Efter jobbet och före konstkursen i går hade jag en halv timme ledig tid.
Passade på att slinka in på Hotel Degerby på ett glas mousserat vin.
Tog ett foto genom fönstret så ni får se några av våra parker, en liten bit Lovisavy.
Lovisavy
Under täcket…
… kan det hända allt möjligt.
Och det kan det tydligen på konstkursen också.
Adrian behövde ytterligare ett lager med medium som binder färgerna i hans fejs så han fick vila resten av kvällen.
Jag hade redan innan bestämt mig för att göra en erotisk tavla 🙂 Men det betydde inte att jag skulle måla könsorgan.
Jag såg framför mig ett rum i dunkel, en säng, två kroppar, ljus som silades in genom spjälgardiner.
Började måla en grå bakgrund. Och sedan blev det bara dystrare och dystrare.
Tänkte att okay, det här blir inte en erotisk tavla, det här blir något helt annat.
Olika arga spökfigurer började framträda. De hade sjögräs till hår.
På något sätt blev tavlan som en mardröm och plötsligt slogs jag av en tanke.
Mitt liv har känts grått och svart och stundvis som en mardröm. Men det går att komma över (läs: måla över) sådant.
Jag tog fram röd färg, grön färg, gul färg, blå färg, vit färg… och jag blandade friskt. Ett tag hade jag en härlig färg som läraren tyckte såg ut som citronlakrits.
Så här kan det gå.
Morgonen ljusnar där bakom och under täcket går det hett till 🙂
TV-stjärnor från Lovisa
I dag togs beslutet om att Östra Nyland och Borgåbladet slås samman. Från att ha kommit ut tre gånger i veckan får vi nu göra det fem dagar, från tisdag till lördag. Bbl är redan sedan tidigare en femdagarstidning.
Vad den nya tidningen ska heta vet vi ännu inte. En namntävling hittar du HÄR.
Plötsligt på förmiddagen fick vi höra att Yle Fems nyhetsteam ville komma på besök.
Dom var i Lovisa halva dagen och intervjuade folk på gatan, pratade med oss på redaktionen och filmade från alla vinklar.
Nyheterna kommer alltså på Yle Fem klockan 19.30 i dag. Troligen blir inlägget från Lovisa inte längre än några minuter, men lite spännande var det allt 🙂
Jag frågade kameramannen om han inte hade lite smink med sig. Ni vet, puder och sånt.
Men nej, det hade han inte. Så om jag syns i teven är jag brutale naturell…
Vackert format ljus…
… vet inte riktigt hur det gick till men så här fint hade ett av mina levande ljus format sig i går.
Ja, jag har brandfilten nära och ja, jag försöker tänka på underlaget, avståndet mellan ljusen och andra säkerhetsaspekter.
För hur vackra ljusen än är, så ska vi vara försiktiga med elden.
Minnen…
Allt har sin tid.
Och inget blir nödvändigtvis som man tänkt sig.
När jag fick höra att min sorg efter skilsmässan kräver minst ett år sjönk jag ihop som en pangad ballong…
Det var i början av maj… och jag såg framför mig hur jag skulle vara tillintetgjord och förkrossad och svullen i ansiktet av gråt hela det här året.
Vi har pratat mycket om det här med terapeuten.
Och vi kom fram till att det kan vara bra att man inom terapin är noga med att understryka att sorgen behöver den här tiden. Men att man också säger att sorgen ändrar skepnad.
Jag känner fortfarande, då och då, fysisk smärta i bröstet då jag slås av insikten av det som hänt. Bedragen. Övergiven. Dumpad.
Men med dagarna och månaderna har mitt liv fått ett nytt innehåll.
Jag ser att jag klarar mig själv. Jag känner att jag lever.
Och jag är mån om att göra bara det som känns bra för mig själv.
Samt att värna om alla de vänner som fanns och finns där för mig. De som tycker om mig sådan som jag är.
I dag lyssnar jag på musik av Niklas Strömstedt via Youtube. Orden går rakt in i mitt hjärta.
Ibland gör det ont, ibland känner jag ”så här är det – jag överlever”.
När jag nu städar hyllor i mitt nya boende, hyllor som fylldes av sådant jag inte hann sortera, känner jag både vemod och lycka. Vemod över det jag förlorat men lycka över alla minnen som ändå finns kvar.
Trevliga trappor, del 1
Man kan ju ha serier på bloggen om allt möjligt!
