Vill du vara med i utlottningen av den här boken? Följ instruktionerna på bloggens startsida.
… heter en bok av Magnus Hedman.
Den förre landslagsmålvakten i fotboll från Sverige berättar öppet om sitt liv. Hur han tränade extremt hårt, nådde toppen, hade en vacker hustru och mycket pengar.
Men vad händer då ljuset släcks, då karriären är över, och då man förlorar allt för att man gjorde misstaget och trodde att lite narkotika kunde pigga upp ens vardag?
Vill du vara med i utlottningen av boken, följ instruktionerna på bloggens startsida (uppe till höger).
Smycket som jag lottade ut i förra omgången vanns av Nina Antas i Lovisa. Grattis!
Dags att ladda arbetstelefonen och klockan tolv kopplar jag också på den. Telefonen har varit avstängd i två månader då jag haft semester och även lite extra ledig tid för att återhämta mig efter att mitt liv radikalt förändrades i våras.
I dag ska jag göra layouten på tidningen. Det betyder att jag bygger upp sidorna, placerar ut bilder och texter.
Tror att jag minns allt det tekniska men få se om jag är lite långsammare än i våras. Jobbet ska nog gå bra bara jag kommer i gång.
I går pratade jag mycket med makens faster om hennes och min vänskap.
Vi har känt varandra sjutton år och kommit varandra mycket nära.
Vi har ofta suttit och talat om släktingar som inte längre finns bland oss. Vi talar också mycket om sådant som hände innan vi knöt våra vänskapsband. Fastern har lärt mig känna hennes far fastän han varit död trettio år.
Självklart har vi också pratat mycket om vad skilsmässor innebär i praktiken. Hur många människor som drabbas, för det är ju inte bara en make och en hustru som separerar. Barn, far- och morföräldrar, fastrar, mostrar, kusiner och en massa vänner berörs.
Men den nya människa som kommer in i släkten kan också tillföra något. En skilsmässa behöver inte betyda att man mister en massa, man kan få något nytt i stället.
”Ingenting blir som förr” sägs ofta då människor skiljer sig, och visst är det så.
Men vi låter tiden utvisa hur alla relationer påverkas, vad som försvinner och vad som kommer i stället.
Det var inte lätt att fånga Kurre på bild men här sitter han och äter nötter. Vi har lagt ut sådana på fågelbrädet och det brukar besökas av både hackspetten och ekorren och av småfåglar.
Mums mums, på fågelbrädet finns nötter!
Kurre är vig och har kommit på sina knep att få nötter från fågelbrädet 🙂
Luktärter.
Skörden av luktärter har varit sen och sämre i år än ifjol. Vi plockade några ändå eftersom vi förstått att det främjar ny blomning.
… blev det då vi spolade värsta dammet av terrassen och en del saker som hade stått i förrådet en vecka.
Bilen fick också en snabbspolning.
En liten flod rinner från terrassområdet mot stranden.
Det har ju inte regnat i Lovisa på flera veckor, det är kruttorrt i naturen.
Så det såg riktigt roligt ut då det bildades en liten flod från terrassområdet ner mot stranden.
I dag har det också kommit floder av tårar från mina ögon. Jag kan inte peka på något specifikt som hänt, det är bara så att vissa känslor rörs upp ibland och då biter jag inte ihop utan låter gråten komma.
Jag ska börja jobba i morgon och jag vill så gärna orka där. Men lite orolig är jag ändå. Visst kan jag sitta vid layouten och gråta om känslorna överrumplar mig, men hur ska jag klara att vara ute bland folk och göra intervjuer?
Kanske bäst att bara ta en timme eller en halv dag i taget.
Hade några dagar gått och spanat på de här kexen i K-Supermarket. Två paket för fem euro.
Det är inte några förmånliga dussinkex men det var inte heller priset som avskräckte. Jag tänkte väl närmast på att då det är så varmt smälter chokladen innan jag hinner hem.
Men i dag slog jag till. Och jag har tagit ett kex av bägge sorterna.
Lyckligtvis är jag en sådan som kan låta bli godsaker. Jag kan ha en chokladkaka i kylskåpet flera veckor och tar bara en bit då och då.
Så jag tröstäter inte. Fastän det hade funnits orsak att göra det under de senaste månaderna.
I dag har jag också haft en lite ledsnare dag med tårar som bara vällt fram.
Hade inte sett maken på över en vecka men förklarade för honom att han inte ska vara rädd för mina tårar. Det är inte bara hans blotta uppenbarelse som gör mig ledsen. Tårarna är en del av min sorgeprocess och hur länge den pågår vet ingen.
Jag blir ledsen då jag tänker på allt vi gjort tillsammans, och att jag inte fick fortsätta dela dagarna med honom och åldras tillsammans, … alltså det som vi som ofta sa och skrev till varann under våra nästan sjutton gemensamma år. Vi ska alltid vara tillsammans.
