Det har varit mycket LÖV här på sistone och också ett inlägg om LÖFVEN.
Men höstlöven är ju så vackra och först tänkte jag bara visa en bild, av löven som ligger på Östra Nylands och Loviisan Sanomats biltak.
Men sedan tänkte jag att ni ska få se vyn från layarnas och nyhetschefens rum också.
… att han mår, efter alla omständigheter, väl.
Han har börjat skratta åt mina försök att avbilda honom.
Då jag fixat och trixat för att få fram rätt hudfärg har det resulterat i en viss krackelering 🙂
Vilket ledde till att jag blev tvungen att korrigera hans nuna IGEN.
Så går det om man använder för mycket makeup.
Han vill säga att här är det INTE frågan om botox (hälsning till Annika) och inga skönhetsoperationer har utförts.
Att han ser ut som han gör är helt och hållet MITT fel 🙂
Jag blev tvungen att måla på hans ansikte med en massa som håller ihop de olika färger jag smetat dit innan 🙂
Hans hår börjar få ungefär rätt färg, men annars ser han just nu ut som en… ja, jag vet inte vad… övergödd på något sätt 🙂
Adrian sysslar INTE med bodybuilding… sorry sorry sorry 😀
Så ni må tro att vi nu skrattar tillsammans.
För han HAR humor. Och han KAN vara tacksam.
Han är glad för att han fått öron, ögonbryn och konturer till ett ansikte.
Och skäggstubben, den där en millimeter långa, som inte syns på bilden, den är han skitnöjd med.
… få njuta av en lunch som den här!
Ska efter lunchen skriva ut en personintervju med en kvinna som för sju år sedan flyttade från Tyskland till Finland.
Hon fick ett projektjobb i Lovisa och fann kärleken här. När jobbet tog slut beslöt hon sig för att stanna i den lilla staden hon lärt sig älska.
I kväll är det åter målerikurs. Få se om jag äntligen ska lyckas få fram Adrians ögon, näsa och mun…
Parken håller på att snyggas upp. Stadens parkavdelning kollar om träden är friska och rensar lite här och där. Det blir både ljusare och säkrare att vistas i parken. Och gamla träd måste ju skötas, en del av dem är från 1800-talet.
I går blev jag lite upprörd då jag råkade se slutet av programmet Agenda på SVT2. På Facebook skrev jag så här:
”Usch! Nu skäms jag för att vara journalist. Såg på Agenda på SVT och tyckte man drev med statsminister Löfven… om han upprepar ordet ”ingångsvärde” måste man inte driva med det. Han är en BRA och mänsklig statsminister. Han är annorlunda, tack och lov för det. Tänk om hela Sverige var så elitistiskt som vissa journalister där verkar tro sig vara… huga!”
Kanske det vara att ta i lite, men skrivet är skrivet och jag står för min åsikt.
ALLA journalister är ju inte som de i programmet, men att NÅGON beter sig så där mot statsministern känns illa nog.
Så i dag blev jag glad när en kollega visade en text som fanns i söndagens Helsingin Sanomat. För er som inte kan finska ska jag översätta den så gott jag kan. Ironi och satir är svårt, men skribenten slår huvudet på spiken 🙂
ASYLPLATS ÅT EN SOM ANSES FUL (mukaruma är svårt att översätta – åt nån som är ful, typ)
Nu hände det då, den där svenska varelsen som vill alla så väl och som omfamnar hela världen fick sig en törn. De gick och jämförde sin statsminister Stefan Löfven med ett djur som valts till världens fulaste, blobfisken.
Så går det då man har vant sig vid det stiliga. Då man inte har erfarenhet av sådana här ”löfvenar” och tölpaktiga ledare. Så som hos oss.
Därför föreslår vi att Löfven beviljas asyl.
Han skulle passa bra in här bland alla med potatisnäsor och grisögon. Här skulle man inte jämföra honom med en blobfisk, för med våra mått mätt är han ju stilig, helt klart en riktig Reijo Taipale.
