Att blogga är inte out, inte meningslöst

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer

En vardagsblogg som visar Degerbygatan i Lovisa, ungefär där jag går in till min tandläkare.
Vem bryr sig?

Fick den frågan en gång för rätt länge sedan av en gubbe. Vem tror du att bryr sig om vad du äter, när du går till frissan, hur det ser ut hemma hos dig?

Ja, inte vet jag om någon egentligen bryr sig, men jag har sedan juli 2011 haft 2,1 miljoner besök på min blogg.

Den siffran blir ju lite absurd och är svår att greppa. Så om jag säger att jag numera har mellan 200 och 300 besök per dag eller cirka 7500 i månaden, säger det kanske lite mer.

En annan bild från min vardag. Tagen från Fishing Taxi då vi lämnar Skeppsbron på väg ut mot Hudö den 2 augusti.

Jag vet att det finns personer på Instagram och Tiktok och en massa andra plattformer som har tiotusentals eller miljoner följare. Så många kommer jag aldrig att få men det är inte heller viktigt.

Det jag ofta funderar över är hur många som fortfarande skriver bloggar.
Alla gör inte snabba och korta videoklipp, alla har inte poddar eller vloggar.

Själv läser jag helst vardagsbloggar och nästan varje dag hittar jag någon ny intressant, där jag antingen fastnar som följare, eller så är det en sajt jag besöker då och då.

Ett besök i Strömfors bruk tidigare i somras. Jag gillar att ta foton, och ibland blir det bilder på hög som jag sedan lägger ut utan att dagens text på min blogg direkt handlar om dem.

Jag tycker om att kommentera hos andra bloggare och jag skulle så gärna göra det i större utsträckning än jag hinner. Jag skulle också gärna läsa allt fler bloggar, och är som sagt konstant på jakt efter ”nya” intressanta.

Och dom finns där ute. Många som är värda att läsa. Hittade nyligen några norska. Det finns många fina finska också. Men mest läser jag bloggar på svenska.

Så det jag vill säga är att jag tror inte alls att bloggandet är out på något sätt. För mig känns det inte meningslöst att blogga heller. Då skulle jag ju inte hålla på.

Jag tror att många med tiden tröttnar på det ytliga och på de snabba klippen. Alla vill inte se kommersiella inslag heller.

Tycker du att det fortfarande finns ett värde i vardagsbloggar och fotobloggar?
Vanligtvis skriver jag inte så här långt, för jag tror att många föredrar kortare inlägg.
Men även det är förstås väldigt individuellt, och beroende på innehållet kan jag ibland läsa också långa texter 🙂

Hur galet som helst

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Denna galet roliga syn mötte mig i torsdags för en knapp vecka sedan. Vi hade tillsammans med grannen köpt förmånligt toapapper tillsammans, en bal med 32 rullar. Så jag skulle ha sexton och hon sexton.

Hur galet som helst alltså, och hos mig går det åt galet mycket toalettpapper. Jag går inte in på beskrivningar om varför, men en rulle per dag är inte ovanligt.

Jag planerar ha något slag av lopptorgsförsäljning i samband med Lovisa Historiska Hus, och bordet som rullarna står på ska åtminstone säljas. Regnar det kan jag vara hemma och inne med mina grejer, men jag hoppas att vädret är bra och då har jag en bil utomhus som bas.

Tandläkarbesök i dag. Men det förra i färskt minne är jag inte direkt rädd, men jag hoppas att upplevelsen i dag inte blir lika förfärlig som förra gången då jag trodde jag skulle storkna… Det mesta borde vara gjort nu, men sedan tänker jag i höst ännu gå minst en gång på kontroll och putsning.

Glad måndag! 10-08-2026

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

Pelargoner är en av många favoritblommor för mig.

Den här måndagen och några dagar till går ännu i jobbets tecken, ganska många timmar vid datorn.

Augusti månad har ändå hittills varit fin. En tredjedel av månaden har gått och vi har mestadels haft sol. Några enstaka skurar, men de är välkomna. Rätt blåsigt också från och till, men jag tycker det är skönt så länge som vinden inte är kall.

Perennen hjärtklocka som blommade på Villa Armas gård i början av juli hoppas jag också förgyller just din måndag i dag ❤

Har många bilder på lager

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

… så väljer att sätta ut en del av dem i dag.

Har varit på besök hos en före detta kollega, och vi skrattade mycket. Vi har samma humor och vi delade på en flaska mousserat.

Tog inga bilder där, fastän jag borde ha gjort det. Av de goda laxsnittar hon bjöd på, till exempel.

