Det är fortsättningsvis varmt, fjärde veckan på gång nu. De senaste fyra veckorna har varit mina semesterveckor, så jag har haft tur med vädret.
I skuggan på sommarstället var det riktigt skönt med en sval bris från havet. Svärmor och svärfar åker snart hem till Sverige men jag och FasterAster stannar på stugan några dagar.
Jag har funderat lite på vad jag ska kalla svärmor och svärfar i framtiden. Att sätta EX framför så som man ofta gör med det andra exet, ex-maken, ex-hustrun osv. känns inte rätt. Blir nog svårt att låta bli att säga svärmor och svärfar men dom har ju riktiga förnamn också 🙂
Gott med kaffe och dopp.
Nu då jag bor ensam kokar jag aldrig kaffe till mig själv. Magen mår mycket bättre nu då det inte blir fler koppar än 3-4 i månaden. Men då någon bjuder på kaffe, speciellt ute i det fria, är det himmelskt gott.
Jag är ju redan författare och journalist. Men varför vara anspråkslös i onödan.
Jag kan väl bli konstnär också?
I dag anlände den här med posten.
I dag anlände äntligen svenska medborgarinstitutets kurskatalog. Och även om det är tecken på att hösten är i antågande blir jag alltid glad när jag får den.
Jag har gått kurser i spanska och kortkurs där vi gjort julkort. Men jag har aldrig gått en kurs i målning. Nu tänkte jag att det skulle bli av och jag hoppas jag får plats på kursen.
Få se hurdana tavlor jag målar då den dagen kommer. Hoppas det inte bara blir svarta moln och krossade hjärtan 🙂
Tycker att jag börjat se framåt nu. Dels då det gäller flytten, dels med tanke på hösten överlag. Den behöver inte vara någon trist tid. Jag kan fylla den med aktiviteter om jag vill.
I dag ska en väninna och jag gå till min bostad och tömma några flyttlådor. Sedan ska vi ut och äta och kvällen avrundas slutligen med ljuståg till stranden, för i dag är det Hiroshimadagen.
Med risk för att bli helt idiotförklarad vill jag berätta en story om en nagel som dog.
När maken och jag var på vår resa i Rom i april såg jag att nageln på högra tån hade fått sig en smäll. Den var blå och ömmade lite.
Jag hade inget minne av när jag hade fått smällen, men med facit i hand byggde jag upp en liten liknelse kring den skadade nageln.
Jag tänkte att den kanske fick sig en smäll just den dagen som min man svek mig för första gången, någon gång på våren.
Och nu tänker jag att precis lika lång tid som det tar för nageln att lossna och för hela ”paketet” att bli helt igen, lika lång tid tar det för mitt inre att bli helt.
Ursäkta att jag visar denna hemska bild men livet är inte heller alla gånger vackert.
Nåväl. I dag fick nageln för sig att lossna NÄSTAN helt och hållet. Besparar er från blodiga bilder.
Under den gamla skadade nageln växer en ny fram. Och det är väl ungefär lite som mitt liv. Jag är sårad och blöder, men något nytt, riktigt bra, kommer fram men det tar sin tid.
Så fram tills dess ger jag provisorisk första hjälpen åt den skadade tån.
Skulle hämta FasterAster från busstationen och hade plötsligt en timme ledig tid. Orken för sorteringen hemma tog slut efter några idoga timmar och då satte jag mig i bilen istället och körde runt.
Först åt jag en glass med smak av citronlakrits vid torget. Sedan styrde jag bilens front mot stadens museum.
Det ligger bara ett stenkast från mitt nya hem, så parken jag visar här kan jag ha picknick i om jag vill.
Utöver museiparken finns Kapellparken ännu närmare mitt hem.
Museiparken.
Börjar med att visa parken bakom Kommendantshuset som är Lovisa museum. Är du intresserad av historia, läs mer om huset HÄR.
Visst är parken fin med sina ståtliga träd, jag fick ju med bara en del av dem på bilden.
Här går man in till museet, trappor upp till dörren finns det från höger och från vänster.En skylt som berättar lite historia.Fin, gammal trappa.
Trappan finns på husets södra kortsida. Fin stenläggning tycker jag och bra att trappstegen inte snyggats till eller förnyats nämnvärt.
