För några dagar sedan skrev jag ett inlägg om hur ledsen jag kände mig för vänskap som runnit ut i sanden. Jag förstod inte varför det hade hänt och varför jag inte fick tack för kort jag skickat.
Nu har det visat sig att fel personer känt sig träffade av inlägget…
Så här kan det gå då man försöker vara saklig för att inte såra någon. Jag är ju fortfarande rädd och försiktig i överkant efter att min blogg av ett par personer fick stämpeln hatblogg då jag skrev om skilsmässan.

Det är tråkigt att bli missförstådd även då jag gör allt jag kan för att skriva sakligt. Jag vill kunna ventilera mina känslor här eftersom jag får så många kloka råd och så mycket stöd.

Det positiva med den lätt upprörda responsen jag fått är att jag vet att min blogg är läst. Det ser jag på statistiken.
Jag vet att jag också har ett ansvar då jag skriver här. Tyngden av det har jag känt så pass att jag under långa tider inte vågade skriva något personligt.

Exakt vilken person jag tänkte på i första hand då jag skrev ”Att bli behandlad som luft” kan jag ju inte skriva ut här. Men så mycket kan jag säga att hen inte bor i Lovisa stad. Att det sedan finns fler som ”känner igen sig” i texten kan jag inte hjälpa. Det är ju egentligen lite sorgligt och får mig att inse att vänskapen med flera personer har förändrats med åren.
Men DET i sig är väl bara naturligt om jag får tro alla de kloka ord jag fick bland kommentarerna på ”Att bli  behandlad som luft”.