Den här tunikan har varit med på många resor och badat i många hav med salta vatten. Den ser ut därefter men den är en av de bästa baddräkter jag har. Torkar fort som bara den i sol och vind ❤ Minne från Hudöresan för en vecka sedan.

Båten ”Skären”, en av deltagarna i tävlingen Saltkoppen, som seglades för en vecka sedan. Då vi återvände från Hudö tog jag bilden.

Sista sommartravet i Lovisa 2026 avgjordes i måndags och jag var där på jobb. Här är det inte trav på gång. Första starten var montestart, och då är det ryttare på hästryggen. Den här bilden tog jag innan loppet och det råkade sedan faktiskt bli den häst som vann.

Vi duger alla precis sådana som vi är

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

… och jag är tacksam för att en Pride-parad årligen ordnas i Lovisa. Den har också vuxit och evenemanget, med fest i strandparken, lockar en bred publik. Tal, sång och dans, försäljning av produkter och mat, avslappnat umgänge, möte med vänner och bekanta, kanske också nya vänskapsband som knyts.

Här har en stor skara samlats på Lovisa torg. Paraden startade klockan två lördagen den 8 augusti. Det betonades att det är ett demonstrationståg, och att de som så ville fick skandera slagord och ramsor som övades in några minuter innan start. De leddes av en kvinna som hade megafon och hon var verkligen bra på det hon gjorde.

Det är klart att Pride behövs, så länge som det sker hatbrott mot sexuella minoriteter och så länge som en massa nedlåtande och fula kommentarer skrivs på sociala medier.

Det är Skyltsöndag som leds av bloggvännen Christian, och även Veckans foton-dag hos Åke, så därför blir det ganska många bilder hos mig i dag.

Det känns bra att fotgängare också kan ta över gator. Bilisterna får vänta tills paraden dragit förbi. Vi korsar Karlskronabulevarden och går genom parken mot Mariegatan. Fritt fram att blåsa såpbubblor också utan att någon misstycker 🙂

Med sikte på Strandparken och där fanns sedan strandstolar att sitta i för den som ville. Jag väljer ofta en sten som är lite högre och på det sättet mer bekväm.

Det fina med Pride är att få känna att man duger som man är. Lång eller kort, smal eller rund, med eller utan hår, frisyrer och kläder i vilka färger som helst.

Hoppar på tåget utan kniv

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Hos lokföraren Åke är temat idag VASS, men jag kom faktiskt inte direkt att tänka på en kniv eller något annat vasst redskap.

Jag hade så pass vass hjärna att jag tänkte på den vass som växer i naturen, och ofta i sjöar och hav.

Vass och näckrosblad trivs där Lovisa å rinner ut i viken. Här kom vi ofta med vår träbåt Puck, från innersta viken, där båten låg vid åns utlopp. Nu kan man inte ta båt den vägen eftersom gångbron ligger där jag står och tar fotot.

Ute på Hudö växte också vass på stranden.

I dag har vi Pride-parad i Lovisa med efterföljande parkfest i Strandparken. Festen var mycket trevlig ifjol och jag vill fortsätta stötta sexuella minoriteter. Pride behövs precis så länge som det råder fientlighet mot dem.

Låt alla människor vara som de är, låt dem älska dem de älskar. Kärlek är aldrig fel. 🌈🏳️‍🌈

Sensommartider och Mumin i augusti

~ Carita Liljendahl ~ 15 kommentarer

Vi hann gå en vecka in i augusti innan jag kom på att jag inte har visat månadens bild i Muminkalendern. Men här kommer den!

Mumintrollet ser lite fundersamt ut, kanske minen rentav är bekymrad. Eller också höjer han på ögonbrynen åt något som Snusmumriken sagt, kanske melodin väcker tankar. Tänk om Snusmumriken spelar Tove Janssons ”Höstvisan”?

Nå, inte är hösten här riktigt än, men jag kan hålla med en del andra bloggvänner och vänner på Facebook som skriver att dofterna i naturen nu säger att det är sensommar och hösten är på intågande.

Elisamatilda är också tillbaka efter sin semester, nu med frågor om Sensommartider.
Återkommer till dem sist i det här inlägget.

Här har vi en bild från Tullbron, tagen då vi åkte ut mot Hudö. Där ligger en båt som heter Athena East och under namnet står det San Marino.

Igår inleddes innebandysäsongen för Lovisa Tors del med en träningsmatch mot Borgålaget PSS. Den slutade 3-3. Jag ska då och då uppdatera supportrarnas Facebookgrupp, bland annat sätta in bilder där, så igår var det dags att öva med kameran i den snabba sporten igen.

