Postcrossing

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Har skickat mina två första vykort i postcrossing. Är så pass ny där att jag ännu inte hunnit få ta emot mitt första kort. Men jag lovar berätta om det den dag det kommer!

Det här kortet for i väg till Storbritannien.
Det här kortet for i väg till Storbritannien.

Det finns många regler man ska följa för att postcrossingen ska fungera. Jag läste dem noga och finner dem alla relevanta och bra.

Några prestationskrav tycker jag ändå inte att man behöver ha. Mottagarna har sina önskemål om vilka kort de vill ha, men de ger ofta fler alternativ än ett. Skulle jag inte råka lyckas bemöta deras önskemål skickar jag ett kort som jag själv tycker är fint. Svårare än så är det inte.

I morgon har vi åter en ny vecka framför oss, med Glad måndag och Gemsofmylifes fotoutmaning. Dessutom har jag två intervjuer, och resten av veckan finns det något inbokat varje dag.
Ingen stress, men inget långtråkigt heller 🙂

Skyltsöndag, den 15 januari 2017

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer

Brukar nöja mig med att sätta ut en bild per skyltsöndag, men då jag har flera på lager från resan till Sverige i december matar jag ut två i dag 😀

Eftersom jag själv älskar växter känns den här skylten fin att lägga ut.
Eftersom jag själv älskar växter känns den här skylten fin att lägga ut.
Karaktäristisk skylt i Täby centrum.
Karaktäristisk skylt i Täby centrum.

BP förvaltar Skyltsöndag och hos henne hittar du länkar till andra bloggare som deltar i denna roliga veckogrej.

En glad gubbe!

~ Carita Liljendahl ~ 30 kommentarer

Den här vintern bestämde jag mig för att bygga en liten snögubbe.
Nu blev det äntligen av i samband med att jag hjälpte till att skotta snö på en gård.
Snön var inte helt medgörlig, det hade börjat frysa på lite och bildats ett tunt lager av is högst upp. Under var snön porös. Men det fanns ännu områden med blid snö och jag lyckades forma till en liten gubbe 🙂 Jag tycker han blev rar!

Glad lördag till er alla!
Glad lördag till er alla!

Känner föraningen av vår då det varit dripp och dropp. Det finns tulpaner i affären och jag köpte ett gult ljus.
Än är vi inte riktigt där, men våren lurar bakom hörnet och kommer än en gång att besegra Kung Bore.

Vi går sakta men säkert en ny vår till mötes.
Vi går sakta men säkert en ny vår till mötes.

Jag har vänner, ett socialt liv!

~ Carita Liljendahl ~ 44 kommentarer

Tillåt mig ironisera lite. Jag måste få skämta bort de dumheter som ett par, tre personer envisas med att skriva om mig. Det vill säga, de påstår att jag inte har några vänner, inget socialt liv och att jag är ensam.
Jag undrar varifrån folk får sina idéer om människor de inte känner särskilt bra? Kommentarerna säger ju mer om människan/surkarten som skriver dem, än de säger om mig.

Tyckte att Kristallina hade en så bra kommentar kring det (och många andra kloka saker skrevs också i sammanhanget). Man är väl inte ensam bara för att man är singel? Ensamhet i tvåsamheten är ju mycket värre.

Jag tycker också att den som skriver att man inte har något socialt liv om man bloggar är en riktig stofil! En person som lever i en förgången tid.

Varje dag ger jag i snitt en timme åt min blogg. Ibland blir det kanske två timmar, men inte två timmar på raken. Det beror på hur många inlägg jag skriver och hur många kommentarer jag får.

Huvudsaken är ju att jag tycker bloggandet är kul!

Men till saken. Jag har ett socialt liv, jag har massor av vänner som bryr sig och jag bryr mig om dem. I dag hade jag en väldigt givande stund med en av dem. En del riktigt djupa diskussioner och förtroenden.

En fikastund med en fin vän är underbar vardagslyx.
En fikastund med en fin vän är underbar vardagslyx.

Blått sken över Bistro

~ Carita Liljendahl ~ 24 kommentarer

I det här inlägget finns en bild från Bistro Cantor tagen våren 2014.
Den visar hur fasaden ser ut mot Saltbodtorg. I byggnaden finns en lunch- och á la carte-restaurang, i övre våningen en bostad. Det här huset var polisstation i filmen Ada och Glada.

