Tänk om jag aldrig hade…

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

… delat bördan med någon och berättat hur ont det gjorde att bli lurad av den jag älskade och sedan lämnad.

Tänk om jag bara hade bitit ihop, sopat känslorna under mattan och försökt låtsas att allt var bra.

Hur ensam och misslyckad hade jag då inte känt mig i dag?
Ingen skulle ju ha förstått hur förkrossad jag var, att jag de tre första veckorna varken kunde äta eller sova, att jag trodde jag aldrig skulle bli glad igen…
Jag hade inte fått något stöd eftersom alla bara hade trott att allt var bra och att jag var stark som klarade skilsmässan med ett leende på läpparna.

Nya blanka sidor väntar i ny dagbok.
Nya blanka sidor väntar i ny dagbok.

För att hjälpa mig själv började jag skriva om mina känslor på bloggen.
Med facit på hand vet jag att jag med min öppenhet också hjälper andra.
Många har tagit kontakt och sagt att de upplevt samma sak men inte klarat av att tala öppet om det, än mindre att sätta ord på sina känslor.

Otaliga timmar av diskussioner med nära och kära, med vänner och bekanta och med världens finaste terapeut har det också blivit.
Utan er alla skulle jag inte ha de krafter som jag har i dag.

Många önskar att jag ska fortsätta blogga och vara hundra procent mig själv – eftersom det hjälper mig. Därför lovar jag göra det.

Jag ser ju hur många som läser det jag skriver. Responsen på förra inlägget var enormt. I morse hade inlägget haft över 1200 visningar.

Jag har fått kramar och vänliga, peppande kommentarer också på Facebook.

Hittills har det bara kommit en lite bitsk kommentar här på bloggen. Signaturen Isa kallar mig bland annat skenhelig och Heliga Carita.

Om det kommer fler sura kommentarer och påhopp får jag se vad jag gör med dem, speciellt om de är så pass anonyma som Isas var.

Jag vill ju publicera alla kommentarer så att de som skriver surt inte tror att jag inte vågar. Men om det är mycket elaka kanske jag bara sparar dem och publicerar utvalda bitar i ett separat nytt inlägg längre fram 🙂

Men skriv inget elakt om min ex-make och hans nya kärlek eller om mina vänner! Sådana kommentarer har inte kommit sedan förra sommaren men börjar de åter droppa in så håller jag dem helt för mig själv.

Jag fortsätter vara mig själv här. För de som känner mig, de känner mig – de som av någon orsak hatar mig känner mig inte.

Jag ska inte tro att jag har några riktiga vänner

~ Carita Liljendahl ~ 46 kommentarer

Den här bloggen handlar väldigt långt om mitt liv. Min vardag med alla upp- och nedförsbackar som hör därtill.

Sedan juni 2014 har jag skrivit rätt mycket om hur det kändes att bli övergiven efter sexton års äktenskap. Stundvis mådde jag riktigt dåligt. Jag försökte berätta hur det kändes och varför.

Med tiden blev inläggen mindre ledsna, helt enkelt för att jag själv blev både starkare och gladare. Livet är mycket positivare i dag än för ett knappt år sedan, och jag kan tänka mig att många tycker att det nu är dags att fokusera endast på det positiva.

Men skriver jag inget om ”eländet” i mitt liv är den här bloggen inte ärlig.

Från den här hyllan i K-Supermarket hade jag velat köpa alla blommor!
Från den här hyllan i K-Supermarket hade jag velat köpa alla blommor!

Om jag hade haft möjlighet att få med mig alla de här blommorna från affären och om jag hade kunnat dela ut dem alla på en och samma dag, så är ni många som hade fått blommor. Jag tror att ni alla som varit med på min lilla helvetiska resa och som stöttat mig känner igen er. Vare sig ni gjort det i verkliga livet, via Facebook eller bloggen. Så de här blommorna är till er ❤

Bara två ögon och en ledsen mun fattas från den här moppen. Då hade den beskrivit hur jag kände mig i går.
Bara två ögon och en ledsen mun fattas från den här moppen. Då hade den beskrivit hur jag kände mig i går.

För ni ska veta att det ännu finns dagar då jag känner mig som den här moppen.
Till först av allt måste jag ändå förtydliga att min ex-make inte är den skyldige då jag berättar vad som senast gjorde mig ledsen.

Via FB fick jag häromdagen ett meddelande som i sin korthet lät så här:
Jag har inte i denna dag hört ett enda positivt ord om dej. Tänk på det. Inte ett enda.

Jag har också fått höra att jag inte ska tro att jag har några riktiga vänner. Sådana får man inte via bloggar.

Eller att de flesta lär ha tröttnat på mitt skilsmässopladder och helst vill springa sin kos då de ser mig.

Jag vore väl inte en människa om jag inte blev ledsen för de här påhoppen.
Fastän jag vet att personer som skriver så här har det jobbigt själva.

Så i dag beslöt jag mig för att berätta hur det känns ibland. Inte ofta men fortfarande då och då.
Och de här skoporna av ”ovett och sanningar” får jag kanske just för att jag är öppen om allt, för att jag inte ”har vett att hålla tyst om mitt liv”.

