Jag undrar om jag har publicerat den här bilden tidigare. Tror inte det… Tog en i alla fall den 19 september i år här på Mariegatan i Lovisa. Jag gillar knotiga stammar, gamla träd och alla de figurer man med fantasi kan se i dem.
Nu är en av fyra spetsgardiner lagda till vintervila. Den andra i köket får finnas kvar, men det här fönstret tar emot mest blåst och vinterns eventuella snöoväder. Därför har detta fönster fått en vintergardin som dock inte syns på bilden. Den tjocka gardinen dras varje morgon, tillsvidare, åt sidan så att ljuset får strömma in.
Lycklig står jag och tittar på lövens virveldanser i vinden på den soliga gården. De blåser runt i yster lek, de blåser uppåt och hit och dit. De far förbi mitt andra fönster också, och en del av dem landar på terrassen.
I den bruna vasen har jag äntligen fått ett skott, en avklippt stjälk, av kinarosen att slå rot. Har nu förhoppningar om att få en större kinaros, kanske även hibiskus kallad, då jag planterar moderplantan och den nya med skott i en ny kruka. Har minnen av en stor kinaros som mamma och pappa hade då min syster och jag var barn.
Vackra Kapellparken i Lovisa. De syns inte så bra på bilden, änderna – men de simmar där i vattnet och tjattrade rätt mycket i dag. Hade gärna velat förstå vad de sade 🙂
Några bilder från läsarresan.
Smala gränder i Dubrovniks gamla stadsdel. Vackra brunnslock, fin stenbeläggning.
Då jag inte var helt i form orkade jag inte ta mig upp för trapporna i gränden. Hade varit intressant, och säkert funnits mycket att fotografera där, men som sagt, orken fanns inte.
De här möblerna med olika slags stolar i plast, metall och trä vet jag nu inte om jag tycker ser så passande ut i denna miljö, men kanske de fyller sin funktion och har sin charm. Höga bör de ju vara, här får inget brett plats.
När jag dricker varm kakao består den av 2/3 kokt vatten och 1/3 kall mjölk. Jag tycker inte om att koka upp bara mjölk i sig och utan mjölk är kakao i bara vatten inte gott. Det finns engångspåsar med mjölk & kakaopulver men sådana har jag inte hemma nu. Med dem går det bra att använda bara kokt vatten.
22:a dagen som inte helt frisk, men på bättringsvägen är jag och jag hoppas den här utvecklingen fortsätter.
Igår fick jag ”ett nytt liv” då jag med långt hår och annars rätt likt ett troll tog mig till frissan efter nio veckors paus. Jag försökte ta olika selfies så att ni skulle få se frisyren. Men jag borde ha lärt mig och accepterat för länge sedan att selfies blir inte bra. Då får man bjuda på det man har och släppa loss lite och inte bry sig att man inte är och inte blir perfekt 🙂
Hoppas detta bjuder er på dagens skratt och en Glad Tisdag!
Måndag igen, och här hittar du en lista på andra som brukar vara med och sprida måndagsglädje på olika sätt. Jag startade den här utmaningen för många år sedan då jag tyckte att måndagen kanske ha lite oförtjänt dålig rykte som en jobbig dag. Den är ju en dag bland alla andra och kan ses som en god start på en ny vecka. För mig är måndagen veckans första dag, till exempel är det så i min bordskalender. Men det finns de som ser söndagen som veckans första dag. Känner någon till fakta bakom det får ni gärna berätta.
Pussel ger mig glädje och nu har jag långsamt kommit igång med ett nytt van Haasteren-pussel. Jag sorterar kantbitar och en del andra bitar i sakta mak. Såsom allt annat just nu går i mitt liv, i långsamt tempo.
Det långsamma tempot behövs då jag fortfarande inte är frisk. Tjugoen dagar har jag varit sjuk på olika sätt, men då jag inte har feber räknar jag den här hostan och snuvan till kategorin ”envisa influensor som kräver 4–6 veckor” såsom en läkare sade till en väninna som hade samma symptom.
För två veckor sedan hade jag frissatid men då var jag i så eländig form att jag inte kunde gå dit och smitta ner andra. Nu mår jag bättre, smittar inte längre någon och ser fram emot att få håret fixat efter NIO veckors paus!
Det hoppas jag gör min måndag glad! ❤
På vingården Vodopic Vina hos Ivo Vodopic och hans fru som bor på vinområdet Konavle i Kroatien finns den här skylten. Och vi kan ju inte göra annat än hålla med. Eller hur, BP som förvaltar Skyltsöndag, och alla ni andra som är med ofta eller då och då 🥂
Hos lokföraren Åke är temat i dag tacksamt. Höstens nyanser finns omkring mig i högsta grad. Utmaningar ska inte alltid vara enkla, då är de ju inga utmaningar. Men ibland har varken orken eller tiden funnits för att fixa de bilder som behövs. Den här veckan är jag ändå mer än gärna med!