Är det inte Fina fönster eller Vackra väggar eller Nåt att stå på, kan det ju vara nåt att gå i – Trevliga trappor till exempel 🙂
När jag första gången besökte huset där jag nog bor var ju allt upp och ner. Man rev ut gammalt och satte in nytt, man borrade i betongen. Men sedan blev allt jättefint och fräscht, ganska lagom tills jag flyttade in för drygt sex veckor sedan.
Just nu känns trapphuset tryggt. Belysningen slår på automatiskt våningsvis då någon rör sig här. För att komma in måste man få godkänt via summersystemet av någon som bor här.
Antalet trappsteg från eller till tredje våningen är 54. Bra vardagsmotion!
Rock´n´roll
… för hela välgörenhetsslanten var det i går kväll. ”Hyvän mielen rock” – på svenska ungefär Rock som gör att du känner dig lätt om sinnet, får bra samvete. Intäkterna går till familjer och unga hjälpbehövande på lokalt plan.
Verkar som om det ska regna hela dagen i dag.
Perfekt dag för allehanda pyssel inomhus i kära lyan.
Förlovningsdag
I dag är det på dagen sjutton år sedan maken och jag förlovade oss.
Han kom med ett flyg från Sverige och väskan kom med ett annat, där blev något strul – men klart han skulle till Finland, med eller utan grejer 🙂 För skulle vi förlova oss så skulle vi ❤
Det skedde på en badstrand, men inte på den där vi har kiosken. Den här ligger lite mer avlägset och vi stod där mitt i en lång trappa och växlade ringar. Jag kände att han var mitt livs stora kärlek och vi skulle alltid vara tillsammans.
Hade jag fått bestämma skulle det ha blivit så, att vi hade åldrats tillsammans. I med- och i motgång skulle jag ha kämpat.
Jag var ju till och med beredd att förlåta otroheten.
Men… allt blir inte som man tänkt sig och terapeuten säger att vi aldrig kan veta vad som kommer att hända. Också jag skulle, sägs det, kunna bli huvudstupa förälskad i en annan fastän jag tror mig vara lycklig med min man.
Jag har svårt att föreställa mig att det hade kunnat gå så. Vem hade kunnat komma och bräda min man?
Men… ytterligare ett men…
Kanske jag fortfarande efter 52 år inte vet så mycket om livet.
I kväll ska jag ut med en väninna på välgörenhetsrock. Vi firar hennes födelsedag och höjer säkert en skål på förlovningsdagen också. Det här datumet är ju ett av många som jag ändå aldrig glömmer 🙂
Avslutar med lite bilder från gårdagen.
På förmiddagen i går skrev jag en grej om vinterdäck.
Den blev paradgrej i dagens Östra Nyland.
På eftermiddagen besökte fotografen Mariella och jag en lunchcafeteria i Tessjö. Impin Kievari heter stället och det har funnits i tjugofem år.
Men så kom den nya motorvägen, som i och för sig är en välsignelse med tanke på trafiksäkerheten.
Men kunderna försvann och serveringen tvingas stänga. Innehavaren hade sista dagen öppet i går och bjöd alla på kaffe, bullar och syltmunkar. Jag fick en tår i ögat då hon var så vänlig att hon gav en påse full med munkar som vi fick ta med till redaktionen. Så omtänksamt!
Här är jag på väg bort från jobbet. Älskar att gå och dra med fötterna i de prasslande och doftande löven 🙂
Om jag ändå kunde…
… få i gång de här spelen!
Nintendo, Mario Bros, Tetris, golf, friidrott…
Det blev torsk
… och då menar jag ingen fisk 🙂
Har för mig att man åtminstone i Sverige säger att nån torskar då den förlorar.
Men låt oss ta det från början.
Hit anlände en busslast med Torsupportrar glada och förhoppningsfulla på onsdagskvällen. Tor skulle möta Erä Akatemia i den sjätte omgången i division ett.
Jag har lagt in bilder på bloggen från den hallen någon gång förut. Från cafeterian kan man se modiga och viga personer klättra på vägg.
Medan vi väntade på att matchen skulle börja studerade vi programbladet. Till vår stora förvåning såg vi att Tor hade fått en ny tränare som heter Kalle Tyrkäs. En sådan överraskning!
Nå, det fanns även andra fel bland namnen, men Kalle Tyrkäs var det roligaste 🙂
När bilden togs var läget ännu 0-0. När matchen slutade skrevs siffrorna 6-4. Vi tog ifatt ett 3-0 underläge, kvitterade till 3-3 men efter det var det roliga slut. Nya tag mot Blue Fox hemma första november!
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 