En vardagsblogg som visar Degerbygatan i Lovisa, ungefär där jag går in till min tandläkare.
Vem bryr sig?
Fick den frågan en gång för rätt länge sedan av en gubbe. Vem tror du att bryr sig om vad du äter, när du går till frissan, hur det ser ut hemma hos dig?
Ja, inte vet jag om någon egentligen bryr sig, men jag har sedan juli 2011 haft 2,1 miljoner besök på min blogg.
Den siffran blir ju lite absurd och är svår att greppa. Så om jag säger att jag numera har mellan 200 och 300 besök per dag eller cirka 7500 i månaden, säger det kanske lite mer.
En annan bild från min vardag. Tagen från Fishing Taxi då vi lämnar Skeppsbron på väg ut mot Hudö den 2 augusti.
Jag vet att det finns personer på Instagram och Tiktok och en massa andra plattformer som har tiotusentals eller miljoner följare. Så många kommer jag aldrig att få men det är inte heller viktigt.
Det jag ofta funderar över är hur många som fortfarande skriver bloggar.
Alla gör inte snabba och korta videoklipp, alla har inte poddar eller vloggar.
Själv läser jag helst vardagsbloggar och nästan varje dag hittar jag någon ny intressant, där jag antingen fastnar som följare, eller så är det en sajt jag besöker då och då.
Ett besök i Strömfors bruk tidigare i somras. Jag gillar att ta foton, och ibland blir det bilder på hög som jag sedan lägger ut utan att dagens text på min blogg direkt handlar om dem.
Jag tycker om att kommentera hos andra bloggare och jag skulle så gärna göra det i större utsträckning än jag hinner. Jag skulle också gärna läsa allt fler bloggar, och är som sagt konstant på jakt efter ”nya” intressanta.
Och dom finns där ute. Många som är värda att läsa. Hittade nyligen några norska. Det finns många fina finska också. Men mest läser jag bloggar på svenska.
Så det jag vill säga är att jag tror inte alls att bloggandet är out på något sätt. För mig känns det inte meningslöst att blogga heller. Då skulle jag ju inte hålla på.
Jag tror att många med tiden tröttnar på det ytliga och på de snabba klippen. Alla vill inte se kommersiella inslag heller.
Tycker du att det fortfarande finns ett värde i vardagsbloggar och fotobloggar?
Vanligtvis skriver jag inte så här långt, för jag tror att många föredrar kortare inlägg.
Men även det är förstås väldigt individuellt, och beroende på innehållet kan jag ibland läsa också långa texter 🙂
Bra fråga ”vem bryr sej”… tyvärr är det nog inte så många som bryr sej egentligen. Det är mest konstigheter å sensationer å trams man är ute efter, bara att kolla vilka som har många följare på youtube, TicToc å annat… 😦
Tur att det även finns undantag med lite djupare å viktigare innehåll!
Ha en fortsatt trevlig vecka ❤
Ja, och det är precis dessa undantag, dessa rariteter, som jag är ute efter.
Din blogg läser jag ofta, och det finns många andra vardagliga, fina, trevliga – där man slipper sensationer och trams och elände.
Kommer det med lite vardagselände gör det inget, för vardagen är ju inte bara gyllene 🙂
Vi fortsätter läsa och skriva! Kram!
Att vlogga el podda el göra korta klipp skulle aldrig falla mej in….jag skulle aldrig bli färdig för jag pratar för mycket 🤣
Nej, jag gillar vardagliga bloggar. Om de sen har kort el långt innehåll spelar ingen roll för min del. Jag läser allt…ofta lämnar jag en kommentar, om jag har tid…och har jag inte tid med det så är det allt bra att det finns en tummen upp att lämna (gillamarkering).
Själv brukar jag undra över min egen bloggexitens…den kan ju inte vara till nån nytta och glädje för nån…men tack o lov har jag ju nog följare o läsare så det gör det hela mycket roligare att skriva. Jag har alltid tyckt om att skriva men på bloggen blir det mest ”ditt och datt”…vill ju inte lämna ut min egen familj och har faktiskt inte frågat av dem heller vad de har för åsikt i saken. Svårt ibland att skriva om vardagen då de är inblandade i den…likt mina älskade barnbarn. Hade jag levat ensam hade det varit enklare.
Har funderat på om jag borde skriva om bara mej själv och mina hobbies, typ…vi får se hur det blir fr i höst
Jag tror också att det skulle bli mycket ”öh”, ”alltså”, ”liksom” och så vidare om jag gjorde en video 🙂
Att få allt viktigt in på 30-40 sekunder är ju svårt, för folk orkar sällan lyssna mer än 3-5 minuter, antar jag.
Ja, vi undrar ibland, för vem skriver vi – gillar nån, läser nån, men visst visar statistiken att vi HAR läsare.
Du får också många kommentarer.
Jag tänker också samma, skulle vilja skriva mer personligt men kan inte lämna ut familj, vänner, bekanta. Frågar alltid först, får jag sätta detta på min blogg. Många svarar ja, men har nog också sådana nära personer som inte vill synas där, tex på bild, och sånt ska ju respekteras.
Tja… Jag skriver ju mina ”betraktelser” och läser gärna andras, ser på bilder. Gillar när folk berättar om olika platser, om sin vardag, vad de sett och upplevt, när det berättas om människor som har gjort eller gör något bara för att de vill… Stora läsarsiffror har jag inte, om jag en dag kommer upp i över 50 visningar är jag själaglad. Också glad när folk visar med tummen upp eller t.o.m ett hjärta på Facebook att de läst. Kommentarer är guld värda. Stina Ekblads mamma sa när dottern gett ut sin första diktbok: ”Om en människa läser och reagerar positivt är det värt att skriva”. Så jag bara ångar på även om jag skriver 600 – 700 ord. De som tröttnar tröttnar. De som läser läser.
