Min växt är nu sexton centimeter hög.
Jag funderar fortfarande om jag borde plantera om den.
Har gett upp hoppet om att flera frön skulle orka skjuta upp.
Tror att bara två av ett tjugotal grodde.
Men den lever och är tillsvidare fin, om ock ganska späd.
Del 8 i projektet kan du läsa här, och därifrån hittar du också de tidigare inläggen.
… och fastän jag alltid är en stolt moster var jag extra stolt och glad i går.
Då gjorde nämligen min systers son Conny sitt första mål i innebandyns division ett!
Juniorerna spelade för första gången i olika femmor och fick bra flankstöd av de mer erfarna spelarna. Resultaten uteblev inte. Oscar Arnkil och Niklas Rosqvist noterades också för sina första passningspoäng.
Matchen Tor-Blackbirds slutade 7-4.
… hittade jag svarta lakan. Var tvungen att åka ända till Sverige för att finna dem på Hemtex. Ja, vi har säkert Hemtex i Finland också men inte i Lovisa där jag bor.
Det är Adrians idé att bäddmadrasser och säng ska dammsugas en gång i månaden. Men då han tyckte att jag skulle styrka lakanen också sa jag stopp. Han får stryka hemma på Bulevarden i Helsingfors så mycket han hinner och orkar, och sortera de välstrukna plaggen enligt färg i sina välfyllda garderober. Men hemma hos mig finns det gränser.
– Okay, sa han. Men när jag sover över här vill jag ligga på vänstra sidan för den är minst skruttig.
Eftersom det är jag som skapat Adrian lät jag bli att opponera mig en gång till. För tänk om han som sover naken får skavsår nånstans då lakanet inte är totalt slätstruket 😀
Minns inte om jag tog bilden i Täby centrum eller på Sverigefärjan… men hur det än var så tycker jag de här maskinerna är hemska. De låter alldeles förskräckligt om dem och de ser ut som två hajars gap!
Fingrarna är mina arbetsredskap så klart jag är lite extra försiktig med dem.
Om någon undrar vad monstermaskinerna har för uppgift kan jag berätta att de ska torka händerna då man tvättat dem efter till exempel ett toalettbesök.
… har jag känt mig flera gånger de senaste dagarna.
Jag har fått så många fina julkort med hälsningar. En av dem innehöll en gratis livförsäkring, ett reflex med en av mina favoriter från Mumin, Lilla My!
Jag var nedstämd den dagen jag kom hem. Så den här lilla omtänksamma gåvan fick varma glädjetårar att rulla ner för mina kinder.
Egentligen borde jag visa alla kort jag fått, för alla bär ju på hälsningar som värmer mitt hjärta. Men jag tror ni förstår att jag gör ett plock i högen.
Och första julpaketet fick jag i dag. Jag lovar att jag öppnar det först på julaftonsmorgonen, men dikten på kortet kunde jag inte låta bli att läsa. Och då blev jag också rörd, för den inger mig så mycket hopp om vad som komma skall.
Tack till alla som skickat kort och små gåvor – ni vet vem ni är ❤
Och tack till dig Birgit, som ringde för att önska mig god jul. Vårt samtal fick en annan vändning än du kanske tänkt dig, men du sa så många kloka saker. Jag som alltid tänker att det finns en mening med det som sker, såg en mening i att du ringde precis i dag.
Och så finns det ytterligare en person som jag gärna skulle vilja skriva mer om här, men jag tror att jag väntar ett tag. Jag nöjer mig helt enkelt med att citera honom.
– Vi har ingen brådska. Vi har ju hela livet på oss.
Det tycker jag är klokt sagt. För även om allt stannar vid vänskap så har den här personen hjälpt mig en bra bit på väg framåt i livet. Och det tycker jag känns stort.
När vatten fryser till is kan det gå så här.
Vackert konstverk av naturen.
Tyvärr var jag tvungen att skrapa bort det från vindrutan för att kunna åka iväg. Men jag hade parkerat på kyrkbacken så jag kunde inte gnissla tänder och svära. Jag försökte bara tänka hur vackert allt som naturen skapar är.
Daniel Craig, kanske ni tänkte!
Ja, det stämmer – och efter julen eller nyår kommer ni att få se vad jag köpt till min samling av Bondprylar.
Men… det jag ville säga är att jag har en förkärlek för gamla murar.
Jag var där för att fotografera hjältegravar till morgondagens tidning. Och passade på då jag hade tillgång till proffsig utrustning.
Då solen lyste och fåglarna kvittrade kunde jag precis föreställa mig att det hade varit en vårdag. En sen eftermiddag i mars eller april.
Härligt att ha den förmågan, att förflytta sig till en annan tid.
Grindtorp är en del av Täby och det var där jag bodde ett par dagar förra veckan.
Det har varit en fartfylld dag. Är man ensam reporter på lokaltidningen några dagar uppstår inga luckor i schemat och stolen hinner man inte slita mer än under de tider då man med frenesi knackar ner sina texter.
Dagen började med en utställning på bibban där konstverk som dagisbarnen gjort under hösten ställs ut. Härliga kreationer, inte sant?
Då artikeln om utställningen var klar skrev jag en bokrecension.
Sedan pilade jag iväg till församlingen vars diakoni fick ta emot en donation på 5000 euro av lokala Lionsklubben.
Den här dagen blev det cirka 10 000 tecken för tidningen.
Så kära blogg, kanske du ursäktar att jag inte skriver lika mycket här i dag?
Adrian står nämligen i dörren till mitt arbetsrum. Han nickar mot soffan. På bordet står två Riedelglas och en flaska vitt.
Så jag tänkte faktiskt göra honom sällskap…
… och inte ännu berätta att jag igår köpte en pappfigur i naturlig storlek av Daniel Craig…
… för gör jag det blir jag nog utan vin…
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 