Den här bilden tog jag natten mot söndagen. Vi hade med några Torsupportrar varit på Ölvin, en pub som ligger på samma gård som Bistro Cantor, och strax före midnatt när jag skulle promenera hem tyckte jag att belysningen av huset var så fin.

bistro_cantor
Bistro Cantor sedd från gården.

Snöyra

~ Carita Liljendahl ~ 28 kommentarer

För en gångs skull blev det som meteorologerna hade utlovat.
Blåst och runt minus fyra grader, snöfall och därmed snöyra.

Jag promenerade in mot centrum där jag hade några ärenden. Hade motvind och blev helt igensnöad 🙂

Plockade fram mobiltelefonen och tog bilder i all hast.

Folktomt på gatorna? Ja, antingen åkte alla bil eller var inomhus. Det här är Mariegatan mot syd.
Folktomt på gatorna? Ja, antingen åkte alla bil eller var inomhus. Det här är Mariegatan mot syd.
Mariegatan mot norr. Inte många personer i farten här heller :-)
Mariegatan mot norr. Inte många personer i farten här heller 🙂
Den berömda trängseln på Brandensteinsgatan utanför R-kiosken som många pratar om. Det var dit jag skulle för att köpa kuvert.
Den berömda trängseln på Brandensteinsgatan utanför R-kiosken som många pratar om. Det var dit jag skulle för att köpa kuvert.

 

Fina fönster, del 137

~ Carita Liljendahl ~ 22 kommentarer

Egentligen finns det tre F i den här bilden.
Fina frusna fönster.
Finns i nedre stan i Lovisa.

Här är det snöyra på gång. Och jag övar mig på att strunta i en person som tycker jag ska sluta med mina onödiga bloggar, för att ingen ändå bryr sig om vad jag gör. Personen tror att jag är jätteensam, men jag måste göra personen besviken och säga att just bloggarna gett mig ett väldigt rikt socialt liv och många nya vänner.
Det samma gäller förstås de jobb jag har som frilansjournalist 🙂

Fina frusna fönster.
Fina frusna fönster.

Man skriver så fingrarna blöder…

~ Carita Liljendahl ~ 23 kommentarer

… är ett uttryck som ibland används, åtminstone i Svenskfinland, då skribenter har mycket att göra, eller då deadlinen pockar på.

I går blev det där sanning för mig. På filmpremiären stack jag ner handen i väskan för att fiska upp kamera, penna och anteckningsblock. Då stack jag mig på något och blodet började droppa från fingret.

Bildbevis här 🙂

Handstilen lär bli mer och mer oläslig med åren, men det är en annan historia. Här ser ni hur blodet har
Handstilen lär bli mer och mer oläslig med åren, men det är en annan historia. Här ser ni hur blodet har ”sprutat”.

Nå, värre saker kan hända. Men det var faktiskt rätt obehagligt. Jag kollade väskan noga då jag kom hem, med ficklampa till och med. Hittade inget vasst. Men ska dammsuga den snart ändå.

Jag kom också av mig i allt jag skulle göra då jag var tvungen att antingen torka eller suga bort blodet med jämna mellanrum. Jag tappade min favoritpenna nånstans och hittade den inte trots att jag letade, antar att någon annat plockat upp den och blivit glad.
Det får jag väl bjuda på i så fall 🙂
Och filmen var kul!
Så inte gråter jag över lite spillt blod!

Lovisa på bioduken igen

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

Har haft jättemycket att göra i dag. Full fräs som man säger.
Först en massa mejl och notiser på förmiddagen.

Sedan hade jag ett fotouppdrag mitt på dagen och genast efter det en intervju.
Hann hem för att äta innan det var dags för pressvisning av den nya Ada och Glada-filmen som spelats in i Lovisa. Jag länkar till Yles nyhet från i höstas eftersom det jag skrivit om filmen ikväll inte ännu finns på någon webbsajt.

Filmen får Finlandspremiär den 27 januari, och visas då också i Lovisa.

I morgon tar jag det lite lugnare och börjar faktiskt dagen med massage. Aaah, det behövs!

Klisterbilder från Ada och Glada-filmen. Varför tog jag bara ett ark när där fanns en stor hög?
Klisterbilder från Ada och Glada-filmen. Varför tog jag bara ett ark när där fanns en stor hög?