The Voice of Finland-finalisten Daniel Sanz besökte badstranden i Lovisa i dag. Han bjöd på ett sånguppträdande, gav intervjuer åt två tidningar och bjöd verkligen på sig själv. Alla som ville fick autografer och han tröttnade inte på att ställa upp på foton med precis var och en som ville förevigas med honom.
Eftersom tiden för marknadsföring för det här giget blev kort kommer han på nytt besök under Lovisa Historiska Hus-evenemanget. Han bjuder då på sin föreställning, i det frivilliga arbetets tecken som så många andra.
Videon blev lite kort eftersom jag fick ett telefonsamtal mitt under filmningen. Men jag tror ni får en bra bild av Daniels talang ändå. Och tro nu inte att han ingen publik hade, den fanns på terrassen bakom min rygg 🙂
Nu talar jag inte om Daniel Craig, fastän jag hoppas att han också kan komma till Lovisa någon dag 🙂
Tanken är att Daniel Sanz, en av finalisterna i Voice of Finland i våras, ska komma till Lovisa i morgon fredag. Jag ska göra en intervju med honom, men vi tänkte samtidigt passa på att låta honom träffa eventuella fans.
Om allt går enligt planerna och inga förhinder (eventuella gigs för honom) dyker upp ska den som vill träffa honom komma till simstranden Plagen klockan 12.30. Han skriver då autografer, visar sin partycykel och säljer sin cd-skiva.
Jag meddelar via Facebook om våra planer går i stöpet, men hoppas att allt nu ska fixa sig – vi har försökt få till den här träffen över två veckors tid.
Mycket fint händer som sagt i vår stad. Det finns en massa aktiva föreningar, en bland dem är Hakeva. Den har tillsammans med Lovisa stad och med stöd av privata aktörer och Svenska kulturfonden sett till att 38 bänkar i vår stad försetts med kärleksdikter på finska eller svenska.
Plattorna med dikterna är svårfotograferade men egentligen gillar jag speglingen av huset som ligger vid Lovisa torg.Här har vi en dikt på svenska av Lars Huldén. Texten syns tyvärr inte så bra. Också här avspeglas torget och en brandbil.
Jag överväger att köpa en diktplatta själv. Om det blir av kanske jag kan visa en bild av mig själv, plattan och bänken en annan gång.
För ett knappt år sedan startade jag mitt företag Carita Liljendahls mediabyrå. Det första uppdraget fick jag av Lovisa Tors innebandysektion. Tack till föreningen ❤
Sedan dess har jag funderat och kalkylerat. Hört folk säga att det är väldigt dumt att säga upp sig från en fastanställning med sex veckors betald semester. Men jag har också blivit uppmuntrad att följa mitt hjärtas röst.
Det dröjde nästan ett år innan jag vågade göra det fullt ut. Då hade mitt företag fått ett par uppdrag till och räknade ut att jag med hjälp av dem och besparingar på något sätt ska klara mig.
Vi får se hur det går 🙂
Bonga slott, ett av objekten som håller öppet under Lovisa Historiska Hus.
Jag är på målrakan med fotografierna av omkring femtio hus och interiörer i dem. Bilderna publiceras dels i mässtidningen, dels på evenemanget Lovisa Historiska Hus sajt. De finns även på Facebook under Loviisan Wanhat Talot.
Det gick förstås mycket mer tid åt det här projektet än jag kalkylerat med på förhand 🙂 Men jag är glad att jag fick uppdraget, via vilket jag lärt mig känna en massa nya härliga människor!
Bloglovisaär ett annat uppdrag. Jag modererar sajten och skriver rätt mycket själv men idén bygger på att invånarna ska interagera. Det har varit lite trögt där den första veckan men skam den som ger sig 🙂
Och så frilansar jag för olika tidningar, bland dem Nya Östis som är ultralokal.
Det jag vill mest av allt är att jobba i Lovisa och för Lovisa. Det finns så mycket fint i min stad.
En blomma i Eijas Garden som är öppen under Lovisa Historiska Hus.
Någon gång i maj bestämde jag mig.
Den här sommaren ska bli bra.
Jag frågade mig vad jag drömmer om. Vad vill jag göra och varför? Vilka människor vill jag umgås med? Vem ger mig stöd, vem tror på mig, vem vandrar vid min sida, vem bär mig om så behövs?
Jag fattade stora beslut. Men inte utan att tvivla, vackla, känna oro och stappla. Så kommer jag att göra även i framtiden.
Men varken oro eller tvivel ska någonsin få mig att ge upp mina värderingar eller att släppa mina drömmar.
Jag hoppas att många av er som läser det här ska förstå att ni har varit och är viktiga delar av mitt liv. En del av er har hört mig uttala de här orden högt. Om jag dör nu så dör jag lycklig.
En skilsmässa behöver inte vara slutet på ett liv.
Den kan vara början på något nytt och underbart.
En del dörrar stängdes bakom mig, men nya öppnades framför mig.
Eijas Garden invid Eijas torp i Abborrfors, Strömfors, är en av många objekt som håller öppet under Lovisa Historiska Hus.