I utbyte skulle vi ge Alexander Stubb. Han skulle ju vara som fisken i vattnet i Sverige, vacker och vältränad skulle han få jobba med kungen.
Och så skulle man inte heller i utlandet ta miste på Finland och Sverige. Rollerna skulle sitta rätt.
Bildtexter: Alex Stubb, svensk stil. Stefan Löfven, finsk stil.
Och om vi faktiskt ger Löfven asyl i Finland för att han nu är så ”ful och inte kan klä sig eller ens tala så det duger i svensk tv”, så välkomnar jag honom till mig på Queen Street. Här finns både hjärterum och stjärterum.
På söndagens promenad såg jag miljoner löv – kanske miljarder.
De prasslar och doftar gott.
I parken intill stadens restauranger verkar det som om någon velat ta en pratstund öga mot öga. Då flyttar man ju på bänkarna så att man kan göra det. Och avnjuter lite öl. Men burkarna hade man ju kunnat slänga i skräpkorgen. Å andra sidan – den låg nog för långt borta, åtminstone på en meters avstånd.
Jag skulle ta systemkameran med på dagens promenad. Laddade batterierna och gjorde allt klart för utfärden.
Tur var det väl att jag kollade om det fanns ett minneskort i kameran, för det fanns det inte 🙂
Har lite krafs kvar i gamla lägenheten ännu. Och bland det krafset finns bland annat mina minneskort. Så systemkameran fick vänta. Att fotografera med mobilen är inte riktigt samma sak, det blir ju rätt platta bilder. Men å andra sidan, den vägde nästan inget i fickan heller 🙂
Å-vyerna är från stadsdelen Garnison där jag växte upp.
Det var ett tag sedan publicerade en bild i serien ”Nåt att stå på”.
Tycker om mossa och mig stör det inte alls att sådan växer på trottoarer.
Den här bilden är tagen på Garnisonsgatan i Lovisa. Tyckte det var roligt med äpplena som låg där också.
Inspirerad till en höstpromenad, som delvis gick i barndomskvarteren, blev jag av väninnan Camilla som ofta har kameran med sig. Hon tar fantastiska bilder, bland annat i makroperspektiv. Mest visar hon dem på Facebook tillsvidare. Länkar inte dit eftersom jag inte bett henne om lov för det – men vem vet, kanske hon startar en fotoblogg en vacker dag.
Fler bilder från promenaden kommer senare.
Och del 8 i serien ”Nåt att stå på” hittar du HÄR.
Tack Ann-Louise för den fina lyktan.
Inte svårt att få rätta höststämningen med den här.
Och till råga på allt – Lovisa Tor vann kvällens match mot SBS Wirmo.
I och för sig först i förlängningen 6-5, men seger är seger!
Killarna vill ju bara att vi ska få spänning för hela slanten… 😉
Det är ett tag sedan jag lade ut bilder från mitt nya hem.
För visst kan man kalla det nytt fortfarande, jag har ju bara bott här fem veckor.
Men nästan alla saker har hittat sin plats. Fyra lådor är ännu ouppackade men jag vet exakt vad som finns i dem.
Mitt mål var att hålla skrubben i ordning och där är fortfarande ingen trängsel (Adrian nickar gillande).
Adrian har också funnit sig i att det är Daniel Craig som blickar ut över både sal och sovrum.
Visst har jag ännu att pyssla med. Bland annat ska hyllorna i arbetsrummet städas, klädskåpen likaså.
I köket ska en stor klocka komma upp på väggen men i det stora hela är allt klart där.
Sängen ska troligen flyttas en decimeter till bort från fönstret. Men jag har sovit utomordentligt bra här.
Möjligtvis skaffar jag ett överkast (redigerat, skrev dagtäcke innan och blev en del kommentarer, vilket jag tycker är kul – ord är intressanta!). Det ska i så fall vara tungt och enfärgat mörkbrunt.
Det här är en gammal korg som man plockade potatis i på stället där min mamma bodde då hon var liten. I gamla lägenheten har jag ännu en kälke som man drog mjölkkannor på förr – den ska jag också ta hit och hitta en plats för.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 