… känner jag mig allt. Troligen inspirerad av två program jag sett på Yle Teema nyss. Det ena handlade om Dorothea Lange och det andra om Caj Bremer. Bägge duktiga fotografer.
Plötsligt såg jag det bara. Hur tulpanerna speglade sig i skärmen till en stor datorskärm som jag av olika anledningar kommer att ha på mitt bord i vardagsrummet under några dagars tid.
… och vad passar då bättre att läsa än Tove Janssons ”Sommarboken”. Den lär vara en klassiker. Jag hittade den på loppisen i lördags.
Tempot är långsamt i berättelsen och naturen är nära. Vi får ta del av en gammal farmors tankar och en liten flickas.
Lagom stilla avslutning på påskhelgen.
Kramar till er alla!
I går kväll blev jag bjuden till några goda vänner. Det känns fint att ha sådana, lite som om man hade en extra familj. Eftersom jag bor ensam och inte har några barn försöker jag odla vänskapsförhållanden och skapa så många nya kontakter som jag kan.
De som kommer mig riktigt nära, och som känns som den där andra familjen, är ju inte så väldigt många. Men jag har tack och lov ett nätverk av sådana, människor som godkänner mig precis sådan som jag är. Människor som jag vågar prata om vad som helst med.
En hel del sådant blev det i går. Tack den här gången till Marina med familj ❤
Hej! Det är ju ledig dag i dag.
Skål på den saken och glad måndag – denna annandag påsk!
Under den senaste tiden har jag allt oftare i mitt sinne börjat tacka min ex-make för att han lämnade mig. Det finns inga stänk av bitterhet kvar efter skilsmässan. Men så har det ju faktiskt också snart gått två år sedan jag kom på att han hade en annan bakom min rygg. Och utan terapin som jag gick i under ett års tid tror jag inte att jag hade kommit så långt som jag kommit i dag.
Det här är något jag fortfarande vill tala helt öppet om. Jag kanske kan ge styrka, hopp och mod åt andra i samma situation.
Det första halvåret efter att dåtida maken hade flyttat ut och gått in i ett nytt förhållande famlade jag ju på som i ett slags mörker. Jag hade svårt att se meningen med livet eller glädjen i nuet. Han hade varit mitt allt! Kunde något annat bra komma i stället?
Jag tvivlade starkt.
Men i dag vet jag bättre.
Jag tänker ofta att om det där inte hade hänt skulle jag heller inte ha träffat alla de underbara människor jag faktiskt mött efter skilsmässan.
Den här påsken har jag suttit och kollat Svenskfinland på kartan, diskuterat våra dialekter, lyssnat på österbottniska grupper och andra underhållande artister. Hahahaaa 😀 Håll till godo!
Jag har sett på bilder och videon från skogsbruk och potatisodlingar 🙂
Och att avsluta en kväll i Wallanders sällskap är ju inte heller helt fel.
Så det jag nu vill säga, utan att veta ett dugg mer om min framtid i dag än vad jag visste i går, är TACK LIVET för att jag får vara med och för att varje dag är ett härligt nytt äventyr, ett oskrivet blad ❤
Skyltsöndagen förvaltas av BP. Hos henne hittar ni också andra bloggare som lägger ut bilder på skyltar.
Det kan hända att jag inte hinner svara på era kommentar nu under påsken. Och då jag har kommentarsgranskningen på syns det ni skrivit eventuellt först på måndag.
Men det är heller inte hugget i sten att jag INTE är på bloggen under helgen. Beror lite på vart kosan styrs 😉
Med risk för att någon snart börjar kalla min blogg Blomsterbloggen blir det åter ett par bilder av blommor.
Jag får en gäst som stannar hos mig över påsken. Därför är jag inte helt säker om jag bloggar under den tiden.
Inte för att gästen skulle hindra mig eller ha något med det att göra. Men jag misstänker att vi kommer att ha mycket annat att göra.
Jag tar kameran med på våra utfärder, så kanske jag visar bilder från dem efter påsk.
Den frågan har jag ställt förr här, tror jag.
Eftersom svaren ”löper risk” att bli mångfacetterade hänvisar jag till Wikipedias förklaring.