Ibland läser jag allt du skrivit, om ämnet intresserar. Annars scrollar jag, läser en del.
Det beror ju ,precis som du skriver, på vad vi själva gillar.
Jag tror att många gillar via FB också, sedan vet man inte om dom alls är inne på bloggen och läser, men… nej, inte viktigt.
Visst är kommentarer guld värda!
Bra inlägg. Jag kan ha tankar när inspirationen tryter om meningen med att lägga in bilder eller skriva text i bloggar. Men det ger mig något och finns det andra som tittar in och kollar eller läser kommenterar och gillar, det blir en typ av gemenskap och det är jättekul.
Precis ❤ För mig har också bloggandet under femton år skapat gemenskap, jag har fått nya vänner, bekanta, jag har lärt mig nytt.
Så det känns på intet sätt förgäves.
Nej, jag tycker inte heller att bloggandet är out. Även om min egen ligger där och sover. Jag har också tänkt: Det finns inget som jag inte har fotat längre o.s.v. Hos mig har bara lusten dött när min hund hade lämnat mig och därmed alla. Först min man, sedan våra två katter och till sist hunden. Annars gillar jag alla typer av bloggar. Vi är alla olika och även våra bloggar, Kram!
Jag blir rörd av din kommentar… För jag ser ju hur du följer min blogg, och att du är aktiv i livet på många sätt ❤
Vi tänker lika om som mycket. Jag har fotat allt… men det har vi ju inte gjort ändå.
Jag tror också att jag förstår sorgen efter hunden, maken, katterna… Har en granne som mist sina hundaar, och de var också nära mig en gång.
På något sätt kan vi kanske trösta varandra, via bloggarna.
Kram!
Jag tycker det finns många positiva saker med att blogga:
Det är roligt att läsa om hur andra har det. Det jag läser leder ofta till följdfrågor som jag söker svar på, oftast via internet. Det kan t.ex. handla om en plats, en växt eller ett ord som jag vill veta mer om – så mitt bloggande leder ständigt till ny kunskap.
Tilltalstonen i de flesta bloggar brukar vara positiv, peppande och stöttande. Jag kan bli riktigt stolt och glad när jag läser kommentarerna i min egen blogg. Ibland kan jag dock uppleva att de riktigt stora bloggarna får oförtjänt taskiga eller irrelevanta kommentarer.
Man får bloggvänner över hela världen.
Att läsa andras bloggar är en stor källa till inspiration, och det är lika roligt var gång man hittar nån ny blogg man vill följa. Jag följer exempelvis din blogg med stort intresse.
Du har så rätt!
Det känns bra att få tal del av vardagar, fastän man inte personligen känner alla som skriver, – det känns ärligt och genuint ändå!
Jag har också genom åren lärt mig massor vi eget bloggande och genom att läsa andras.
Och jepp, som du skriver – en stöttande, peppande ton vinner alltid!
Kram och tack för ditt besök!
Jag tror inte heller bloggen är död, snarare tvärtom faktiskt. För AI-genererat innehåll blir allt vanligare och jag tror folk kommer vilja ha det genuina. Jag gillar också att läsa bloggar och kommentera är roligt, att skapa en dialog är givande. Gilla-knappar gillar jag inte alls.
Jag tror och hoppas att din analys är rätt. Många vill nå det genuina, material som de vet att är äkta och inte gjort via AI.
Vad äldre gubbar säger kan man strunta i.
Jepp – du har rätt – och så har jag gjort många år nu 🙂
Om ingen brydde sig skulle inga andra plattformar som FB, Instagram, X, TikTok etc existera heller. Eller hur…? Onödig kommentar av den gubben.
Det är roligt och trevligt med vardagsbloggar och själv bloggar jag för att hålla svenskan vid liv eftersom mitt liv mest levs på engelska.
Det är roligt att skriva ner tankar och händelser i vardagen och trevligt att titta in till bloggare som jag följer. Försöker kommentera ofta och/eller läsa baklänges som jag gör för tillfället. Fins det inte tid för en kommentar går det alltid att trycka på gilla knappen.
Det skulle vara roligt att blogga mera personligt och mera på djupet, men jag är nog lite för feg och privat av mig.
Vi bloggar vidare helt enkelt varse sig folk bryr sig eller inte, eller hur…?
Tror också att bloggarna överlever 🙂 Och jo då, vi bloggar vidare!
Och fint att du skriver om din vardag, jag tycker om att läsa om den. Och att du håller svenskan vid liv genom att skriva och läsa på svenska.
Jag använder också ofta Gilla-knappen då jag inte hinner skriva kommentarer hos precis alla.
Du har betydligt fler besökare än vad jag har och jag tycker jag fått ut väldigt mycket av detta.
Jag har fått tips om nya besöksmål och gett detsamma till andra. Jag har upptäckt nya sevärdheter och tipsat besökare om andra. Jag har inspirerats av att fota olika motiv och inspirerat andra att hitta nya. Listan kan göras lång och de som eventuellt inte begriper sig på varför du, jag och andra bloggar är de som själva inte har förmågan att göra det.
Jag vet exempelvis att Lovisa är en stad i Finland och hur staden ser ut. Detta tack vare dig.
Ja, nog är det ju det här att få tips om besöksmål, att få se fina foton, vara med på resor utan att fysiskt vara det, som gör att vi läser bloggar och själva bloggar. Recept och allehanda andra idéer får man.
Jag blir glad då jag läser att du lärt dig mycket om Lovisa via min blogg.