Trädgården är enorm och har olika så kallade rum, oaser där man stilla sitt sinne. Den här roliga grodan är bara en av hundratals fina detaljer som utöver alla växter och blommor pryder trädgården.
Min andra seglats tillsammans med en vän och van seglare är genomförd. Vi hade nästan inga vindar alls, det blåste mellan en och fyra meter i sekunden. Men ack så skönt det är att segla i bara en, två eller tre knop. Varför stressa?
Ibland hörde vi inget annat än fåglars läten och vattnet som porlade där vi gled fram. Då och då avbröts tystnaden av motorbåtar som fräste förbi.
I dag blir det ett lite längre inlägg. Stundvis tänker jag drista mig till att såväl skämta som ironisera och överdriva 🙂
Trängsel vid gästbåtsbryggan i Tirmo.
Att ta sig från Valkom i Lovisa till Tirmo skärgårdscenter tog sju timmar i fredags. Det blåste som sagt nästan inte alls, men vi ville segla största delen av sträckan.
För att göra en lång, något bedrövlig historia kort, trodde vi att vi skulle få lyssna till bluesmusik eftersom Tirmo Blues pågick där. Men snarare ansåg vi att musiken som spelades var skränig rock… Vi nöjde oss med att lyssna på ”underhållningen” på avstånd från båten.
Jag tänker inte heller säga vad övernattningen kostade. Bara att den var svinaktigt dyr med tanke på att man som gäst vid bryggan hade stora svårigheter att hitta till affär och toalett. Inget var skyltat och vakterna kring det avspärrade området var inte direkt serviceinriktade 😦
Men vi hade trevligt där vi satt i sittbrunnen och diskuterade livets stora mysterier. Då de yttre omständigheterna inte är de bästa får man själv göra så gott man kan av situationen man försatt sig i då man valt brygga…
Natten blev som den blev med skränande berusade personer på bryggan och i en del båtar. Man fick ta det med humor. En kille var synnerligen speciell och ville visa alla Angry Birds-figurer han låtit tatuera på sin kropp. På något vis och vänster lyckades jag avstyra hans manöver.
Sommartorg vid Benitas Café i Pellinge.
På lördagsmorgonen styrde vi stäven mot Benitas Café på Pellinge. I början av juni var där rätt lugnt, men den här lördagen vimlade det av folk som besökte sommartorget.
En av dem visade sig vara en kvinna som läser min blogg. Jag visste inte då vem hon var men hon kände igen mig, så det var kul att byta några ord med henne. Om du läser det här – så tack för din repons!
Hela terrassen var fylld av glada personer, bland dem även Angry Birds-mannen som jag verkade ha magneteffekt på.
Kommersen gick bra, folk var glada och med tanke på den korta sommarsäsongen är jag är glad å kafeteriaägarens vägnar.
Men då jag själv knappt hörde mina tankar fann jag mig ganska fort längta till en lugn och avskilt belägen lagun. Jag hade ju åkt ut på seglats för att relaxa, inte för att gå upp i högvarv…
Sommaren när den är som bäst i vår östnyländska skärgård.
Sagt och gjort. Lagunen letades fram. Den fanns i Lillfjärden.
Första doppet i Lillfjärden.
Det var underbart skönt med ett dopp i kvällssolen. Vattnet var måhända inte mer än sexton grader varmt men simturen var uppfriskande.
Andra hade också hittat till viken.
Efter min simtur körde tre killar i en motorbåt upp intill vår segelbåt. Jag tog ingen bild på dem, men det är så fantastiskt med alla dessa friluftsmänniskor och båtfarare. Man behöver inte känna varandra, man börjar prata om båtarna, varifrån man kommit och vart man är på väg. Eller som i killarnas fall, vilket kvällens fiskafänge var.
Övernattning vid Lillfjärden.
Motsatsen till stöket i Tirmo fann vi här vid Lillfjärdens naturhamn. En god nattsömn var garanterad, dels också beroende på att sömnen natten innan i Trimostöket inte blev längre en ett par, tre timmar.
Också här vid Lillfjärden pratade vi med människor vi aldrig sett förr. Det är möjligt att vi träffar en av damerna från Helsingfors senare i sommar i Lovisa.
Jag tog många videosnuttar under resan. Vill du se dem och fler bilder finns de på min öppna Facebookprofil.
Ett av de mest populära platserna i Lovisa på sommaren är Café Saltbodanvid Skeppsbroområdet i Lovisa. Där finns också andra fina restauranger och kafeterior, men Saltbodan kom först och firar trettio verksamhetsår i sommar.
När ni läser det här är jag troligen ute på Finska viken och seglar. Uppdaterar från resan om det är tekniskt möjligt, annars hörs vi senast på måndag.
Det här huset är vackert på många sätt, inte minst tack vare grönskan på väggen. Tog en bild av det i samband med en av mina många rundor med fotograferingsuppdrag för kommande Lovisa Historiska Hus. Det här huset är inte med det där, men förtjänar att visas upp ändå, tycker jag.
Åker ut på seglats i dag. Återvänder på söndag eller måndag. Hoppas kunna visa fina bilder senast då.
Har Ipaden med mig och kan eventuellt lägga ut något här under seglatsens gång, men är inte säker på att tekniken funkar. Så det är bäst att inte lova nåt.