Och angående innebandy så spelar gudsonen Conny inte denna säsong i Tor. Inte ens i ett lag i Finland. Han gjorde kontrakt med Red Devils som har Altendorf som hemort i Schweiz. Det blir säkert ett spännande och på många sätt lärorikt år för honom där ❤

Nu Elisas frågor och mina svar:

Hur känns det nu när augusti är här?
Lite vemodigt som vanligt men den här hösten kan det bli en del små förändringens vindar. Man ska ju inte stagnera i livet, men jag återkommer förstås till allt det där, om det blir av, det jag planerat.

Vad vill du hinna njuta av innan augusti är slut?
Sensommarvärme, äta ute med vänner, kanske ha en grillkväll med grannen.

Vad har du blivit bättre på under sommaren?
Att leva i nuet. Jag hoppas att jag har gjort framsteg med det.

Blir det någon kräftskiva i år?
Nej, ser inte ut att bli det. Behöver inbjudan isåfall, för jag ordnar ingen sådan själv 🙂

Vad är en avkopplande sak du gjort i sommar?
De där stunderna vid havet, att bara sitta där, känna vinden och solen smeka kroppen. Prata och skratta.

    Sommarens favorit, nu på Cafe Favorit

    ~ Carita Liljendahl ~ 9 kommentarer

    Det här var verkligen en Affogato som heter duga. God vaniljglass, rejält av den också, som simmar i espressokaffe. Det kan inte bli godare!

    Prisvärt också, kostar fem euro. Jag har betalat 6,50 för mindre portioner på andra platser.

    Cafe Favorit ligger i centrum av Lovisa och har en vacker, lummig gård där många gäster trivs från tidig vår till sen höst.

    Vackra planteringar – kolla hur stora pelargonerna är!

    Kompisar, kärlek och kramar

    ~ Carita Liljendahl ~ 22 kommentarer

    Det blev valet för bokstaven K som är temat denna vecka hos Klimaktriehäxan som ber oss lista tre ord på en viss bokstav. Det började med A för elva veckor sedan och nu står K i turen, med uppmaningen ”Kom igen med K!”. Hennes bloggnamn börjar ju också på K 🙂

    KOMPISAR är viktiga i livet och att vi är snälla mot varandra, stöttande, sådana som aldrig ser förbi eller godkänner mobbning.

    KÄRLEK, vad vore livet utan kärlek? Jag saknar livets pusselbit, men kärlek är så mycket mer än det. Kärlek är inte enbart det vi kan uppleva under en het romans. Kärlek är något stort om omfamnande. Vi behöver sprida mer kärlek och omtanke i alla sammanhang i livet, i en värld som ofta känns hård.

    KRAMAR behöver vi också mer av. Inte minst i vänskapens namn. En kram behöver inte leda någon vart eller innebära krav på fortsatt och mer intim närvaro. Vi ska kunna krama någon när vi helst känner för det, då vi vet att den vi vill krama också tycker att det är okay. Det var ju helt förfärligt under coronatiden då vi inte fick vara nära varandra alls.

    Bilden får stå för ett bonus-K. Kycklingkorg 🙂

    Här uppe på taket har jag varit

    ~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

    I serien fantastiska minnen från arbetslivet utgör den här sädessilon i Valkom hamn ett.

    Silon byggdes 1983–1985 och jag började jobba på tidningen Östra Nyland i slutet av 1987. Exakt när jag var här uppe på taket minns jag inte, har kanske något urklipp kvar men har inte nu tid att leta efter det.

    På den tiden var hamnen mer allmänt öppen för besök. Numera är ju hamnområden känsliga infrastrukturområden och även annars har säkerhetsfrågor högsta prioritet.

    Jag rörde mig förstås då i slutet av 1980-talet, början av 1990-talet med tillstånd här och hade sällskap av dåtida hamnkapten och hamnlots (redigerat 4 aug. kl. 18.50) Bengt Sandvik när vi tog hissen upp mot höjderna. Där kanske var andra journalister med, jag minns inte, för tanken var att vi skulle få bilder dels av silon, dels av vyerna från taket.

    Det spektakulära med detta arbetsbesök var att den sista biten upp till taket skedde via en stege på kanske 10-12 meter som låg på utsidan av silotornet. Den syns inte här för den ligger på andra sidan.

    Jag är inte höjdrädd, och stegen hade skyddsbarriär, så det var enbart underbart att få vara med om detta äventyr.

    Bilden tog jag i söndags då vi på utfärden till Hudö passerade Valkom hamn.