Oj, hoppas jag hinner med i Veckans Ord hos Gems Weekly fastän jag skriver så här pass sent som på lördagskväll!
Jag har faktiskt aldrig mycket saker i väskan. Kameran, som inte syns på bild för att jag tog fotot med den, är ofta med. Pengar, smarttelefon, läppcerat, penna, anteckningsblock.
Jag tycker inte om oreda, röra … allra minst i min väska 🙂
Men också en träff med härliga väninnor! Tacksam för de relationer jag har, viktigt att odla dem ❤
Fina gåvor fick jag också av Marina & Martina.
Tack för vänskapen – tack för spontant skratt och allt sådant där som man kan säga och göra endast då man känner varann utan och innan 😀
De här lediga dagarna har gjort mig gott! Två dagar känns som en härlig liten evighet. Bokmässa ena dagen, fest för ett par vänner den andra.
Jag tror att jag med tiden lär mig att inbokade lediga dagar då och då verkligen gör susen. I morgon orkar jag åter jobba, med helt ny energi! – – – För man får ju en timme extra på grund av återgång till normaltid.
Tack till stadens biblioteksanställda som arrangerade en resa till bokmässan i Helsingfors!
Fredag var en bra och ganska lugn dag där, en massa skolelever fanns på plats, men på förmiddagen var det ingen trängsel på mat- och vinmässan som arrangeras samtidigt, för det är ju F-18 där.
Och så blev det en del glad-måndag-bilder och några skyltar förstås!
En enda bok köpte jag och den ska jag ha som långsam läsning under vinterkvällarna. En riktigt tjock bok men ganska liten stil och 479 sidor. ”Brev från Tove Jansson” heter den och jag fick den på rea för 10 euro 🙂
Ja, och så köpte jag lite choklad och några roliga vykort med Inge Lööks gamla gummor.
… med snö. Det hade jag inte trott att jag skulle säga 🙂
Mörkret sänker sig där ute vid halv sex på kvällen redan. Då tänder man levande ljus och mysbelysning inomhus.
Det är inte så vackert överallt. Eftersom temperaturen ligger vid nollan är det blask och brunt slask också, och ganska jobbigt att gå på vissa ställen eftersom knappt någon plogat nånstans. Cykeln fick således stå.
Här är jag på väg till ett möte vid 15-tiden.
I morgon ska jag åka till bokmässan i Helsingfors. Ser fram emot det!
Det är länge sedan jag var där. Nästan all lust att läsa böcker, och kreativiteten att skapa själv, försvann sommaren 2014. Men sakta återvänder livet på alla möjliga plan!
… föll natten mot torsdag eller i morse. Den har fortsatt falla sedan dess och nu är klockan nästan två på eftermiddagen.
Den här dagen har ändå fått en sorgkant, för många familjer, speciellt på finlandssvenskt håll. Fyra personer har omkommit, tre av dem beväringar vid Nylands Brigad i Raseborg… enligt de uppgifter vi har nu. Ett militärfordon krockade med ett tåg vid en övergång där det saknades varningsljus och bommar 😦
Jag har lyssnat mycket på nyheterna i radio i dag där extrasändningar satts in.
Nu ska vi alla vara försiktiga ute i trafiken, och även annars – alla dagar året om – bry oss om och ta hand om varandra.
De är ju rätt svårskötta, ibland, de här blommorna. En gång har jag fått en orkidé att blomma tre gånger, men övriga orkidéer har torkat bort.
Ja, det är ett långsamt letande efter feng shui här hemma. Väldigt många saker har ännu inte hittat sina platser.
Jag behöver en del nya möbler. Köksbord + två stolar önskar jag kunna skaffa före jul. Tv-bordet kan vänta.
Det har blåst som attan i dag. Ingen snö ännu då klockan är 16, men hinner komma till kvällen. Så det var bra att jag hann vandra genom de här lövhögarna i centrum.