Nu blev det inte så. Han valde ett annat liv och min roll är att acceptera, att försöka förstå åtminstone en del, och att med små små steg i taget gå vidare. Att kanske kunna och våga både leva och älska igen.
Att städa är inte min starkaste sida men det kanske blir roligare med den här 🙂
Jag har aldrig gillat att städa, men jag trivs nog inte heller med allt för mycket röra och smuts omkring mig. Inte ens fastän man brukar säga ”bättre lite skit i hörnen än ett rent helvete” 🙂
Tänkte att det kanske kan vara skojigare att torka damm med den här vippan. Färgen passar in med den skala av lime jag tänkt mig ha i köket i nya bostaden. Delen med de gröna svansarna går att avlägsna och tvätta.
Men eftersom jag varken gillar att moppa golv eller tvätta fönster tror jag att jag i framtiden anlitar ett städföretag minst en gång i månaden. De som sysslar med sådant ska ju också ha jobb!
Alla sätt att fånga getingar är bra, förutom de dåliga.
Läste någonstans att vi nu har många och envisa getingar och att det beror på att värmen hållit i sig så länge. Det i sin tur ledde till att blommor torkade ut och att det finns väldigt lite nektar i naturen.
Därför söker sig getingarna till oss människor och attraheras av våra dofter. Speciellt mycket gillar de våra godsaker på trädgårdsborden. Allt från saft och läsk till öl och annan alkohol lockar.
Expressen tipsade mig via nätet om att ställa petflaskor med olika söta innehåll på borden. I går utökades samlingen på sommarstället med bananskal i påse och en ölburk. Senare även med papperstallrikar där det fanns rester av blåbärskaka och vaniljsås.
Hur har du gjort för att slippa ha getingar som sällskap när du äter ute?
… ja, och så måste jag bara tillägga att gårdagen åter bjöd på många skratt. Hade sällskap av makens kusiner och ett av kusinbarnen är en hejare på att imitera Uuno Turhapuro. Vi kom också ihåg en massa dråpliga inslag från tv-serierna Pulttibois och speciellt deras karaktärer Mannet (handlar om romer) och Nunnukamiehet (samer). Jag fick ont i magen så som jag skrattade – och vi konstaterade att i dag skulle antagligen många av sketcherna klassas som rasistiska…
De som byggt upp utställningen på Almska Gården har gjort ett verkligt strongt jobb.
Om du ännu inte har sett utställningen som hyllar Tove Jansson i Lovisa ska du absolut gå och titta på den! Tove förknippas främst med Mumin men hon har gjort många andra fina illustrationer.
Utställningen är öppen på Almska Gården till och med 7 september.
En av de många fina bilder som illustrerar Tove Janssons liv.
Då jag jämför Tove Jansson-utställningen i Borgå konstfabrik med den som finns i Lovisa kan jag inte säga annat än att utställningen här på hemmaplan slår Borgås med hästlängder.
I Lovisa finns gamla tidningar framme, sådana som Tove illustrerat. Här finns skämtteckningar av henne, gamla fotografier både i svartvitt och färg samt en massa Muminprylar. Dessutom också några oljemålningar från privat ägo som Tove skapat.
Tove Jansson med Tuulikki Pietilä.Det här konstverket skulle jag gärna ha hemma. Men känns som att jag just nu inte har råd med det.
I nedre våningen finns Ville Anderssons vackra tavlor. Missa inte heller dem.
Ett par dagar tillbringar jag ännu på stugan med kära släktingar. I går fick vi en verklig naturupplevelse då igelkotten kom fram till våra fötter där vi satt blickstilla vid trädgårdsbordet. Den stannade länge under bordet och stolarna. Helt underbart! Och så har vi ju fasan, hackspett och ekorrar som vi också får beundra.
Lyktorna fördes sent på kvällen i en procession från Skeppsbroområdet till badstranden.
Fick en stämningsfull kväll i går tillsammans med FasterAster och en väninna. Först satt vi ute på sommarstället och förbättrade världen. Sedan tog vi oss till Skeppsbro-området där Fredsforumet kulminerade med en ljusprocession. Det var ju Hiroshima-dagen.
Redan tidigare på kvällen hade nämnda personer hjälpt mig tömma flyttlådor på nya adressen. På en och en halv timme lyckades vi tömma 21 av 26 lådor! Jag är så tacksam för att jag vänner som ställer upp! Också en ”gubbe” som körde flyttlådorna tillbaka till flyttföretaget – min bil är stor men inte så stor att 21 lådor får plats i den 🙂
Kommer att vara ganska mycket nere på sommarstället innan semestern tar slut. Tar surfplattan med mig så att jag kan uppdatera bloggen.
I dag står bland annat Tove Jansson-utställning på Almska gården på programmet.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 