Det finns alltså människor som inte tycker om
– att jag vågar säga att jag är stolt för att jag åter är på benen
– att jag ids och täcks berätta att jag träffat nya män som är yngre än jag själv
– att jag berättar att min blogg har hundratals och ibland över tusen läsare varje dag
– att jag skriver hur jag genom terapin lärt mig förlåta och därmed även med handen på hjärtat önskar min make och hans nya allt gott.

Till råga på allt vågar jag kalla mig själv storsint och påstå att jag har ett gott hjärta 🙂

Mattor på trottoaren

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Ett härligt projekt som leds av föreningen Hakeva håller på att ta form i vår stad. Trasmattor målas på rad på Alexandersgatans trottoar. Härligt med initiativtagande människor som sedan också ser till att projekt förverkligas.
HÄR kan ni läsa mer om mattorna.

Elever från finska skolan tillsammans med sin bildkonstlärare Kaisa Korpela.
Elever från finska skolan tillsammans med sin bildkonstlärare Kaisa Korpela.

Fototriss – Så här ser det ut där jag är

~ Carita Liljendahl ~ 34 kommentarer
Kapellparken ligger bara på hundra meters avstånd från mitt hem. En oas mitt i centrum.
Kapellparken ligger på bara hundra meters avstånd från mitt hem. En oas mitt i centrum.

I bakgrunden syns Generalshagens skola, den brunröda tegelbyggnaden. Där går elever i klasserna 1-6.

Jag förde Svensson, vår Volvo som vi har delad vårdnad om med ex-maken, till busstationen så den finns där då han kommer hem från en resa i natt. På samma sätt gör vi då jag åker tidig morgon till Amsterdam. Han tar bort Svensson och ser att bilen finns där den natt jag återvänder hem.

På väg hem från busstationen gick jag genom Kapellparken. Vinden är kylig i dag men ändå perfekt väder tycker jag.

Ett av flera våningshus med adress Drottninggatan.
Ett av flera våningshus med adress Drottninggatan.

Det här huset syntes också på första bilden. Jag tycker om arkitekturen. Har inte sett någon av de större lägenheterna inifrån, de som har utsikt över parken. Men tror att de är fina.

Jag plockar sällan vitsippor för jag tycker de är fina där de står.
Jag plockar sällan vitsippor för jag tycker de är fina där de står.

Parken är på ett sätt som en liten ansad skog mitt i stan. För här finns träd av alla de slag, både äldre med mossiga stammar och yngre ganska nyplanterade. Mossiga stenar och murar finns här också, en damm, en lekpark, kullar och sluttningar.

Då jag besökte Konst eller konstigts blogg såg jag att Fototrisstävlingen hade rubriken ”Så här ser det ut där jag är”. Så jag kan ju bra vara med med det här inlägget 😀

Fler bidrag och tävlingsregler hittar du HÄR.
En länk till alla Coolstuffs nyheter finns HÄR.

En regnig dag som denna…

~ Carita Liljendahl ~ 25 kommentarer

… passar det bra att studera kartor.
Om en dryg vecka bär det av på läsarresa till Amsterdam.
Kanalkryssning, oststaden Edam, tulpanodlingar och andra vackra blommor i Keukenhof – och kanske ögonfägnad i form av långa, ståtliga holländare? Nån sa att poliserna där är snygga. Gäller väl att hitta på nåt bus då så dom haffar en 😉

Reseförberedelser.
Reseförberedelser.

Med vänners hjälp…

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

… har jag klarat året som gått efter skilsmässan.
Två vänner har också hjälpt mig få upp det här skåpet till bostaden, och Merja hjälpte mig flytta det från en plats till en annan i arbetsrummet i går. Tusen tack för det!

Ett gammal linneskåp tjänar nu bland annat som lager för mina böcker.
Ett gammal linneskåp tjänar nu bland annat som lager för mina böcker.

Äntligen fick jag boklådorna ur synhåll. Jag har en låda kvar av min senaste bok ”Skuggor av svek”. Vill gärna bli av med dem så är du intresserad får du en signerad bok för 5 euro + porto (50 kronor + porto). Anmäl i så fall ditt intresse i kommentarsfältet, så tar jag kontakt och ber om din adress – du behöver inte lämna ut den här.

Behövde inte putsa på tandborste... :-)
Behövde inte putsa på tandborste… 🙂

Tack till min syster som visade ett knep hur jag snabbt får plastdelarna mellan toastolens lock och sits ren.

Och tack till Merja som kunde upplysa mig om hur jag skulle lyfta bort lock och sits… hade inte en aning om att det fanns skruvar, muttrar eller vad de ska kallas… på ett mycket svårtillgängligt ställe… Tror jag å de snaraste byter ut sitsen mot en som går lättare att få bort då det är dags att städa…

Under toastolen... man ska vara nästan akrobat för att nå skruvarna.
Under toastolen… man ska vara nästan akrobat för att nå skruvarna.

Glad 2:a maj till alla!

