egen väg” av  Patricia Tudor-Sandahl. Den sistnämnda är en verklig skatt med många kloka ord. Jag har fått låna den av en väninna, och jag läser ett eller två kapitel per dag, så att orden får tid att sjunka in.

Här står bland annat om den vanliga dagen, att vi inte ska förakta den. För en helt vanlig dag är något som väldigt många drömmer om att få ha. Är du sjuk, drabbad av krig, är du utan ett hem, lever du i misär eller ensamhet, har du tvingats ta avsked av någon… då är det för det mesta den högst vanliga dagen du längtar till.

Tack till Martina för att du hämtade in den här boken i mitt liv ❤

Och så blev jag glatt överraskad av posten i dag också. Jag fick en JULKLAPP, i så här god tid. Armbandet är en Frälsarkrans och jag gillar dess tyngd. Varje pärla har sin betydelse och var och en bestämmer själv hur hon eller han vill använda dem. Råd kom i ett följebrev, men kransen är också kravlös.

Tack Anna, tänk att våra vägar korsades!

Novemberbilden

~ Carita Liljendahl ~ 13 kommentarer

När jag fick den här kalendern i julklapp av min syster bläddrade jag genom den och tyckte genast om alla bilderna. Konstnären Minna L Immonen är fenomenal på att fånga stämningar, och hur svårt är inte det då man ska beskriva en hel månad.

Något mittemellan höst och vinter, halsdukar behövs, värme likaså. Och familj ❤ Ibland slår det imma på rutorna, här finns allt.

Och sedan där här med att tillåta sig vila. Att krypa in under ett varmt täcke. Kanske vända världen ryggen för en stund.

… och har man en katt, så trivs den också 🙂

 

Tisdagen i bilder

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Vissa dagar är bara som gjorda för att saker och ting ska gå som smort.
Dagar då man har energi så det blir över. Dagar då man orkar vara glad, bemöta alla med de leenden de förtjänar. Dagar då man klarar av att lyssna, ge och ta. Dagar då man träffar bara trevliga och glada människor.

Men det kan ju inte alltid vara så. För hur skulle vi då uppskatta just de här välsignade dagarna?

Jag försöker styra mina dagar så att jag bara gör det som känns bra för mig själv. Bara träffa människor som jag vet att jag har massor gemensamt med, människor som känner mig på djupet, som är snälla och glada – såsom jag själv vill vara. Behandla andra såsom du vill att de ska behandla dig.

Men som sagt. Alla dagar är inte sådana dagar.
Men den här tisdagen var en bra dag. Som här återges i bilder 🙂 ❤

En stubbe som jag inte visste fanns men som ligger hundra meter från mitt hem. Jag är på väg till ett fotouppdrag då jag får syn på den.
Ett blomsterarrangemang utanför en affär, där jag hade en intervju.
Efter intervjun hade jag ett möte på Hotel Degerby. Interiör sett genom mitt vinglas 🙂
Från mötet bar det av till affären. Där har julen redan tagit sin plats.
Jag har flera gånger tänkt att jag måste ta en bild av hela församlingsgården och dess gårdsbyggnader. Nu blev det äntligen gjort i skymningen, och lite snöhögar kom på köpet.
Och i affären kunde jag inte låta bli att köpa dessa små rågbrödshjärtan ❤ Njöt av ett direkt då jag kom hem. Vad vore livet utan bröd och vin? 😉 Bara fisken saknas, skulle Jesus säga.

Kontraster

~ Carita Liljendahl ~ 29 kommentarer

Är det höst eller vinter? Eller både och?
Vi har haft en snål och kall vind i dag. Några snöflingor dalade ner.
Så här ska det fortsätta några dagar, och det är väl typiskt för årstiden.

Till helgen talas det om +10 grader. Den som lever får se!

Löv kvar på buskarna och en snöhög på torget 😀

Veckan fick en rivstart i går med mycket jobb efter två lediga dagar.
I dag översättningar, texter till Nya Östis, mejl, förberedelser för en jultidning, sista texterna till boken jag hjälpt en förening med… mycket på G.

Och resten av veckan ser lika fullbokad ut. Men där finns även en träff med en väninna + mat inritat en kväll. Och på söndag har jag tänkt vara ledig. Skriver det med stora bokstäver i min kalender 😀

Glad måndag! 30-10-2017

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Så var det dags igen. Att önska glad måndag! Och det för sista gången i oktober 2017.

Den här bilden är en del av en vägg på bokmässan där Inge Lööks vykort, bland annat av de gamla härliga gummorna, fanns till salu.

Inge Löök bor och jobbar bland annat i Lovisa. Numera kan man säga att hon är känd över hela världen. Åtminstone har jag i postcrossingen hittat många som önskar få kort med motiv av Inge Löök. Då har det varit roligt att kunna sända iväg ett sådant och också skriva att jag personligen träffat henne 🙂

Om även du är med i Glad måndag – låt mig få veta! Då länkar jag här till din blogg.

En glad gul filur hittar vi hos Tomtan!
Anki visar hur man kan skoja till det vid en returstation!
Humoristiskt och lite annorlunda hos Kajsalisa!
Bland annat blå himmel och en snygg fika hos BP!