Då det här är en vardagsblogg kommer det bilder från min osminkade vardag. Helt ordagrant är det också så att jag väldigt sällan sminkar mig numera. På sin höjd använder jag ibland läppstift och mascara, men inte nu då förkylningen gör att det rinner från ögon och näsa mest hela tiden.
På bilden syns rester av tomatplantor. Du med bra syn kan hitta några gröna tomater på bioavfalls-lasset, till och med en röd syns. Jag kämpade på, med grannar och vänner, för att använda alla, men vi lyckades inte till hundra procent.
Den tolfte oktober såg Smedsgränd ut så här i solens sken. Det finns en del kullerstensbelagda små gator och gränder i Lovisa. Jag tycker mycket om dem.
Parken utanför mitt hem, som inte syns på bilden men som ligger till höger, är full av prasslande höstlöv.
Idag ska vi föra ljung till gravarna, gäller att passa på när det är fint väder. Det är höstgöra och höstnyanser det också.
Egentligen blir det motsatsen i bildväg här nu då jag svarar på Elisas fredagsfrågor. Hennes tema är Nya ting, och jag visar gamla hus och gamla träd 🙂
På väg hemifrån till massagen, vägen dit är ungefär 150 meter. Jag har nära till det mesta såsom jag bor nu. Gamla träd i Karlskronabulevardens park och en massa löv som får lövblåsare att vara i farten redan kring sju vissa vardagar. Jag tror att jag har sagt det tidigare… Det kunde vara tillåtet att kratta såsom förr, ljudlöst för hand. De bensindrivna högljudda mackapärerna kunde få tas i bruk efter klockan tio.
Bakgården till gamla Hotel Skandinavia, sedd från servicehuset Esplanads parkering.
Och så huset där jag bor.
Vad är den senaste teknologin du testat?
Troligen QR-koder, som inte är direkt nya, men såsom jag tidigare sagt är jag försiktig med, och ganska ointresserad av AI (artificiell intelligens).
Vilken plats var den senaste du besökte för första gången?
Montenegro för ett par veckor sedan.
Vilken var den nyaste bok eller film/serie du läst eller sett?
Läste nyss ut en bok som en väninna skrivit, Päivi Melamies ”Kotona Lovisassa” (Hemma i Lovisa). Den var mycket intressant.
Vilken händelse i ditt liv hade du gärna upplevt på nytt?
Båttur med pappa, mamma och syster till två av de holmar vi ofta besökte då jag var barn, Tågholmen och Dunkahäll.
Vad är nytt i ditt hem?
Ett grönt metallskåp där jag har mina dagböcker, som jag ännu ska sortera enligt åren då jag skrivit dem.
Jag har återvänt till livet som frilansskribent. Och jag tycker om det livet. I dag hade jag en kolumn i Nya Östis. Texterna flyter och föds när jag inte blir avbruten hela tiden och när jag inte längre har administrativt jobb som kräver koncentration och tid.
I dag ingår också resereportaget från läsarresan i tidningen.
Annars handlar min vardag mycket nu om att ta det lugnt. Vila så att jag blir av med förkylningen. Jobba lite med texter då jag orkar. Och så eldar jag eftersom en kakelugn lär må bra av regelbunden eldning. Nu ska det ändå blir så pass varmt ute att jag troligen hoppar över en dags eldning, imorgon – för att sedan åter elda lördag kväll.
Så här går jag klädd hemma, och ju kallare det blir kanske det handlar om att ha två par stickade strumpor på fötterna 🙂
Just nu har jag +17 i köket och nästan +20 i de andra rummen så det är behagligt och bra. Jag kanske börjar pussla den här helgen 🙂
Solen lyser, det är +12 grader och härlig höst här hemma. Torsdagshandlandet avklarat, brukar bli att veckohandla till sig själv då bil finns när vi med syrran handlar till mamma. Utan tidspress har det blivit en trevlig rutin och ibland kommer grannen Pia med.
Lägger i dag ut tre bilder från rese-arkivet. Olika vägvyer från Montenegro. De havsnära gillar jag mest.
Vi har tagit oss med färja över en bukt, vilket förkortade restiden med 45 minuter. Färden fortsätter mot Budva där vi hade hotellet.
På sista bilden sitter vi fast i en 2,5 kilometer lång kö då vi väntar på att komma över från Montenegro till Kroatien och EU. Vi tvingades vänta ungefär 2,5 timme. Då vi var nästan framme vid passkontrollen visade det sig att en person i bussen framför (den var från Montenegro), saknade pass. Då tvingades alla vänta. Det fanns inget smidigt system fastän filen intill var ledig. Skulle vilja ha funnits hade de kunnat vinka in vår buss där, och andra som hade alla papper i ordning. För ett papperskrig utan like verkar det vara, i alla fall för busschaufförer.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 