… var alla de bitar som jag har kvar, sorterade på brickor, i små lådor, på tallrikar… med vattendrag, berg, klippor, skog, djur och annat roligt smått ska få plats?
Alla lösa bitar syns inte på långt och när på bilden 😀
Varsågoda, en lektion i finska igen.
Poro = ren.
Kalakukko = har inget svenskt namn såvitt jag vet, men det är ett bröd som man bakat in fisk i.
Skylten togs på februarimarknaden i Lovisa.
Fler skyltar och länkar till andra skyltare finns hos Konst eller konstigt!
Alla hjärtans dag som också kallas vändagen i Finland firades i onsdags.
Men i vårt hus var vi ett gäng damer som firade den i dag hemma hos min fina, glada granne Ritva. Vi sjöng och skrattade, åt paj och drack kaffe, och en av damerna i huset hade bakat en chokladtårta – tack för den!
Då jag har bott på många olika ställen har jag erfarenheter av störande grannar. Då menar jag inte att någon spelar musik eller har teven på lite extra hög volym, att barn skriker eller att hundar skäller. Nej, sådana ljud hör till en normal vardag i ett våningshus, så länge det inte är frågan om ihållande oljud om natten.
Men att höra hur grannar slåss, skriker, söndrar saker, eller att veta att skuldindrivare när som helst kan banka på hos grannen… det skapar stor otrygghet.
Så därför är vi väldigt glada åt läget i vårt hus just nu. Trevliga människor som alla hälsar på varandra och ger sig tid att byta några ord då man ses i trappan eller på gården.
När jag kom tillbaka till min lägenhet föll eftermiddagssolen in genom fönstret i köket och bildade så här fina skuggor och vackert ljus på mina tapeter i vardagsrummet.
Ja, och så fick jag faktiskt en namnsdagsgåva av Ritva och gänget, och i morse några meddelanden via Whatsapp. Försöker själv komma ihåg vänners namnsdagar, men erkänner att jag inte är så bra på det.
Ha en skön lördagskväll!
(ps. kuriosa… i finska kalendern är det Väinö som har namnsdag, men i den finlandssvenska Carita … så jag fick en hälsning av en väninna som skrev ”hyvää nimpparipäivää Väinö! 😀 – glad namnsdag Väinö )
I serien av Lovisabyggnader, som jag troligen visat förr 😀 … kommer här daghemmet Villekulla som ligger centralt i Lovisa.
Man kan ju alltid fotografera från nya vinklar.
Och visst är det härligt att ett så här gammalt hus bevarats.
Här gick också lilla Carita i lekskola, som det hette på den tiden, i mitten av 1960-talet.
… lade sig likt en sten i magen. Frasig, tunn, rucola, mozzarella, tomat, parmaskinka.
Nam nam och sedan mousserat vin som efterrätt.
Enda sättet att koppla av, om jag inte gör det med pussel, är att gå ut och äta, träffa goda vänner för umgänge under en timme eller två.
Då bryr jag mig inte på samma sätt om alla aviseringar som kommer in via smarttelefonen. Är jag hemma går jag automatiskt som en robot till datorn för att åtgärda allt.
Jag tror att jag börjar hitta rytmen i mitt liv som företagare 🙂
Våren har inte kommit ännu.
Sommaren är inte här.
Så vem tänker på hösten?
Jo, jag kan se fram emot den nu också då vi åker på Nya Östis läsarresa till Cadiz i Spanien i början av oktober.
Verkar vara en magisk plats, denna sjöstad.
Ser också fram emot att få besöka Gibraltar!
Jag vet inte hur långt det här BÄR.
Och lite fantasilöst är det, men jag har ändå blivit modigare då det gäller att fotografera i affärer 😀
Så varsågoda, röda BÄR i en disk i affären där jag för det mesta handlar.
Fler bilder med temat BÄR för vecka 7 hos Sanna.
Tycker att den här bilden andas frid.
Tog den i går då jag egentligen hastade till fullmäktigemötet, som var ett jobbuppdrag.
Nu försöker jag få lite frid med pussel och teve. Åtminstone i kväll 🙂
Gäller att passa på att få ut arkivbilderna innan snön smälter bort.
Fast å andra sidan, vintern lär nog inte vara förbi riktigt än.
De här bilderna tog jag i lördags då företagare på Alexandersgatan hade fastlagsjippo.
I det gula huset finns bland annat kafeterian Runda Munken. I gamla apotekshuset (dit trapporna leder) finns en lyxig våning som bland annat fungerar som ett slags ”hotellsvit”. I källarvåningen ligger hantverksboden Rouva Hulda Huoleton och huset inhyser också ett försäkringsbolag.
Förmiddagen har gått till översättningsjobb.
Sedan blir det mötesförberedelser, men i kväll och halva morgondagen ska jag ta det lugnt. Veckorytmen är oftast ”hektiska måndagar, tisdagar, onsdagar” – sedan kanske lite lugnare då tidningen kommit ut.
… måhända vara ett kommersiellt jippo på sina håll.
Men det värmer ändå att få kort på posten.
Roligt var det också då jag förra veckan besökte Lappträsk.
Mer om det kan du läsa här, och ännu mer i papperstidningen Nya Östis torsdagen den 15 februari. Kajtsu hade födelsedag och av mig fick han i god tid en gåva också med tanke på Alla hjärtans dag 🙂
Jag har hunnit vara på barnkonsert i morse och det var hur roligt som helst. Samtidigt som jag gör mina jobb passar jag på att ta andra foton som kan användas i annat sammanhang, till exempel på bloggen – då slår jag så att säga två flugor i en smäll under den här månaden då jag av olika anledningar haft mycket att stå i med.