Husets baksida som vetter mot väst, mot parkområdet och mot svenska lågstadiet.
Nej, det går fortfarande inte en dag att jag inte skulle tänka på det som hände i maj. Första maj kommer för alltid att påminna mig om dagen då jag fick veta vad som pågått en längre tid bakom min rygg. Ytterligare några veckor senare beslöt sig min man för att lämna mig och samma dag börja ett nytt liv med en annan människa.
Som sagt, jag tänker på det där varje dag. Men jag märker också att andra tankar får plats i min hjärna. Och att jag fortfarande har kvar förmågan att skriva.
Så jag fortsätter skriva om mina känslor, men jag pratar också gärna om dem, så du som eventuellt tvekat och inte vågat ta kontakt då du ser mig – ta mod till dig bara. Jag är ofarlig 🙂 Och börjar jag gråta är det inte så farligt det heller. Dessutom har jag inte glömt hur man gör då man skrattar.
Fastän rätt mycket blev gjort igår då flyttkillarna bar möbler och flyttlådor till min nya adress, återstår en hel del att göra.
I dag skrev jag avtal för elleverans till nya bostaden. En massa dylika praktiska åtgärder ska ju ännu vidtas, som adressändring, flytt av abonnemang för internetförbindelse och kanaler för kabel-tv:n.
Konstigt nog orkar jag med allt det här. Kanske för att det måste ske, förr eller senare. Precis allt skulle jag inte behöva göra själv, för en del saker berör ju också maken. Men jag orkar inte vänta tills han har tid.
Köpte nytt påslakan också, av bra kvalitet vill jag tro. Sovrummet får nog färger i rött, svart och vitt. Kanske två gamla bruna möbler också, jag har inte bestämt mig än.
Ett helt nytt lakan känns fräscht i samband med flytten.
Loppisfyndet. En liten byrå, eller finns det något bättre namn för möbeln?
Möbeln finns nu på sommarstället i väntan på att flytta in hos mig på Drottninggatan i ett lite senare skede.
Små diskreta dekorationer har målats på ytan. Vet inte om de höjer eller sänker värdet men för mig spelar det ingen roll.
Möbeln lär härstamma från 1930-talet.
Vacker ampel i motljus på släktens sommarställe.
Vemodigt att tänka att sommaren lider mot sitt slut. Men än har det lovats varma och vackra dagar. Sensommaren är ju också väldigt fin med sina sammetsmörka kvällar som kan vara hur varma som helst.
Den här bloggaren har inspirerat mig att fotografera brunnslock. Har inte gjort det så ofta men då och då. I Rom hittade jag några, annars tycker jag alla ser lika ut hos oss i Finland, men det kanske dom inte gör?
Gäller väl att ha ögonen öppna och blicken mot marken?
Folk kanske ändå tänker, där går hon som sörjer skilsmässan och makens svek… hon kan inte ens titta upp längre.
Nå, då bjuder jag väl på det då 😀
Locket finns snett nedanför vår balkong på åsen där jag ännu bor den här månaden. Tänk att jag inte sett det på tio år 🙂
Och jag kan inte annat än höja GP-muutots killar till skyarna. På en halv timme hade två flinka män burit ner tjugosex fulla lådor och fyra tomma (jag behövde inte alla trettio).
De hade också skruvat isär köksbordet då jag saknade verktyg, och på nya stället skruvade de ihop bordet igen.
Tack snälla ni! ❤
Totalt krävde flytten bara en och en halv timme. Nästan lika snabbt bar killarna alltså också upp alla saker till tredje våningen på nya stället.
Flyttbilen anlände punktligt klockan tio.
En dryg halvtimme senare var vi på den nya adressen och möttes av en liten överraskning. Gårdsplanen såg ut som en sandgrop eller en öken, välj själv 🙂
Men inga problem. De som jobbade på gården banade väg för flyttbilen och flyttfirmans killar tog det också med ro, inga sura miner här inte.Min lägenhet ligger högst uppe till vänster. Sovrumsfönstret är det större, köksfönstret det mindre.
Flyttbilen kom nästan fram till dörren.Renovering pågår, nya vattenledningar har dragits in och de ska täckas, elarbeten och en massa annat är också på gång.
