Mer för er som tycker om att lära er finska ord!
Hittade den här fina gamla skylten hos Loviisan Sanomat på 100-årsfesten i fredags!
Hos BP hittar du en länk till andra skyltare, och hon skyltar aktivt själv, förvaltare av Skyltsöndag som hon är!
Besökte två öppna julhem i dag. Hoppas hinna med fler i morgon och kunna lägga ut fler bilder då också.
Hade jobb i dag med Bloglovisa och med Tors innebandy. En del jobb även i morgon, men försöker ta det lite lugnare ändå.
Julhemmen är öppna också den 10–11 december, inte riktigt alla, men många.
Finskspråkiga lokala kollegan Loviisan Sanomat firade sina 100 verksamhetsår i dag. Jag har följt tidningen i mer än trettio år och även jobbat i samma byggnad under några år då Östra Nyland och senare tidningen Östnyland delade utrymmen med LS.
Jag gratulerade tidningen i egenskap av privatperson och vän till dem som jobbar där, och som jag alltid på något sätt kommer att se som fina kollegor.
I viss mån samarbetar jag också med LS i dag, som företagare.
I dag kom tidningen Östnyland, som jag lämnade i juli i år, ut i förnyad form. Tidningen går ner från femdagars till tvådagars och blir helt lokal. Dagens nummer såg lovande ut, fräsch layout och intressanta artiklar. Bland annat den här om Loviisan Sanomat som fyller 100 år i år.
Skrev den här veckan med rätt kort varsel en kolumn till Nya Östis.
Jag grep tag i ämnet jul, eftersom tidningen kom ut den första december.
Eller rättare sagt skrev jag om de dygn vi har kvar till jul.
Om väntan på julen. Som jag önskar ska bli fridfull för alla.
Jag skrev också om det som många kallar ”klyschan-leva-i-nuet”.
Jag övar på att reflektera över det jag gör. Jag känner fingertopparna mot tangentbordet då jag skriver, och doften av hyacinten som letar sig från rum till rum.
När jag är ute och promenerar hör jag hur snön knarrar under skon, upplever isskorpan som brister då jag stiger på den.
– – –
Vinterns vackraste högtid är snart här. Låt din väntan på den blir fridfull. När julaftonen kommer ska vi inte vara slutkörda som om vi nyss spurtat i mål efter vårt livs tuffaste löptävling. Vägra stressa.
Och IKVÄLL är det dags för första avsnittet i Jul med Ernst.
Kan det bli mysigare?
Jo, förstås, om man INTE gillar Ernst.
Men ser ni – JAG gillar Ernst ❤
(ps. blev lite platt fall här…ser att Jul med Ernst börjar först 8.12…) 😀
Men vi kommer ju dag för dag närmare jul.
Och i dag har man fått öppna första luckan om man har en kalender.
I en kommentar på ett tidigare inlägg nämnde en annan bloggare chokladkalendern. Ja, jag vet att de finns, men jag har aldrig ägt en sådan.
Jag tror att jag alltid tänkt att chokladbitarna i en sådan inte kan vara goda.
Men det är en fördom som kan komma på skam. Kanske jag ska köpa mitt livs första chokladkalender i år? Bara jag hittar någon som jag vågar lita på att innehåller ätbar choklad 🙂
Den här kalendern har jag köpt av Lovisa Tor för att understöda föreningens verksamhet. Bakom varje lucka finns ett lottnummer. Man har alltså 24 chanser att vinna, och det brukar vara fina priser!
Den här bilden på kalendern med bilder av Minna L Immonen tycker jag otroligt mycket om. Den ger mig riktig julstämning.
I dag skriver jag också en kolumn i Nya Östis som handlar om mitt sätt att se på livet just nu. Vad väntan på jul kan vara, för vi ska ju inte stressa.
För min egen del talar jag om att, så konkret jag kan, leva i nuet. Det låter som en klyscha, men många gånger är det lättare sagt en gjort att fånga stunden.
Och att vara tacksam för det vi har och får. Även motgångarna i livet.
… chokladberget i affären i dag, utan att köpa något till mig själv. Få se hur det går nästa gång.
Det var inte enda berget i butiken nämligen. Några låg strategiskt placerade vid kassorna…
Lite har jag darrat på handen då jag har tagit bilden.
Vid ingången till affären såldes luciamärken. Ett kostar fyra euro. Försäljarna får 80 cent per sålt luciamärke. Resten av intäkterna går till det lokala hälsofrämjande arbetet bland barn och unga.
Så även om jag tycker märket är en onödig pryl, då jag inte samlat på dem under många år, vill jag bidra till insamlingen. Och jag brukar ha märket på jackan tills försäljningen upphör, för då vet andra som vill sälja ett att jag redan köpt.
… hade en del som hon undrade över. Som vanligt vände hon sig, i avsaknad av statistik- och dataintresserade inneboende, till Herr Google.
Där fick hon förklaringar angående skillnaderna mellan unika besökare och sidvisningar m.m.
Mera ingående om det HÄR.
Och lite kortare HÄR.
Jag började fundera på det här då WordPress säger att jag i snitt har drygt 10.000 besökare per månad. Ser jag på FlagCounters statistik har jag 10.000 på två veckor. Men sidvisningar kan innebära sig att någon klickar sig runt, läser flera inlägg och kommenterar.
Hur man räknar unika besökare och besökare är sedan en liten vetenskap för sig, och väldigt intressant.
För mig är alla ni som läser och kommenterar välkomna besökare hos mig, och unika personligheter 🙂
… lär den här boken vara. ”Drunkna inte i dina känslor” är skriven av Maggan Hägglund och Doris Dahlin. En recensent i tidningen Metro skriver att boken är en underbar överlevnadsguide för alla starka men sköra.
Jag som brukar tänka att allt ordnar sig någon gång råkade hitta den här boken i en bilaga som kom med tidningen Kyrkpressen. Det var liksom meningen att jag skulle få syn på boken, så jag beställde den och fick den med posten i dag.
På bokens baksida står det ungefär så här:
Ena dagen stark och kraftfull, en entusiastisk visionär som står längst uppe på barrikaderna. Nästa dag känslig intill hudlöshetens gräns… – – – visst, alla människor har olika slags lägen, men kanske du är extra känslomässigt begåvad? En HSP, Highly Sensitive Person.
Forskare har kommit fram till att en femtedel av alla människor tros vara mer sensitivt begåvade än andra. Boken ska lära mig att inte drunkna i mina känslor, jag ska lära mig simma i stället 🙂
Var på ett möte i restaurang Bella i dag. Blev bjuden på den här underbara pajen! Citron, lime, blåbär och hallon. Väldigt fräsch!
