… både då det gäller att återgå till att skriva artiklar, men främst då det gäller att få ordning på torpet här hemma.
Alla bitar faller förstås ändå inte på plats i dag. Jag hoppas kunna vara någorlunda klar till jul. På sikt ska jag gå igenom varje låda, varje skåp – väga varje pryl i min hand, se över alla möbler, mattor, kläder. Målet för att nå mindfulness i hemmet med DET är satt till maj månad 2018.
Och så lite om mina taggiga vänner.
Det finns de som säger att kaktusar är svårskötta.
Här hos mig växer dom så det knakar.
Det enda som är svårt med dem är att plantera om… därför gör jag det ytterst sällan. Kanske det är orsaken till att de trivs.
När jag flyttade sa en av flyttkillarna att några kaktustaggar hade fastnat på honom. Jag frågade inte VAR på kroppen, utan konstaterade bara att jag inte kommer att fakturera för det 🙂
Vad fina dom är 🙂 Den enda kaktusen jag har förutom så kallade november kaktusar är väl en High Chaparral den är så tålig och växer också så att det knakar får ideligen klippa ner den eller ta bitar för att börja om den blir för stor annars och får då inte plats någon stans..
Ha en fin helg nu… Kram!!
Fint att du lyckats med High Chaparall! Jag hade en sådan en gång, men planterade om den och då dog den 😦
Kram!
Dina taggiga kompisar 😀 log lite, för jag associerade till andra kompisar, men så var nu inte fallet, du är rolig, du 😀 härlig!
Kram!
Ja, kaktusarna är mina vänner, de också 🙂
En del taggiga vänner har man kanske ävenså, men helst vill man ju inte sticka sig på en vän.
Heh – det blev småkomplicerat det här 🙂
Kram till dig – min icketaggiga vän ❤
Får kaktusarna plats i dina planer eller ska dom bort? Jag hade en period med kaktusintresse men när barnen blev större vågade jag inteha dom i fall skulle sticka sig på taggarna
Kaktusarna får absolut bo hos mig 🙂 Jag har väldigt svårt för att slänga bort sådant som lever och växter, alltså växter.
Fina kaktusar! Skulle gärna ha kaktusar själv, men har inte ngn bra plats för dem. Med hundar hemma, och med en stor, lurvig svans som alltid viftar, behöver kaktusarna vara utom räckhåll…
Ja, hahaa – det förstår jag 🙂
Men jag som inte har några djur kan ha kaktusar, sticker mig bara själv på dem!
Älskar kaktusar! De är dom enda ”växter” som överlever här hemma. Å min fingerkaktus som iofs är en ful sak har precis fått en otroligt vacker och hårig blomma. Kommer nog blogga om den snart när den är fullt utslagen.
Det inlägget ser jag fram emot!
Visst är kaktusar spännande – speciellt om de plötsligt blommar. Eller får små bebis-bollar som en av mina 🙂
Vilket mysigt kaktusgäng! Vad gäller ditt mål så kanske jag tar efter, men då måste jag sätta delmål, för varje rum eller utrymme.
Jättebra med delmål! Man ska inte ta för stora ”kakor” på en gång, då är det lätt att tappa stinget.
Man ska inte heller vara för sträng mot sig själv, bättre att vara barmhärtig 🙂
Älskar kaktusar….fick med mig alla när jag flyttade…och de trivs som fiskarna i vattnet!!! 😀 😀 😀
Hahaa – fastän kaktusar knappast vill simma så mycket. Men visst är dom härliga!
Kaktusar vill bo trångt och gärna ganska torrt. Den dagen jag inte har katter längre ska jag också skaffa kaktusar igen. Min mor fick en från min son när han var liten. Den överlevde 30 år och eftersom den blev så stor efter några år tog hon ett kaktusbarn och planterade den igen. Så 30 år och flera generationer gammal blev den. Bor hos min son igen. Hans bästa arv – säger han 😀
Så roligt att läsa om det arvet ❤
Fina kaktusar. Näe de borde inte vara så svåra eftersom de behöver sällan vatten😉skulle här då, haha… fast å andra sidan har jag faktiskt livet av en kaktus med. … fast fredskalla kan jag. De slokar vid törst och stiger upp då den fått vatten och är nöjd nån dag framöver 😉
Ja, man kan ju nog ta livet av en kaktus genom att övervattna 😀
Fredskalla har jag haft, men den dog efter ett tag…