Det är verkligen ett tag sedan jag visade ett fönster här. Del 113 i serienpublicerades den sjätte mars.
Jag har också tillåtit serien att få ett bredare perspektiv. Fönster som fönster duger, tröskeln är låg.
Eftersom jag inte vill känna prestationskrav då det gäller hurdan jag är som person (=vill vara mig själv) – får också fönstren vara sig själva 🙂
Vi är på väg till en festlokal och jag går sist i trappan efter de andra som är på väg in till lokalen. Då ser jag speglingen i fönstret.
Den här gången var gissningen för lätt…Många såg att det var en liten ljuslykta, en hållare för små värmeljus 🙂
Kolonilottahade helt rätt – eftersom hon själv äger likadana visste hon till och med att köpt den från Partylite 🙂 Grattis!
Eva-Kerstin gissade på ljuslykta i mosaik. Fru Fräkengissade ”vacker ljuslykta”. Pamela Tuominen hade också rätt med ” en lykta/skål/behållare för värmeljus”. Också Tomtanoch Hyrestantengissade ljuslykta.
En liten ljuslykta för värmeljus skrev Laila. Geddfishskrev ”en lampa eller en skål” och prickade ju rätt med det ena alternativet.
Även Inte fan gör det det hade rätt 🙂 Hon ville ha en stor POKAL om hon gissade rätt och HÄRkommer den! Ögamotögagissade på marockansk ljuslykta. Även om den inte är därifrån så var ju ljuslyktan rätt.
Så ni är MÅNGA som jag hurrar och gratulerar för i kväll!
Ljusstake, österländsk taklampa, fruktskål eller en vas var ju inte heller dåliga gissningar.
Och ni vet ju hur lång tid det tog att skriva det här inlägget och länka till alla som hade rätt, så… nästa gång ska det banne mig bli en skitsvår gissningsuppgift! 😀
… har jag haft i dag. Besökte ett boende för asylsökande i Borgå. Mer om det kan du läsa HÄR. På sajten finns också en video som förmedlar den fina stämningen. Där blev jag bjuden på kurdiskt te, på nötter och små goda kakor.
Låt er inte skrämmas av inloggningskravet om ni inte kan se hela grejen. Det kostar inget att registrera sig på vår sajt och du förbinder dig inte till något då du gör det.
Senare på eftermiddagen åt jag nepalesisk mat, så jag tycker att jag har varit väldigt internationell i dag 🙂
En ny restaurang med nepalesisk mat har öppnat i Lovisa. Den heter Pahuna som betyder Gäst.
Dags att gissa igen! Upphovsmakaren till den här gissningstävlingen är Sanna som har den här bloggen.
För dig som följer min blogg är det fritt fram att gissa en eller flera gånger till och med i morgon kväll.
Du som gissar helt rätt får allmän ära och berömmelse 🙂 … och har du en blogg länkar jag till den, vilket förhoppningsvis ger dig fler läsare. Har du inte en blogg får du din signatur/ditt namn publicerat.
… känner jag mig allt. Troligen inspirerad av två program jag sett på Yle Teema nyss. Det ena handlade om Dorothea Lange och det andra om Caj Bremer. Bägge duktiga fotografer.
Ibland finns motiven bara där, nästan rakt under ens näsa.
Plötsligt såg jag det bara. Hur tulpanerna speglade sig i skärmen till en stor datorskärm som jag av olika anledningar kommer att ha på mitt bord i vardagsrummet under några dagars tid.
I går kväll blev jag bjuden till några goda vänner. Det känns fint att ha sådana, lite som om man hade en extra familj. Eftersom jag bor ensam och inte har några barn försöker jag odla vänskapsförhållanden och skapa så många nya kontakter som jag kan.
De som kommer mig riktigt nära, och som känns som den där andra familjen, är ju inte så väldigt många. Men jag har tack och lov ett nätverk av sådana, människor som godkänner mig precis sådan som jag är. Människor som jag vågar prata om vad som helst med.
En hel del sådant blev det i går. Tack den här gången till Marina med familj ❤
Självaste påsktuppen hälsade mig välkommen till bordet.En fräsch kaka med påskgul glasyr. En del av prydnaderna hade ätits upp av gästerna dagen innan 🙂Efter kaffet fanns det plats också för lite ost och kex i magen.
När den här bilden togs i september 2013 var jag lyckligt ovetande om chocken jag skulle utsättas för i maj året därpå.
Under den senaste tiden har jag allt oftare i mitt sinne börjat tacka min ex-make för att han lämnade mig. Det finns inga stänk av bitterhet kvar efter skilsmässan. Men så har det ju faktiskt också snart gått två år sedan jag kom på att han hade en annan bakom min rygg. Och utan terapin som jag gick i under ett års tid tror jag inte att jag hade kommit så långt som jag kommit i dag.
Det här är något jag fortfarande vill tala helt öppet om. Jag kanske kan ge styrka, hopp och mod åt andra i samma situation.
Det första halvåret efter att dåtida maken hade flyttat ut och gått in i ett nytt förhållande famlade jag ju på som i ett slags mörker. Jag hade svårt att se meningen med livet eller glädjen i nuet. Han hade varit mitt allt! Kunde något annat bra komma i stället?
Jag tvivlade starkt.
Men i dag vet jag bättre.
Jag tänker ofta att om det där inte hade hänt skulle jag heller inte ha träffat alla de underbara människor jag faktiskt mött efter skilsmässan.
Den här påsken har jag suttit och kollat Svenskfinland på kartan, diskuterat våra dialekter, lyssnat på österbottniska grupperoch andra underhållande artister. Hahahaaa 😀 Håll till godo!
Jag har sett på bilder och videon från skogsbruk och potatisodlingar 🙂
Och att avsluta en kväll i Wallanders sällskap är ju inte heller helt fel.
Så det jag nu vill säga, utan att veta ett dugg mer om min framtid i dag än vad jag visste i går, är TACK LIVET för att jag får vara med och för att varje dag är ett härligt nytt äventyr, ett oskrivet blad ❤