Fick kvällsinspiration…

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

… att sätta ut några blandade bilder från resan 🙂

Receptionen på Hotel Alexandar. Vänlig service mitt i natten vid 03-tiden då min syster gick och frågade vilken hjälp vi kan få då jag kräktes i ett från 24 till 08. ”Ambulans kommer bara om nån har hjärtattack”… så det blev att vänta till 08 då privata kliniken på orten öppnade. Men damen kokade te som min syster kunde hämta till rummet. Problemet var att ingenting, inte ens drycker, hölls i min mage.

I Kroatien på hotellet Albatross i Cavtat (bilden här under) fick resenärer höra att privat läkare och mediciner fås till rummet när som helst, mot en avgift på 150 euro. Vilket många nog i nöd är beredda att betala.

Men allt var ju inte bara elände på resan 🙂

Gamla staden i Kotor, Montenegro, ligger bakom muren till höger. De höga bergen som fanns överallt i landet är mycket vackra. Monte är ju berg och negro är färgen svart. De svarta bergens land med andra ord. Här ser man inte det mörka, men ofta var topparna just det, på grund av skuggor och moln och sedan då solen började gå ner.

Stillsamt går dagarna framåt

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

… och så var det också meningen att det skulle bli när jag slutade jobba heltid. Det enda som inte gick som planerat och önskat var det här med hälsan. Från dag ett som ”något slags deltidspensionär”, den första oktober, fram till i dag den 16 oktober har jag varit sjuk precis hela tiden. I natt hostade jag och låg vaken mellan tre och sex. Men det gör inte såtillvida så mycket eftersom jag sedan kan sova till elva då jag sällan numera har tider att passa.

Att handla till mamma kvarstår som veckogöra. Massage och frissa som blev uppskjutna på grund av att jag var krasslig förra veckan ska bli av inom kort.

Idag har jag skrivit ut födelsedagsintervjun som jag gjorde igår. Jubilaren har läst och godkänt text och bild och paketet ska gå ut den 24 oktober i Nya Östis. Efter det ordnade jag min vedhörna. Tog från hallen in den svarta bänken med lådor, eftersom jag tror att den inte mår bra på vintern då det blir kallt och fuktigt. Som ni ser har jag också köpt en hink för aska.

Jag tycker om då solen faller in i allrummet där jag har många växter vid fönstren, datorn, teven, soffan, kakelugnen och några andra möbler. Känner tacksamhet för dess strålar, för de värmer ännu rummen lite såhär års.

Skulle gärna gå ut en sväng, men orken tar fort slut när jag gör något här hemma, som nyss då jag bar saker och ordnade hörnan vid kakelugnen.

Jag har ännu många bilder från resan opublicerade. Det känns märkligt alltsammans, eftersom två tredjedelar av resan gick till diarré och hosta. Ändå hade jag turen att orka med alla utflykter eftersom jag var värst sjuk på den dag vi hade ledigt.

Jag tar bilderna lite pö om pö och blandar dem med bilder från det som är min vardag i dag.

Fint fönster och stämningsbilder från resan

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

Det här är en bild jag tycker mycket om. Fångad i flykten då jag gick förbi spelemannen vid en av ingångarna till gamla stan i Dubrovnik.

Ute på ön Our Lady on the Rocks fanns en kyrka och då vi gick genom rummen där fanns där ett fönster som var väldigt fint.

Jag har många bilder kvar från resan och funderar lite hur jag ska portionera ut dem.
Just nu känns det som att jag är LITE på bättringsvägen med förkylningen. Jag hade en intervju i dag och vi tog en rolig bild till den, en födelsedagstext som publiceras den 24 oktober.

Det är helt underbart att ha tid att skriva igen. Jag får se hur många uppdrag jag får nu under slutet av året. Klarar jag ekonomin med dem eller behöver jag hitta nya inkomstkällor på nästa års sida. Jag stressar inte. Lever ett par månader på besparingar, funderar, tar det lugnt och vilar mycket.

Trees on Tuesdays, och varifrån kommer alla funderingar?

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Tog de här fotona förra veckan under en kort promenad. Här har vi Lovisas äldsta byggnad, rusthållet Degerby Gille. Beställningsrestaurang i dag och ibland serveras här torsdagsluncher.

Ett träd som dels hör till min bakgård, dels till Vesperhemmets boende som syns till vänster. Vackra färger i naturen såhär års. Bilden togs den 12 oktober.