När jag kom upp till bostaden behövde jag ingen nyckel. Här fanns också arbetskarlar på plats. Han som jobbade i min bostad tog en halv timmes paus så att flyttkillarna smidigt kom in med lådorna och möblerna.
Den här dagen har börjat så bra för mig – inga sura miner av någon trots hettan och allt stök med damm i trappan och bostaden.
Skivan som ska bli mitt matsalsbord står lutad mot väggen. Det som lutar mot bordsskivan har med renoveringen att göra 🙂
Men vet ni – jag känner på mig att allt kommer att bli bra. Hela flyttproceduren gav mig fina vibbar.
Salen sedd från balkongen.Mycket ska ju ännu göras innan det här är ett hem. Köket inreds troligen med korgmaterial, annat brunt och sedan limegrönt som bryter mot de andra färgerna.Och ni som följt min blogg vet att sängen ska stå mitt på golvet, inte med någon ända fast i väggen.
Här återstår också mycket att göra. Bland annat tänker jag skippa de vita byrålådor vi har hemma på åsen.
Jag gick på måfå in till loppisen vid Mariegatan i jakt på en gammal byrå, eller någon liten gammal brun möbel.
Och vet ni vad jag hittade, jo en brunbetsad sådan från 1930-talet. Den var det första jag såg då jag kom in, behövde inte ens titta mig omkring.
Men jag glömde fotografera den och nu väntar den på sommarstället. Visar bild av den en annan gång.
Utsikt från balkongen mot sydväst.Utsikt från balkongen mot väst.
I dag är jag för första gången på länge riktigt, riktigt glad.
Jag ser fram emot att flytta hit. Ha nära till jobbet och affären. Få lite nya omgivningar att fotografera.
Och i kväll är jag bjuden på grillfest hos svärmor och svärfar.
Vi har troligen en av sommarens varmaste dagar framför oss så jag avundas inte flyttkillarna. De ska ner med trettio flyttlådor från andra våningen i ett hus utan hiss. Och sedan upp till nya bostaden i tredje våningen, i ett hus utan hiss…
Bordet och stolarna från köket kanske åker iväg redan i dag.
Har ingen aning om hur mycket får plats i flyttbilen på en gång. Men jag har fått löfte att företagets chef om att bilen kan köra två rundor om det behövs.
Viktigast är att få flyttlådorna borta från bostaden där jag nu bor. Finns det plats och tid för att ta möbler med har jag gjort några sådana klara för frakt.
Bordet och stolarna från köket kan åka i väg. Resten av månaden kan jag sitta och äta frukost i soffan framför teven. Matsalsbordet i salen är nämligen belamrat med krukväxter och olika saker som maken ska titta på.
Men på något sätt har jag börjat vänja mig vid att det hela tiden råder lite kaos och undantagstillstånd i mitt liv… 🙂
En del färdigpackade lådor, en del som ännu väntar på att fyllas.
Ja, inte behöver jag gå på gym inte. Jag har packat under ett par veckors tid och speciellt idogt i dag.
Från tio i morse till sex på kvällen har jag hållit på nästan i ett kör.
Och jag tänker inte sticka under stol, vara typiskt östnyländskt anspråkslös. Nej, nu tänker jag berätta som det är – att den här flytten, med allt vad packning innebär, har jag gjort helt ensam från början till slut.
Temperaturen utomhus är kring trettio grader och svetten har runnit längs min ryggrad då jag staplat lådor på varandra och släpat ut sopsäckar.
Så gott som alla de möbler jag tänkt ta med mig är klara för flytt. Då det handlar om skåp, byrålådor och en sekretär ska de ju alla tömmas innan de kan bäras iväg.
Jag ska ännu bo kvar på åsen i fyra veckor så en del grejer behöver jag hålla kvar. Mest handlar det om kläder, hygienartiklar, tallrikar, glas och sånt.
Men – i morgon kommer flyttbilen klockan tio och visst känns det skönt.
Den sköna känslan handlar inte om skilsmässan, för den sörjer jag fortfarande.
Men det ska bli skönt att få bort trettio lådor från lägenheten och lite mer yta att vandra på.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 