Långt ifrån klar med allt – men tack vare min vän Dimi fick jag åter möbler flyttade. Vi konstaterade båda att det är svårt att be om hjälp av andra, och undrar varför det är så. Allt klarar man ju inte ensam!
Nu känns det som att jag kan lugnt med resten. En del möbler ska kanske bort, andra eventuellt ännu byta plats. Men nu får det ta tid. Nu känner jag att jag äntligen har landat. Över tre år krävdes, och såsom en annan väninna sa ”behåll inte en enda pryl som du inte gillar, som inte passar in, som du inte behöver”. Det är ett råd jag verkligen tar till mig. Visdomsord som jag länge har försökt anpassa mig till att leva efter.