Låg vaken i natt mellan 02 och 05. Tankarna virvlade. Men det var inte orostankar och inget som hade med jobb att göra, och det bästa av allt – jag kunde tänka, nå… jag ligger nu här och vilar, vad gör det om jag inte somnar då jag inte har jobb som väntar halv tio. En intervju har jag, men först halv tre.

Det är fullmåne på kommande den 17 oktober om jag förstått saken rätt, och månen inverkar ibland på min sömn dagarna innan den är helt full. Hahaa, en gång i månaden dricker den sig berusad 😀

Jag begriper inte varifrån alla tankar kommer, då som jag borde sova. Jag tänker på nära och kära, på vänner, på sånt som ska komma och på sånt som varit och hänt också för mycket länge sedan. Alltså, ett virrvarr av tankar. Pust.

Glad måndag, 14-10-2024 (HGSH)

~ Carita Liljendahl ~ 29 kommentarer

Vet inte riktigt vad jag ska säga om denna gubbe 🤣 Lockar han mig in på en öl, där han finns på baksidan till en krog vid en strand i Montenegro? Nej, jag dricker inte öl och gubben ser nog lite schabbig ut. Därmed går han också in under kategorin HGSH (Hur galet som helst).

Jag hostade mycket i natt och hörde via en vän som också varit sjuk två veckor att den här flunsan kan hålla i sig 4–6 veckor. Ja ni, då har vi bara fyra veckor kvar att köra för att få sex veckor fullt!

Väninnans läkare hade sagt att flunsan är seg, men att den inte smittar då vi varit sjuka två veckor. Vi ska göra det vi orkar och däremellan vila, dricka varmt och ta en värktablett om vi behöver.

Mitt ”pensionärsliv” har börjat lite knaggligt då jag varit sjuk sedan första oktober, men jag njuter ändå. Just för att jag nu kan vila och vid behov sova mycket. Jag är också ute då jag orkar, såsom i dag då vi städade bort tomatplantorna från växthuset och jag tog in de sista röda som där fanns. Eller egentligen tog jag inte alla… dom var så många, och där fanns en del gröna kvar.

Orkade också släpa in en Ikeakasse med ved, och ytterligare en kass bar grannen Pia in. Det är roligt att göra saker tillsammans på gården och hjälpas åt med allt möjligt praktiskt.

Måndagskramar till er alla!

Hur galet som helst!

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

En av min favoritkategori är denna ”Hur galet som helst”. Ibland kommer jag på allt möjligt att publicera, ibland står det helt still i hjärnan.

Men innan jag går till bilderna ställer jag en vetenskaplig fråga. ”Hur mycket snor får det plats i en människa”… Jag har idag snorat ut så mycket att ett helt stort paket näsdukar gått åt. Det är förstås bra ATT det kommer ut, det är inte segt och gult (ursäkta beskrivningen 🤣 ) utan rinnande genomskinligt. Men massor verkar det finnas och produceras…

Snart är det Halloween, alla helgons dag – så det må väl vara hänt att alla de prylarna finns i affärerna redan nu, och har funnits ganska länge. Men att julen också redan nu finns i olika former känns inte lika kul. Dock verkar det bli tokigare för varje år som går.

Det ska väl förberedas i god tid så vi slipper stressen?
På det sättet förstår jag att tidningar med tips inför julen finns redan nu. Bra för dem som vill fixa handgjorda klappar eller tänka på menyn redan nu.

Så ja, jag köpte Allers julmagasin 🎅 Stämning – stämning! Kanske jag rentav ska ha en riktig gran nu då jag bor i ett gammalt trähus? Men inga levande ljus i granen, det lovar jag!

Skyltsöndag, den 13 oktober 2024

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer

Ska bjuda på två skyltar i dag då jag har ganska många i mitt lager efter läsarresan. Inte så många som jag hade hoppats att jag skulle ha, för allt kastades ju helt om då jag blev sjuk redan på resans tredje dag.

Historisk mark, det finns ganska mycket info om man googlar på Palata Bizanti, som ligger i Kotor i Montenegro.

Och det här är skylten utanför det kvarter där rummet på Hotel Alexandar som jag delade med min syster fanns. Några andra från vår grupp bodde också här, men andra bodde i andra delar som hade andra namn.

Det är bloggkompisen BP som håller i trådarna för Skyltsöndag. Hon och många andra bloggare, som hon har länkarna till, visar olika skyltar varje söndag.

