Passade på denna vackra vinterdag, med minus fyra grader och lite sol, att tillsammans med min syster åka runt och ta några foton.
BILDER från vintriga Lovisa
Tror jag har…
… något att göra i dag.
Det är åtta minusgrader så det blir säkert lite jobbigt att få fram bilen, men i dag måste det ske. Jag har inget viktigt att göra, ingenstans jag måste köra.
Men jag tycker om att köra bil så bara jag grävt fram min Svensson ska jag ta en liten tur med honom så han blir varm. Kanske jag fotograferar något på vägen också, som jag senare kan visa här.
Ha en fin annandag!
Morning has broken…
… like the first morning. Blackbird has spoken, like the first bird.
Det är ju en vacker sång, eller hur?
Och sagolikt vackert är det också utanför mina fönster. Vi har cirka tio minusgrader och sol. Kunde julen bli bättre?
Och så här stämningsfullt var det hos min syster på julaftonen i går. Tack för god mat och fin samvaro med familjen!
Fick vad jag önskade mig av jultomten
Jag fick flera paket av tomten men ett av dem innehöll en sak jag särskilt hade önskat.
En selfie-käpp eller selfie-pinne eller vad de nu än kallas på svenska.
Jeeee! Jag kommer att höra till dem man pekar på och skrattar åt.
Nämen titta vad håller tanten på med? Borde hon inte använda pinnen som promenadkäpp?
Nej nej nej – de som INTE har en selfie-pinne är hopplöst out, omoderna, efter sin tid och avundsjuka på oss som har en 😀
Selfiepinnen är en hit i Japan och säkert i USA och i Europa också. Snart är det lika konstigt att vara utan detta teleskopstativ som att vara utan smarttelefon.
Sedan är det en annan sak om folk dör då åskan slår ner i pinnen…
Och jag tror inte att den här käppen kommer att användas bara som hjälp för att ta fotografier med mobilen. Folk är nog mer påhittiga än så.
Men i morgon ska jag börja ta massor av bilder!
God jul!
Öppnade redan två paket…
… som jag fått av vänner, och som jag hade bestämt att jag skulle öppna innan jag åt frukost.
Antalet paket jag fick som barn och i yngre tonåren var väldigt många. Minns att jag räknade dem och skrev upp i min dagbok hur många de var och vad jag fick av vem.
Så här på äldre dar är det inte så viktigt med paket. Men visst är det roligt både att ge och att få några små, genomtänkta, kanske vackert inslagna paket, eventuellt med ett rim också.
God jul!
Önskar jag alla mina bloggvänner med den här bilden av en julkrubba i Grindtorp, Täby, Sverige.
Och Jesusbarnet – klart han är med – gäller bara att känna igen honom i tomtedressen 🙂
Snusktunnelbanan…
… är så välanvänd att den måste ersättas med nya örngott.
Men så pass kul är örngottet med Snusktunnelbanan att jag inte kan slänga det. Trots att det sett sina bästa dagar, är slitet och har hål måste jag komma på ett sätt att använda kartan i alla fall 🙂
Men som den estet jag har blivit, eller kanske alltid varit – genom åren har jag bara speglat över allt på Adrian, så…
… köpte jag två nya örngott som matchar mina lakan och underlakan, som antingen är gråvita eller svartvita, helgrå eller helsvarta.
Och antagligen bidrog jag till att göra någon Marimekkochefs lön ännu lite fetare.
Stridstuppar på jobbet
Jag ser dem varje dag. Stridstupparna på jobbet.
De sitter på min Macbook air. Eller ofta ligger en av dem omkull.
Troligen för att den fått en knuff av den andra.
Jag vet inte hur det går till, för jag lyfter alltid upp dem, säger att de måste försöka vara vänner. Man får inte slåss.
– Nej, det var ditt!
Men likt förbaskat ligger en av dem, ibland båda, på rygg då jag återvänder till jobbet. Jag förstår inte hur det har gått till, och frågar jag fåglarna skyller de på varandra.
Ändå kan jag inte låta bli att gilla dem.
Kanske för att de påminner om Adrian och mig.
Bakom de rynkade ögonbrynen döljer sig en märklig kärlek.
Och jag är säker på att fåglarna fnissar tillsammans då jag inte hör det.
Muskulösa brandmän med bringan bar
Ja, vad gör man inte för att locka läsare till bloggen? Men tyvärr, det blev inga sådana bilder i dag…
På redaktionens morgonmöte kom vi på att vi kanske borde ha en artikel som tangerar julen, eftersom vi i morgon kommer ut sista gången före den långa helgen.
Kanske vi kunde fråga hur de brandmän som har jour firar julen på stationen? Naturligtvis skulle vi ha fina bilder också. Vi drog några helt rumsrena skämt om muskulösa män med bar överkropp och en brandslang nonchalant hängande över armen.
Men saker och ting blir sällan som man tänkt sig. Dels är vi ju en seriös lokaltidning, dels hände det plötsligt något annat.
Jag råkade själv på en utryckning!
Medelsvår krock i Lappträsk var rubriken på tilannehuone.fi. Fick en ungefärlig adress, riksväg sex, nära gränsen till Kouvola. För mig betydde det tre mil i en riktning för att kanske få en bild.
Och det man aldrig som reporter vet då man åker i väg är vad man har framför sig. Är det bara en plåtkrock eller är det något värre, med totaldemolerade fordon och döda människor. Kommer jag ens fram till olycksplatsen, kan jag stanna min bil där, eller är jag tvungen att gå en kilometer innan jag får bilden?
I dag hade jag tur på många sätt. Skyddsänglar och krockdynor såg till att ingen skadades. Jag kunde stanna på en sidoväg alldeles i närheten, och jag hann få bilder precis innan fordonen forslades bort.
Och brandmännen då? Jo, jag hann träffa dem också. Många, i alla åldrar. För jag fick vara med på julkaffet där både yngre och redan pensionerade räddningsarbetare träffades. Så har jag inte ett omväxlande jobb, säg?
Just det…
… det är väl fjärde advent i dag.
Jag har ingen adventsstake men en massa ljus på olika bord här hemma.
Det här fick jag av Ingemaj då jag var i Sverige förra veckan.
Ett ljus av bivax som jag redan börjat bränna – det doftar så gott!
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 