~ Carita Liljendahl ~ 13 kommentarer
Skål för våren, nu är den äntligen här!
Skål för våren, nu är den äntligen här! Foto: Veronica Lindblom

Första maj var solig och skön, men nere vid havet där vi firade att sommarrestaurangen Saltbodan öppnat blåste det lite. Då vattnet i viken inte kan vara mer än några grader varmt gällde det att vara varmt klädd.
Aaro till vänster på bilden är inte någon surpuppa fastän han ser sammanbiten ut 🙂
På Facebook kommenterade hans hustru Marina, andra från vänster, att så där ser man ut då man varit tillsammans med henne 37 år 😀

Firade såsom planerat vårens ankomst med min syster och några vänner som alla betytt mycket för mig under året som gått. Första maj 2014 går till historien som en av de bedrövligaste helgerna i livet, men första maj 2015 blev en glad fest, tack för det också till Merja till höger på bilden.

Fick gåvor som om jag haft födelsedag. Kanske man kan säga att jag är pånyttfödd nu då jag klarat det första sorgeåret.
Fick gåvor som om jag haft födelsedag. Kanske man kan säga att jag är pånyttfödd nu då jag klarat det första sorgeåret.

Av Marina och Aaro fick jag skumpa och kort. Och tack även till Tia från Borgå för handkrämen och nyckelringen och den varma kramen. Tack också till många andra för kramar på årsdagen, ingen nämnd, ingen glömd.

Den här morgonen startade med kaffe och nygräddat bröd tillsammans med Merja innan hon åter åkte hem till katterna på landet ❤
Skönt att ännu ha två lediga dagar framför sig.

(förresten… det lär ha varit nån hockeymatch i VM igår… äsch, vi tar nya tag mot Danmark i morgon…)

En liknelse på årsdagen

~ Carita Liljendahl ~ 19 kommentarer
Vårens blommor och lite fjolårsskräp.
Vårens blommor och lite fjolårsskräp.

Den här sluttningen med vårens fina små blommor, grönt gräs och lite fjolårsskräp i form av vissnade löv – den tycker jag beskriver rätt bra hur mitt liv ser ut just nu.

Jag tog en liten promenad. Solen lyser, inte från en klarblå himmel, och det blåser lite, men inte iskallt – så jag är riktigt nöjd med livet just nu.

Jag läste mina dagböcker från april och maj månad i fjol. Klart att det var sorglig läsning. Men mycket av det jag tänkte och våndades över då har jag redan hunnit glömma. Därför är jag glad för att jag skrivit dagbok alla dagar sedan skilsmässan, och faktiskt nästan fyrtio år innan den också. Började skriva 1976 🙂

I maj och hela sommaren 2014 hade jag inte mycket livsglädje. Att tro på en bra framtid var svårt.

Men här är jag nu – ungefär som den där sluttningen, full av blommor. Gräset har åter blivit grönt. Lite fjolårsskräp finns kvar på marken, så också i mitt liv. Men så småningom blåser det bort, eller plockas för hand av mig själv eller någon annan.

I dag ska jag ha en bra dag tillsammans med vänner på Skeppsbroområdet i Lovisa. Du som vill, kom och höj en skål med mig för mitt nya liv.
Sedan hoppas jag att vi också kan skåla för en öppningsseger för de finska Lejonen som i hockey-VM möter USA i grundseriens första match som börjar klockan 17.15.

Första strutglassen!

~ Carita Liljendahl ~ 21 kommentarer
Den här hästen får väl vem som helst på glatt valborgshumör?
Den här hästen får väl vem som helst på glatt valborgshumör?

Efter en dag med hällregn och blåst satt det åter bra med sol och en temperatur på cirka +11 grader. I Ankarparken invid glasskiosken, som öppnade i dag!… arrangerades ponnyritt för familjens minsta valborgsaftonen till ära.

Första glassen i strut, favoriten citronlakrits.
Första glassen i strut, favoriten citronlakrits.

Nåja, så var första glassen från Tamaras kiosk avnjuten för i år. Förhoppningsvis blev det inte min sista.
För man vet ju aldrig… om olyckan är framme. Att man snubblar och bryter nacken, att man krockar med bilen på motorvägen i 120 ryck – färdas ju allt oftare där nuförtiden… ja, riskerna är många. Man kan trilla ner med flygplan också, men att färdas på vägarna är ju mycket farligare.

Fick ett samtal i dag. Av en vän som varit aktiv på många sätt i livet. Nu sitter han plötsligt i rullstol och vet inte hur livet framöver ska bli. Just nu är han helt beroende av andra människor.

Det här fick mig att tänka till, att stanna upp, ytterligare en gång på mycket kort tid.
Livet det är här och nu. Allt det vi vill och kan göra ska vi passa på att göra medan vi har tid. I morgon kan det vara för sent.

Njut av valborgshelgen med era nära och kära, eller ensamma, så som jag tror att jag gör. Men tyck inte synd om mig – jag trivs i mitt eget sällskap.
I morgon tänkte jag däremot gå ut bland folk. Med studentmössan på svaj!