Gamla lekskolan i Lovisa

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

Även Villekulla kallad. Trist att den fått förfalla, men såvitt jag vet är byggnaden skyddad. Den har också varit i användning, bland annat som lager för saker som människor gett till Ukraina-hjälpen i stan.

Här gick också jag som barn i lekskola och som vuxen tog jag pianolektioner i byggnaden. Massor av minnen från tiden som barn har jag alltså, men också då jag som vuxen gått hit för att skriva reportage och artiklar om verksamheten. Det är inte väldigt många år sedan byggnaden ansågs olämplig att bedriva barnomsorgsverksamhet i.

Ett ståtligt gammalt hus om ligger bara en stenkast från huset där jag bor (syns dock inte på bilden).

En liten lekstuga på den annars tomma och övergivna gården.

Jag var ute och gick en kort sväng. Benet har varit i bra skick så jag kunde gå längre promenader om det inte nu var för att jag är så förkyld att jag inte orkar. Sakta men säkert ska grundkonditionen åter byggas upp. Jag har inte helt tappat smak- och luktsinnet, jag kanske skrev om det tidigare? Men alla smaker känner jag inte och därmed är det lite svårt att äta. Jag tappade 4,5 kilogram under resan. Inte bra då jag tänker på orsaken, men då jag haft ganska stor övervikt kändes det ändå bra. Totalt har jag sedan november 2023 tappat tolv kilo.

Fem en fredag och resebilder

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Vingården i Konavle i Kroatien. Det regnade inte när vi var där men de höga bergen är täckta av moln, vilket ser spännande ut. Man kan bara ana bergens höjder under molntäcket.

Gården var mycket tjusig med många små fina detaljer, sådana som den här med planteringar i små krukor.

Och nu är jag åter med i Elisas Fem en fredag där temat är Höst med AI. Jag är inte direkt en vän av artificiell intelligens, nyttjar den ogärna. Men jag vet att vi inte kan slippa den längre och så länge den gör GOTT åt mänskligheten är den bra. Men som med så mycket annat nytt inom teknologin missbrukas AI ju också.

Jag behöver inte använda AI för att svara på frågorna, men Elisa hade använt ChatGPT och hon är också annars i viss mån intresserad av de möjligheter AI erbjuder.

Vad är din favoritaktivitet att göra på hösten?
– Läsa, skriva, blogga och om jag får tillbaka orken och blir frisk igen, då går jag gärna korta promenader och fotograferar i naturen.

Vilken doft eller smak förknippar du mest med hösten, och har du något särskilt minne kopplat till den?
– Doften av jord och förmultnade löv, men jag kommer inte direkt på något smak som hör ihop med hösten.

Om du skulle planera en perfekt höstdag, hur skulle den se ut från morgon till kväll?
– Lugn frukost, lite utevistelse om vädret är fint, mot kvällen elda och mysa hemma.

Vilket höstplagg är du mest förtjust i?
– Här i gamla huset är det nog nu olika stickade tröjor och strumpor 🙂

Har du någon höstritual eller tradition som du ser fram emot varje år?
– Ingen speciell sådan men levande ljus har jag bränt redan länge här hemma.

Höst i Lovisa, och en ståtlig mur

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

Jag känner mig aningen bättre nu, men vågar inte ropa hej innan jag är över bäcken. Hostan har inte helt gett med sig och jag har slem i luftrören. Använde ansiktsmask i affärerna jag besökte i dag.

Höst i Lovisa på Drottninggatan. Väntar i bilen då syrran är inne hos urmakaren för att få nytt batteri till mammas armbandsur.

Vi hade storm igår och i natt. Det är fortfarande grått och blött men ändå +11 grader.

Jag gläder mig åt att jag har en del jobbuppdrag framför mig, alltså frilansuppdrag för Nya Östis. Det är väldigt skönt att ha den rollen nu. Jag har saknat det där med att skriva kolumner och artiklar. Nu hoppas jag bli frisk så fort som möjligt så att jag kan fullfölja alla uppdrag. Många går att göra via telefon men ett par är sådana som kräver att jag är på plats. Riktigt kul är det ändå!

Jag älskar ståtliga murar, sådana som den här i Perast i Montenegro 🙂 Ser ut att vara ett hantverk. Vet inte när den är byggd och av vem, men antar att den är gammal.