Det var härligt när löven prasslade mellan fötterna. Lyssnade också till prasslet som uppstår då vinden jagar torra löv över asfalten.
Man får ju inte så ofta paket eller brev eller andra små överraskningar med posten i dag. Mest är det reklam och ibland någon faktura. De flesta fakturorna får jag via nätbanken dock. Och ja, då och då dimper det ner någon veckotidning.
Men i dag fick jag en överraskning, och en grej som jag hade beställt.
Bokmärket fick jag i samband med ett annat ärende vi skötte brevledes med Daniela. Tusen tack för den fina och personliga överraskningen!
Grejen bakom ugglan har det finska namnet Klipsutin. De finns i massor av former och färger. Vill du bekanta dig närmare med dem hittar du dem här. Jag fick syn på dem via en annons på Facebook. Tycker de är såväl vackra smycken som praktiska prylar. Jag har flera plagg som jag behöver knipa ihop på olika sätt, och det är där Klipsutin fyller sin funktion.
Trevligt var det också med en handskriven hälsning av företagaren som tillverkar spännena.
Ett varmt tack för din beställning Carita, önskar dig en vacker höst!
Man har hotat med att första snön faller i södra Finland natten mot torsdag.
Inte mycket man kan göra för att hindra det 🙂
Men man kan drömma sig tillbaka till början av september i Corfu. Och varmare temperaturer kanske vi får här hemmavid också om ett halvår.
Tiden går fort, det har jag sagt och skrivit innan. Nästa vecka börjar se fullbokad ut då det gäller företagsjobb. Och nu har jag faktiskt fått ett par nya riktigt spännande uppdrag också. Jag berättar om dem sedan då de har rotts i hamn.
Mina tankar är mina böner, och jag litar på att livet bär mig ❤
… att jag för det mesta öppnar korken och sniffar på duschkrämer, sköljmedel och dylikt innan jag köper sådana jag inte använt förr.
Det här beror på att jag är extremt doftkänslig. Doften får inte vara för stark – och den får till exempel inte innehålla kokos eller vanilj.
Då mitt favoritmärke inte fanns i affären i dag, öppnade jag korken till en annan. Tryckte lätt på burken, det brukar funka då lite luft pyser ut.
Men i dag skedde det som en gång också hände då jag doftade på sköljmedel. En liten plupp med kräm flög ut och landade på min näsa! Hade inga papper att torka mig på, men doften tillfredsställde och jag köpte förpackningen jag hade ”kladdat ner”. I kassan hoppades jag att jag inte hade en vit klump kvar under näsan, något som skulle ha påmint om snor – ej heller lödder som hade fått andra att misstänka att arga tanten fått rabies…
… ser ut på det här sättet numera.
Ett nytt bantningstips?
Man kanske inte ska klaga då det finns folk i världen som inte får bröd alls.
Och bröd anses ju så ohälsosamt.
Vilket osökt får min att tänka på allt som anses ohälsosamt i dag… grrr! Vi får ju inte äta nånting. Helst ska vi inte dricka något heller. Bara svälta och törsta och dö. Det blir billigast så.
Förlåt mig ironin och sarkasmen, men det här för mig också in på en fråga man ofta stöter på i enkäter, och även i dejtingsammanhang.
Alkoholanvändning. Svar: Aldrig, sällan eller regelbunden.
Aldrig, det är ju ett svar klart som korvspad.
Men sällan. Är det 1–2 gånger i året eller 1–2 gånger i veckan? Och vilka mängder talar vi om?
Jag brukar svara REGELBUNDEN, för jag tycker det är ärligast så. Sedan får de som vill veta mer ta reda på. Betyder det varje dag eller 1–2 gånger i veckan. Allt är så relativt. Även mängderna.
Hahaa! Tänk att denna ilska kunde utlösas av några håliga brödskivor 😀
Jag tror att jag åter kan börja kalla mig ”arga tanten”!
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 